fredag 31 december 2010

Ut med det onda

Så här sista dagen på året är det lätt att bli lite eftertänksam har jag hört. Själv har jag dock mest haft tankarna på hur jag ska kunna överlista eländet jag har haft i huvudet sedan dagen före julafton. När jag för en gångs skull tog mig till vårdcentralen innan jag behövde bäras dit konstaterades att eländet stavades bihåleinflammation precis som jag trodde. Nåja, det var väl mest så att läkaren köpte min diagnos utan närmare efterforskningar och skickade efter sju minuter hem mig med en burk antibiotika samt en bonusdiagnos: vaxproppar i båda öronen. Nu ska jag försöka komma ihåg att smörja upp hörselgångarna innan jag går och lägger mig och återkomma på måndag för en öronspolning. Jag vet att det inte kommer att hjälpa eftersom jag har gjort det där förut. Mina hörselgångar är nämligen inte särskilt raka vilket gör att objekt som kommer in öronen sällan kommer ut och inte heller vatten vilket resulterar i att jag kallt räknar med att bli så gott som döv på måndag. För några år sedan slutade ett evigt rännande till vårdcentralen med att jag fick dammsuga öronen med ett litet, litet rör för att få bort vaxet. Det var inte så jätteskönt och jag gissar att det kommer att sluta så den här gången också.

Nåväl, nog om det. Antibiotikan verkar inte ha bitit riktigt ännu. Jag mår helt bra i övrigt och känner mig inte ett dugg sjuk bortsett från då jag anstränger mig och framförallt om jag böjer ner huvudet då det känns som att hjärnan försöker rymma från skallen. Jag anser dock att jag har gjort allt jag kan nu och har vilat lydigt från träning i vad som känns som 7000 år. Vad mer kan jag göra nu än att ta till flaskan? Eftersom det ändå är nyårsafton så ser jag det som ett ypperligt tillfälle att prova att medicinera mig själv med lite mousserande vin. Skål och tack för ett grymt år! Jag kan bara hoppas att 2011 blir lika bra.

tisdag 28 december 2010

Klappjakten del 3

Jag glömde att jag lovade att berätta hur det gick med det försvunna paketet. Det kom till rätta. Då jag fått en påminnelseavi på det försvunna paketet gick jag tillbaka till posten och gjorde ett nytt försök. Och nej, jag gick aldrig dit tidigt på morgonen för att prata med min personliga brevbärare. Samma postkassörska (eller ICA-postkassörska kanske man ska säga) som försökt hjälpa mig tidigare var där och hon hade visst löst mysteriet. Som jag förstod det hade en klisterlapp med paketets nummer troligtvis ramlat av varpå någon hade satt på en ny lapp med ett nytt nummer vilket ledde till att numren inte matchade och paketet hamnade i Ingenmansland. Hur hon ändå hade hittat det förtäljde inte historien och inte heller om det är vanligt förekommande. Om det var min personliga brevbärare som var klantskallen bakom det hela så är jag i alla fall inte förvånad, han ser rätt hjärndöd ut.

Att vilja ha det alla andra vill ha

Köp köp köp
Jag är generellt ganska ointresserad av tekniska prylar. Mest är jag intresserad av att de nödvändiga sakerna är bra och fungerar som de ska men att köpa nytt är mest tröttsamt och kräver en eon av funderande, ältande och jämförande innan jag kommer till skott. Jag måste dock säga att jag har blivit väldigt nöjd med de prylar jag faktiskt fått tummen ur och skaffat på sistone, däribland min dator och min mp3-spelare. Det jag däremot har gått och sugit på bra länge nu är en ny mobiltelefon. Min nuvarande fick jag för minst fyra år sedan och den har uttryckt en längtan efter att få somna in i minst ett års tid nu. Ungefär lika länge har jag nu också funderat på vad jag vill ha för telefon och vad jag vill kunna använda den till. Nu hade jag så gott som bestämt mig för att det var till mellandagsrean det skulle vara färdigältat. Efter tips från min pappa skulle en HTC Wildfire finnas på Elgiganten till bra pris och efter lite läsande av recensioner var jag igår i stort sett redo att knalla ner på Elgiganten och fynda. Jag gjorde dock en sökning på tillgängligheten innan och såg då att den var helt slut i alla färger i stan. Efter ytterligare lite rotande verkar det som att det är den här telefonen hela världen ska ha just nu då den var slut på fler ställen. Av någon anledning har jag en tendens att ofta tappa intresset lite för saker som alla andra har. Kanske är det någon töntig rädsla för att framstå som svennebanan eller så vill jag helt enkelt vara lite tuffare än alla andra. Men det går alltså ganska dåligt eftersom jag ju som sagt inte är särskilt intresserad av nya tekniska prylar. Resultatet brukar bli att jag sent om sider faller till föga och köper något som alla andra har haft i typ ett år. Men då är det fanimej väl övervägt också. Nu ser jag i alla fall att telefonen går att beställa lite här och där om än inte lika billig som på Elgiganten (förmodligen köpte de in en telefon till varje butik som lockbete) och har lagt den i varukorgen. Ska jag? Ska jag inte? Mitt andra val är nämligen en lite enklare och mindre telefon, Xperia x10 mini. Mitt stora avvägningsproblem är alltså hur mycket jag vill leka och surfa med den kontra storleken. Helvete, hade den bara funnits på Elgiganten hade jag inte behövt sitta här och tråka ut alla med den här värdelösa monologen. Var vänlig lämna en kommentar om ni har någon åsikt om mitt telefonval, jag är som bekant väldigt lättpåverkad.

Att vilja ha det alla andra vill ha verkar vara ett återkommande tema i dagarna och detta fenomen i kombination med allmän gamighet och reahysteri kan ha bidragit till att mycket av det jag gått och funderat på var slut när jag sent och sider masade mig till stan idag. Jag hade tänkt göra ett försök redan igår men min förkylning har tagit sig uttryck i helt absurt mycket huvudvärk så jag avbröt mitt försök igår och gick hem och däckade istället. Idag kändes skallen något bättre även om jag inte kan göra häftiga huvudrörelser eller böja fram huvudet så jag gjorde ett nytt försök. Det var faktiskt rätt lugnt på stan och jag kom hem med ett par löparskor, broddar (till löpning på vinterväglag, jag lovar), en träningströja och en biljett till en dryckesprovning på Systembolaget så jag är väldigt nöjd med dagens skörd. Niklas fyndade en snygg kostym på Greger så det var ju inte heller illa pinkat.

Något som däremot få personer brukar vilja ha är brysselkål. Men jag vill slå ett slag för brysselkålen! Rätt tillagat är det jättegott och behöver inte alls smaka fis som min mammas brysselkål på julafton brukar göra. Så här gjorde jag då jag fick ett brysselkålinfall häromdagen:

Brysselkålsgratäng med rökt lax
1 kg färsk brysselkål
ca 300 g kallrökt lax
ca 400 g keso
3 ägg
ca 2,5 dl grädde och/eller mjölk
salt & peppar


Ansa och koka brysselkålen ca fem minuter och lägg den i en ugnsform. Skär laxen i mindre bitar och lägg ner i formen. Blanda ägg, keso och grädde/mjölk och smaksätt med salt och peppar (var försiktig med saltet då laxen är väldigt salt). Slå äggblandningen över allt i formen och grädda i 200 grader tills stanningen har stelnat och gratängen fått najsig färg. Som alternativ till lax kan det säkerligen vara gott med fetaost kan jag tänka mig. 

Mätt igen

Julfirandet blev jättetrevligt och det var riktigt kul att få sällskap av Danne och hans föräldrar på julafton. Jag var bara lite småseg eftersom jag inte lyckades smita ifrån min förkylning trots ihärdigt gurglande med Jodopax. Inte blir man så pigg av att sitta framför brasan och äta konstant i sju timmar heller. Mamma och pappa höll sig ovanligt lugna i år och inga större utbrott från köket nådde mina öron. Jag och Jessica höll oss på behörigt avstånd i TV-soffan under dagen och när resten av julfirarna anlänt påbörjade vi första ronden av frosseri. För den som inte sedan tidigare är bekant med min familjs absurda julvanor kan jag berätta om hur det brukar gå till de flesta jularna:

Någon gång vid kanske åttasnåret brukar mamma gå upp och sätta igång med att slamra så gott det går för att få upp oss övriga drönare. När hon fått fart på oss äter vi frukost och därefter öppnar vi de julklappar vi införskaffat och lagt under granen kvällen innan. Så långt helt normalt med andra ord. Någon gång därefter brukar något hända med stämningen. Mamma och pappa börjar tjafsa om det organisatoriska, vem som glömt att förbereda vad, vilka bord vi ska använda, vilken ordning vad ska tillredas osv osv. Tonen brukar kunna bli lite otrevlig, rösterna höjas och här någonstans smiter jag och Jessica ut på en promenad. När vi kommer tillbaka tittar vi på Kalle och låtsas att det är jättebra medan vi trycker julgodis. Tidigare år har de få personer som tillhör släkten brukat släntra in här någon gång men på grund av omständigheter såsom döden, en medföljande arvstvist och djävulskt dålig stämning kommer detta nog inte att äga rum i framtiden. Efter att ha tittat på Kalle Anka och konstaterat att de nya Disneyfilmerna verkar jättekonstiga och dåliga brukar det dra ihop sig till mat och det är nu det absurda börjar. Som de flesta andra brukar vi ha i stort sett samma rätter på julbordet varje år och knappast mindre än någon annan. Janssons, skinka, köttbullar, korv, sill, gravad och rökt lax, strömming, revbensspjäll osv. Det riktigt sjuka är att vi utöver detta även brukar ha en varmrätt. Vanligtvis brukar det röra sig om typ en potatisgratäng och någon stek, oxfilé eller dylikt, alltså något som inte har ett dyft med julen att göra. Behöver jag förklara att de flesta brukar protestera högljutt mot detta och mest halvligga över bordet och flämta när vi motvilligt petat i oss varmrätten? Självklart äter vi dessert också men det brukar bli lite senare. Varje år har vi klagat på det här och försökt få upphovsmannen till galenskapen (pappa) att kapitulera och varje år är det som att prata med en vägg. Det nya för i år var att vi åt julmaten tidigare, vid ungefär 14-tiden, för att sedan äta varmrätten runt 19.30 och det var faktiskt ett koncept som var snäppet bättre. Inte för att någon såg direkt utsvulten ut lagom till andra måltiden men man behövde i alla fall inte inta framstupa sidoläge under köksbordet. Däremot ångrade jag att jag hade tagit på mig att göra just en cheesecake till efterrätt då det kanske inte var det man längtade efter mest efter maten. Den var dock god så jag tänkte bjuda på receptet:

Cheesecake med apelsin och pepparkaka
Botten:
150 g pepparkakor
150 g digestivekex
150 g smör
Fyllning:
400 g philadelphiaost
6 ägg
1,5 dl socker
2 msk rivet apelsinskal
4 msk färsk saft från apelsin
Topping:
2 dl crème fraiche (ta gärna lite mer)
vaniljsocker efter smak


Smält smöret. Krossa kex och kakor i mortel och blanda med smöret. Tryck ut smeten i en form med löstagbar botten (helst minst 26 cm i diameter). Förgrädda skalet i tio minuter i 175 grader. Ta ut och låt svalna något. 
Blanda philadelpihaost och socker i en bunke och rör ner ett ägg i taget och till sist apelsinsaft och -skal. Häll allt i formen och grädda i ytterligare ca 40 minuter. Låt svalna. Rör ihop crème fraiche och vaniljsocker (eller florsocker) och bred på kakan innan servering. Pimpa den med några smulade pepparkakor. 



torsdag 23 december 2010

Operation nedvarvning

Efter jobbveckans maratoninledning befarade jag det värsta såhär dagen innan julafton. Helt otippat blev det dock jättelugnt och skönt och vi satt faktiskt mest och gaggade på jobbet. Tur var väl det eftersom jag har känt mig som ett lik idag då jag av någon anledning bestämde mig för att inte sova i natt. Det var väl uppspelt förväntat över den kommande skörden från tomten antar jag. Eller kanske mer troligt en oförmåga att varva ner. Till råga på allt har jag lite smygont i halsen och det var jag inte ensam om på jobbet idag. Så nu tänkte jag prova mina vanliga knep: sova mycket, låta bli att träna, äta enchinacea och eventuellt ta en vitlöksshot. Fast min pappas bästa trick är ju att gurgla jodopaxlösning så har han någon hemma på lager så provar jag nog det. Eftersom jag hade magsjuka hela förra julen så har jag ingen större lust att ligga och må dåligt i år igen, särskilt inte eftersom jag nu ska vara ledig i tio dagar i sträck, woho! Nä, såna dumheter ska motas. Jag har längtat efter julmat och nubbe så nu ska det bli åka av.

Strax tar jag mitt pick och pack för några dagar hos
mamma och pappa för lite traditionsenligt firande. Det enda som avviker för i år (förutom att farmor är utbytt mot en hund) är att vi ska fira med svågern och hans föräldrar. Det ska bli väldans trevligt med lite mer sällskap än vanligt eftersom jag inte är bortskämd med några fartfyllda julaftnar om man säger så. Jessica jobbar kväll och kommer först vid 22-snåret och enligt alla regler och tradition är det hon och jag som klär granen ikväll. Det enda undantaget var väl förra året då eftersom jag låg och kräktes istället. Danne och hans föräldrar ansluter imorgon eftermiddag någon gång och senare på kvällen kommer Niklas efter att han har hängt med sina föräldrar en stund på dagen.

Eftersom jag kommer att ha rätt mycket myror i benen om ett par dagar får man gärna höra av sig till mig om det händer något skojigt på annandagen. Men nu kommer strax min snälla far och hämtar upp mig så jag passar på att önska er alla en riktigt fenomenal jul!

onsdag 22 december 2010

Sista rycket

En vansinnigt hektisk dag på jobbet idag. Det här kan vara en av de värsta veckorna på året hos oss och till råga på allt har det krånglat lite extra med bland annat telefonin. Vad är det med julen och sjukdomar undrar jag? Varför blir folk så sjuka just till jul? Nu ser jag oändligt mycket framemot att göra ett sista ryck imorgon innan ledighet framtill den 3 januari.

Mysteriet med paketet är ännu inte löst eftersom jag och Posten har ringt om varandra flera gånger idag. Cred ska de ha för att i alla fall ha försökt nå mig! Jag fick dock en påminnelseavi i brevlådan idag på paketet så jag ser verkligen ingen rimlig förklaring till var paketet är om inte just på Posten. Jaja, klappjakten fortsätter in i det sista imorgon.

Om man är sugen på något snabblagat och väldigt gott och råkar ha en bit kallrökt lax hemma kan man göra:

Pasta med rökt lax
rökt lax (jag tog ca 500 g men det räcker med en mindre bit)
1 röd lök
1 morot
1,5 dl vitt vin
1 fiskbuljongtärning
2 dl créme fraiche
1 dl grädde
ruccola
peppar
pasta


Stek skivad lök och morot i lite olja. Tillsätt vin, smulad buljongtärning, créme fraiche och grädde och låt koka några minuter. Koka under tiden pasta. Skär laxen i mindre bitar och tillsätt i såsen mot slutet tillsammans med ruccola. Låt det gosa ihop sig lite och blanda eventuellt ihop såsen med pastan innan servering. Tips från coachen: Håll tassarna borta från saltet innan du tillsatt laxen. Troligtvis behövs inget salt alls. 

tisdag 21 december 2010

Klappat, klart och försvunnet

Hallå...?
Den där masshysterin och kollektiva stressen över julklappar har jag verkligen inte känt av i år och i stort sett allt har varit ordnat sedan förra veckan. Då det kändes som en bra idé att slippa kajka runt på stan och bli smittad av magsjuka, misantropi och dålig stämning beställde jag en del klappar på nätet. Det gick bara bra, sakerna fanns och kom i tid o.s.v. Den första avin fick jag förra veckan, jag tror att det var på tisdagen. Eftersom jag väntade på ett paket till orkade jag inte gå och hämta ut paketet direkt utan inväntade istället nästa avi. Denna kom igår och därför begav jag mig till mitt lokala postkontor (eller vad det nu heter nu för tiden) i eftermiddags för att hämta ut de två paketen. Det ena gick det bara bra med men det andra paketet fanns inte. Avin visade sig vara omärkt, alltså det stod inte på den var den kom ifrån. Men eftersom jag inte har beställt något annat och då jag också fick ett mejl från företaget om att paketet var skickat dagen innan avin dök upp så verkade det ju väldigt troligt att det var från det här företaget avin kom. Postkassörskan erbjöd sig att leta lite och ringa mig senare för en statusuppdatering.

Mycket riktigt ringde hon lite senare och gav mig då det något förvirrande beskedet om att paketet fortfarande inte fanns. Av någon märklig anledning verkade hon tro att min avi kom någon annanstans ifrån och att det var företaget som bara hade låtsats skicka paketet utan att ha gjort det, eller att det låg och skräpade någonstans i någon håla i det avlånga landet. Mycket märkligt tyckte jag. Hennes förslag till lösning på detta var att jag först skulle ringa till företaget och undersöka om det fanns något kollinummer på paketet. Om så inte var fallet skulle jag, och det är nu det blir intressant, komma in till posten följande morgon och prata med min privata brevbärare. Detta tydligen eftersom att denna person har hand om (och sitter och trycker på/ger bort/kastar?) mina paket. Förutom att jag inte riktigt har möjlighet att göra detta då jag borde befinna mig på min arbetsplats imorgon bitti så blir jag lite konfunderad och bekymrad, inte minst eftersom postkassörskan upplyste mig om att de hade inventering av alla paket i helgen och att det då inte fanns där. Företaget hade precis som jag trodde visst skickat paketet och kunde inte se några möjliga förklaringar annat än att paketet har fått möta sin skapare någonstans på Ålidhems postkontor.

Så tyvärr, Niklas, risken är stor att ditt paket inte kommer att ligga under granen. Möjligtvis under min brevbärares gran. Fortsättning följer.

måndag 20 december 2010

Bakvärk och en tveksam dag

 Av någon anledning som jag egentligen inte känner till gick delar av helgen i stressens och irritationens tecken. Och i bakverkens.

Pepparkaksbiscotti i halvlek
Jag, Jessica och Anna köpte hem sushi och bakade julgodis i lördags. Det var förstås väldans mysigt och vi eldade för fullt i kaminen och lyssnade på julmusik av tveksam kvalitet. Däremot tror jag att jag fick någon form av sockerbaksmälla i dagen efter. Huvudvärk och irritation ackompanjerade således söndagens bakningsorgie hemma hos mamma och pappa, en känsla som förstärktes av att väsentliga ingredienser till bakningen saknades. Den stora behållningen var att jag fick träffa mina föräldrars nya hund, Anton. Det har känts väldigt tomt efter Everts bortgång för ett par år sedan, inte minst efter att den sista av katterna dog i somras. Anton är ett välbehövligt tillskott i familjen och han tyckte att det var väldigt intressant med bakning, även om han var betydligt mindre gamig än de flesta av hans föregångare har varit.

 Lussekatter och en hel del godis blev det trots allt men nu börjar jag vara så less på allt vad sötsaker heter att jag idag tog med mig skiten till jobbet för att utfodra julgrisarna på kontoret med resterna. Mycket av det lyckades vi i alla fall sätta i oss igår kväll då det var lite gamla rävar här på glöggsamkväm. Som tur var hade vi lite ostar också till glöggen vilket kändes något mer tilltalande efter två dagar med näsan djupt nere i kolasmeten. På dryckesbordet stod Gluhkriek, Kall & Varm, Duvenkroks och julmust.
Cakepops á la Anna

Macarons á la Anna
I morse kände jag mig inte heller direkt som någon disneyprinsessa när jag vaknade. En parentes är att jag väldigt sällan blir bakis av alkohol och att jag knappt druckit någonting alls på flera veckor. Den enda rimliga slutsatsen är att jag nästa jul ska satsa mer på att brygga glögg och dricka sprit än på godis. Hur som helst fick jag inleda dagen med att skotta fram brevlådan från den enorma plogvallen och komma fram svettig och sen till jobbet. Väl där var det slut på kaffet och både internet och telefonin låg nere (vilket kanske var tur för delar av personalstyrkan som annars skulle ha fallit offer för ett avgrundsutbrott i telefonen). Nu känner jag mig redo för att lämna måndag, tack, hej, over and out. 

lördag 18 december 2010

Må dåligt-film och snöskottning

I vanlig ordning vet jag inte vem som stal veckan eller var den tog vägen men så var det fredag igen. På fredagsmenyn stod inga våldsamma kalas denna vecka utan det blev ett biobesök med Anna. Svinalängorna blev det. Det var ingen avancerad story eller nåt sånt men helt enkelt gripande och välspelat. Jag var så inne i en väldigt känslosam scen att det tog en tre, fyra ringsignaler innan jag ens fattade att det var något praktmongo till fårskalle som hade mobiltelefonen på. När han väl svarade var jag dock helt på det klara med detta och önskade bittert att jag satt bakom personen och var beväpnad med en popcornhink. Nåväl, filmen var sevärd, kanske lite onödig att se på bio men helt nödvändig om du vill må lite dåligt en stund. Sedan jag kom hem har jag mest lodat runt på det världsomspännande datanätet, bortsett från några pliktskyldiga spadtag runt bron.

Nej, jag kan inte se gladare
ut än så här på bild. 
Efter en eon av ältande över vad jag skulle göra av mitt hår lade jag mig igår ändå i vanlig ordning platt under Lisas sax på Hårizont. Egentligen har jag funderat på att spara ut det lite ett bra tag nu men jag klarar helt enkelt inte av processen. Det går bara inte. En hjälm med ankstjärt är helt enkelt inte en frisyr min fåfänga klarar av att bära upp ett par månader innan den smärtsamma gränsen är passerad tills dess att håret går att sätta upp. Så nu har det åkt en hel del och det är så fantastiskt skönt att vara trimmad och halvflintis igen. Tjockt hår måste vara det mest överskattade attributet jag kan komma på. Nu ska jag njuta fram tills uppskattningsvis februari då hjälmen och ankstjärten börjar smyga sig på igen.

Igår och idag fick jag nöjet att äta (och laga förstås) den goda soppan som jag skrivit om här tidigare, den med tomatbas och fisk i med recept från Arla. Förra gången gjorde jag den på torsk och gravad lax, denna gång med torsk och kallrökt lax. Mitt tips är att det är faktiskt är snäppet godare med gravad. Om man ändå tar rökt lax ska man inte ta så mycket eftersom det rökta nästan tar över all smak (även om det förstås är grymt gott ändå) och kan göra soppan lite väl salt. Och jag är ju ändå ett rätt stort fan av salt så det borde ju säga en del.

Njasi...
Nu är jag i halvlek i julgodisbakandet. Den sista bakningen kommer att bli hemma hos mamma och pappa på söndag och innan dess ska jag, Jessica och Anna förlusta oss med kavlar och förkläden imorgon. Nu börjar jag dock bli lite less på godis så vi får se vad det kan tänkas bli för något. Förra helgen när jag bakade med Elin blev det skrämmande mycket godis och det mesta var gott dessutom. Däremot testade jag att göra brända mandlar också och det var ju... sött... På slutet gick jag bananas med mandlarna och blandade ihop dem med det mesta jag hittade och inte blev det så mycket bättre av det. Men nu har jag provat i alla fall.

tisdag 14 december 2010

Vardagsdöden

Jag har haft en bedövande tråkig dag på jobbet idag. Det är helt obegripligt hur jag har klarat av 17 år i skolan, jag höll på att avlida efter en heldag av mötesmangling idag. Helgen som var ägnades åt betydligt trevligare saker såsom grytkok hos Mikaela och Lars och julgodisbakning med Elin. Grytan påminde mycket om tidigare hopkok så det receptet ids jag inte lägga upp här. Recept på lite godis kanske jag lägger upp någon dag då jag inte har något bättre för mig. Ett passande recept för en rätt då man håller på att dö vardagsdöden som mest är väl en enkel köttfärssås. Det kan jag dela med mig av.

Köttfärsås som jag vill ha den
800 g nötfärs
1 stor gul lök
2 morötter
3 vitlöksklyftor
1 paket krossade tomater (gärna med basilika)
tomatpuré
en skvätt rödvin
kalvfond
worcestersås
soja
tabasco
salt & peppar


Hacka lök och morötter och fräs en stund. Blanda ner pressad vitlök och köttfärs och fräs tills färsen fått färg. Häll på rödvin, fond, krossade tomater, tomatpuré, worcestersås och lite soja. Låt koka så länge du ids vänta på maten. Smaka av med tabasco och kryddor. 

lördag 11 december 2010

Överflöd

Den näst fulaste kudden hann aldrig
förevigas men så här ser i alla fall den
 allra fulaste kudden ut.
Personalfesten i onsdags gick bara bra och eftersom det var en nykter tillställning fanns det ju inte så otroligt mycket pinsamheter att vänta. Det skulle väl vara kontorets luciatåg då vilket utgjordes av en bedrövligt talanglös skara som skrålade fram Luciasången och Nu har vi ljus till en ömsom chockad, ömsom road publik. Men överlag var det ganska trevligt. God mat, små tävlingar och inte alltför långdraget. Och sedan vann jag ju ett pris i ett lotteri! Det gjorde i och för sig nästan alla och priset i mitt fall bestod av den näst fulaste soffkudden jag har sett i hela mitt liv som till råga på allt har legat och skräpat i kopieringsrummet på jobbet sedan gud föddes. Naturligtvis försökte jag glömma den i bygdegården där vi höll till men min kollega hade vänligheten att påminna mig högljutt så den tog sig hem ändå. Igår fick kudden i alla fall flytta till HJ och förhoppningsvis kommer de att ha många mysiga stunder ihop.

Veckan avrundades med rungande hej med några timmar på Sävargården där vi svullade julbord som om det inte fanns någon morgondag. Det var sjukt gott och när sällskapet hade tagit sig igenom fiskbordet, det kallskurna, det varma, ostarna, desserterna, pralinerna, kakorna och kaffet (och nubben såklart) väntade en kakafoni av flämtanden och jämranden och därefter en välbehövlig promenad hem till soffan och några kannor vatten.

tisdag 7 december 2010

Jul i grytan

Idag hade jag en av mina få återstående lediga eftermiddagar innan jag börjar jobba heltid. Vad gjorde jag då för kreativa, avkopplande och självförverkligande sysslor då? Jo, jag strök kläder. Jag hatar verkligen innerligt att stryka men nu var jag så illa tvungen. Imorgon har vi personalfest på jobbet och från företagets sida ska vi bjuda på lite högkvalitativ underhållning (läs förödmjukelse) i form av ett luciatåg. Precis innan jag gick från jobbet kastades en luciasärk efter mig som jag inte bara ska använda imorgon utan dessutom var tvungen att stryka först. Exakt var jag var när det här bestämdes kan jag inte redogöra för men nu är det bara att gilla läget, lämna skammen hemma och skaka luciarumpa som om det inte fanns någon morgondag.

När jag väl hade strukit färdigt (jag passade på att stryka lite annat också när jag ändå tagit fram strykbrädan eftersom detta är en relativt sällsynt företeelse hemma och det tog ungefär 7000 år eftersom jag är jättedålig på att stryka) kokade jag ihop en gryta med lite juliga smaker. 

Kycklinggryta med saffran, kanel och kardemumma
1 kg kycklingfilé
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
champinjoner
2 paket körsbärstomater
6 torkade aprikoser
1,5 tsk kanel
1,5 tsk kardemumma
1 kuvert saffran
salt & peppar
1 hönsbuljongtärning
5 dl vatten (men om du inte egentligen vill ha soppa så tar du lite mindre)
1,5 dl grädde
maizena
1 dl mandel

Rosta mandeln i en torr stekpanna och salta den. Man ska säkert skålla den först men någonstans får man väl dra gränsen en tisdag. 
Smörstek svampen och lägg åt sidan. 
Skär kycklingen i mindre delar och bryn den i en stekpanna. 
Skiva löken och bryn den i en gryta. Lägg i vitlök och kryddor och fräs en stund. Blanda ner kycklingen i grytan och tillsätt vatten och buljongtärning och låt det koka upp. Tillsätt hela körsbärstomater och aprikoser i mindre bitar och låt koka ca 15 minuter. Red ev. av grytan med maizena, tillsätt grädde och låt koka en liten stund till. Tillsätt svampen och låt det bli varmt. Lägg i den rostade mandeln alternativt servera på sidan av. 


Betyg: svag sjua av tio. Den kan mycket väl vara lite bättre imorgon och tro det eller ej, men det blev faktiskt kvar mat. Imorgon blir det dock mat med jobbet på Stöcke Bygdegård och vad som står på menyn har jag ingen aning om. På tal om det ska jag gå och ha lite ångest över morgondagens framträdande.



söndag 5 december 2010

Slagsmål och stillhet

Det har varit en skön och stillsam helg med ganska få knop gjorda. Igår gick tredje upplagan av kampsportsgalan Battle of Botnia av stapeln så då var man ju självklart tvungen att gå och heja på de lokala slagskämparna. Thaiboxning och MMA måste utan tvekan höra till de mer underhållande idrottsformerna att titta på och det var några spännande matcher även om jag tycker att det var snäppet vassare förra året. Efter att ha suttit i fyra timmar och försmäktat i värmen med långkalsonger på en träläktare hårdare än diamant gick dock luften ur mig och istället för att gå ut och bråka på stan blev det hemgång tillsammans med Niklas och min huvudvärk. Det gjorde inte så mycket då det fanns oheliga mängder Rocky Road och en skön säng hemma. På tal om att gå ut och bråka undrar jag om det var utanför Gammliahallen polisen verkligen behövdes mest i Umeå igår kväll? Snacka om att det är fördomar som styr insatserna. Förmodligen var det stökigare inne på ICA på Ålidhem vid samma tidpunkt. Vad sägs om att styra insatserna dit det finns fulla och aggressiva människor istället för dit glada människor går för att titta på ett underhållande idrottsevenemang? Självklart gjorde jag misstaget att läsa kommentarerna till artikeln om galan på vk.se och insåg att polisens fördomar troligtvis återspeglar befolkningens på det stora hela. Om nu befolkningen rättvist representeras av fårskallarna som skriver kommentarerna på vk.se. Jag hoppas att så inte är fallet.  

Ungefär så här ser en julmarknad ut. Innan hela Umeå kommer. 
De senaste kanske tio åren har jag vid den här tiden på året funderat på att gå på julmarknaden på Gammlia. Av olika anledningar har det aldrig hänt förrän i år. Så idag traskade jag dit med Rebecca för att trängas i såväl konsumtions- som myssyften. När till och med Rebecca som är född med vassa stockholmsarmbågar konstaterade att det var jobbigt så kan man väl dra slutsatsen att det var galet mycket folk där. Det blev trots trängseln några väl valda inköp och alla gick förstås i ätandets tecken. Cognacssalami, kumminost från ett lokalt mejeri, chokladdoppat tunnbröd (hemskt normalt, jag vet), lite annat godis och en souvas för den omedelbara överlevnaden.

Nu drar det ihop sig för senaste avsnittet av Dexter, ett ypperligt avslut på en soft helg.

lördag 4 december 2010

Gratäng och glögg. Och vart är vi på väg?

Från årsskiftet ska jag faktiskt börja jobba heltid och dessutom ska jag samtidigt bli anställd där jag har jobbat de senaste två åren. Sedan i februari har jag oftast jobbat omkring 75-80 procent vilket jag vanligtvis fördelar på två heldagar per vecka, en halvdag och två dagar 8-13 (och förstås en hel del tjuvjobbande som får kompas ut vid lämpligt tillfälle (läs mellandagarna). Det är naturligtvis gött mos att få en nästan anständig inkomst efter att ha lodat runt så länge som deltidsjobbande konsult men jag kan bara konstatera att det upplägg jag har är extremt angenämt. Jag ska passa på att njuta av tiden som är kvar innan januari kommer ikapp som en käftsmäll och det gjorde jag igår. Slutar man kl 12 är det väldigt trevligt att göra en god middag att bjuda någon på och dessutom hinna ut och kuta en stund. Jag hade köpt ett jättelass med lammfärs som jag gjorde en gratäng av, perfekt att ställa i i ugnen medan man duschar. Rebecca och Martin lät sig bjudas och sedan sippade vi Blossas starkvinsglögg med cognac till På Spåret. Grymt god glögg för övrigt, river störtskönt i kistan. Maten gjordes i alla fall som följer:

Lammfärsgratäng
4 portioner (vi åt hejdlöst mycket)


800 g lammfärs
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
2 tsk spiskummin
2 tsk malen muskot
2 tsk torkad timjan
2 tsk torkad rosmarin
1 paket krossade tomater
1 msk tomatpuré
1 dl rödvin
2 msk kalvfond
2 zucchini
2 paprikor
salt och peppar
2,5 dl grädde
2-3 dl riven ost
250 g keso
150 g fetaost


Fräs lammfärs och hackad lök i olja. Pressa ner vitlök, blanda ner kryddor, rödvin, fond och tomatpuré. Häll i krossade tomater och låt allt koka ett tag. 
Skiva zucchini och paprika. Blanda ihop grädde, riven ost och keso och salta och peppra detta. 
Varva grönsaker och färs i en stor form, avsluta med färs. Häll över gräddblandningen och smula över fetaost. Grädda i ca 30-40 minuter i 200 grader. 

Gratängen blev väldigt god men en aning blöt då grönsakerna släppte en del vatten och jag gjorde misstaget att använda Euroshoppers krossade tomater som är rätt vattniga. Jag skulle tro att den skulle kunna bli ännu godare dagen efter men eftersom vi åt som om det inte fanns någon morgondag så kan jag bara spekulera. Ett gott bröd till det och ett jättegott vin som Rebecca hade rotat fram, Zenato Merlot, från distriktet Delle Venezie (32224). "Nyanserad, fruktig, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, svarta vinbär, choklad, tobak och salvia" tyckte Systembolaget. Allmänt skitgott tyckte jag. Men man kan gott krydda på ännu mer.

Ja just ja, jag lovade ju att recensera mitt underställ från Everest som jag har köpt på Stadium. Vad ska jag säga? Gårdagens löprunda var ett praktexempel på hur dåliga kläder kan förstöra hela träningen. Understället är i ganska glatt material och benen visade sig vara ganska tighta (okej, allt är väl relativt. Byggarben ska kanske inte försöka sig på barnstorlekar). Över det hade jag överdragsbyxor som också var ganska glatta i tyget. Ju varmare benen blev desto mer sögs byxbenen neråt och jag spenderade större delen av rundan åt att försöka dra upp mina underställsbyxor och dra ner min huvtröja över glipan som envist bildades i ryggen. Huruvida funktionen var bra och om svetten transporterades bort effektivt hann jag aldrig reflektera över. Någon med smala och korta ben som behöver ett underställ för att sitta stilla i?

Operation oppsockring

När det gäller olika maträtter jag gärna och ofta gör skulle jag vilja påstå att det förändras ganska mycket från år till år. Är det något som dock under inga som helst omständigheter förändras så är det julgodiset. Jag och min syster bakar traditionsenligt alltid lussekatter och julgodis hemma hos mamma och pappa och på den fronten bjuds det sällan på några överraskningar. Möjligtvis kanske man provar något nytt recept någon gång men knappast på bekostnad av någon gammal klassiker. Nej, nej, allt måste finnas med. Jag har ju dock insett att jag blir en allt sämre sötsaksätare med åren och således har det nästan de senaste åren börjat bli problematiskt att bli av med alla groteska mängder slisk. Nåväl, detta var bara ett objektivt iakttagande av utvecklingen och inte något jag har för avsikt att åtgärda just i år. Den traditionsenliga bakningen ackompanjerad med den lika traditionsenliga och anskrämligt dåliga julmusiken kommer att äga rum även inför denna jul. Däremot har jag som sagt bakat på annat håll också och kommer förmodligen att fortsätta baka runt till både höger och vänster och med Kreti och Pleti. Detta är såklart bara en bonus utöver traditionen och jag tänkte därför ta tillfället i akt att försöka hitta lite nyheter på bakfronten. Tips mottages gärna i kommentarsfältet.

Som sagt så var det kola och Rocky Road som var temat för torsdagens julbak med Rebecca. Kola är ingen nyhet i bakningssammanhang men kungen av sliska bakverk, Rocky Road, var faktiskt helt oprövat. Vi använde oss dock inte av Leila Lindholms recept utan av ett från Allt om Mat, fast lite modifierat (delvis ett resultat av att det var slut minimarshmallows på ICA i kombination med dödsmycket folk, akuta svettningar och allmän bortlängtan därifrån).

Rocky Road Fudge
Viktiga produkter
400 g mörk choklad (och våga inte titta på blockchokladen!)
1 burk kondenserad mjölk (397 g)
ca 1 dl vispgrädde
25 g smör
300 g blandade nötter (cashewnötter, jordnötter, pistagenötter och mandlar), t.ex. ICA:s Nötmix. 
1 stor påse dumle


Bryt chokladen i bitar och smält över ett vattenbad tillsammans med kondenserad mjölk och smör. Rör tills allt smält samman till en smet. Den blev lite väl tjock tyckte vi och spädde ut den med grädde. 
Blanda ner nötter och dumle och häll ner smeten i en bakplåtspappersklädd form, ca 20x25 cm. Kyl i minst fyra timmar och skär i bitar.  


Rebeccas mammas kola
Får jag pengar av Dansucker nu?


100 g smör
3 msk kakao
3,5 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
1 dl sirap (mörk tycker jag)
2 dl vispgrädde
2 msk honung eller glykos


Blanda alla ingredienser utom smöret i en tjockbottnad katrull eller stekpanna med höga kanter. Låt koka under omrörning tills kolan klarar kulprovet (tar kanske 20-30 minuter). Häll i en bakplåtspappersklädd form (mindre än en långpanna, annars får du väldigt tunn och eländig kola). Låt stelna och skär eller klipp sedan kolan i mindre bitar. Slå in dem styckvis i lite bakplåtspapper (om du inte har något viktigare för dig). 



Innan bakningen påbörjades grundade vi med en liten fisksoppa jag svängde ihop.

En soppa från höften
800 g fryst pangasiusfilé
1 purjolök
1 gul lök
2-3 morötter
1-2 vitlöksklyftor
ca 1 liter vatten
ca 1,5 dl vitt vin
1,5 fiskbuljongtärning
1 burk Crème fraiche Saffran och Tomat
2 tsk torkad timjan
2 tsk torkad basilika
salt & peppar


Hacka lök, skiva purjolök och morötter och fräs i lite smör i en gryta. Pressa ner vitlök, krydda och häll på vin. Smula ner buljongen och häll på vatten. Låt koka ca 15 minuter. Blanda ner crème fraiche och låt koka lite till. Skär den tinade fisken i mindre bitar och lägg ner i grytan. Låt den bara sjuda eller värmas upp så att den blir just precis tillagad. Seg fisk gör ingen lycklig. 


Soppan blev rätt god. Men den där crème fraichen var faktiskt lite tam. Jag skulle istället rekommendera att använda grädde och stoppa i ett kuvert saffran, lite tomatpuré och eventuellt toppa med lite körsbärstomater. Rebecca och Niklas såg i alla fall glada ut.

fredag 3 december 2010

Jag tar den steniga vägen mot julen

Jag smygstartade helgen och julen igår med ett litet julbak tillsammans med Rebecca. Rocky Road och kola blev det. När som helst nu kommer Rebecca och Martin för att smaska lite middag och sedan lär väl det mesta av julgodiset konsumeras i soffan till På Spåret. Jag ska självklart återberätta allt gott som ätits och även recensera mitt underställ som jag berättade om i ett tidigare inlägg men det blir ett fall för morgondagen. Nu säger jag over and out, god fredag, tack och hej!

tisdag 30 november 2010

Gött mos

Ända sedan jag fick en oförskämt god hemgjord senap av en bekant har jag funderat på lämplig mat som senap passar till. Än så länge har det inte blivit något avancerat av det hela men idag blev det åtminstone något hederligt och gott - rotmos och korv. Usch, tänker du kanske. Skit på dig tänker jag i i så fall. Rotmos är visst gott och korvarna vi provade till idag var faktiskt bra (korv är inte en generell favorit annars). Möllers Sremska, kryddig korv från Serbien. 98 procent kött och mycket smak. Det enda jag glömde var att äta surkål till. Okej, jag erkänner att jag än så länge inte har fått mina mest minnesvärda kulinariska upplevelser från surkål men jag ska banne mig lära mig att gilla det. Imorgon ska jag äta surkål till resterna, jag lovar.

Rotmos
1 kålrot
3 morötter
2 palsternackor
ca 12 potatisar
tre lagerblad
några svartpepparkorn
en buljongtärning
smör
salt


Dela rotsakerna i mindre bitar. Koka upp vatten och buljongtärning och släng ner lagerblad, peppar och rotsakerna men spara potatisen en stund eller lägg i dem hela (kortare koktid). Koka ca 20-30 minuter tills rotsakerna är mjuka. Häll av vätskan men spara en del av den. Mosa, stöt eller vispa rotsakerna och späd med buljongen till lagom konsistens. Lägg i lite smör och smaka av med salt.

söndag 28 november 2010

Hyvens helg

Som kontrast till skitveckan blev den här helgen riktigt angenäm med absurda snömängder, julpimpning och god mat och dryck med goa gummor och gubbar. 


Jag tror att jag inte har delat med mig av receptet på renskavsgrytan som vi gjorde igår tidigare. Då är det på sin plats eftersom den är otroligt god. Receptet kommer från Systembolaget och likaså tipset på vinet som vi drack till. Tittar man på ett recept på Systembolagets hemsida kan man få förslag på passande drycker till. Här finns receptet http://www.systembolaget.se/Applikationer/Recept/Renskavikryddigportvinssas.htm men jag skriver det i den tappning vi gjorde det igår här: 


Renskav i kryddig portvinssås med höstsvamp och jordärtskocka
6 portioner (okej, några av oss flämtade efteråt så det skulle väl ha kunnat räcka till 7 portioner)


960 g renskav (2 stora paket)
Bild från systembolaget.se
potatis (kanske runt 600 g?)
300 g jordärtskocka
3 vitlöksklyftor
smör
1 msk grovmalen svartpeppar
1 tsk chiliflakes
2 stjärnanis
salt
5 dl créme fraiche
3 dl vitt portvin
1/2 dl viltfond
ev lite vatten
maizena


champinjoner, skogschampinjoner och trattkantareller
1 förpackning sparris
1 paket sockerärter
smör


Gör så här:
Skala potatis, jordärtskockor och vitlök och skär i mindre bitar. 
Stek renskavet lätt tinat i smör i en gryta tillsammans med kryddorna tills det fått lite färg. Lyft upp skavet och lägg det i en gryta. Fräs potatis, jordärtskocka och vitlök några minuter. Lägg tillbaka ner i grytan. Tillsätt crème fraiche, portvin, fond och ev. vatten. Låt puttra på spisen på låg värme ca 20 minuter. Red av med maizena och smaka av med salt och peppar.



Jag glömde bort att fotografera innan det var för sent.
Men det var minst lika gott som det ser ut. 

Förväll bönor och sparris i saltat vatten ca 2 minuter. Kyl av i kallt vatten. Stek sparrisen i smör och salta. Ansa och skär svampen i bitar och stek i smör. Tillsätt sockerärterna i grytan strax före servering och låt dem bli varma. Servera svamp och sparris vid sidan av och gärna med ett gott bröd till, t.ex. nötscones med russin samt någon typ av gelé eller lingonsylt. 




Drick förslagsvis ett kryddigt rödvin av druvan syrah, gärna från Rhônedalen till. Jättegott är Lirac Les Chenaies (nr 2214), "Smakrikt, fruktigt, kryddigt vin med inslag av plommon, björnbär, rosmarin, lakrits och tobak" beskrivs det av Systembolaget och jag kan inte annat än instämma i stora drag. Grytan blir ganska kryddstark av chilin och får en lätt lakritston av stjärnanisen vilket förmodligen bidrar till en bra smakharmoni. 


Till efterrätt hade Rebecca gjort onödigt god glass med bär till och till detta provade vi Liefmans Glühkriek (nr 11376). "Smakrik, syrlig, fruktig öl med sötma, inslag av körsbär, kanel, kardemumma, kryddnejlika och knäck". Vi provade den kylskåpskall och den var faktiskt väldigt god. Dels påminner det väldigt lite om öl, dels är det mindre sötsliskigt än glögg vilket gjorde det till ett vinnande koncept. Jag ser framemot att testa den varm också och gärna utan att vara mätt till bristningsgränsen. 


Mmm.... Funktion. 
Som ett led i mitt projekt att överleva och överlista vintern har jag bestämt mig för att det får vara nog med kalla och blöta fötter nu. Därför gick jag och impulsköpte mig ett par vinterkängor i Goretex idag. Jag lovar att recensera dem efter nästa skottning. 









lördag 27 november 2010

Överlevd och insöad

Skitveckan på jobbet eskalerade i fredags med en klassisk skitdag. Jag jobbade dock bara till 12 på mitt vanliga jobb så jag hann inte fundera så mycket på annat än att försöka hinna med att ordna det viktigaste. Lätt stressad och sinkad p.g.a. att jag valde cykeln istället för skotern kom jag till jobb nummer två som jag gör ibland på fredagar. Därefter ännu mera stressad slirandes upp till Iksu. Efter en träningsfri vecka kändes det ofantligt bra att få kötta loss lite. Jag firade avslutet på eländesveckan med säsongspremiären av På Spåret, blopudding och en timmes snöskottning. Vis av förra vintern har jag bestämt mig för att upparbeta en strategi för att klara av snömängderna. Nu har jag skottat upp långa banor in på tomten så att man ska kunna forsla bort snön en bra bit bort. Vi blev totalt uppägda av snön förra året och fick helt enkelt ge upp det där med att skotta upp carporten framemot slutet av vintern. Jag var sjukt nöjd med min obehagligt prydliga gård som Ned Flanders skulle ha kastat lystna blickar på. Sedan blev det lördagmorgon.

Återstoden av en av mina fem snöbanor
Nästa strategi blir att göra snöskottning till en ny hobby helt enkelt. Gratis träning, frisk luft och stark rygg (kanske inte så pigg rygg just idag bara) låter ju jättebra. Jag tänker att om jag välkomnar och tycker om snön kanske den inte har lika stor behållning av att jävlas med mig. Nu måste jag bara skaffa ett bra transportmedel  eftersom kommunens strategi för att överleva vintern tydligen är att inte låtsas om den. Det enda jag kommer på som är lagligt och inte är en bil är spark. Är det någon som vet om man kan sparka i djupsnö?

Det ser ju i alla fall ut som att det kan bli en vit jul i år och det var ju onekligen mysigt väder för att påbörja operation julpimpning. Om några timmar kommer Rebecca, Martin, Björn och HJ hit och tanken var att jag skulle ha hunnit få det lite anständigt mysigt här tills dess. Veden ska eldas, renskavsgrytan ska ätas och glöggen ska drickas. Dels har vi köpt Blossas starkvinsglögg med cognac och dels har vi den nya gluekrieken av samma märke som jag skrivit om i tidigare inlägg.
Det är alltså typ en kriek med glöggkryddor kan man väl säga. Han som sålde den till mig på Systembolaget blev helt i gasen och sa att de hade provat den för tio minuter sedan och att den var jättegod (ibland vill jag också jobba där).

Receptet på renskavsgrytan har jag kanske redan skrivit ner här tidigare, det kommer från Systembolaget. Om inte återkommer jag med det samt recension av dryckerna i nästa inlägg. Nu ska det pyntas. Tack, hej.

onsdag 24 november 2010

Ljuset i tunneln

Det är väldigt kännbart när vi är en person kort på jobbet så det har varit en ganska påfrestande vecka hittills med jobb från ottan till sena eftermiddagen. Om jag var den bärbara telefonen skulle jag börja känna mig nervös över det älvsnära läget på kontoret för nu börjar jag bli redigt trött på att leka växel. Finns det något sämre än att svara i telefonen på jobbet? Nu är det i alla fall bara en dag kvar innan den mest oumbärliga personen kommer tillbaka så då kanske jag kan börja få något av mitt eget jobb gjort snart igen. Samtidigt möbleras det om, borras, sätts upp hyllor och städas för kung och fosterland och innan helgen ska vi hinna julpynta också. Det kliar faktiskt lite i pyntarfingrarna även på hemmaplan och om jag överlever veckan kan det tänkas bli lite christmas pimping på fredag eller lördag.

Jag kan dela med mig av ett hyfsat gott recept på en enkel vardagskoma-maträtt som jag tillverkade igår.

Tortellini med gott och blandat
500 g färsk fylld tortellini
vindelnrökt sidfläsk (ca 150-200 g)
1 rödlök
1 vitlöksklyfta
1 paprika
250 g körsbärstomater
1 avokado
1 burk smaksatt crème fraiche (t.ex. tomat & basilika)


Koka tortellinin enligt anvisning. 
Fräs skvivad rödlök och paprika med vitlök i olivolja. Tillsätt crème fraiche och körsbärstomater och låt koka en stund. Vänd ner tortellinin och sidfläsk och smaksätt med salt och peppar. Skiva avokadon och tillsätt den precis innan servering. Det kan bli lite äckligt om den blir för varm tycker jag. 

söndag 21 november 2010

Kött, vin och sång

En mycket liten notis i VF klargjorde polisens ärende i kvarteret i fredags - inbrott. Några närmare detaljer annat än att ett fönster hade brutits upp fanns inte i notisen. Det var dock ett ganska upplyst hem vi lämnade på lördagen för att spendera kvällen och natten hos Syster Yster i Haddingen. Kvällen bjöd på trevligt folk, chiligryta, vin och såklart en Singstar-batalj tills öron och stämband ömmade. I vanlig ordning blev alla allt bättre ju senare det blev och det är inte bara en subjektiv bedömning utan något som faktiskt visar sig i poängställningen. Mycket, mycket märkligt om jag får säga det själv. Själv gör jag uppskattningen att det låter ungefär lika eländigt genom hela kvällen men det är ju totalt ointressant - alla vet ju att det är poängen som räknas, right?

Den här dagen har ägnats åt söndagstypiskt svennebananande som att handla och tvätta bilen. Jag är dock lycklig över att ha fått premiäräta älg idag.

Älgfärsbiffar med gräddsås och smörstekt svamp
3 portioner


Biffar
500 g älgfärs
några schalottenlökar
1 ägg
2 msk ströbröd
1 dl grädde
smör
3 enbär
1 tsk salt 
peppar


Sås
steksky från biffarna
några schalottenlökar
4 dl grädde
ca 3 msk viltfond (det blev lite för mycket, ta max 2)
peppar


Gör så här
Blanda ströbröd med grädde och ställ att svälla en stund
Hacka löken och krossa enbären. Blanda detta med älgfärsen, ägget, ströbrödsgrädden och kryddorna. Forma till biffar och stek några minuter på vardera sida, så många som ryms i pannan. Låt eftersteka en stund på låg värme efter att biffarna fått bra yta. Plocka upp biffarna och stek nästa laddning. Lägg på rätt mycket smör andra omgången. När biffarna är färdiga plockar du bort dem och låter smöret vara kvar i pannan. Lägg i löken och fräs en stund. Häll på fond, grädde och peppar och låt koka ihop en stund tills det är lagom konsistens. 
Servera med potatis, smörstekt svamp och lingonsylt eller någon passande gelé. 


En svag nia från Niklas, en åtta från mig. Det var med andra ord grymt om ni inte fattade det.

fredag 19 november 2010

Bonnlurksfredag

Ännu en racervecka till ända och jag inser nu att det har varit lite fattigt på området nya spännande kötträtter. Lite bjudmat fick man sig på jobbet eftersom vi var hela dagen i Ö-vik i tisdags men det var ganska standardlunch, annars har det mest varit fisk och kyckling på sistone. Till fredagsmyset fick jag oppstektpalten och P1 som sällskap.

Oppstekpalten
2 portioner


1 paket palt utan fläsk (3 st)
1 paket bacon (jag brukar ofta använda kalkonbacon. Det är i och för sig gott med vanligt men det har alltid Niklas ätit upp)
1 gul lök
2 ägg
ev smör (om du tar kalkonbacon alltså. Annars finns risk att den ökända sjukdomen fethjärta kommer att hemsöka dig. Källa: mina dagisfröknar)




Skiva löken och skär palt och bacon i mindre bitar. Stek allt i smör eller i baconfettet. Knäck ner två ägg mot slutet och låt det stelna lite men helst förbli lite krämigt. Lite salt och peppar på skadar ju sällan och har du inte hemgjord lingonsylt kanske du skulle överväga en annan maträtt. 


Det har som sagt varit en rätt ösig vecka så det kändes rätt skönt att gå runt och bara loda lite ikväll. Jag är nyss hemkommen från en långpromenad med Luftslottet som sprängdes i lurarna. Precis när jag var nästan hemma och skulle svänga ner mot min gata såg jag tre poliser i lysande västar utanför en piketbuss. Bussen stod parkerad utanför ett hus på gatan ovanför vårt hus och poliserna gick in i huset. Jag är ju inte sämre bonnlurk än att jag valde att förlänga min promenad lite för att få glo lite på ett möjligt spektakel så jag fortsatte på gatan förbi huset. Jag såg inget särskilt inne i huset och gick förbi till nästa gatukorsning. Då det fortfarande inte hänt något vände jag om och tog samma väg tillbaka. När jag då kom rätt nära huset igen kom en polis ut och började gå runt huset och lysa med en ficklampa på gården. Vid det här laget gick jag väldigt sakta och stirrade helt ogenerat. Han lyste på husväggarna, gick runt huset, lyste på baksidan och höll på. Det här blev jag ju inget klokare av och tillslut tog gatan slut så jag svängde av ner mot min gata igen. Jag gick in, slängde komposten och donade lite och efter moget övervägande bestämde jag mig för att ta en liten vända till runt kvarteret. Sagt och gjort. När jag kom tillbaka till huset nästa gång stod piketbussen kvar och precis då jag kom nära huset kom polisen som varit ute med ficklampan upp mot bussen. Han la in något i skuffen på bussen, låste den och gick in i huset igen. Sedan tog gatan slut igen och jag gav upp och gick hem. Vad hade hänt? Vad letade polisen? Hade det varit inbrott där? Borde jag göra något annat på fredagkvällar?

måndag 15 november 2010

Oppsoppad och nedoljad

Lördagens fondueafton var såklart mycket trevlig och vi blev bortskämda med en massa god mat och en hel del olja. Någon form av filodegspaj med spenat och fetaost, smarrigt bröd, goda röror och såser, fläskfilé, ryggbiff, paprika, svamp och lök var några av grejerna på bordet. Det var ganska svårt att välja vin till då jag inte riktigt visste vad vi skulle äta men jag chansade på ett rött som heter Argento Malbec (nr 6649). Fruktigt & Smakrikt från Argentina med inslag av fat, björnbär, lakrits och vanilj. Alla som drack var överens om att det var mycket smaskigt och funkade fint till maten. Niklas hade inte gjort sig förtjänt av något vin denna helg så han drack julmust. Han tyckte att det gick bara bra till maten men han har å andra sidan uttalat att han lika gärna kan dricka O'boy till mat så jag vet inte om jag litar på hans omdöme i frågan.

När brödförrådet börjar sina i frysen och andan faller på att baka lite kan det vara trevligt att även slänga ihop en liten soppa. Sagt och gjort. Brödet är mitt favoritbröd såväl med avseende på smak som på bakarvänlighet och upphovskvinnan är Leila Lindholm. Det här brödet kan jag göra utan recept eftersom jag alltid bakar det men det skadar ju inte att ta fram kokboken ibland ändå eftersom hennes kokböcker är så tjusiga.

Leilas turbosnabba filmjölkslimpa
1 bröd


4,5 dl filmjölk
www.recept.nu
1 dl mörk sirap
1 dl torkade aprikoser
1 dl russin
1 dl hasselnötter
1 dl vetekross
1 dl rågkross
1 dl  havregryn
1 dl linfrön
1 dl solroskärnor
1,5 dl grovt rågmjöl
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1,5 tsk bikarbonat
1,5 tsk salt
2 tsk brödkryddor


Blanda filmjölk och sirap i en bunke. Hacka frukten och nötterna grovt, blanda med russinen och alla torra ingredienser och rör ner i filmjölken. 
Lägg ett bakplåtspapper i en avlång brödform och häll i smeten. Grädda mitt i ugnen i 200 g i ca 45 minuter.

Naturligtvis kan man byta ut ingredienser hej vilt som man vill, köra med grahamsmjöl istället för rågmjöl, andra nötter och torkad frukt osv. Jag brukar göra ungefär som ovan fast utan brödkryddor för det kommer jag aldrig ihåg att köpa. Du ska vara riktigt usel för att misslyckas med detta bröd så det rekommenderas starkt.

Soppan är till stora delar efter ett recept på Arlas hemsida men lite modifierat.


Fisksoppa
ca 5 portioner


www.arla.se
ca 500 g vit fiskfilé
ca 250 g gravad lax
1 purjolök
1 gul lök
2 morötter
2 paket passerade tomater
ca 2,5 dl matlagningsgrädde
en skvätt mjölk
2 buljongtärningar eller fond (det blev en skvätt grönskaksfond och en fiskbuljongtärning för min del)
1 nypa socker
dill
salt & peppar


Strimla lök och skiva morötterna. Fräs i smör eller olja en stund. Tillsätt tomater, grädde och buljong och låt koka en stund. Späd ev. med lite mjölk till önskad konsistens. Smaksätt med peppar, socker och dill (du kan lugna ner dig lite med saltet om du inte är lika skadad som jag). 
Dela fisken i mindre bitar och lägg ner den vita fisken i soppan. Slå av värmen och låt fisken bli just så pass tillagad igenom. Lägg sedan ner laxen och låt den bara bli varm. Ingen törrfesk här inte!

Den här var faktiskt galet god och t.o.m. Niklas tyckte det fast han inte är någon soppentusiast. En svag nia av tio är inte illa pinkat och jag kan tillägga att den är skitlätt att göra. Vill man inte ha morötter i så kan du göra den toksnabbt också.

lördag 13 november 2010

Matrester och bortaäta

Ingen matlagning att tala om har blivit av sedan början av veckan. Eva hedrar för tillfället stan med sin närvaro så vi passade på att ta en liten afterwork på TC igår. Jag har aldrig lyckats med AW på TC förut eftersom det aldrig funnits plats då jag provat. Nu var det just på håret att vi fick sitta. Det var i alla fall helt okej mat, inget märkvärdigt, inget dåligt. Sällskapet var liksom det centrala här då damen i fråga numera huserar i sydligare breddgrader och inte har synts till sedan sommaren. Jag svalde mitt förakt för Costas för en fika där efter maten. Karln borde hålla sig till kaffekokandet för det är han faktiskt riktigt bra på. Det är maten jag har blivit besviken på fyra av fem gånger. Men det här har jag gnällt så mycket på redan att jag lämnar det nu. Skicka ett mejl om du vill ha en avhandling i ämnet.

Eftersom min nya hobby är att vakna i ottan så blev det träning på morgonkvisten och därefter har jag mest sysslat med att vegetera och det känns rätt gemytligt. I kväll blir det något så retro och mysigt som fondue hos Rebecca och Martin. Vad det blir i den vet bara värdparet. Jag har nog bara ätit fondue med ost tidigare och det var på den tiden då man satte sig vid bordet och blev utfodrad, alltså när jag bodde hemma hos mina föräldrar vilket var 7000 år sedan, så det ska bli spännande. Jag tror att jag borde sluta vegetera nu och gå och trycka lite batiktröjor och leta upp nåt onyttigt att röka, för visst hör det liksom ihop med fondue?

Peace. Såatte...

tisdag 9 november 2010

En tisdagsköttfärssås

Så här kan man för övrigt göra en köttfärssås med betyget 7 av 10 om någon undrade:

500 g nötfärs
1 gul lök
2 morötter
2 vitlöksklyftor
ca 2 dl rödvin
lite kalvfond
1 paket (400 g) Heinz tomatsås med paprika- och löksmak, alt. krossade tomater
tomatpuré (nån matsked)
worcestersås (he ä ba å ös på)
timjan
salt & peppar


Hacka lök och morötter och fräs en stund i olja. Tillsätt pressad vitlök och färsen och låt fräsa en stund till. Häll på rödvin, fond och timjan och låt det koka ihop lite. Tillsätt tomatpuré, tomatsås eller krossade tomater och worcestersås. Låt det puttra på, ju längre desto bättre. Servera med spaggisar såklart.


Igår gjorde jag en enkel kycklinggryta eller vad man ska kalla det. Det gick till såhär:

Ajvarkyckling i panna

1 kg kycklingfilé
1 rödlök
1 morot
2 vitlöksklyftor
1 paprika
ca 1 dl crème fraiche
ca 2 dl grädde
ca 1 dl ajvar relish
sweet chilisås (några matskedar)
tomatpuré (nån matsked)
maizena
salt & peppar


Strimla kycklingen och fräs i olja ett tag. Tillsätt skivad morot, lök och vitlök och fräs lite till och tillsätt sedan strimlad paprika. Blanda i crème fraiche, grädde, ajvar, tomatpuré och sweet chilisås och låt koka tills kycklingen ser pålitlig ut. Min kyckling kom från frysen och var inte så bra tinad och därför blev det ett blött kalas i pannan så jag redde med maizena för att tjocka på det hela lite. Man vill ju inte gå miste om viktig sås så därför tyckte jag att jasminris blev bra till.  


Betyg: 4/5. Det var efter denna måltid jag tänkte att en tiogradig skala nog får gälla hädanefter istället. Det är viktigt att observera att vardagsmat har en separat skala. Man kan ju som inte jämföra en köttfärssås med en portergryta tycker jag. Då måste man ha en väldigt väl utarbetad minst 20-gradig skala.



Badass Bojan

Efter intervjun med psykrotandet härom veckan blev jag kallad till en andra intervju förra veckan. Temat för den var Grillning i Heta Stolen och min känsla efteråt var: 1)det här jobbet kommer jag inte att få, 2)det här jobbet vill jag inte ha, 3)det här jobbet vill bara Hitler ha och 4)det här jobbet vill bara ha Hitler. Inte på grund av innehållet i tjänsten, det lät helt bra, men på grund av upplägget på rekryteringen helt enkelt. Syftet som jag uppfattade det var att hitta en person som var rak och hård och helst ett riktigt badass. Uppenbarligen var också en del av syftet att se vilka som inte dukade under för en riktig grillning.

Nu fick jag i alla fall återkoppling idag och företaget hade valt en internrekrytering istället. Det som förvånade mig var att de sa att jag hade gjort ett väldigt bra intryck och var en av toppkandidaterna till tjänsten. Antingen ger jag intryck av att vara ett riktigt badass eller så svarade jag rätt på frågan "Hur mycket vill du ha det här jobbet på en skala från 1-10?" Mitt svar var 8.

söndag 7 november 2010

Choklad i maten?

Att det var en tredagarshelg gick nästan obemärkt förbi. Kanske hjälpte det inte till att sova till 12 idag. Det var däremot totalt nödvändigt efter gårdagens utekväll på Greyscale. Eller vistelsen ute var väl i sig inte det som orsakade dagens totalkoma utan den lilla bartömningen som vi försökte oss på hemma innan vi gick ut. Jag har sagt det förr och jag säger det (tyvärr) igen: jag ska inte dricka sprit.

Gårdagen var i alla fall mycket trevlig, framförallt innan utgången. Först kom Stefan och Viveka hit och inmundigade portergryta med oss och senare trillade det in lite annat folk. Receptet hade inspiration från dels en portergryta Niklas blivit bjuden på häromdagen, dels från ett recept på Arlas hemsida.

Portergryta med chili och choklad
4 portioner + en fylleportion åt Niklas senare på natten


ca 900 g nötgrytbitar
2 gula lökar
3 morötter
smör
3 msk kalvfond
1 liter porter
2 dl grädde
sambal oelek (ca 1 msk)
15-20 g mörk choklad
kastanjechampinjoner
maizena
salt & peppar




Bryn köttet i smör, salta och peppra och lägg över i en gryta. Skär lök och morötter, bryn det och lägg över i grytan. Häll på porter och fond och låt koka tills köttet är mört (minst 1,5 timme). Blanda ner grädde och sambal oelek och låt koka ca 30 minuter till. Red av med maizena om det behövs. Lägg ner den delade svampen när det återstår några minuter och lägg därefter ner hackad choklad. Låt chokladen smälta ner utan att grytan får koka mer. Servera med t.ex. ugnspotatis. 

In the making
Betyget blev minst en 4:a. Till detta serverades en god sallad och den förbannade citrontzatzikin som aldrig vill ta slut. I glaset Graham Beck Shiraz Viognier (nr 12922). Sydafrikanst, fruktigt & smakrikt vin med beskrivningen "mycket fruktig, aningen rökig smak med fatkaraktär, inslag av plommon, peppar, örter och mörk choklad". Mycket bra ihop med maten och väldigt prisvärt för sina 79 kronor måste jag säga.

Krieken i föregående inlägg blev förstås också uppdrucken och den var mycket bra. Jag tyckte inte alls att den smakade kräks eller så fasligt mycket stall. Däremot syrligare och snäppet svårare än Timmermans nybörjarkriek som jag druckit tidigare.

Jag avslutar helgens rapport här och ber att få slippa berätta om vad jag ätit idag.

fredag 5 november 2010

Fruktlös gubbrunda

Veckan rundades av rätt angenämt då det visade sig att det gick bra att vara ledig idag. Jag fick i och för sig jobba längre än vanligt igår i gengäld så det blev inte så mycket kompledigt utan jag har fortfarande mer än en dags komptid kvar. Då håller alla sina tummar och tår för att det kan kompas ut någon gång under jul istället, okej? Det är vansinnigt lätt att dra på sig extratid då man inte jobbar riktigt heltid (och när man egentligen har arbetsuppgifter som motsvarar en heltid). Men nu blir det visst snart slut på lösa och lediga eftermiddagar då det andra angenäma den här veckan var att jag får gå upp på heltid snart. Eller, det är ju lite kluvet förstås eftersom lösa och lediga eftermiddagar innebär ökad livskvalitet, möjlighet att träna på dagtid och göra roliga matlagningsprojekt även på vardagar. Heltid är ju egentligen sämst och själsdödande och innebär noll lust till matlagning på vardagar, men å andra sidan lite mera slantar att gå ut och äta för istället. Så jag får väl börja blogga mer om restaurangmat framöver (eller blodpudding).

Körsbär och stall? 
Jag har verkligen noll och intet att dela med mig av då det gäller spännande mat den här veckan eftersom lammfärsbiffarna kunde ha mättat ett helt barnhem i Rumänien i en månad och således mättade mig och Niklas typ hela veckan. Idag blev det i alla fall thaibuffé på thairestaurangen på Västerslätt då den lösa och lediga dagen har ägnats åt gubbshopping (den ligger strategiskt till på väg mot K-Rauta). Det blev dock en ganska fattig skörd av gubbprodukter idag men jag har åtminstone besökt Biltema för första gången. Jag minns dock nästan ingenting för jag fick tristesskoma och dog. Det var utan konkurrens den tråkigaste av alla gubbaffärer hittills. Men jag blev som folk igen efter en visit på Ersbodas systembolag. Att handla där är ungefär lite som att köpa lösviktsgodis, fast gott, och jag kom hem med en stor skörd gott och blandat i form av vin, cider och kriek, varav jag tänkte sörpla en del imorgon då det ska blir lite kalasande. Mest längtar jag efter en kriek som enligt somliga smakar kräks innan man vant sig. Enligt Systembolaget smakar den dock fruktigt, mycket syrligt, med tydlig karaktär av körsbär och inslag av mandel och stall. Jag hoppas att någon med fackkunskaper om hästar kan komma och uttala sig imorgon om stallsmaken.

Det bästa med gubbrundan var dock att jag kom hem ett underställ rikare och endast 200 kronor fattigare. 

Träningsmässigt har det varit en jopphejdivecka med roliga spinningpass. Ett tillägnat Depeche Mode och det talar ju förstås för sig självt. Igår var det ett dubbelpass med pulsmätning vilket var rätt kul att prova. Killen som satt bredvid mig tyckte uppenbarligen också att det var bra. Antingen var han extremt seriös i sitt träningsupplägg eller så tog han tillfället i akt att ta reda på sin maxpuls. Vad syftet än var så utmynnade det i något som lät som väldigt högljudda intervallorgasmer. Det var både underhållande och en smula obehagligt men jag har i alla fall full respekt för folk som tar i när de tränar. Inget irriterar mig så mycket på gymmet som folk som inte anstränger sig. Jag har ett stort irritationsobjekt på Iksu som ofta är på samma pass som jag. Jag har sett henne där sedan jag köpte kort i februari och hon ser precis lika otränad ut nu som då. Hon tar aldrig i för fem öre, kommer alltid sent till passen och går alltid mitt i passet. Vad är poängen liksom? Det är ungefär lika meningsfullt som att hålla på med stavgång om du går och släpar stavarna efter dig. Använd dem eller lämna dem hemma!!!

Nu ska jag gå och äta upp de sista lammfärsbiffarna (tips från coachen till dig som tänkt prova receptet: om du inte har vägarna förbi det rumänska barnhemmet inom en snar framtid kan du kanske göra en lite mindre sats, alternativt använda din hjärna och frysa in några. Själv börjar jag bli en smula less nu).  


tisdag 2 november 2010

Får får får?

Nej, får får ju lamm. Det fick jag också idag, fast i färsformat. Lamm har jag varit lite nyfiken på hur det smakar så jag tänkte att lammfärsbiffar fick utgöra en lämplig premiär.

Lammfärsbiffar med fetaost, rostade rotfrukter och citrontzatziki
(inspiration från recept.nu)

Biffar (13 st, ca 6-7 portioner)
900 g lammfärs
1 gul lök
4 vitlöksklyftor (jag ångar en av dem så här i efterhand)
2 dl grädde/mjölk (jag tog 50/50)
1 dl ströbröd
3 ägg
150 g fetaost
2-3 tsk salt
svartpeppar
timjan
olivolja/smör


Ugnsrostade grönsaker
rödbetor
palsternackor
potatis
olivolja
salt & peppar


Tzatziki
1 gurka
ca 4 dl yoghurt (jag tog turkisk)
1 gurka
1 vitlöksklyfta (två hade varit bra om det inte varit så mycket i biffarna)
ca 1/2 pressad citron
ca 1 msk honung
ca 1 msk olivolja
salt & peppar


Gör så här:
Skär de rotsaker du vill ha i lagom format, krydda och ugnsrosta i 200 grader 30-40 minuter. 


Stek lök och vitlök i olja på låg värme en stund utan att det tar färg. Ställ att svalna lite. 
Blanda ströbröd och mjölk/grädde och låt stå och svälla en liten stund. Rör sedan ner detta med färsen, löken, äggen och kryddorna. Smula ner fetaosten i färsen och blanda. Forma biffar och stek dem först på hög värme ca 1/2-1 minut på vardera sida. Sänk sedan värmen och efterstek på låg värme tills de är precis genomstekta. Två stekpannor kan göra livet roligare i det här fallet. 


Skala och riv gurkan. Krama ur vätskan ur gurkan och blanda rivet med de övriga ingredienserna. 


Betyg: 4 från Niklas, stark 4 från mig. Jag glömde ta en bild när det var färdigt och nu ser det inte längre så vackert ut så ni får hålla till godo med en bild på ett lamm. Med en frisbee.

söndag 31 oktober 2010

Kampen för brödfödan

Umeå. Löningslördag.18.00. Renmarkstorget. "Vi ser väl om vi får plats på Bishops". Det fick vi inte. Ingen av de tre gångerna vi försökte under loppet av en timme. Gången var Bishops, Invito, Plaza, Bishops, O'Learys, Lottas, halvny okänd persisk restaurang vid Musikanten, Angelini, Bishops, Allstar och slutligen tillbaka på Plaza 19.15 då vi hade turen att faktiskt få lägga vantarna på ett bord. Vi det här laget var vi åtminstone hyfsat sugna och utsvultna. Jag provade något för mig nytt från djurriket, närmare bestämt rådjur i form av wallenbergare med mycket lent och garanterat smörspäckat potatismos med en sås på trattkantareller och björnbär samt lingon. Det var mycket gott, tyvärr var servitrisen troligtvis helt nykläckt på jobbet och tyckte inte om vin så det gick inte att få några specifika tips om passande viner annat än att "husets är populärt". Tja, det funkade. Till efterrätt blev det kolapaj med lingonglass och portvin. Ganska gott men alldeles för sött för min smak egentligen. Kvällen rundades av på Pipes och hemgång i pensionärstid.

Eftersom sovmorgon är för töntar firade jag vintertiden med att vakna klockan sju istället. Det blev ut å kut med Mikaela och bulatuben en lång sväng och sen fortsatte helgens kamp för brödfödan på Bröli (aka Ica Maxi Bröl). Jupp, det ser ut som att vi kommer att bli mätta kommande vecka också. Maten behövdes dock inte lagas idag heller utan det fick mina föräldrar ta hand om. Trerätters framför brasan följt av totalt jävla koma som ett brev på posten. 

Om min plan går i lås tänker jag kompa ut på fredag och få en kortvecka. Så nu vill jag att alla håller tummar och tår för att det inte skiter sig kungligt på jobbet i veckan.