fredag 30 december 2011

In between days

Mellandagar måste ju vara bland det bästa. Efter några dagars julfirande hos mor och far är det lätt hänt att en viss naggande irritation, som nog endast föräldrar kan utlösa hos sin avkomma, börjar infinna sig. Då är det extra skönt att komma hem till sig igen, loda runt och vara lös och ledig, slippa äta julmat och bara träffa den sortens nära och kära som man själv har valt, och inte de som redan råkade finnas på plats när man anlände till jordelivet. Inget ont om föräldrarna, de är hur bra som helst, men umgänge med dem flera dagar i rad tenderar tyvärr ta fram det sämsta hos både dem och mig.

Mellandagar gör sig förstås bäst om man undviker stan. Det har än så länge gått jättebra och jag tänkte nöja mig med lite mellandagsshopping på nätet i år. En sån här lutar det åt: 


Än har jag inte tryckt på köp-knappen så skriv gärna en kommentar om någon skulle ha en åsikt om modellen i fråga eller tips på någon annan fantastiskt bra pulsklocka med GPS som jag borde överväga.

Igår avnjöt jag icke-julmat på Gandhi och såg The girl with the Dragon tatto på bio. Jag har inte sett den svenska versionen och kan därför bara jämföra med böckerna. Som film tycker jag att den var helt okej och med överlag bra skådespelare men den kändes lite väl komprimerad. Jag gick ju runt i månader och lyssnade på Milleniumtrilogin som ljudbok så det kändes en smula rumphugget att få in hela första delen på 2,5 timme. 


Mellandagslax

En laxsida
2 paprikor
1 purjolök
1 zucchini
olivolja
parmesanost
ströbröd
persilja
risoni

Sås:
1 burk créme fraiche
fiskfond
vitt vin
rivet limeskal

Skär grönsakerna i mindre bitar och lägg purjon i botten av en långpanna. 
Lägg laxsidan på och övriga grönsaker runt om. Salta och peppra och häll lite olivolja på grönisarna.
Riv parmesanost och blanda med ströbröd och persilja, salt och peppar. Täck laxen med detta. 
Tillaga i ugnen ca 20-30 minuter i 200 grader, beroende på hur tjock laxen är. 
Koka risoni mot slutet och gör allra sist såsen. Blanda bara allt i en kastrull och låt koka ihop. Hade jag haft basilika hade den lätt hamnat i denna sås men man kan inte få allt här i världen. 

Såsen fick en överraskande och omotiverad smak av glögg och den verkade komma från matlagningsvinet. Det var väldigt besynnerligt och drog ner helhetsbetyget något. Ändå blev det en åtta, mycket tack vare att laxen i sig var så förbannat god. Som alltid med fisk handlar det om att inte övertillaga. Det ska vara rosa inuti, mycket viktigt. 

Rosa!!!

fredag 23 december 2011

Jullov here I come

Då börjar jag känna mig rätt färdiglevererad för i år, både på jobbfronten och när det gäller allt fix och stök som man ständigt lyckas utsätta sig för innan jul. Eftersom Mamma Staten bjuder på helt nya vanor och möjligheter var det inga problem att få ledigt i mellandagarna. Och det här med att inte behöva tjäna in semestern ett år i förskott var en positiv nyhet måste jag säga. Detta betyder alltså att jag mycket snart kan känna mig extremt lös och ledig framtill 2 januari.

Väldigt länge lyckades jag förtränga hur snabbt julen började smyga sig på vilket förstås resulterade i en smått panikartad insikt om att mitt enda hopp nu inte alls stod till Internet utan till en blodig shoppingbatalj på stan sista lördagen före jul. Naturligtvis har jag varit lika dum många gånger förr och vet därför vad det är som gäller för att klara uppdraget med förståndet i behåll. Nu är det väl i senaste laget för er förtappade själar som redan har misslyckats men jag bjuder på mina bästa tips inför nästa jul om ni skulle klanta er då också:

1) Planera allt som bara går i förväg och gör en inköpslista; 2) Gör upp en tänkt rutt över stan; 3)Var senast 10:30 på stan men försök vara utsövd också; 4) Ät en stadig frukost; 5) Ladda väskan med nötter, bitch-banan eller motsvarande; 6) Klä dig svalt; 7) Intala dig att det kommer att gå jättebra och att det är otroligt mysigt; 8) Bli inte stressad i köerna, spela Wordfeud istället; 9) Gör inga avsteg från planen.

Kanske någon som sprungit ett maratonlopp kan känna igen sig i förberedelserna? Jag lyckades i alla fall över förväntan och var hemma fyra timmar senare utan att ha behövt ta vare sig toa- eller matpaus. Men nästa år ska jag nog försöka med näthandel istället för så jävla kul var det faktiskt ändå inte.

Det är naturligtvis helt omotiverat och självförvållat med julstress för min egen del. Det är julklappar till ett fåtal personer det rör sig om och jag har turen att alltid fira jul hos mina föräldrar så det är verkligen inte några mastodontartade förberedelser det handlar om. Däremot tycker jag ju om att fixa och greja en del och vill gärna bidra med något. Att baka lite julgodis hör som bekant traditionen till och detta ägnade jag och syrran oss åt i söndags. I år blev det faktiskt lite lagom på bakfronten men man kan nog inte säga att det hör till vanligheterna utan vi brukar i det närmaste få simma i slisk framtill åtminstone trettondagen. Nu blev det knäck, Rocky Road Fudge, lussekatter och en fudge som jag misslyckades kopiöst med. Den åkte direkt ut i mammas och pappas förråd med hopp om mirakulös tillstelning men min gissning är att den i bästa fall går att använda som sås till glass. Smaken var det nämligen inget fel på, den bestod av mörk mintchoklad, mörkt muscavadosocker och lakritspulver, men jag har för mig att man ska kunna tugga fudge. 

Igår slängde jag ihop mitt favoritbröd som har börjat bli efterfrågat på julbordet och la in lite egen sill. Jag använde inläggningssill, alltså sådan som man själv lägger in i en 1-2-3-lag (ättika, socker, vatten) med lagerblad, kryddpeppar och nejlikor. Denna fick ligga ungefär ett dygn och sedan använde jag den till senapssåsen nedan.

Senapssill
ca 1,5 dl senap (jag använde lite dijon men huvudsakligen en av Stina hemmagjord, ganska stark, senap som var smaksatt med Ballentine's whiskey. Tack och bock för den!)
ca 3 msk vitvinsvinäger
ca 3 msk socker
salt & peppar
dill
knappt 1 dl rapsolja
en burk crème fraiche

Blanda senap, vinäger och socker. Vispa ner oljan försiktigt, gärna med elvisp.
Smaka av med dill och kryddor och blanda ner créme fraiche. Vänd ner sillen i såsen.


Saffranssill
ca 1 dl majonnäs
ca 2,5 dl gräddfil
1 kuvert saffran
cayennepeppar
ca 1/2 dl av spadet från den inlagda sillen
salt & peppar

Blanda ihop allt och smaka av. Varianter finns med äpple, purjolök och vitlök men jag ville köra det enkelt. Eftersom jag ville ha mest smak av saffran och inte så mycket nejlika och annat tog jag färdig 5-minuterssill till denna. Den är alltså färdiginlagd i ättikslag men smakar inte lika kryddigt som den jag själv hade lagt in. Till denna sats sås hade två burkar varit lagom.

Ha en fridfull och smaklig jul!

torsdag 1 december 2011

Efter avveckling kommer utveckling

Det är nästan så att jag inte finner några ord för hur bra det känns med jobbytet. Förvisso har jag bara jobbat i sex dagar men jag kan inte komma ifrån att jag verkar ha hamnat på en väldigt trevlig enhet. Jag har träffat på jättemycket folk och i stort sett alla verkar glada och snälla. Känslan jag får är helt enkelt att folk verkar trivas där. En och annan kuf kan nog också tänkas husera i lokalerna och är det något jag har saknat på mina tidigare jobb så är det karaktärer. Mer och mer börjar jag inse hur instängd jag har känt mig på sistone och även om det kändes delvis vemodigt att säga hejdå till några av kollegorna så saknar jag det gamla jobbet exakt noll och intet. 

Det är minst sagt en ovanlig känsla att inte bli inslängd på en arbetsplats smått i panik med krav på att börja producera från dag ett. Lite kliar det allt i min sargade tjänstesektors-själ för att jag än så länge inte bidrar med så mycket utan mest... tja, lär mig saker. Utan stress. Utan press. Och med mycket fika. Men det verkar uppskattas att jag vill lära mig saker i alla fall och jag hoppas då att det dröjer ett tag innan jag blir avtrubbad och bortskämd och börjar slöa till. Än så länge suger jag då åt mig som en svamp, bokar in mig på alla utbildningar jag bara kan och förundras över hur fantastiskt fördelaktigt det är att jobba statligt. Och kom inte och ge mig det där argumentet om lönen! Tro mig, det kan vara betydligt värre i privata företag. Nej, jag tror inte att universitetet blir av med mig på ett bra tag. Tack och skål för förändring!  

söndag 20 november 2011

Och på den sjunde dagen vilade hon

Eller hela veckan (bortsett från i torsdags då jag fuskade lite) har jag faktiskt vilat. Dels fick jag lite känningar i ett knä och har blivit öm på utsidan av låret efter ett löppass i Gammliaskogen förra söndagen, dels tror jag att man helt enkelt behöver en viloperiod ibland. Min tanke är förstås att jag ska komma som skjuten ur en kanonkula och fysiskt prestera som en gladiator efter min vilovecka men huruvida det händer imorgon eller inte återstår att se. Utvilad känner jag mig i alla fall. Och rastlös. Mycket rastlös. 

Vad gör man då när man inte får dampa loss på Iksu eller i skogen? Tja, jag har förvisso jobbat som en gnu i veckan eftersom jag nu håller på att avveckla mig själv och skola in min efterträdare. Det känns lite overkligt men väldigt, väldigt bra. Jag är laddad till tänderna för att börja på mitt nya jobb och känner mig mer än redo att släppa allt med det gamla nu. 

Annars tog jag mig faktiskt tid att gå på stan igår, något som inte händer alltför ofta en lördag. Jag fick ett shopping-il utan dess like och det kändes som att jag skulle kunna strosa omkring i meningslösa affärer i en vecka i sträck. Till slut blev jag förvisso hemkallad av hunger men jag känner mig ändå inte helt färdig. Jag vill ha saker. Saker, varor, produkter, artiklar, prylar, grejer och mojänger. Jag vet inte varför jag får såna här il ibland men ofta verkar det sammanfalla med årstidsförändringar. När det blir en ny årstid vill jag ha nytt och jag antar att jag känner på mig att det är vinter i antågande. Det är dåligt och omoraliskt med sån här konsumtionshets och slit- och slängmentalitet och världen blir inte bättre av att jag hittar en ny löpare till matrumsbordet, ja ja, jag vet. Men å andra sidan finns det säkert värre saker jag kan ägna mig åt. 

Idag har jag dock gjort extremt få knop. Det som har handlats är matvaror och av matvarorna blev det en lasagne. Tanken jag hade någonstans i bakhuvudet var egentligen att det skulle vara lammfärs i den här lasagnen men lillhjärnan var inte på min sida på Maxi. Det blev istället älgfärs av den enkla anledningen att den fanns hemma. Betyget blev en svag åtta men ungefär samma koncept men med lammfärs istället skulle nog ha lyft det hela ett snäpp.  


Lasagne med köttfärs och grillade grönsaker
500 g älgfärs
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
1 liten burk ajvar relish
tomatpuré
paprikapulver
anchochilipeppar
malen muskot
kalvfond
worcestershiresås 
1 zucchini
2 paprikor
champinjoner
200 g färsk spenat
7 dl mjölk
3 msk vetemjöl
smör
riven ost
ca 150 g getost
2 paket färska lasagneplattor

Skär zucchini och paprika i bitar och grilla i en grillpanna, salta och peppra. 
Stek svampen i bitar i smör. Salta och peppra. 
Fräs spenaten i smör. Salta och peppra.
Fräs färsen i smör, tillsätt lök, vitlök och kryddor och fräs en stund. Häll på krossade tomater, ajvar, tomatpuré, fond och vorcestershiresås och låt det koka ett tag. Salt och peppar, jawohl! 
Smält smör i en kastrull och vispa ner vetemjöl. Häll på mjölken och koka upp. Tillsätt riven ost och kanel och vanilj. Nä, jag skojade bara. Salt och peppar. 
Häll sås underst i en smord långpanna. Lägg på ett lager plattor, därefter köttfärsröran och lite mer sås. Ta nästa lager plattor och lägg på alla grönsaker. Lägg ett sista lager plattor och resten av såsen överst. Smula över getost och grädda i ca 200 grader 20-30 minuter. 

Lasagne sväljer mycket kryddor så det är mycket viktigt att inte snåla med gissa vad? Salt och peppar. Det andra som är bra att veta är att ICA:s färska lasagneplattor är helt värdelösa. Felix är ett bättre val om du inte istället för lasagne vill ha pastasmul. 

söndag 13 november 2011

Vem äter söndagsstek?

Man kan nog inte säga att jag växte upp i typisk familj med svenniga vanor. Jag hade aldrig någon sirapsflaska med saft med mig på utflykterna i skolan (sirapen tog aldrig slut eftersom det inte bakades särskilt flitigt hemma) och när man över huvud taget fick bullar med sig på utflykten var de så torra att man gjorde bäst i att betrakta dem som en smörgås snarare än en bulle och således fick bre dem med smör och ost för att få ner dem. Inga fräsiga längdskidor från Fisher i alla 80-talets glada färger hade jag heller. Nej, det var Edsbyn med råttfällebindningar och hela baletten. Av modernitet och estetik att döma hade nog mor och far stulit dem från Västerbottens museum. Och när de andra barnen svischade fram på hockeyrör höll jag till godo med prima konståkningsskridskor som vi bytt till oss på någon bytardag på Hem och Skola. De gjorde sitt allra yttersta för att forma om mina breda framfötter och rota ett svart djupt hat till allt vad is och skridskor heter för all framtid. Cykeln var treväxlad monark och tråkigt enfärgad gredelin. Ingen mountainbike här inte, trots att man bodde i urskogen. Behöver jag tillägga att allt var ärvt från storasyster också och inte sällan begagnade redan innan de hamnade i hennes ägo? I stort sett allt som jag minns det, utom möjligtvis torrbullen på utflykten. Till skolan åkte man taxi och när man blev lite äldre fick man åka taxi till busshållplatsen och samma procedur fast tvärtom på hemvägen.

Det här var egentligen bara en introducerande förklaring till var mina matvanor kommer ifrån. För inte heller på det här området var det som för de andra barnen. Mor var vegetarian och allt hon åt var grönt eller brunt och hade en unken kålrotsodör över sig. Far arbetade väldigt mycket och på udda tider så han ägnade sig inte nämnvärt åt matlagning till sina utsvultna döttrar utan detta blev mors lott. Utan några matlagningstalanger att skryta om samtidigt som mor själv inte smakade på maten hon lagade till sina karnivorer till barn är det inte så svårt att gissa sig till att de gastronomiska höjdpunkterna i den bruna stugan i urskogen var lätträknade. Ja, ryktena ni kan ha hört om potatismos med makaroner är sanna. Förstår ni nu varför jag aldrig har ätit söndagssteken? Jag har alltid utgått ifrån att de andra barnen åt söndagsstek var och varannan vecka. Men hur var det egentligen med det? Kan ni vara vänliga att upplysa mig om förekomst och frekvens av söndagsstek i era barndomshem respektive nuvarande hem i kommentarsfältet? Och jag är hemskt nyfiken på vilken som är den bästa söndagssteken!

Härom veckan hade Leila Lindholm den goda smaken att dela med sig på ett recept på en skinkstek på Facebook. I ett förvirrat och möjligtvis småfebrigt tillstånd när jag var sjuk för några månader sedan fick jag ett märkligt infall av kötthybris vilket resulterade i en gryta samt just en skinkstek som vid det tillfället åkte in i frysen. Först i morse kom den ut och för några timmar sedan såg det ut så här:

Bryna sig lite

Gosa i ugnen på låg temperatur till 65 grader. 

Det blev långpass i SM-spåret på Gammlia tidigare idag.
Således nästan två såna här tallrikar. 


I stora drag följde jag Leilas recept, bortsett från att jag tog mer palsternacka och mindre jordärtskockor och la till morötter bland rotsakerna. På det stora hela blev det gott men just köttet väl inte så imponerande. Det här var anledningen till att jag började fundera på stekar och om det finns något kött som är att föredra när man gör en stek. Jag har väldigt stor lust att göra ungefär samma sak fast med en lammstek och det är jag övertygad om kan bli väldigt gott. Men just nu har jag ett litet fläskköttsprojekt och försöker övertyga mig själv om att fläskkött visst kan vara fantastiskt gott och det var därför skinkstek kändes aktuellt för tillfället. Vad ska jag ta nästa gång? Det här blev bara 7/10 och inte någon fläskig sjua, trots att både såsen och tillbehören var jättebra. Jaja, det var ju inte potatismos med makaroner i alla fall.  

onsdag 9 november 2011

Mat, vin och träning. Allt är som vanligt.

Musselkoket lämnade en hel del sås efter sig i pannan och den fick utgöra basen för en fisksoppa igår. Det var ganska mycket vin i förhållande till övriga ingredienser så jag spädde ut den med lite fiskfond och mjölk och så slängde jag ner bitar av pangasiusfilé och fryst sparris (finns bra på påse, från ICA Selection om jag minns rätt). Vinet som utgjorde basen i musselkoket var ett bra budgetvin som även passade riktigt bra att dricka till musslorna. Leth (nr 4587), ett torrt, friskt och fruktigt vin från Österrike.


I lördags var jag på ett specialpass på Iksu som kallades Total training bootcamp. Jag provade något liknande förra året och minns att det var härligt grisigt jobbigt. Den här omgången var ingen besvikelse heller och efter att ha tacklat, sparkat, slagit och sprungit omkring med en medtränande i brandmannagreppet i två timmar har jag varit lite mör i kroppen i några dagar. Passet gick ut på att man växlade mellan Punch out och Total training, d.v.s. slag- och sparkövningar på mits respektive fysövningar med och utan konstiga redskap i cirkelform. Tyvärr saknade jag lite gapande, boots och eventuellt lera för den rätta känslan men det fick duga.
Medan jag tröttade ut mig åkte Niklas till Gubböle djur och köpte kött. Vill slå ett slag för denna gårdsbutik där man kan köpa nöt och lamm av bra kvalitet till schysta priser. Ska nog lägga en order på en köttlåda där snart, vi måste bara köpa en till frys först... Lammkorv och köttfärs kom han hem med i alla fall och delar av färsen blev en helt okej köttfärsgratäng. 

Köttfärsgratäng

ca 600 g nötfärs
ca 1 kg potatis
1 gul lök
1 paprika
några vitlöksklyftor
kalvfond
paprikapulver
muskot
japansk soja
2,5 dl grädde
riven ost

Skala och skiva potatisen och lägg i en ugnsform. 
Fräs nötfärs i smör, tillsätt hackad lök och vitlök och sen strimlad paprika mot slutet. 
Tillsätt kryddor, fond, grädde och lite soja och låt puttra en stund. 
Häll färsblandningen över potatisen och strö över osten. 
Grädda i ca 200 grader i 30-40 minuter. 

Nu ska jag på vinprovning på Systembolaget, over and out. 

söndag 6 november 2011

Musselmys

Efter att ha ätit moules frites på Akkurat i Stockholm i somras blev jag totalt frälst och har gått och laddat för ett musselkok. De jag åt på Akkurat var kokade i en fantastiskt god sås med bacon och ädelost och jag dog nästan av smaklycka. Igår blev det premiär för hemmakok och det var faktiskt inte alls särskilt svårt. Snarare sjukt värt så det lär bli repris på detta framöver. 

Moules Frites 
3 nät (ca 3 kg) blåmusslor
1 flaska vitt vin
5 dl vispgrädde
1 gul lök
1 paket bacon
1 kruka persilja
4-5 vitlöksklyftor
fiskfond
1 paket pommes frites (om du inte är hardcore och gör egna)
Gott bröd som inte hela stan har tafsat på, förslagsvis hembakt eller fryst
rökt aioli (finns i fiskdisken på ICA, från Norums rökeri)


Skölj och skrubba musslorna. Knacka på dem som är öppna och om de inte sluter sig är de döda och ska kastas. Klipp ner bacon och fräs i en stor gryta. Tillsätt en hackad lök och vitlök och fräs i baconet. Häll på vin, fond och persilja och koka en stund. Häll på grädden och koka en liten stund till. Tillsätt musslorna och koka dem några minuter, tills de öppnar sig. Musslor som inte öppnar sig ska slängas. 

Hot hot hot

Brödet är mitt nya favoritmatbröd, sicilanskt surdegsbröd.
Mycket gott och kommer  dessutom från frysdisken så dels
 kan man alltid ha gott bröd hemma, dels behöver inte hela
stan ha tafsat på bröden vilket man kan räkna kallt med om
man köper färskt bröd  från bakterie... förlåt, bröddisken.
Höstens stora fluga på matfronten verkar vara chili och högrev och gärna i kombination. Förra helgens tema var ju som bekant att äta trerätters på bortaplan vilket jag lyckades med både fredag, lördag och söndag. På fredagen var det Duå som stod vid spisen, på söndagen Niklas mamma och på lördagen var det Björns tur att bjuda in till vår egen variant av Halv åtta hos mig. Där bjöds det just på chili gjord på högrev till huvudrätt och den var väldigt mustig och god. Chili var för övrigt temat för alla tre rätter och citronglass med chili visade sig vara en bra överraskning. I fredags var det Bishops chili som mättade magen och förrförra helgen gjorde vi en egen hemma. Den blev ungefär så här:

Chili på högrev
3 tomater, halverade
1 paprika, halverad
1 paket torkade chilifrukter (har en rökig trevlig smak)
1 paket gröna pepparfrukter
1 hel vitlök
Blötlägg den torkade chilin en stund. Grilla de övriga ingredienserna i en ugnsform. Skalet på paprikan ska bli lite svart. Mixa de grillade grönsakerna tillsammans med den torkade chilin. Häll av och spara vattnet till grytan. 
ca 1 kg högrev
1 paket bacon
två röda chilifrukter (milda)
anchochilipulver
spiskummin
torkad koriander
1 flaska porter
oxfond
Skär baconet i mindre bitar och fräs i en gryta. Putsa högreven och skär i mindre bitar. Tillsätt köttet till baconet och låt fräsa en stund. Häll på de mixade grönsakerna och de övriga kryddorna, vattnet från grönsakerna samt porter och fond. Låt det hela puttra länge, den här fick nog uppemot fyra timmar. När det har kokat några timmar kan man tillsätta lite mer chili om man vill. Vi hade tänkt slänga i lite habanero men tyckte att det var tillräckligt starkt redan. Chilin blev dock mesigare med tiden så den kunde gott ha fått sin habanero. Jag kan mycket väl ha glömt någon liten ingrediens men det är som grejen med chili att det inte är så eftersträvansvärt med millimeteranvisningar. Man vet ändå aldrig hur starka chilifrukterna är så det blir lite vad det blir. Jag skulle nog däremot haft i fler paprikor i mixen om jag gjorde om det. Och som sagt, mera chilihetta. Men det var förstås väldigt gott ändå. 

lördag 29 oktober 2011

Lyckliga smaklökar och nya tider



En god dessert som dock bleknade i sammanhanget

Igår fick jag äntligen det definitiva beslutet som jag har väntat på. Eftersom jag har vetat om det ett tag men det inte varit 100 procent spikat har jag varit tvungen att vara lite återhållsam i internetpladdrandets ädla konst vilket har resulterat i att jag nästan har sprängts. Men framförallt har jag nästan sprängts på jobbet eftersom beslutet handlade om mitt nya jobb. Men igår fick jag som sagt äntligen beskedet som innebar att jag börjar jobba på universitetet den 1 december samt att jag fick släppa den uppblåsta uppsägningsbomben på jobbet. Så.Jävla.Skönt. Det tyckte däremot ingen på jobbet men det hindrade ju inte mig från att fira igår. Förvisso var firandet redan inplanerat sedan den dagen Duå släppte datum för höstens kvarterskrogar men det blev nu alltså lite extra festligt. Eller "Duå saknar kvarterskrog" heter ju egentligen fenomenet och detta går enligt Duå ut på att man träffas lite avslappnat för en anspråkslös trerättersmiddag med lite trevligt mingel. Den "anspråkslösa" maten på kvällens meny var så kallad mousseline på vit fisk och pilgrimsmussla med tryffelkaviar och soppa på musslor och ostron till förrätt. Huvudrätten var kalvkind i dill som sjudit i 24 timmar med morotscremé med en lite sötsyrlig sås och rotsaker till. Mousse på hallon med lakritsparfait rullad i smulor till utgjorde efterrätten. Allt serverat med franska så kallade "naturliga" viner till. Med naturliga menades att de hade fått bli till lite på egen hand utan så mycket yttre påverkan och kontroll typ. Intressant förvisso, även om jag tycker att det kan vara lite chansartat med avseende på smakkombinationer om varje vinflaska är lite av en överraskning. Det var dock lyckade viner, framförallt dessertvinet som smakade hallon, men vinerna kommer jag nog att glömma långt före maten om man säger så. Så.Jävla.Gott.  
Kött man kan äta med sked

måndag 17 oktober 2011

Det som gör hösten ännu bättre

Pulled pork, baked beans och barbequesås

Coleslaw, rökta korvar och Karins saltgurka

Chili con carne

Troligtvis stans fetaste rabarbercheesecake (i dubbel
bemärkelse).  Något modifierat från Leila Lindholms
recept som finns här: http://www.recept.nu/1.320596/leila_lindholm/kakor_tartor/frukt_bar/leilas_goda_rabarbercheesecake 

Varför jag älskar hösten






söndag 2 oktober 2011

Skogen och jag

Man kan väl inte säga annat än att det nu är uppenbart och otvetydigt höst. Det är förmodligen just precis nu som är den allra bästa tiden på hösten och det är sådär sanslöst skamligt fint ute när solen lyser. Svampskogen har tyvärr inte fått något återbesök och jag tvivlar på att jag kommer att hinna med det heller. Däremot är det den bästa tiden på året för att springa i skogen. Elljusspår eller småstigar spelar ingen roll, båda har sin charm. Förutom att vara ute och ränna i skogen ligger fokus just nu på att träna rörlighet och bålstabilitet. Efter en inspirationshelg i löpning som arrangerades på Iksu förrförra helgen fick jag förutom den förväntade inspirationen även en hel del bra handfasta tips och insikter. Däribland att jag har en väldigt konstig kropp som är gjord av gummi på vissa områden och av cement på andra. 

När jag inte ränner i skogen eller gör stjärnan, draken och plankan, vad gör jag då? Ja, det undrar ofta jag också. Men den här helgen har jag faktiskt hunnit med en hel del, bland annat ätit lammburgare på Viktoria, gästat födelsedagsfest hos Elin och Andreas som hade kokat en grymt god chili på högrev, besökt mina föräldrar och deras oförskämt söta kattunge, shoppat på både Intersport och på stan, handlat på Maxi samt gjort älgfärsbiffar. Älgfärs var en ny bekantskap för mig och jag tror att vi kommer att leva ett långt och lyckligt liv ihop. En stark 8/10 en söndagskväll kan väl göra vem som helst religiös. Receptet kommer delvis från recept.nu men är såklart lite modifierat.

Älgfärsbiffar
Så gott att man borde skämmas. 
500 g älgfärs
5 msk ströbröd
2 ägg
2 dl mjölk
1 rödlök
lite timjan
ca 3 msk dijonsenap
1,5 tsk salt
peppar
smör
ca 4 dl grädde
2 msk viltfond
2 msk rårörda lingon
valfria rotsaker
olja
trattkantareller

Ugnsrosta rotsakerna i 225 grader med rapsolja, salt och peppar. 
Blanda mjölk och ströbröd och låt svälla en stund. 
Blanda ägg, senap, rödlök, timjan, salt (1 msk salt till 1 kg färs = bra riktmärke om man är en mes som inte vill smaka på rå färs), peppar, mjölkblandningen och älgfärsen. Låt den stå till sig en stund och forma sedan biffar. Stek i smör (om du är lyckligt lottad och har något vill säga), ca 5 minuter på vardera sida. 
Ta upp biffarna, häll på grädde, lingon och fond i pannan och koka en stund. 
Smörstek svampen. 
Gå och blogga!


onsdag 14 september 2011

Höstrusk och rivjärn del 2

Fortfarande rivjärn i halsen och nu också nästäppa, skallebang och ont i ryggen. Idag har jag hör och häpna faktiskt varit hemma från jobbet. För det första är jag väldigt sällan sjuk och för det andra brukar jag finna något outgrundligt nöje i att leka martyr och/eller smitta ner mina kollegor men den här gången lät jag det vara. Men men, är man prestationsknarkare kan man ju inte nöja sig med att ligga på sofflocket hela dagen utan jag passade på att åtminstone baka bröd och fixa lite mat. Något som är otroligt gott, väldigt passande den här årstiden och egentligen inte särskilt svårt är köttgrytor. Det enda kruxet är att det tar 7000 år så därför slog jag till idag när tid och snor var det enda jag hade överskott av. Mina grytor har än så länge alltid gjorts på grytbitar av nöt. Jag var hemskt sugen på att prova högrev eller fransyska men det fanns inte på affären så jag körde på grytbitarna igen. Tricket med såna här grytor är ju alltså att använda kött som är långt ifrån mört och låta det koka länge så att det faller i småbitar. Idag tog det tre timmar innan detta skedde. Ett bra rödvin, gärna en hel flaska, är att föredra. Nu använde jag matlagningsvin och tog det jag hade. Därför fyllde jag på med lite vatten, mer fond och lite koncentrerad svartvinbärssaft efter ett tag då vätskan började ha kokat bort. Det här är ju ungefär som Boeuf Bourguignon annars men då ska man ju förstås helst ha vin från Bourguignon också och dessutom fläsk men nu råkar min bästa sport vara just att koka gryta på en spik och därför blir resultatet också ofta en hybrid av något slag. Det blev ändå 8/10 i betyg, inte illa pinkat en snorig onsdag om jag får säga det själv. 

Boeuf Bojan

Nom nom nom
ca 1 kg grytbitar av nöt
2 gula lökar
2 stora morötter
2 palsternackor
1/2 kålrot
3 vitlöksklyftor
1/2 flaska rödvin (helst mer)
1/2 dl balsamvinäger
ca 3 msk kalvfond
lite svartvinbärssaft 
ca 4-5 dl vatten
2 lagerblad
6 enbär
2 msk vetemjöl
1 msk tomatpuré
salt & peppar
smör
kantareller

Bryn köttet i smör i omgångar i en stekpanna. Salta och peppra och häll över i en gryta (även spad). 
Skala och skär rotsaker, lök och vitlök i mindre bitar. Fräs detta en stund i stekpannan och häll sedan över i grytan. Dra igång plattan, strö över mjöl och låt detta fräsa med en stund. Häll på tomatpuré, balsamvinäger, vin, vatten, fond och kryddor. Låt grytan puttra i några timmar. Hur länge beror på köttet men det ska som sagt koka sönder och bli mört. Många recept säger 1,5 timme men det här tog som sagt tre timmar. Fyll på med vätska (buljong eller vin t.ex.) om det behövs. Blir den istället för lös är det bara att reda av den istället. 
Smörstek kantareller mot slutet. Salta och peppra och häll ner i grytan. Eftersom min gryta var tjockflytande och kantarellerna avgav mycket vätska så hällde jag ner svampspadet i grytan. 

Apropå att jag gillar att använda mig av de grejer jag har råkade jag springa på ett väldigt bra recept på äppelpaj häromdagen på www.appelpaj.se (det är tur att det finns eldsjälar inom alla kategorier på Internet). Äpplena vi har på tomten är rätt goda men väldigt syrliga och därför perfekta för just paj. Det här var nog den godaste äppelkakan jag har gjort men jag kan tänka mig att den skulle bli ännu lite godare med lite nötter i. Att den dessutom var årets äppelpaj for dummies och nästan fri från disk gjorde ju inte saken sämre.


Knäckig äppelpaj med havregryn

Random bild på någon annans äppelpaj, stulen från Internet.
6-8 syrliga äpplen
150 g smör
2 dl havregryn
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1/2 dl sirap
1/2 dl grädde 

Kärna ur äpplena, klyfta dem och lägg i botten på en ugnsform.
Smält smöret i en kastrull och blanda ner övriga ingredienser i kastrullen. 
Klicka smeten över äpplena och grädda i 175-200 grader, ca 25-30 minuter. 










tisdag 13 september 2011

Höstrusk och rivjärn


Lammrostbiff med rödvinssås, ugnsrostade rotsaker och .
hemplockade trattkanteraller. Köttet var av sådär kvalitet
tyvärr, lite senigt. Man kanske skulle satsa på hemplockat
lamm också hädanefter? Såsen var i alla fall jättegod. Gör så
här: Stek ett paket bacon med lite lök. Häll på fond, rödvin
(ca 1/2 flaska), vatten (lite mindre än vinmängden), socker,
och ev. lite tomatpuré och låt koka ett tag. När såsen har
 reducerats silas såsen och hälls tillbaka i kastrullen. Rör ut
lite maizena i vatten och red av såsen med.
Jag ser att det har gått nästan fyra veckor sedan mina senaste bekännelser och det är ju förstås inte acceptabelt. Men jag har haft en hel del annat att tänka på, tyvärr inte bara roliga saker. Just nu känner jag mig rätt risig och är rädd att mitt immunförsvar kan ha mött sin överman denna gång. Personen som satt bredvid på spinningen igår satt och snörvlade och luktade misstänkt mycket vitlök så jag väljer att skylla allt på henne. Nåväl, en viss person här hemma passade i alla fall på att fylla 30 år i  helgen så den har blivit rätt välfylld av trevligheter och gott äta. 

Getost, lagrad getost, 3-årig gouda och gammal gruyere.
Missade ni  den internationella matmarknaden i stan så
 borde ni skämmas eller gräma er lite. Galet goda ostar!

Föregående helg var det alltså kantarellutflykt på schemat.
 Små men naggande goda.  

Kaka med röda vinbär och vit choklad som jag gjort tidigare.
Jag vet inte hur man gör en länk till ett inlägg i bloggen.
Antingen får någon berätta det för mig eller så får ni hålla
tillgodo med copypaste för jag orkar inte ta reda på det nu.
 http://bestofbojan.blogspot.com/2010/10/kontorets-behovspyramid.html

torsdag 18 augusti 2011

Tut brum och in i ekorrhjulet

Nästan två arbetsveckor efter semestern är till ända. Jag kände mig hyfsat utvilad och pigg i början, om än fantastiskt osugen på att börja jobba. Någon mjukstart kunde jag dock se mig om stjärnorna efter och med två veckors halvtaskig sömn på det börjar semestern redan kännas ogjord. Jag tror och hoppas dock att tröttheten peakade idag och efter ett jättebra yogapass känner jag mig faktiskt lite mer lös och avslappnad både fysiskt och mentalt. Nyårslöften och sånt har jag ju egentligen aldrig hållit på med men om jag skulle ha ett halvårslöfte såhär inför hösten så är det att yoga åtminstone en gång i veckan. Dels inbillar jag mig att jag blir en bättre människa, dels att jag kan förebygga en massa onödiga krämpor och besvär om jag håller på detta. 
Marockansk fisktagine efter recept i en rätt bra kokbok jag
 fått från Matmagasinet. Torsk,saffran, paprika, lök
 och persilja var det i.Till det bulgur med russin
samt rostade hasselnötter. Nom nom.

Eftersom jag är så fantastiskt trött och har försökt ägna det mesta av min vakna och lediga tid åt att träna för att slippa tänka på mitt jobb (det gör jag så bra när jag ligger i sängen på nätterna ändå) så får bloggen finna sig i att komma i sista hand just nu. Jag bjuder på lite bilder på diverse smakliga matprojekt jag ägnat mig åt på sistone istället. Om någon vill veta mer så berättar jag gladeligen. Tyvärr är bildredigeringen helt hopplös i den här bloggen så vänligen ha överseende med att det kan se lite epa ut ibland. 

Frittata med fetaost, paprika, tomater och säkert nåt annat
som jag har glömt bort. Stekte först i stekpanna och efter-
stekte sedan i ugnen för att få den att stelna ovanpå. 
Fisksoppa med ett färdigt soppaket från Kelda plus vin,
grädde, mjölk och buljong. Baconrester knaperstektes och
grönsaker fick fräsa i baconfettet innan soppan hälldes i.
Pangasiusfilé i på slutet. Brödet tackar jag Björn för.

Dillaioli till kräftskiva förra helgen. Det var gott och inte
 så svårt som jag trott med aioli. Men tjyvdrygt med
allt vispande. Äggulor, rapsolja, vitlök, vinäger,
dijonsenap, dill och salt var innehållet.
Kanelsås bestående av äggulor, grädde, mjölk ,socker
och kanelstång. Serverades till rabarbersorbet.
Den bestod  i princip av vispad äggvita
blandad med rabarberkompott som frystes i bunke
med regelbunden vispning under infrysningen.






tisdag 2 augusti 2011

En vecka till i frihet

Så var man hemkommen från en svulstig och bisarr semester och jag lyckades faktiskt rätt snabbt överlista jetlagen. Alla som läser här känner jag gissningsvis på Facebook så jag lämnar redogörelsen för resan därhän och hänvisar till fotoalbumen jag lagt upp där. Jag sammanfattar semestern med en klassisk värderingslista istället:

What´s hot

Självklart är det i champagnebaren man hänger
  • Mycket gott att äta, såväl kvalitativt som kvantitativt
  • Mycket gott att dricka, framförallt Champagne Framboise
  • Mycket D-vitamin
  • Resesällskapet
  • Boendet
  • Många bisarra händelser
  • En hel del schyst underhållning på båten
  • Servicen överallt
  • Snorkling
  • Kajakpaddling med sjökor
  • Delfinmys
  • Luftkonditionering
  • Uppgradering på flygresan dit

What´s not
  • Värmerekord i New York: 42 grader, "real feel temperature": 48 grader
  • New Yorks tunnelbana. Urk!!!! Real feel säkert 59 grader. Jag som inte ens gillar att basta under kontrollerade former. 
  • Allt runt pengarna, ören och korvören, kontanter, dricks och tax hit och dit osv. 
  • Trängsel och köande med högljudda amerikaner
  • Trång, lång och eländig hemresa

Jag föreslår apropå det sistnämnda att man ratar Economy Class på flygen. Istället ska det finnas Economy Extra (till vilket vi blev uppgraderade helt oförtjänt och oförklarligt), Business Class och Förkyld Class. I den sistnämnda måste du sitta om du är förkyld och du kan även få sitta där om du hemskt gärna vill och/eller är fattig. Jag gav det 80 % sannolikhet att jag skulle bli förkyld efter hemresan eftersom jag satt i åtta timmar bredvid en förkyld kille som vägrade att gå och snyta sig utan satt och drog in snoret istället. Ta detta i en torr flygkabin med noll sömn i kroppen och man är i princip chanslös. Men nu verkar det som att det var Niklas han kom åt istället. 

Nåväl, som synes var det en grym resa men det är ju alltid lite skönt att komma hem också och än är det faktiskt lite semester kvar. Det kanske bästa med att få komma hem är nog att få äta det man vill och återgå till sina tråkiga svenssonrutiner. Så jävla gott det var med havregrynsgröt med psylliumfrön igår alltså.

Ofta pratas det för övrigt mycket om Pasta Carbonara i min bekantskapskrets. Efter lite nätsökande kunde jag konstatera att det finns många varianter på denna klassiker. Har någon ett kungligt recept får ni gärna dela med er i kommentarsfältet. Så här blev i alla fall husets Carbonara igår:



Pasta Carbonara
4 portioner spagetti 
2 paket bacon (tog färdigtärnat av bekvämlighetsskäl)
1 hackad gul lök
2 dl vispgrädde
1,5 dl mjölk
1,5 dl riven ost av "parmesankaraktär" (hm...)
3 äggulor + äggulor till servering
persilja
salt & peppar

Koka pastan nästan färdig. Spola av den i kallt vatten och låt rinna av. 
Fräs baconet tills det börjar bli lite knaprigt. Tillsätt löken och låt steka en stund. 
Vispa ihop grädde, mjölk, äggulor och ost. Salta och peppra och häll detta över baconfräset i pannan. 
Låt koka ihop en liten stund och häll i pastan mot slutet och låt den koka färdigt i såsen. 
Strö över persilja och servera med en äggula ståendes lite snyggt i en skalhalva ovanpå. 

Jag gav detta 7/10 i betyg, Niklas drog till med 8/10, om än en svag åtta. Det jag vill prova nästa gång är att använda fläsk istället för bacon samt riktig parmesanost. Då kan det nog bli kungligt. 

torsdag 14 juli 2011

Packad och klar

Ett sista inlägg ska jag allt bjuda på innan jag drar ut på de sju haven. Men riktigt ännu lämnar jag inte landet för imorgon bär det först av till Stockholm för en lös och ledig helg innan avfärd till New York. Där ska vi hatta runt i fem dagar innan vi går till sjöss med Norwegian Jewel för en veckas kryssande i Karibien. Det blir nog helt galet. 

Idag har alltså packning och allmänt donande stått på agendan. En dålig grillning hann vi i och för sig också med faktiskt. Färdigmarinerad entrecote ger jag inte mycket för alltså, urk. Jag grävde fram några stackars gamla plommon som sett sina bättre dagar och slängde på dem på grillen också och dem åt vi med rabarbersemifreddo. Plommonen blev på något magiskt vis extra sura av att grillas så det tillförde ju inte så mycket men semifreddo är däremot alltid sjukt gott. Dessutom är det väldigt praktiskt om det är många munnar som ska mättas. Det är enkelt att göra också, däremot tar det rätt lång tid. Nu är jag lat och fulsaxar ett recept på Leila Lindholms fantasiska rabarbersemifreddo som jag brukar göra: 

Rabarbersemifreddo

10 portioner

1 l färsk rabarber (ca 5 st långa stjälkar)
1 st färsk vaniljstång
4 dl strösocker
0,5 dl vatten
4 st ägg
3 dl vispgrädde
3 dl grekisk/turkisk yoghurt 

1. Skär den oskalade rabarbern i 2-3 cm stora bitar.
2. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna.
3. Koka rabarber, vaniljstång med frön, socker och vatten i en tjockbottnad stor kastrull/gryta, ca 30 minuter. 
4. Låt kompotten svalna och plocka ur vaniljstången. 
5. Separera äggen och vispa äggvitorna för sig. 
6. Vispa sedan grädden fluffigt och vänd ihop med yoghurten. 
7. Vispa därefter äggulorna och blanda ner i grytan med rabarberkompott. 
8. Blanda ner gräddyoghurten i grytan och vänd försiktigt ner äggvitorna i smeten. 
9. Häll över smeten i en form och frys glassen i 3-4 timmar så att den är "halvfryst".

Tjusiga sländor som jag inte sett tidigare fanns
 vid Sävarån. Ungefär såhär såg de ut. 
För övrigt blev det faktiskt av att paddla i Sävarån i måndags. Det kan jag varmt rekommendera, det var väldigt fint där, även om bävrarna lyste med sin frånvaro. Man bör dock ha två bilar med sig för kanoterna hyrs på Preem i Sävar och lämnas av vid Skeppsviks herrgård. Vi hade gjort precis så och planenligt lämnat en bil i Skeppsvik och en i Sävar. Det som däremot inte var planenligt var att lämna bilnyckeln till bilen i Skeppsvik i väskan i bilen i Sävar. Efter ungefär 20 minuters paddlande gick det tack och lov upp för mig exakt hur dum jag är. Det jag inte hade i huvudet fick vi alltså ha i armarna så det var bara att vackert paddla tillbaka uppströms, jogga till bilen och tillbaka och paddla vidare. Det tog ungefär 3,5 timme i slutändan och mot slutet var det inte längre en stillsam å vi hade att göra med utan öppet hav med vågor och hela baletten. Då var vi faktiskt sjukt trötta och senare på kvällen kom någon form av postpaddlingskoma kom över mig vilket resulterade i att jag spenderade kvällen på soffan och tittade på serier för första gången på många månader. 

Nu ska jag packa det sista och fundera på vad jag kan ha glömt för något. Skepp ohoj! 

söndag 10 juli 2011

Då var man där

Inspirationen har lyst med sin frånvaro sista tiden och allt som inte har varit absolut nödvändigt har jag skjutit upp till den första semesterveckan (förutom att städa garderoberna vilket jag faktiskt gjorde förra helgen, applåder tack) och så även bloggandet. Men nu är semestern faktiskt äntligen här och just nu befinner jag mig förmodligen i den absolut bästa tiden på hela året, alltså precis i början av semestern. Lös och ledig och med fyra feta veckor av dekadens och lodande framför mig. 

Men vad har jag hållit på med senaste månaden egentligen? Bra fråga men grillen har gått varm och stans uteserveringar har avverkats på löpande band. Annars har jag bränt en hel del asfalt med min nya hybridcykel. Cykling är bomben har jag kommit fram till och jag har många inplanerade utflykter med min Nishiki Pro SLD senare i sommar. Det går fort, man kommer långt och man får träna utomhus. Det finns inte så mycket att inte gilla med cykling när jag tänker efter. Förvisso har jag bara varit ute som längst i fem mil i stöten och jag kan väl tänka mig att det inte känns så fantastiskt skönt precis överallt efter lite längre turer. Men det ska jag ta reda på har jag tänkt. Ambitionen är att åtminstone avverka någon 10-milsrunda innan säsongen är slut.  

En grej som jag faktiskt tog mig mig för att göra för ett tag sedan var att baka knäckebröd. Jag hade aldrig provat det förut men funderat på det i en evighet. Det var lätt värt det eftersom det blev väldigt gott. Däremot tog det sjukt lång tid och var rätt jobbigt att kavla ut. Men det kan nog bli fler gånger ändå skulle jag tro. Tanken var huvudsakligen rågmjöl men det tog slut och degen var väldigt kladdig så jag fyllde på med grahamsmjöl i okänd mängd. Brödet var jättegott med gubbröra på! 

Knäckebröd med frön

En sista brödbit har jag kvar nu :(
50 g jäst
5 dl ljummet vatten
1 1/2 tsk salt
2 dl vetemjöl
8 dl rågmjöl
några dl grahamsmjöl
1 del hela linfrön
1 del solroskärnor
1 del sesamfrön
salt 

Lös upp jästen i vattnet. Tillsätt salt, vetemjöl och rågmjöl. 
Arbeta ihop degen, gärna med assistent eller elvisp med degkrokar, och låt jäsa i en timme. 
Knåda degen och dela upp den i tre delar. Kavla ut varje deg med mycket råg- eller grahamsmjöl så tunt det bara går. 
Pensla degen med lite vatten. Blanda ihop fröerna och salta blandningen. Kavla in rätt mycket frön i degen. Skär rutor och lägg på en plåt. Grädda ca 15 minuter i 225 grader varm ugn. Ta ut och låt svalna på galler. 

Nu ska vi alldeles strax dra igång grillen här igen. Idag blir det min specialburgare som är så god att man nästan slutar leva. Grillad, gravad lax på grillad ciabatta med grillad paprika, avokado och limeaioli. Om jag mot förmodan lever imorgon ska jag paddla kanot mellan Sävar och Skeppsvik. 

onsdag 8 juni 2011

Bloggkoma

God, god sallad
Det är väl tur att jag inte har en större läsekrets än att jag känner alla i den för annars kanske någon skulle ha antagit att jag har avlidit vid det här laget. Varken jag eller bloggen är dock död, jag lever och mår prima medan bloggen har legat i koma. Det har nog varit mycket annat som har lockat än att sitta onödigt mycket vid datorn och inspirationen har lyst med sin frånvaro. Okej, en del av det jag har sysslat med på sistone har inte varit ett dyft lockande eller inspirerande men har behövts göras ändå, till exempel att gräva ur trädgårdskomposten i otaliga timmar. Men överlag har jag mest gjort trevliga saker och har de varit matrelaterade så har ganska mycket kommit från grillen eller restaurang. Mina krav annars på mat är just nu att det ska vara enkelt och snabblagat och det får gärna finnas en god sallad med i bilden, särskilt eftersom många tomater äntligen är goda. Den goda, goda salladen på bilden gjorde jag härom dagen.

Sallad med grillad paprika och sojabönor
en påse spenat
500 g körsbärstomater
2 avokado
2 paprikor
1 burk sojabönor
några soltorkade tomater
olivolja
balsamvinäger
salt & pepparmix

Skölj sojabönorna och låt dem marineras en stund i olja, vinäger, salt och peppar. Dela paprikorna på längden och lägg på en plåt med snittytan nedåt. Grilla i 225 grader i ugnen tills skalen svartnar. Låt dem svalna och dra bort skalet. Skär paprikan i strimlor. 
Halvera tomaterna och skär avokado och soltorkade tomater i bitar. 
Blanda allt, ät till allt. Till exempel revbensspjäll som på bilden intill. 



Hemgjorda hamburgare är inte fel att grilla. Här på grillad ciabatta och självklart med rosévin. 

Hamburgare
400 g nötfärs
1 liten gul lök (jag vet inte om det är det bästa för konsistensen men det blev gott i alla fall)
2 vitlöksklyftor
worcestersås
cayennepeppar
pepparmix
salt

Jag har fått tipset om att worcestersås, liquid smoke och dijonsenap ska vara bra smaker i hamburgare så det har jag tänkt testa nästa gång. Om någon har fler tips på hur burgarna blir grymma så får ni gärna dela med er. 

Den här kan jag ha lagt upp tidigare men är en typiskt bra
grillrätt. Jag är just nu inne på linjen att fisk,
hamburgare och grönsaker vinner på grillen.

Strömmingsfiléer panerade i rågmjöl är också snabb och god sommarmat.
 Gräddfil, dill och kaviar gör såsen och självklart färskpotatis. Nästan
garanterat fritt från grönsaker men notera de pliktskyldiga citronskivorna.