fredag 31 december 2010

Ut med det onda

Så här sista dagen på året är det lätt att bli lite eftertänksam har jag hört. Själv har jag dock mest haft tankarna på hur jag ska kunna överlista eländet jag har haft i huvudet sedan dagen före julafton. När jag för en gångs skull tog mig till vårdcentralen innan jag behövde bäras dit konstaterades att eländet stavades bihåleinflammation precis som jag trodde. Nåja, det var väl mest så att läkaren köpte min diagnos utan närmare efterforskningar och skickade efter sju minuter hem mig med en burk antibiotika samt en bonusdiagnos: vaxproppar i båda öronen. Nu ska jag försöka komma ihåg att smörja upp hörselgångarna innan jag går och lägger mig och återkomma på måndag för en öronspolning. Jag vet att det inte kommer att hjälpa eftersom jag har gjort det där förut. Mina hörselgångar är nämligen inte särskilt raka vilket gör att objekt som kommer in öronen sällan kommer ut och inte heller vatten vilket resulterar i att jag kallt räknar med att bli så gott som döv på måndag. För några år sedan slutade ett evigt rännande till vårdcentralen med att jag fick dammsuga öronen med ett litet, litet rör för att få bort vaxet. Det var inte så jätteskönt och jag gissar att det kommer att sluta så den här gången också.

Nåväl, nog om det. Antibiotikan verkar inte ha bitit riktigt ännu. Jag mår helt bra i övrigt och känner mig inte ett dugg sjuk bortsett från då jag anstränger mig och framförallt om jag böjer ner huvudet då det känns som att hjärnan försöker rymma från skallen. Jag anser dock att jag har gjort allt jag kan nu och har vilat lydigt från träning i vad som känns som 7000 år. Vad mer kan jag göra nu än att ta till flaskan? Eftersom det ändå är nyårsafton så ser jag det som ett ypperligt tillfälle att prova att medicinera mig själv med lite mousserande vin. Skål och tack för ett grymt år! Jag kan bara hoppas att 2011 blir lika bra.

tisdag 28 december 2010

Klappjakten del 3

Jag glömde att jag lovade att berätta hur det gick med det försvunna paketet. Det kom till rätta. Då jag fått en påminnelseavi på det försvunna paketet gick jag tillbaka till posten och gjorde ett nytt försök. Och nej, jag gick aldrig dit tidigt på morgonen för att prata med min personliga brevbärare. Samma postkassörska (eller ICA-postkassörska kanske man ska säga) som försökt hjälpa mig tidigare var där och hon hade visst löst mysteriet. Som jag förstod det hade en klisterlapp med paketets nummer troligtvis ramlat av varpå någon hade satt på en ny lapp med ett nytt nummer vilket ledde till att numren inte matchade och paketet hamnade i Ingenmansland. Hur hon ändå hade hittat det förtäljde inte historien och inte heller om det är vanligt förekommande. Om det var min personliga brevbärare som var klantskallen bakom det hela så är jag i alla fall inte förvånad, han ser rätt hjärndöd ut.

Att vilja ha det alla andra vill ha

Köp köp köp
Jag är generellt ganska ointresserad av tekniska prylar. Mest är jag intresserad av att de nödvändiga sakerna är bra och fungerar som de ska men att köpa nytt är mest tröttsamt och kräver en eon av funderande, ältande och jämförande innan jag kommer till skott. Jag måste dock säga att jag har blivit väldigt nöjd med de prylar jag faktiskt fått tummen ur och skaffat på sistone, däribland min dator och min mp3-spelare. Det jag däremot har gått och sugit på bra länge nu är en ny mobiltelefon. Min nuvarande fick jag för minst fyra år sedan och den har uttryckt en längtan efter att få somna in i minst ett års tid nu. Ungefär lika länge har jag nu också funderat på vad jag vill ha för telefon och vad jag vill kunna använda den till. Nu hade jag så gott som bestämt mig för att det var till mellandagsrean det skulle vara färdigältat. Efter tips från min pappa skulle en HTC Wildfire finnas på Elgiganten till bra pris och efter lite läsande av recensioner var jag igår i stort sett redo att knalla ner på Elgiganten och fynda. Jag gjorde dock en sökning på tillgängligheten innan och såg då att den var helt slut i alla färger i stan. Efter ytterligare lite rotande verkar det som att det är den här telefonen hela världen ska ha just nu då den var slut på fler ställen. Av någon anledning har jag en tendens att ofta tappa intresset lite för saker som alla andra har. Kanske är det någon töntig rädsla för att framstå som svennebanan eller så vill jag helt enkelt vara lite tuffare än alla andra. Men det går alltså ganska dåligt eftersom jag ju som sagt inte är särskilt intresserad av nya tekniska prylar. Resultatet brukar bli att jag sent om sider faller till föga och köper något som alla andra har haft i typ ett år. Men då är det fanimej väl övervägt också. Nu ser jag i alla fall att telefonen går att beställa lite här och där om än inte lika billig som på Elgiganten (förmodligen köpte de in en telefon till varje butik som lockbete) och har lagt den i varukorgen. Ska jag? Ska jag inte? Mitt andra val är nämligen en lite enklare och mindre telefon, Xperia x10 mini. Mitt stora avvägningsproblem är alltså hur mycket jag vill leka och surfa med den kontra storleken. Helvete, hade den bara funnits på Elgiganten hade jag inte behövt sitta här och tråka ut alla med den här värdelösa monologen. Var vänlig lämna en kommentar om ni har någon åsikt om mitt telefonval, jag är som bekant väldigt lättpåverkad.

Att vilja ha det alla andra vill ha verkar vara ett återkommande tema i dagarna och detta fenomen i kombination med allmän gamighet och reahysteri kan ha bidragit till att mycket av det jag gått och funderat på var slut när jag sent och sider masade mig till stan idag. Jag hade tänkt göra ett försök redan igår men min förkylning har tagit sig uttryck i helt absurt mycket huvudvärk så jag avbröt mitt försök igår och gick hem och däckade istället. Idag kändes skallen något bättre även om jag inte kan göra häftiga huvudrörelser eller böja fram huvudet så jag gjorde ett nytt försök. Det var faktiskt rätt lugnt på stan och jag kom hem med ett par löparskor, broddar (till löpning på vinterväglag, jag lovar), en träningströja och en biljett till en dryckesprovning på Systembolaget så jag är väldigt nöjd med dagens skörd. Niklas fyndade en snygg kostym på Greger så det var ju inte heller illa pinkat.

Något som däremot få personer brukar vilja ha är brysselkål. Men jag vill slå ett slag för brysselkålen! Rätt tillagat är det jättegott och behöver inte alls smaka fis som min mammas brysselkål på julafton brukar göra. Så här gjorde jag då jag fick ett brysselkålinfall häromdagen:

Brysselkålsgratäng med rökt lax
1 kg färsk brysselkål
ca 300 g kallrökt lax
ca 400 g keso
3 ägg
ca 2,5 dl grädde och/eller mjölk
salt & peppar


Ansa och koka brysselkålen ca fem minuter och lägg den i en ugnsform. Skär laxen i mindre bitar och lägg ner i formen. Blanda ägg, keso och grädde/mjölk och smaksätt med salt och peppar (var försiktig med saltet då laxen är väldigt salt). Slå äggblandningen över allt i formen och grädda i 200 grader tills stanningen har stelnat och gratängen fått najsig färg. Som alternativ till lax kan det säkerligen vara gott med fetaost kan jag tänka mig. 

Mätt igen

Julfirandet blev jättetrevligt och det var riktigt kul att få sällskap av Danne och hans föräldrar på julafton. Jag var bara lite småseg eftersom jag inte lyckades smita ifrån min förkylning trots ihärdigt gurglande med Jodopax. Inte blir man så pigg av att sitta framför brasan och äta konstant i sju timmar heller. Mamma och pappa höll sig ovanligt lugna i år och inga större utbrott från köket nådde mina öron. Jag och Jessica höll oss på behörigt avstånd i TV-soffan under dagen och när resten av julfirarna anlänt påbörjade vi första ronden av frosseri. För den som inte sedan tidigare är bekant med min familjs absurda julvanor kan jag berätta om hur det brukar gå till de flesta jularna:

Någon gång vid kanske åttasnåret brukar mamma gå upp och sätta igång med att slamra så gott det går för att få upp oss övriga drönare. När hon fått fart på oss äter vi frukost och därefter öppnar vi de julklappar vi införskaffat och lagt under granen kvällen innan. Så långt helt normalt med andra ord. Någon gång därefter brukar något hända med stämningen. Mamma och pappa börjar tjafsa om det organisatoriska, vem som glömt att förbereda vad, vilka bord vi ska använda, vilken ordning vad ska tillredas osv osv. Tonen brukar kunna bli lite otrevlig, rösterna höjas och här någonstans smiter jag och Jessica ut på en promenad. När vi kommer tillbaka tittar vi på Kalle och låtsas att det är jättebra medan vi trycker julgodis. Tidigare år har de få personer som tillhör släkten brukat släntra in här någon gång men på grund av omständigheter såsom döden, en medföljande arvstvist och djävulskt dålig stämning kommer detta nog inte att äga rum i framtiden. Efter att ha tittat på Kalle Anka och konstaterat att de nya Disneyfilmerna verkar jättekonstiga och dåliga brukar det dra ihop sig till mat och det är nu det absurda börjar. Som de flesta andra brukar vi ha i stort sett samma rätter på julbordet varje år och knappast mindre än någon annan. Janssons, skinka, köttbullar, korv, sill, gravad och rökt lax, strömming, revbensspjäll osv. Det riktigt sjuka är att vi utöver detta även brukar ha en varmrätt. Vanligtvis brukar det röra sig om typ en potatisgratäng och någon stek, oxfilé eller dylikt, alltså något som inte har ett dyft med julen att göra. Behöver jag förklara att de flesta brukar protestera högljutt mot detta och mest halvligga över bordet och flämta när vi motvilligt petat i oss varmrätten? Självklart äter vi dessert också men det brukar bli lite senare. Varje år har vi klagat på det här och försökt få upphovsmannen till galenskapen (pappa) att kapitulera och varje år är det som att prata med en vägg. Det nya för i år var att vi åt julmaten tidigare, vid ungefär 14-tiden, för att sedan äta varmrätten runt 19.30 och det var faktiskt ett koncept som var snäppet bättre. Inte för att någon såg direkt utsvulten ut lagom till andra måltiden men man behövde i alla fall inte inta framstupa sidoläge under köksbordet. Däremot ångrade jag att jag hade tagit på mig att göra just en cheesecake till efterrätt då det kanske inte var det man längtade efter mest efter maten. Den var dock god så jag tänkte bjuda på receptet:

Cheesecake med apelsin och pepparkaka

Botten:
150 g pepparkakor
150 g digestivekex
150 g smör
Fyllning:
400 g philadelphiaost
6 ägg
1,5 dl socker
2 msk rivet apelsinskal
4 msk färsk saft från apelsin
Topping:
2 dl crème fraiche (ta gärna lite mer)
vaniljsocker efter smak


Smält smöret. Krossa kex och kakor i mortel och blanda med smöret. Tryck ut smeten i en form med löstagbar botten (helst minst 26 cm i diameter). Förgrädda skalet i tio minuter i 175 grader. Ta ut och låt svalna något. 
Blanda philadelpihaost och socker i en bunke och rör ner ett ägg i taget och till sist apelsinsaft och -skal. Häll allt i formen och grädda i ytterligare ca 40 minuter. Låt svalna. Rör ihop crème fraiche och vaniljsocker (eller florsocker) och bred på kakan innan servering. Pimpa den med några smulade pepparkakor. 



torsdag 23 december 2010

Operation nedvarvning

Efter jobbveckans maratoninledning befarade jag det värsta såhär dagen innan julafton. Helt otippat blev det dock jättelugnt och skönt och vi satt faktiskt mest och gaggade på jobbet. Tur var väl det eftersom jag har känt mig som ett lik idag då jag av någon anledning bestämde mig för att inte sova i natt. Det var väl uppspelt förväntat över den kommande skörden från tomten antar jag. Eller kanske mer troligt en oförmåga att varva ner. Till råga på allt har jag lite smygont i halsen och det var jag inte ensam om på jobbet idag. Så nu tänkte jag prova mina vanliga knep: sova mycket, låta bli att träna, äta enchinacea och eventuellt ta en vitlöksshot. Fast min pappas bästa trick är ju att gurgla jodopaxlösning så har han någon hemma på lager så provar jag nog det. Eftersom jag hade magsjuka hela förra julen så har jag ingen större lust att ligga och må dåligt i år igen, särskilt inte eftersom jag nu ska vara ledig i tio dagar i sträck, woho! Nä, såna dumheter ska motas. Jag har längtat efter julmat och nubbe så nu ska det bli åka av.

Strax tar jag mitt pick och pack för några dagar hos
mamma och pappa för lite traditionsenligt firande. Det enda som avviker för i år (förutom att farmor är utbytt mot en hund) är att vi ska fira med svågern och hans föräldrar. Det ska bli väldans trevligt med lite mer sällskap än vanligt eftersom jag inte är bortskämd med några fartfyllda julaftnar om man säger så. Jessica jobbar kväll och kommer först vid 22-snåret och enligt alla regler och tradition är det hon och jag som klär granen ikväll. Det enda undantaget var väl förra året då eftersom jag låg och kräktes istället. Danne och hans föräldrar ansluter imorgon eftermiddag någon gång och senare på kvällen kommer Niklas efter att han har hängt med sina föräldrar en stund på dagen.

Eftersom jag kommer att ha rätt mycket myror i benen om ett par dagar får man gärna höra av sig till mig om det händer något skojigt på annandagen. Men nu kommer strax min snälla far och hämtar upp mig så jag passar på att önska er alla en riktigt fenomenal jul!

onsdag 22 december 2010

Sista rycket

En vansinnigt hektisk dag på jobbet idag. Det här kan vara en av de värsta veckorna på året hos oss och till råga på allt har det krånglat lite extra med bland annat telefonin. Vad är det med julen och sjukdomar undrar jag? Varför blir folk så sjuka just till jul? Nu ser jag oändligt mycket framemot att göra ett sista ryck imorgon innan ledighet framtill den 3 januari.

Mysteriet med paketet är ännu inte löst eftersom jag och Posten har ringt om varandra flera gånger idag. Cred ska de ha för att i alla fall ha försökt nå mig! Jag fick dock en påminnelseavi i brevlådan idag på paketet så jag ser verkligen ingen rimlig förklaring till var paketet är om inte just på Posten. Jaja, klappjakten fortsätter in i det sista imorgon.

Om man är sugen på något snabblagat och väldigt gott och råkar ha en bit kallrökt lax hemma kan man göra:

Pasta med rökt lax
rökt lax (jag tog ca 500 g men det räcker med en mindre bit)
1 röd lök
1 morot
1,5 dl vitt vin
1 fiskbuljongtärning
2 dl créme fraiche
1 dl grädde
ruccola
peppar
pasta


Stek skivad lök och morot i lite olja. Tillsätt vin, smulad buljongtärning, créme fraiche och grädde och låt koka några minuter. Koka under tiden pasta. Skär laxen i mindre bitar och tillsätt i såsen mot slutet tillsammans med ruccola. Låt det gosa ihop sig lite och blanda eventuellt ihop såsen med pastan innan servering. Tips från coachen: Håll tassarna borta från saltet innan du tillsatt laxen. Troligtvis behövs inget salt alls. 

tisdag 21 december 2010

Klappat, klart och försvunnet

Hallå...?
Den där masshysterin och kollektiva stressen över julklappar har jag verkligen inte känt av i år och i stort sett allt har varit ordnat sedan förra veckan. Då det kändes som en bra idé att slippa kajka runt på stan och bli smittad av magsjuka, misantropi och dålig stämning beställde jag en del klappar på nätet. Det gick bara bra, sakerna fanns och kom i tid o.s.v. Den första avin fick jag förra veckan, jag tror att det var på tisdagen. Eftersom jag väntade på ett paket till orkade jag inte gå och hämta ut paketet direkt utan inväntade istället nästa avi. Denna kom igår och därför begav jag mig till mitt lokala postkontor (eller vad det nu heter nu för tiden) i eftermiddags för att hämta ut de två paketen. Det ena gick det bara bra med men det andra paketet fanns inte. Avin visade sig vara omärkt, alltså det stod inte på den var den kom ifrån. Men eftersom jag inte har beställt något annat och då jag också fick ett mejl från företaget om att paketet var skickat dagen innan avin dök upp så verkade det ju väldigt troligt att det var från det här företaget avin kom. Postkassörskan erbjöd sig att leta lite och ringa mig senare för en statusuppdatering.

Mycket riktigt ringde hon lite senare och gav mig då det något förvirrande beskedet om att paketet fortfarande inte fanns. Av någon märklig anledning verkade hon tro att min avi kom någon annanstans ifrån och att det var företaget som bara hade låtsats skicka paketet utan att ha gjort det, eller att det låg och skräpade någonstans i någon håla i det avlånga landet. Mycket märkligt tyckte jag. Hennes förslag till lösning på detta var att jag först skulle ringa till företaget och undersöka om det fanns något kollinummer på paketet. Om så inte var fallet skulle jag, och det är nu det blir intressant, komma in till posten följande morgon och prata med min privata brevbärare. Detta tydligen eftersom att denna person har hand om (och sitter och trycker på/ger bort/kastar?) mina paket. Förutom att jag inte riktigt har möjlighet att göra detta då jag borde befinna mig på min arbetsplats imorgon bitti så blir jag lite konfunderad och bekymrad, inte minst eftersom postkassörskan upplyste mig om att de hade inventering av alla paket i helgen och att det då inte fanns där. Företaget hade precis som jag trodde visst skickat paketet och kunde inte se några möjliga förklaringar annat än att paketet har fått möta sin skapare någonstans på Ålidhems postkontor.

Så tyvärr, Niklas, risken är stor att ditt paket inte kommer att ligga under granen. Möjligtvis under min brevbärares gran. Fortsättning följer.

måndag 20 december 2010

Bakvärk och en tveksam dag

 Av någon anledning som jag egentligen inte känner till gick delar av helgen i stressens och irritationens tecken. Och i bakverkens.

Pepparkaksbiscotti i halvlek
Jag, Jessica och Anna köpte hem sushi och bakade julgodis i lördags. Det var förstås väldans mysigt och vi eldade för fullt i kaminen och lyssnade på julmusik av tveksam kvalitet. Däremot tror jag att jag fick någon form av sockerbaksmälla i dagen efter. Huvudvärk och irritation ackompanjerade således söndagens bakningsorgie hemma hos mamma och pappa, en känsla som förstärktes av att väsentliga ingredienser till bakningen saknades. Den stora behållningen var att jag fick träffa mina föräldrars nya hund, Anton. Det har känts väldigt tomt efter Everts bortgång för ett par år sedan, inte minst efter att den sista av katterna dog i somras. Anton är ett välbehövligt tillskott i familjen och han tyckte att det var väldigt intressant med bakning, även om han var betydligt mindre gamig än de flesta av hans föregångare har varit.

 Lussekatter och en hel del godis blev det trots allt men nu börjar jag vara så less på allt vad sötsaker heter att jag idag tog med mig skiten till jobbet för att utfodra julgrisarna på kontoret med resterna. Mycket av det lyckades vi i alla fall sätta i oss igår kväll då det var lite gamla rävar här på glöggsamkväm. Som tur var hade vi lite ostar också till glöggen vilket kändes något mer tilltalande efter två dagar med näsan djupt nere i kolasmeten. På dryckesbordet stod Gluhkriek, Kall & Varm, Duvenkroks och julmust.
Cakepops á la Anna

Macarons á la Anna
I morse kände jag mig inte heller direkt som någon disneyprinsessa när jag vaknade. En parentes är att jag väldigt sällan blir bakis av alkohol och att jag knappt druckit någonting alls på flera veckor. Den enda rimliga slutsatsen är att jag nästa jul ska satsa mer på att brygga glögg och dricka sprit än på godis. Hur som helst fick jag inleda dagen med att skotta fram brevlådan från den enorma plogvallen och komma fram svettig och sen till jobbet. Väl där var det slut på kaffet och både internet och telefonin låg nere (vilket kanske var tur för delar av personalstyrkan som annars skulle ha fallit offer för ett avgrundsutbrott i telefonen). Nu känner jag mig redo för att lämna måndag, tack, hej, over and out. 

lördag 18 december 2010

Må dåligt-film och snöskottning

I vanlig ordning vet jag inte vem som stal veckan eller var den tog vägen men så var det fredag igen. På fredagsmenyn stod inga våldsamma kalas denna vecka utan det blev ett biobesök med Anna. Svinalängorna blev det. Det var ingen avancerad story eller nåt sånt men helt enkelt gripande och välspelat. Jag var så inne i en väldigt känslosam scen att det tog en tre, fyra ringsignaler innan jag ens fattade att det var något praktmongo till fårskalle som hade mobiltelefonen på. När han väl svarade var jag dock helt på det klara med detta och önskade bittert att jag satt bakom personen och var beväpnad med en popcornhink. Nåväl, filmen var sevärd, kanske lite onödig att se på bio men helt nödvändig om du vill må lite dåligt en stund. Sedan jag kom hem har jag mest lodat runt på det världsomspännande datanätet, bortsett från några pliktskyldiga spadtag runt bron.

Nej, jag kan inte se gladare
ut än så här på bild. 
Efter en eon av ältande över vad jag skulle göra av mitt hår lade jag mig igår ändå i vanlig ordning platt under Lisas sax på Hårizont. Egentligen har jag funderat på att spara ut det lite ett bra tag nu men jag klarar helt enkelt inte av processen. Det går bara inte. En hjälm med ankstjärt är helt enkelt inte en frisyr min fåfänga klarar av att bära upp ett par månader innan den smärtsamma gränsen är passerad tills dess att håret går att sätta upp. Så nu har det åkt en hel del och det är så fantastiskt skönt att vara trimmad och halvflintis igen. Tjockt hår måste vara det mest överskattade attributet jag kan komma på. Nu ska jag njuta fram tills uppskattningsvis februari då hjälmen och ankstjärten börjar smyga sig på igen.

Igår och idag fick jag nöjet att äta (och laga förstås) den goda soppan som jag skrivit om här tidigare, den med tomatbas och fisk i med recept från Arla. Förra gången gjorde jag den på torsk och gravad lax, denna gång med torsk och kallrökt lax. Mitt tips är att det är faktiskt är snäppet godare med gravad. Om man ändå tar rökt lax ska man inte ta så mycket eftersom det rökta nästan tar över all smak (även om det förstås är grymt gott ändå) och kan göra soppan lite väl salt. Och jag är ju ändå ett rätt stort fan av salt så det borde ju säga en del.

Njasi...
Nu är jag i halvlek i julgodisbakandet. Den sista bakningen kommer att bli hemma hos mamma och pappa på söndag och innan dess ska jag, Jessica och Anna förlusta oss med kavlar och förkläden imorgon. Nu börjar jag dock bli lite less på godis så vi får se vad det kan tänkas bli för något. Förra helgen när jag bakade med Elin blev det skrämmande mycket godis och det mesta var gott dessutom. Däremot testade jag att göra brända mandlar också och det var ju... sött... På slutet gick jag bananas med mandlarna och blandade ihop dem med det mesta jag hittade och inte blev det så mycket bättre av det. Men nu har jag provat i alla fall.

tisdag 14 december 2010

Vardagsdöden

Jag har haft en bedövande tråkig dag på jobbet idag. Det är helt obegripligt hur jag har klarat av 17 år i skolan, jag höll på att avlida efter en heldag av mötesmangling idag. Helgen som var ägnades åt betydligt trevligare saker såsom grytkok hos Mikaela och Lars och julgodisbakning med Elin. Grytan påminde mycket om tidigare hopkok så det receptet ids jag inte lägga upp här. Recept på lite godis kanske jag lägger upp någon dag då jag inte har något bättre för mig. Ett passande recept för en rätt då man håller på att dö vardagsdöden som mest är väl en enkel köttfärssås. Det kan jag dela med mig av.

Köttfärsås som jag vill ha den
800 g nötfärs
1 stor gul lök
2 morötter
3 vitlöksklyftor
1 paket krossade tomater (gärna med basilika)
tomatpuré
en skvätt rödvin
kalvfond
worcestersås
soja
tabasco
salt & peppar


Hacka lök och morötter och fräs en stund. Blanda ner pressad vitlök och köttfärs och fräs tills färsen fått färg. Häll på rödvin, fond, krossade tomater, tomatpuré, worcestersås och lite soja. Låt koka så länge du ids vänta på maten. Smaka av med tabasco och kryddor. 

lördag 11 december 2010

Överflöd

Den näst fulaste kudden hann aldrig
förevigas men så här ser i alla fall den
 allra fulaste kudden ut.
Personalfesten i onsdags gick bara bra och eftersom det var en nykter tillställning fanns det ju inte så otroligt mycket pinsamheter att vänta. Det skulle väl vara kontorets luciatåg då vilket utgjordes av en bedrövligt talanglös skara som skrålade fram Luciasången och Nu har vi ljus till en ömsom chockad, ömsom road publik. Men överlag var det ganska trevligt. God mat, små tävlingar och inte alltför långdraget. Och sedan vann jag ju ett pris i ett lotteri! Det gjorde i och för sig nästan alla och priset i mitt fall bestod av den näst fulaste soffkudden jag har sett i hela mitt liv som till råga på allt har legat och skräpat i kopieringsrummet på jobbet sedan gud föddes. Naturligtvis försökte jag glömma den i bygdegården där vi höll till men min kollega hade vänligheten att påminna mig högljutt så den tog sig hem ändå. Igår fick kudden i alla fall flytta till HJ och förhoppningsvis kommer de att ha många mysiga stunder ihop.

Veckan avrundades med rungande hej med några timmar på Sävargården där vi svullade julbord som om det inte fanns någon morgondag. Det var sjukt gott och när sällskapet hade tagit sig igenom fiskbordet, det kallskurna, det varma, ostarna, desserterna, pralinerna, kakorna och kaffet (och nubben såklart) väntade en kakafoni av flämtanden och jämranden och därefter en välbehövlig promenad hem till soffan och några kannor vatten.

tisdag 7 december 2010

Jul i grytan

Idag hade jag en av mina få återstående lediga eftermiddagar innan jag börjar jobba heltid. Vad gjorde jag då för kreativa, avkopplande och självförverkligande sysslor då? Jo, jag strök kläder. Jag hatar verkligen innerligt att stryka men nu var jag så illa tvungen. Imorgon har vi personalfest på jobbet och från företagets sida ska vi bjuda på lite högkvalitativ underhållning (läs förödmjukelse) i form av ett luciatåg. Precis innan jag gick från jobbet kastades en luciasärk efter mig som jag inte bara ska använda imorgon utan dessutom var tvungen att stryka först. Exakt var jag var när det här bestämdes kan jag inte redogöra för men nu är det bara att gilla läget, lämna skammen hemma och skaka luciarumpa som om det inte fanns någon morgondag.

När jag väl hade strukit färdigt (jag passade på att stryka lite annat också när jag ändå tagit fram strykbrädan eftersom detta är en relativt sällsynt företeelse hemma och det tog ungefär 7000 år eftersom jag är jättedålig på att stryka) kokade jag ihop en gryta med lite juliga smaker. 

Kycklinggryta med saffran, kanel och kardemumma
1 kg kycklingfilé
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
champinjoner
2 paket körsbärstomater
6 torkade aprikoser
1,5 tsk kanel
1,5 tsk kardemumma
1 kuvert saffran
salt & peppar
1 hönsbuljongtärning
5 dl vatten (men om du inte egentligen vill ha soppa så tar du lite mindre)
1,5 dl grädde
maizena
1 dl mandel

Rosta mandeln i en torr stekpanna och salta den. Man ska säkert skålla den först men någonstans får man väl dra gränsen en tisdag. 
Smörstek svampen och lägg åt sidan. 
Skär kycklingen i mindre delar och bryn den i en stekpanna. 
Skiva löken och bryn den i en gryta. Lägg i vitlök och kryddor och fräs en stund. Blanda ner kycklingen i grytan och tillsätt vatten och buljongtärning och låt det koka upp. Tillsätt hela körsbärstomater och aprikoser i mindre bitar och låt koka ca 15 minuter. Red ev. av grytan med maizena, tillsätt grädde och låt koka en liten stund till. Tillsätt svampen och låt det bli varmt. Lägg i den rostade mandeln alternativt servera på sidan av. 


Betyg: svag sjua av tio. Den kan mycket väl vara lite bättre imorgon och tro det eller ej, men det blev faktiskt kvar mat. Imorgon blir det dock mat med jobbet på Stöcke Bygdegård och vad som står på menyn har jag ingen aning om. På tal om det ska jag gå och ha lite ångest över morgondagens framträdande.



söndag 5 december 2010

Slagsmål och stillhet

Det har varit en skön och stillsam helg med ganska få knop gjorda. Igår gick tredje upplagan av kampsportsgalan Battle of Botnia av stapeln så då var man ju självklart tvungen att gå och heja på de lokala slagskämparna. Thaiboxning och MMA måste utan tvekan höra till de mer underhållande idrottsformerna att titta på och det var några spännande matcher även om jag tycker att det var snäppet vassare förra året. Efter att ha suttit i fyra timmar och försmäktat i värmen med långkalsonger på en träläktare hårdare än diamant gick dock luften ur mig och istället för att gå ut och bråka på stan blev det hemgång tillsammans med Niklas och min huvudvärk. Det gjorde inte så mycket då det fanns oheliga mängder Rocky Road och en skön säng hemma. På tal om att gå ut och bråka undrar jag om det var utanför Gammliahallen polisen verkligen behövdes mest i Umeå igår kväll? Snacka om att det är fördomar som styr insatserna. Förmodligen var det stökigare inne på ICA på Ålidhem vid samma tidpunkt. Vad sägs om att styra insatserna dit det finns fulla och aggressiva människor istället för dit glada människor går för att titta på ett underhållande idrottsevenemang? Självklart gjorde jag misstaget att läsa kommentarerna till artikeln om galan på vk.se och insåg att polisens fördomar troligtvis återspeglar befolkningens på det stora hela. Om nu befolkningen rättvist representeras av fårskallarna som skriver kommentarerna på vk.se. Jag hoppas att så inte är fallet.  

Ungefär så här ser en julmarknad ut. Innan hela Umeå kommer. 
De senaste kanske tio åren har jag vid den här tiden på året funderat på att gå på julmarknaden på Gammlia. Av olika anledningar har det aldrig hänt förrän i år. Så idag traskade jag dit med Rebecca för att trängas i såväl konsumtions- som myssyften. När till och med Rebecca som är född med vassa stockholmsarmbågar konstaterade att det var jobbigt så kan man väl dra slutsatsen att det var galet mycket folk där. Det blev trots trängseln några väl valda inköp och alla gick förstås i ätandets tecken. Cognacssalami, kumminost från ett lokalt mejeri, chokladdoppat tunnbröd (hemskt normalt, jag vet), lite annat godis och en souvas för den omedelbara överlevnaden.

Nu drar det ihop sig för senaste avsnittet av Dexter, ett ypperligt avslut på en soft helg.

lördag 4 december 2010

Gratäng och glögg. Och vart är vi på väg?

Från årsskiftet ska jag faktiskt börja jobba heltid och dessutom ska jag samtidigt bli anställd där jag har jobbat de senaste två åren. Sedan i februari har jag oftast jobbat omkring 75-80 procent vilket jag vanligtvis fördelar på två heldagar per vecka, en halvdag och två dagar 8-13 (och förstås en hel del tjuvjobbande som får kompas ut vid lämpligt tillfälle (läs mellandagarna). Det är naturligtvis gött mos att få en nästan anständig inkomst efter att ha lodat runt så länge som deltidsjobbande konsult men jag kan bara konstatera att det upplägg jag har är extremt angenämt. Jag ska passa på att njuta av tiden som är kvar innan januari kommer ikapp som en käftsmäll och det gjorde jag igår. Slutar man kl 12 är det väldigt trevligt att göra en god middag att bjuda någon på och dessutom hinna ut och kuta en stund. Jag hade köpt ett jättelass med lammfärs som jag gjorde en gratäng av, perfekt att ställa i i ugnen medan man duschar. Rebecca och Martin lät sig bjudas och sedan sippade vi Blossas starkvinsglögg med cognac till På Spåret. Grymt god glögg för övrigt, river störtskönt i kistan. Maten gjordes i alla fall som följer:

Lammfärsgratäng
4 portioner (vi åt hejdlöst mycket)


800 g lammfärs
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
2 tsk spiskummin
2 tsk malen muskot
2 tsk torkad timjan
2 tsk torkad rosmarin
1 paket krossade tomater
1 msk tomatpuré
1 dl rödvin
2 msk kalvfond
2 zucchini
2 paprikor
salt och peppar
2,5 dl grädde
2-3 dl riven ost
250 g keso
150 g fetaost


Fräs lammfärs och hackad lök i olja. Pressa ner vitlök, blanda ner kryddor, rödvin, fond och tomatpuré. Häll i krossade tomater och låt allt koka ett tag. 
Skiva zucchini och paprika. Blanda ihop grädde, riven ost och keso och salta och peppra detta. 
Varva grönsaker och färs i en stor form, avsluta med färs. Häll över gräddblandningen och smula över fetaost. Grädda i ca 30-40 minuter i 200 grader. 

Gratängen blev väldigt god men en aning blöt då grönsakerna släppte en del vatten och jag gjorde misstaget att använda Euroshoppers krossade tomater som är rätt vattniga. Jag skulle tro att den skulle kunna bli ännu godare dagen efter men eftersom vi åt som om det inte fanns någon morgondag så kan jag bara spekulera. Ett gott bröd till det och ett jättegott vin som Rebecca hade rotat fram, Zenato Merlot, från distriktet Delle Venezie (32224). "Nyanserad, fruktig, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, svarta vinbär, choklad, tobak och salvia" tyckte Systembolaget. Allmänt skitgott tyckte jag. Men man kan gott krydda på ännu mer.

Ja just ja, jag lovade ju att recensera mitt underställ från Everest som jag har köpt på Stadium. Vad ska jag säga? Gårdagens löprunda var ett praktexempel på hur dåliga kläder kan förstöra hela träningen. Understället är i ganska glatt material och benen visade sig vara ganska tighta (okej, allt är väl relativt. Byggarben ska kanske inte försöka sig på barnstorlekar). Över det hade jag överdragsbyxor som också var ganska glatta i tyget. Ju varmare benen blev desto mer sögs byxbenen neråt och jag spenderade större delen av rundan åt att försöka dra upp mina underställsbyxor och dra ner min huvtröja över glipan som envist bildades i ryggen. Huruvida funktionen var bra och om svetten transporterades bort effektivt hann jag aldrig reflektera över. Någon med smala och korta ben som behöver ett underställ för att sitta stilla i?

Operation oppsockring

När det gäller olika maträtter jag gärna och ofta gör skulle jag vilja påstå att det förändras ganska mycket från år till år. Är det något som dock under inga som helst omständigheter förändras så är det julgodiset. Jag och min syster bakar traditionsenligt alltid lussekatter och julgodis hemma hos mamma och pappa och på den fronten bjuds det sällan på några överraskningar. Möjligtvis kanske man provar något nytt recept någon gång men knappast på bekostnad av någon gammal klassiker. Nej, nej, allt måste finnas med. Jag har ju dock insett att jag blir en allt sämre sötsaksätare med åren och således har det nästan de senaste åren börjat bli problematiskt att bli av med alla groteska mängder slisk. Nåväl, detta var bara ett objektivt iakttagande av utvecklingen och inte något jag har för avsikt att åtgärda just i år. Den traditionsenliga bakningen ackompanjerad med den lika traditionsenliga och anskrämligt dåliga julmusiken kommer att äga rum även inför denna jul. Däremot har jag som sagt bakat på annat håll också och kommer förmodligen att fortsätta baka runt till både höger och vänster och med Kreti och Pleti. Detta är såklart bara en bonus utöver traditionen och jag tänkte därför ta tillfället i akt att försöka hitta lite nyheter på bakfronten. Tips mottages gärna i kommentarsfältet.

Som sagt så var det kola och Rocky Road som var temat för torsdagens julbak med Rebecca. Kola är ingen nyhet i bakningssammanhang men kungen av sliska bakverk, Rocky Road, var faktiskt helt oprövat. Vi använde oss dock inte av Leila Lindholms recept utan av ett från Allt om Mat, fast lite modifierat (delvis ett resultat av att det var slut minimarshmallows på ICA i kombination med dödsmycket folk, akuta svettningar och allmän bortlängtan därifrån).

Rocky Road Fudge

Viktiga produkter
400 g mörk choklad (och våga inte titta på blockchokladen!)
1 burk kondenserad mjölk (397 g)
ca 1 dl vispgrädde
25 g smör
300 g blandade nötter (cashewnötter, jordnötter, pistagenötter och mandlar), t.ex. ICA:s Nötmix. 
1 stor påse dumle


Bryt chokladen i bitar och smält över ett vattenbad tillsammans med kondenserad mjölk och smör. Rör tills allt smält samman till en smet. Den blev lite väl tjock tyckte vi och spädde ut den med grädde. 
Blanda ner nötter och dumle och häll ner smeten i en bakplåtspappersklädd form, ca 20x25 cm. Kyl i minst fyra timmar och skär i bitar.  


Rebeccas mammas kola

Får jag pengar av Dansucker nu?


100 g smör
3 msk kakao
3,5 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
1 dl sirap (mörk tycker jag)
2 dl vispgrädde
2 msk honung eller glykos


Blanda alla ingredienser utom smöret i en tjockbottnad katrull eller stekpanna med höga kanter. Låt koka under omrörning tills kolan klarar kulprovet (tar kanske 20-30 minuter). Häll i en bakplåtspappersklädd form (mindre än en långpanna, annars får du väldigt tunn och eländig kola). Låt stelna och skär eller klipp sedan kolan i mindre bitar. Slå in dem styckvis i lite bakplåtspapper (om du inte har något viktigare för dig). 



Innan bakningen påbörjades grundade vi med en liten fisksoppa jag svängde ihop.


En soppa från höften

800 g fryst pangasiusfilé
1 purjolök
1 gul lök
2-3 morötter
1-2 vitlöksklyftor
ca 1 liter vatten
ca 1,5 dl vitt vin
1,5 fiskbuljongtärning
1 burk Crème fraiche Saffran och Tomat
2 tsk torkad timjan
2 tsk torkad basilika
salt & peppar


Hacka lök, skiva purjolök och morötter och fräs i lite smör i en gryta. Pressa ner vitlök, krydda och häll på vin. Smula ner buljongen och häll på vatten. Låt koka ca 15 minuter. Blanda ner crème fraiche och låt koka lite till. Skär den tinade fisken i mindre bitar och lägg ner i grytan. Låt den bara sjuda eller värmas upp så att den blir just precis tillagad. Seg fisk gör ingen lycklig. 


Soppan blev rätt god. Men den där crème fraichen var faktiskt lite tam. Jag skulle istället rekommendera att använda grädde och stoppa i ett kuvert saffran, lite tomatpuré och eventuellt toppa med lite körsbärstomater. Rebecca och Niklas såg i alla fall glada ut.

fredag 3 december 2010

Jag tar den steniga vägen mot julen

Jag smygstartade helgen och julen igår med ett litet julbak tillsammans med Rebecca. Rocky Road och kola blev det. När som helst nu kommer Rebecca och Martin för att smaska lite middag och sedan lär väl det mesta av julgodiset konsumeras i soffan till På Spåret. Jag ska självklart återberätta allt gott som ätits och även recensera mitt underställ som jag berättade om i ett tidigare inlägg men det blir ett fall för morgondagen. Nu säger jag over and out, god fredag, tack och hej!