måndag 31 januari 2011

Mmmmmoussaka

Som sagt är det ganska värt de gånger man tar sig för och gör något mer aktivt en fredag - helgen kändes faktiskt både ovanligt lång och välfylld. Moussakan slukades med hull och hår i lördags vilket jag antar var ett gott betyg. Enligt Niklas var det en sjua på moussakaskalan vilket får anses vara rätt bra för en hemgjord svennebanan-moussaka. Själv har jag ju inte så mycket att jämföra med men enligt den sedvanliga skalan skulle jag nog säga att den kammade hem en stark sjua. Med ett väl valt rödvin till hade det nog blivit åtta men min vindos för helgen var rätt välfylld redan. Vi hade lite för mycket lammfärs vilket tyvärr förtog lite av det ostiga och geggiga som annars kan vara så trevligt så jag rekommenderar att följa proportionerna i receptet. Vad man egentligen ska använda sig av för ost framgick inte i just det här receptet som kommer från recept.nu. I moussakakretsar har det kunnat skönjas att frågan väcker starka känslor och hätsk debatt men gruyere eller cheddar verkar vara populärt och vi provade med det sistnämnda. Kör man någon form av LCHF-diet måste det här vara bra för det är ju ont om kolisar men den dröp rätt bra av fett. Mätta blev vi.

Moussaka
Jag glömde fota mästerverket så ni får hålla till godo med en
bild på Pelle Johanssons moussaka från recept.nu. 
3 st auberginer
1 st citron
1 st stor gul lök
750 g malet lammkött
3 st stora tomater
4 msk tomatpuré
30 g smör
2.5 dl mjölk
2 msk vetemjöl
1 st äggula
150 g ost
4 msk olivolja
salt
svartpeppar
muskot
kanel 




Skär auberginerna i tunna skivor och pressa över citronen. Varva skivorna med salt i ett durkslag, täck med en tallrik och en tyngd. Låt stå svalt i 0.5 timme så att auberginerna hinner vätska ur sig.
Skala och skiva löken och bryn den i lite matolja i en stekgryta. Tillsätt köttet och bryn det på medelvärme under omrörning. Smaka av med salt, peppar samt rikligt med malen kanel.
När köttet är brynt och vätskan avdunstat tillsätts tomaterna och tomatpurén under omrörning. Låt det hela sjuda utan lock på medelgod värme i 15-20 minuter. Rör om då och då.
Smält smöret i en kastrull på medelvärme. Tag kastrullen från spisen och rör i mjölet. Späd med mjölken och öka värmen så att såsen kokar upp. Tag kastrullen från spisen och ställ att svalna.
Skölj aubergineskivorna och torka dem noga med hushållspapper. Hetta upp 2 matskedar olivolja i stekpannan och stek skivorna tills de blir guldgula. Låt dem ev. rinna av på hushållspapper.
Varva aubergineskivorna med köttröran i en ungsfast form.
Riv osten och vispa ner den i såsen tillsammans med äggulan, häll över de varvade auberginerna och köttet.
Grädda i 25-30 minuter i 200 grader. 

I söndags fortsatte vi på temat äta gott och lät oss bjudas på trerätters hos mina föräldrar. Fantastiskt god gryta med oxfilé tillsammans med bakad potatis som hade gröpts ur och fyllts med getostgegga och gratinerats. Obligatoriskt matkoma framför brasan vill jag lova. 

lördag 29 januari 2011

Optimal start på helgen

Arbetsveckan avslutades med att jag tog tag i en hel del jobbiga saker på jobbet och det var rätt skönt att få en del ur världen. Däremot kändes det helt åt helvete med en del av grejerna och det var otroligt befriande att göra helg igår. Nästa vecka börjar heltidsjobb så det var med lite vemod och lätt ångest jag gjorde min sista halvdag på mycket länge igår. 

Det är inte så vanligt med fredagskalasande nu längre men igår slog vi faktiskt på stort och gick på Dressed to Depress på Scharinska efter lite förfestande hemma. Hemligheten med utgång är att man ska satsa på  kvalitet istället för kvantitet och då brukar det allt som oftast också bli roligt. Igår var inget undantag utan det var fullt ös tills vi blev uppmanade att lämna dansgolvet kl 2. Bra musik, glad stämning och ett överraskande bra band som jag inte hört tidigare spelade. Det kan lätt bli en ny favorit faktiskt. Mycket nöjd är jag med början på helgen och nu känns det som att det blev en extradag, även om jag var en aning seg i starten i morse. Att det dessutom kändes lite vårlikt både igår och idag gör ju inte saken sämre. 

Vårkänslorna spirade visst på ICA Maxi också, eller så var det bara allmän yra så här löningshelgen efter årets fattigaste månad. Umeborna verkade i alla fall väldigt hungriga idag och vi var väl inget undantag. Lammfärs och aubergine har handlats och om några timmar kommer Rebecca och Martin hit för att delta i Operation Moussaka. Om man frågar Niklas så spelar moussaka i en helt egen division och har således också en egen betygsskala. Det här blogginlägget avslutas med en riktig cliffhanger: var på moussakaskalan kommer den här moussakan att hamna? 


onsdag 26 januari 2011

Äta gott till rabatterat pris i januari - del 3

Efter två besök på Rex och ett på Invito denna månad konstaterar jag att Invito är snäppet vassare. Godare, lite mer finess och betydligt lugnare och mindre högljutt. Västerbottenscheesecake med havtornsreduktion och pinjenötter, lamm med honungsglaserade betor, rödvinssås och getostrisotto samt vanilj- och kanelpannacotta med hallon- och mascarponecrème och mandelcrumbles bestod min meny av och i glaset blev det ett gott rödvin som heter Pater Sangiovese di Toscana. Jag såg nu att det finns på systemet (22316) och kostar bara 77 kronor så det kan bli att prova det fler gånger. Kryddigt, mustigt, fruktigt och mycket körsbärssmak och det gick framförallt väldigt bra ihop med lammet.

Som kontrast till alla härligheter hade jag en riktigt dyngdryg arbetsdag fylld med tråkigheter och till middag åt jag blodpudding. Det var en perfekt dag för att göra comeback på yogan som jag har slarvat med alltför länge nu. Nu är jag lite skönt mjuk och sladdrig i både sinne och kropp och säkert en decimeter längre än innan. 

måndag 24 januari 2011

En god vintersoppa

Av en bloggkollega blev jag häromdagen påmind om den förträffliga råvaran sötpotatis då hon hade gjort en soppa med sötpotatis och palsternacka i. Eftersom jag ändå var inne i ett morotsflow igår slängde jag ihop en soppa med 50/50 sötpotatis och morötter. Jag som är ett fan av soppa tycker att den var hur god som helst (8/10) och Niklas som inte tycker att soppa är riktig mat gav den ändå en sjua. Den blev nog snäppet godare dagen efter. 
I verkligheten ser den mer orange ut än rosa,
jag skyller på mobilkameran. 

Soppa på morot och sötpotatis
500 g kycklingfilé
600 g morötter
600 g sötpotatis
2 vitlöksklyftor
12 dl hönsbuljong
1 burk (400 g) kokosmjölk
ca 2-3 cm ingefära
ca 2 tsk spiskummin
chilipulver (jag tog anchocilipulver + cayenne)
ev. lite pressad citron
salt


Skär kycklingen i mindre bitar och bryn den i en stekpanna. 
Skala och skär rotfrukterna i mindre bitar. Riv ingefäran och pressa vitlöken och fräs detta en stund tillsammans med kryddor och rotfrukter i olja i en gryta. Häll på buljong och låt koka tills rotfrukterna är mjuka. 
Ta av grytan från plattan och mixa den (enklast med stavmixer) slät. Ställ tillbaka den på plattan och häll i kokosmjölk och låt det koka ihop till bra konsistens. Smaka av (jag tyckte att den behövde rätt mycket salt men även lite syra) och blanda i kycklingen. Låt den koka en stund till om kycklingen inte är genomstekt, annars är det klart när det är varmt. Servera gärna med riven kokos och cashewnötter. 

Pysslig söndag

Helgen var lugn och stillsam och ganska behaglig i största allmänhet. Total Training Bootcamp på Iksu i lördags var väl möjligtvis undantaget från behaglig. Det blev som väntat grisigt jobbigt och också väldigt kul. Jag blev inte omedelbart invalidiserad men fortfarande är det idag lätträknade kroppsdelar som är oberörda så på träningsfronten fick det bli en lugn söndag med undantag för lite snöskottning. Trerätters på Rex satt som gjutet efter 90 minuters kroppsplågande.

Återigen blev det en småpysslig söndag med lite allmänt dolande i köket. Eftersom min pappa fyller år idag och dessutom hade lite innestående kakor sedan tidigare bakade jag morotskaka åt honom. Receptet hittade jag i senaste numret av Buffé. Jag har faktiskt aldrig gjort morotskaka tidigare och jag tror att det ofta har fallerat på att man ska ha någon smakneutral olja i de flesta recept och av någon anledning har vi mest bara olivolja hemma. Det här receptet hade inget matfett alls utan kokos i och det tyckte jag vore intressant att testa hur det blev. Med lite god vilja kan man väl kalla kakan halvnyttig kanske. Jag provade en bit för fyra sekunder sedan och kan berätta att de faktiskt är riktigt goda och saftiga även idag, trots att jag fick hålla till godo med en bit utan glasyr. Så här gjorde jag:

Morotskaka i långpanna
Bild och recept från ica.se
500 g morötter
6 ägg
3 dl socker
skalet från 1 citron
1 krm salt
1/2 tsk kanel
200 g kokos
100 g malda eller finhackade nötter 
1 1/4 dl vetemjöl
1 1/2 dl ströbröd
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
Topping:
400 g creme cheese
2 msk färskpressad citronjuice
2 tsk vaniljsocker
1 1/2 dl florsocker


Finriv morötterna. 
Vispa ägg, socker och rivet citronskal poröst. 
Blanda alla torra ingredienser och rör ner dessa i äggvispet tillsammans med morötterna. 
Häll i en smord långpanna (ca 25x45 cm) och grädda mitt i ugnen i 200 grader ca 30 minuter. 
Blanda ihop toppingen och bred på kakan när den svalnat och skär i rutor.





fredag 21 januari 2011

Jobb, jobb och jobb

Det blev visst en sån där tut-och-brum-vecka igen där minst en dag verkar ha hoppats över. Konstigt kan tyckas eftersom arbetsveckorna i januari i vanliga fall aldrig brukar vilja ta slut. Kanske har det att göra med sådana ovanliga utsvävningar som restaurangbesök en måndag? Dessutom har jag haft galet mycket att göra på jobbet i slutet av den här veckan. I ett mycket svagt ögonblick som jag har förbannat rätt många gånger på sistone gick jag med på att vara dokumentansvarig för vår ISO-certifiering på jobbet. Delvis tänkte jag väl att det vore kul att göra något annat ibland och delvis insåg jag att jag faktiskt var den mest lämpade för uppgiften på jobbet. Det innebär inte så fasligt mycket större delen av året men just i början när systemet ska lanseras är det helvetiskt mycket jobb och inte av den mest kreativa sorten om man säger så utan extremt repetitiv och hjärndöd dataadministration. I morse var jag övertygad om att jag skulle sitta kvar på jobbet till midnatt eftersom det var deadline idag och jag hade ungefär 20 procent koll på läget igår. Men det tog faktiskt bara tre svettiga timmar i förmiddags och nu känner jag mig ändå hyfsat nöjd över att ha rott det i land. Det känns ganska bisarrt att tillhöra arbetsplatsens IT-elit och jag kan avslöja att det säger betydligt mer om mina kollegors kunskaper än om mina. 

Den senaste tiden har jag sökt ett gäng jobb som jag verkligen skulle ha velat ha och avslagen har nu börjat droppa in på löpande band. När man får avslag på avslag på jobb man både vill ha och är kvalificerad för börjar det kännas ganska dödfött, särskilt som att det är en ganska smal kategori jobb jag söker. Dessa jobb är det inte särskilt gott om och dessutom väldigt hård konkurrens om så det börjar alltmer kännas som en omöjlig ekvation. Men hoppet är ju som bekant det sista som lämnar människan så därför blev jag förstås jublande glad när precis det jobbet jag vill ha kom ut idag. Det är rätt innehåll i tjänsten, rätt arbetsgivare och det låter precis som jag på beskrivningen av den de söker, både med avseende på person och kvalifikationer. Nu vänder jag mig till alla mina vänner som är så bra på att få de jobb ni söker och framförallt ni som jobbar på universitetet. Hjälp! Hur gör jag? Jag har rekryterat i tre år men måste ha blivit hemmablind för jag har ingen aning om hur jag ska göra för att få det här jobbet. Hittills har inte universitetet eller någon offentlig arbetsgivare över huvud taget velat ta i min ansökan ens med tång. Vad är hemligheten? Jag vill ju jobba där för bövelen! 

Förhoppningsvis kommer den här killen imorgon
Har jag lagat några spännande maträtter i veckan då? Nej. Köttfärssåsen räckte i tre dagar och idag köpte jag hem sushi. Imorgon ska som sagt fler rätter på menyn testas på Rex och det ser jag onekligen framemot. Det blev sittning med pensionärerna klockan 16 och jag är sjukt sugen på att hitta på något senare på kvällen! Niklas ska öla sig på annat håll så är det någon som vill göra nåt är det bara att höra av sig. Mitt enda förbehåll är att jag kanske är invalid imorgon eftersom jag på förmiddagen ska gå på ett pass på Iksu som heter Total Training Bootcamp. Det kan inte annat än bli grisjobbigt, fruktansvärt och alldeles, alldeles underbart. 

tisdag 18 januari 2011

Ut ur burken

När den temporära dövheten jag har haft varje morgon sedan läkarens tilltag aldrig släppte i söndags funderade jag på om saken var som den skulle. Jag gick runt i min lilla bubbla även igår och gick i morse äntligen till Norrlandskliniken. Där fick jag hjälp direkt, dessutom av en öronläkare, alla där var jättetrevliga och nu hör jag perfekt. Läkaren tyckte inte att det var så konstigt att det enda jag hörde på högra örat var tinnitus eftersom jag hade en jättestor vaxpropp upptryckt mot trumhinnan... Även vänstra örat behövde visst rensas lite ytterligare. Tack för det Dragonens hälsocentral, det var väl investerad tid och pengar. Adjö och hoppas att vi aldrig ses igen.

Igår avklarades besök ett av två på Rex den här månaden. Det är ju alltid rea där i januari så det kändes som en vettig investering i själen att boka upp sig där. Havtornsgratinerat innanlår av ren, oxkind med vitlökspuré och crème brulee satt som gjutet en måndag. Nästa besök blir på lördag med ett gäng föräldrar så då ska lite annat på menyn testas. På tisdag nästa vecka blir det istället Invitos januarirea som ska provas. Aaah, det är gött att leva ibland.


Alla väntar väl med spänning på slutet på den rafflande berättelsen om ryggbiffen i lördags? Det blev förstås gott, men kanske inte så gott som jag hade inbillat mig att ryggbiff skulle vara. Det måste ha varit något handhavandefel antar jag för jag tycker att köttet såg mörare ut än vad det var. På vardagsmatsskalan skulle det ha fått väldigt högt men på helgmatsskalan blev det nog bara en sjua. Den där så kallade kappan (fettlagret eller vad det är ovanpå) hade en smak som påminde om lever vilket är exakt det sämsta jag vet i matväg men det behöver man ju förstås inte äta om man inte är ovanligt sugen på leversmakande fett. Om någon tror sig veta hur ryggbiff bäst ska tillagas får man gärna dela med sig i alla fall. 

Mikaela, Lars och HJ sällskapade oss och ostarna lite senare. Min matfilosofi är att man sällan förlorar på att testa nya och okända saker i matbutiken. Gamle Ole visade sig vara ett undantag och jag måste säga att jag är lite bitter över att det nu ligger en sur gammal ost som både luktar och smakar morfarsbyxor i kylen istället för en Krutrök eller Västerbottensost vilka var mina andra två alternativ. Cambozola, tryffelbrie och brie med vitlök och örter funkade i alla fall fint och inte minst till portvin och fikonmarmelad. Det finns mig veterligen bara ett vitt portvin på systemet och det heter Offley och är mycket smaskigt. På den röda sidan drack vi Grådask och det är ju ett säkert kort i portvinshyllan. 

Jaja, man kan väl inte lyxlira varje dag, vad skulle man då bli för dekadent och bortskämd människa? Idag blev det spaghetti och köttförsås. 

lördag 15 januari 2011

Att äta sig ur kylan

Den inbokade festen igår hos Ola och Linnea blev inställd på grund av sjukdom så fredagskvällen spenderades hos Anna och Robert tillsammans med Jessica och Danne och naturligtvis Kristian Luuk och Fredrik Lindström. Det var förstås väldigt trevligt det med och man slapp ju vara bakis och seg idag utan vaknade pigg och utvilad. Strålande sol var det ju också och hade det varit ett halvår från nu är sannolikheten för att jag skulle ha stått vid grillen precis nu ungefär 100 procent. Nu var det tyvärr 24 minusgrader istället för 24 plusgrader så istället står det ett nytt köttprojekt i ugnen. Det blir ryggbiff med ugnsrostade rotsaker, svamp och grönpepparsås. Eftersom det är två noobs i köket har vi frågat Internet och Internet har sagt att vi ska bryna köttet lite först, salta och peppra och köra det klart i ugnen på rätt låg temperatur tills det är kanske 56-60 grader inuti. Vi förstekte ugnsgrönsakerna ett tag i ugnen och körde sedan ner köttet tillsammans och sänkte ugnstemperaturen. För en stund sedan såg det hela ut såhär:


Imorgon kanske jag berättar hur det gick. När vi tryckt i oss det här har vi för avsikt att fortsätta tryckandet med lite ost och portvin. Som sagt, här finns det ost, vin och brasa. Vi är dessutom väldigt trevliga. Kom hit.

onsdag 12 januari 2011

Amaronetisdag och vårdcentralen revisited

Min privata serviceinrättning, aka pappa fungerade klanderfritt igen. Jag pumpade lite liv i Tant Gredelin om någon minns henne, min gamla trotjänare till järnhäst som alltid stod upp i vått och torrt för mig från mellanstadiet, och lyckades med nöd och näppe ta mig till jobbet igår. När jag kom hem på lunchen hade min rara far reklamerat och bytt det eländiga däcket och cykeln var återigen körduglig. Nu har han ett lass kakor innestående. Vi handlar med händiga tjänster och kakor i vår familj så det är tur att jag gillar att baka. 

Detta framsteg innebar att jag enkelt kunde ta mig till stan för amarone- och chokladprovningen på Systembolaget som jag, Rebecca och Martin hade bokat. Så otroligt bra det var! Jag rekommenderar verkligen vinprovningar på Systembolaget för den som aldrig har varit på någon. Man lär sig en hel del och får prova mycket gott, inte minst på provningen igår. Dessutom kan det bli rätt uppsluppen stämning efter ett tag för det verkar inte vara strykande åtgång på spottkopparna direkt. Fem viner provades varav fyra var riktiga amaroneviner och ett var en joker, en fuskamarone kan man säga. Alla provades i blindo och fick beskrivas och diskuteras och vi fick även gissa vad vi trodde att varje vin kostade. Sedan gick vi igenom dem och jämförde med Systembolagets provningsgrupps utlåtanden och fick veta vad det var för viner. Därefter fick vi olika typer av choklad att testa vinerna till och den gick inte heller av för hackor. Det roliga var att jokervinet visade sig vara Millefiori som vi drack till oxruladerna i helgen. En slutsats jag kan dra av det hela är att sammanhanget spelar otroligt stor roll för hur vinet upplevs. Jag hade inte en aning om att det var det här vinet jag satt och sörplade på igår. Det utmärkte sig dock en del från de övriga och man kunde faktiskt gissa att det var jokervinet. Något annat roligt var att det vinet jag tyckte bäst om på provningen var en nyhet (tyvärr var den nog tillfällig) som bara kostade 159 kronor. Här ska handlas. 

Farsen på vårdcentralen fortsatte idag. Det började med att apparaten inte fungerade som den skulle så vi fick leta upp ett annat rum och vänta tills det blev ledigt vilket tog ungefär en halvtimme. Sedan gick det något bättre och även om proceduren är förbannat obehaglig så kom i alla fall en hel del ut. Läkaren skrattade konstant och verkade tycka att det var jättekul. Det tyckte inte jag. En annan grej som jag har noterat nu de senaste tre gångerna jag varit på den här vårdcentralen är att det är populärt att öppna dörrar till undersökningsrum även om det lyser upptaget, alternativt att inte tända upptagetknappen när man har en patient. Min läkare gick in i säkert fem upptagna rum, både där det lyste och inte och vid tre tillfällen öppnades dörren när jag var patienten. En gubbe var visst jätteintresserad av min öronsugning och stod länge och väl och glodde innan hans läkare fick ut honom ur rummet. Så mitt tips om någon nu tänkte besöka den här gudsförgätna vårdinrättningen är att se till att vända dina privata kroppsdelar från dörren om du inte är väldigt ogenerat lagd. Som sagt kom i alla fall en del ut och det var inte så skönt. Tyvärr märkte jag efteråt att jag nu hör mycket sämre på det ena örat. Jag hoppas verkligen att det här är något temporärt för tålamod börjar bli en bristvara i det här sammanhanget och eftersom jag har lagt lika mycket pengar på de här vaxpropparna som på amaroneprovningen så börjar det kännas lite... ovärt.. 

måndag 10 januari 2011

Raaaaaggaghhhhh!!!!

Läs inte vidare om det var allmän pepp och livsglädje du ville ta del av idag. Nu ska ilska bearbetas.

Den här dagen började ovanligt bra för att vara en måndag. Jag somnade rätt tidigt igår och vaknade hyfsast pigg och utvilad. Det var inget större katastroftillstånd än vanligt på jobbet och jag ville inte dö eller döda någon på hela förmiddagen. Sedan gick det utför och inte minst med humöret. Spolningen av öronen som jag skrev om tidigare hade jag skjutit på och bokat en tid för i eftermiddags kl 15. Eftersom jag inte trodde att det skulle lyckas och hade dåliga erfarenheter av temporär dövhet efter spolning lades besöket vid just den tiden så att jag skulle kunna få träffa en läkare för en sugning av öronen istället direkt efteråt (det är inte så mycket skönare än det låter men det fungerar i alla fall). Men nej. Mycket riktigt besannades mina farhågor och efter att den snälla sköterskan pumpat in 10-tals liter vatten i båda lurarna satt jag där med precis lika mycket vax men även en betydande mängd vatten i varje öra. I någon timmes tid hörde jag knappt någonting och fortfarande är det väldigt burkigt och nu dessutom ont i det ena örat.

Men inte fick jag träffa någon läkare. Eller jo, jag fick träffa honom. Han tittade i mina öron, skrattade åt mig (som han alltid gör) och tyckte att det var inflammerat där inne och att det nog skulle göra ont att suga, så istället fick jag någon ny gegga att droppa i öronen och en ny härlig tid på onsdag. Om han ska suga ut eländet då eller vad han tänker hitta på vet jag faktiskt inte men jag hade önskat att det inte alltid krävdes tre läkarbesök efter varandra när jag besöker vårdcentralen. Min andra önskan är att inte ha en läkare som är som Reggeabusschauffören och min tredje önskan är att någon skulle lyssna på vad man säger från början. Min fjärde önskan är att jag inte skulle behöva ta mig ända bort till Dragonens hälsocentral. Därför kan kanske ett byte till Ålidhems vårdcentral innebära att både min andra och min fjärde önskan infrias. Om någon vet av några riktiga stolpskott på Ålidhem får ni mer än gärna hänga ut dem här så att jag slipper mer förödmjukelse än nödvändigt om jag får möjlighet att välja läkare själv.

Så till min femte önskan, vilket kanske har gjort mig mest förbannad idag: min cykel. Jag ska fanimej skriva en bok om min cykel snart. En helvetes, satans skithög till järnhäst är vad den är och jag förbannar dagen den tillverkades. Hade den varit gammal och skruttig hade jag lätt förlåtit den men det som gör mig så upp över öronen rosenrasande är att den har betett sig illa ända sedan den kom från affären för knappt fyra år sedan. Jag önskar att jag hade reklamerat den då jag ännu hade konsumentköpslagen på min sida men nu gör jag snart som hon med symaskinen på Blocket istället. Det som gjorde mig vansinnig idag var dock egentligen inte cykelns fel utan det som hände var att ett av mina sprillans nya dubbdäck helt oförklarligt sprack upp. Att jag därför fick gå till Iksu (och med nöd och näppe hann i tid) och därmed utsättas för dubbelt så lång tid av idioter på cykelbanorna och vägarna gjorde mig inte mer from i sinnet. Vad är det med att vara i vägen så mycket det bara går? Vad har jag missat? Blir man en lyckligare människa av att störa sina medmänniskor så mycket som möjligt? När jag har skrivit boken om min cykel ska jag i alla fall skriva en hyllningsbok till min snälla far som alltid ställer upp och kommer och reparerar skithögen vilket han ska göra redan imorgon. En snäll, händig och pensionerad pappa kan vara bland det bästa man kan ha, särskilt om han bor i samma stad.

Sådär, nu känns det bättre.

söndag 9 januari 2011

Stillsam söndag

Idag har jag haft en sån där pysslig dag. En del människor kanske har turen att ha någon form av kreativ ådra samtidigt och därigenom kan lyckas skapa något av värde på såna där pyssliga dagar. Som bekant är ju tyvärr jag extremt oskapande och hade således inget annat val än att göra lite nyttopysslande istället. Den glada julen åkte ut, skafferi och kylskåp rensades och lingonsylt kokades. Om vi rensade i skafferiet lite oftare eller inte hade en helvetisk röra där hela tiden kanske jag kunde låta bli att ha tre öppnade förpackningar med röda linser, två fulla paket med grovsalt och tre paket med gammalt tunnbröd. Det är i alla fall en otroligt skön känsla att nu veta dels vad som finns hemma i matväg och dels att allt är ätbart och användbart. Och inte minst att ha god lingonsylt ett tag framöver. Med god menar jag sådär lagomt sur och lös som jag vill ha den. Det spelar ingen roll om sylten utger sig för att ha bara lite socker, vara naturlig och gammaldags eller om det är rårörda lingon, så länge den kommer från affären så är den ändå sliskig och äckligt geléaktig - en besvikelse helt enkelt. Sur ska surt ha, som jag brukar säga.

Det som skapades utöver lingonsylten var en god och enkel vardagsrätt som jag kan rekommendera till den som gillar thaiinspirerad mat. Det blev faktiskt så gott att jag säkerligen kommer att laga det fler gånger, en stark sjua från Niklas och en svag åtta från mig. Varsågod.

Fiskgryta för den som inte får åka till Thailand

800 g pangasiusfilé
1 purjolök
1 paprika
2 vitlöksklyftor
1 bit ingefära, ca 3 cm
2 limefrukter
1 tsk sambal oelek
ca 2 msk ostronsås (blir nog minst lika gott med fisksås)
ca 2 msk sweet chilisås
2 dl vispgrädde
2 dl mjölk
ca 1,5 dl kokos


Rosta kokosen i en torr stekpanna tills den blir brun och börjar lukta gott. Lägg undan i en skål. Strimla purjolök och paprika. Riv ingefära och skalet från limefrukterna. Fräs detta en stund tillsammans med pressad vitlök i lite olja i en stor panna eller i en gryta. Häll på grädde, mjölk, såserna samt saften från limefrukterna. Låt detta koka ett tag, ca 10 minuter kanske. Smaka av. Koka under tiden ris. Skär fisken i mindre bitar och tillsätt i grytan mot slutet. Låt den bara sjuda försiktigt så kort tid som möjligt. När fiskbitarna precis blivit vita är det färdigt. Servera med riset och kokosen på sidan av. 

En köttig kväll

Igår sparades det inte på kött och grädde och det kanske hade något att göra med att maten blev fantastiskt god och väl värt tiden och pysslandet den krävde. Fyra kockar var vi och ändå tog det nästan tre timmar innan det var dags att äta. Fast då var vi inte särskilt effektiva och tog diverse pauser för att äta ost och salami. Med lite rutin kanske man skulle kunna klara det på halva tiden. Receptet kom i stora drag från hemmetsjournal.se och purén fick jag inspiration till från en bloggkollegas nyårsmeny (tack för det Petra!). Tyvärr är jag lite osäker på mängderna i kokspadet då jag mest pysslade med att göra ruladerna men Linnea eller Ola får gärna korrigera om det är något som inte stämmer. Vi hade lite för mycket kött i förhållande till mängden fyllning så vi gjorde några jokerrulader som vi fyllde med ost, salami och pesto och åt som tilltugg innan och de var också helt grymt goda. Anrättningen i sin helhet var lätt en nia!

Oxrulader i portersås med jordärtskockspuré
Ca 1 kg innanlår från kalv, skuret i tunna skivor
salt & peppar
smör
Fyllning:
ca 250 g rökt sidfläsk
1 rödlök
1/2 dl persilja
Kokspad:
1 flaska porter
1 dl koncentrerad svart vinbärsaft
4 msk soja
16-20 krossade enbär
1 tsk timjan
3 köttbuljongtärningar eller fond
Sås:
8 dl silat kokspad
3 dl vispgrädde
4 msk vetemjöl
Jordärtskockspuré:
300 g jordärtskockor
ca 600 g potatis
smör
grädde och mjölk, ett par deciliter


Gör så här:
1) Hacka ingredienserna till fyllningen. 
2) Lägg ut köttskivorna och salta och peppra. Lägg på en klutt fyllning på varje skiva och försök (haha, lycka till) rulla ihop skivorna och fäst med tandpetare. 
3) Bryn några rullader i taget i smör. Lägg över dem i en gryta. 
4) Koka upp ingredienserna till kokspadet och häll det över rulladerna. Låt dem puttra under lock ca 40 minuter. 
5) Skala potatis och jordärtskockor och dela eventuellt i mindre bitar. Koka dem mjuka i saltat vatten. Sila sedan av vattnet och mosa ihop det, alt. vispa eller mixa. Tillsätt smör och grädde/mjölk och fortsätt vispa/mosa/stöta/mixa till lagom konsistens. Salta och peppra. Vi hade så galet mycket disk redan att vi sket i att mixa/vispa purén utan nöjde oss med en mer vanlig moskonsistens men det blev väldigt gott ändå. 
6) Lyft upp ruladerna ur grytan. Sila kokspadet och mät upp det. Fyll på med vatten så att det blir 8 dl. Häll det i en kastrull och låt det koka upp. Vispa ihop grädde och mjöl och vispa ner det i såsen. Smaka av och lägg ner ruladerna i såsen. 
7) Smörstek skogschampinjoner och servera till. 



Jokerrulladerna fick ligga kvar i pannan och fräsa med en skvätt rött vin innan vi åt dem. Pannan var synnerligen gosig efteråt så vi stekte sedan svampen i det som fanns kvar där vilket gav det lite extra omph. Vinet vi drack till var ett julklappsvin som fanns hemma. Det var jättegott men kanske inget jag särskilt skulle rekommendera till just den här maten. Varför vet jag faktiskt inte riktigt. Det är i alla fall från Venedig och heter Millefioro (2769) . Kryddigt, mustigt och väldigt fruktigt och i andra sammanhang skulle det nog kunna vara en riktig bomb.   

lördag 8 januari 2011

Tillbaka

Trots min mastodontlur igår eftermiddag var jag ganska seg på kvällen och somnade hyfsat tidigt efter en stillsam kväll med På Spåret med Rebecca och Martin. Sedan hände något så fantastiskt som att jag vaknade pigg, utvilad och allmänt bäst i morse. Magen var glad och huvudet lätt och som bortblåst var allt elände. Jag blev nästan religiös och firade med att inviga de nya löparskorna och testa merinounderställets svettransporterande egenskaper. Det gick helt över förväntan med tanke på att jag har för mig att det fanns mammutar sist jag tränade. Jag passade på att testa en rolig applikation till min nya mobiltelefon som heter Run Keeper. Telefonen håller reda på var du befinner dig med hjälp av GPS:en och ritar upp rutten på en karta. När rundan är färdig sparas den på en hemsida med information om sträcka, hastighet och en massa annat. Man kan tydligen lägga upp olika program med intervaller och sånt också. Kul grej för träningsnörden med andra ord.

Ikväll ska köttmakandet tas till nästa nivå. Ola hade visst någon form av innanlår av nöt i sitt ägo och av detta ska det skapas rulader i portersås. Om jag kommer ihåg att ta med mig kameran för dokumentation av projekt så lägger jag upp det här senare.

PS: En stilla undran: Varför ser 90 procent av alla löparskor så fenomenalt smaklösa ut? De jag har nu skulle jag förmodligen ha avgudat när jag var sex år gammal och med handen på hjärtat hade jag ingen vidare smak då.

fredag 7 januari 2011

Som folk snart?

Det har bitvis varit en rätt usel vecka får man väl säga. Jag hade gått och smått hoppats på att få ta kompledigt den här dagen men det sket sig eftersom en annan på jobbet också ville vara ledig. Så inte nog med att jag blev snuvad på ledigheten, jag fick dessutom äran att rycka in och göra allt det där jag verkligen avskyr på jobbet istället för mina egna arbetsuppgifter, vilket också innebär att börja i svinottan. Sömnen har verkligen inte varit på min sida i veckan och det var dessutom ovanligt jävligt och mycket att göra på jobbet idag. När jag kom hem från jobbet däckade jag och sov i drygt 1,5 timme och nu känner jag mig ungefär som att jag blivit överkörd av tåget. Det är hyfsat påfrestande att arbeta på ett ställe med så lite personal att en persons frånvaro ställer till det enormt för övriga.

Nu har jag dock äntligen svalt den sista av mina ondskefulla piller som ska ha hållit bihåleinflammationen borta men istället levt rövare i min mage i någon vecka. En lustig bieffekt jag har fått av antibiotikan är vansinnig, opåkallad och akut hunger, varvat med magknip, som kan komma exakt när som helst, gärna precis då jag just har gått och lagt mig.

Nu har jag tankat upp med kaffe och värktabletter och har för avsikt att gå och duscha av mig den här veckan. Sedan har jag planer på att återuppta livet, wish me luck.

onsdag 5 januari 2011

En modärn människa kör fäjsbook i mobilen

Jag fick ju förresten tummen ur och beställde mig en HTC Wildfire förra veckan. Igår kom min nya lilla bebis på posten och sedan dess har jag jobbat rätt flitigt på mitt kommande beroende och en begynnande nackspärr. Än så länge har jag lärt mig att jag tydligen har väldigt stora och okoordinerade fingrar. Om jag råkar lägga på i någons öra eller okynnesringa någon så ber jag om ursäkt redan nu.

Första etappen avklarad

Jag har försökt att inte tänka så mycket på att det är januari och således min allra sämsta månad på hela året. Det har gått sisådär eftersom den här månaden tenderar att gång på gång komma tillbaka och sluka min själ med hull och hår och i år verkar inte bli något undantag. En vän tyckte att en överlevnadsstrategi är dela upp tillvaron i etapper och i så fall skulle väl den gångna veckan framtill trettondagen ha utgjorts av etapp ett. Jag antar att strategin egentligen handlar om att härda ut och se ljusglimtar i tillvaron såsom helger och andra trevligheter och det är nog en viktig del i överlevnadsprocessen. Parallellt med detta tänker jag ändå passa på att vältra mig lite i må-dåligheten och helt enkelt tillåta mig att vara en sämre och tråkigare version av mig själv. Jag tänker inte låtsas att det är kul just nu utan helt enkelt konstatera att ibland suger det. Det brukar ju gå över. Men så pass mycket optimistjolle är jag att jag ska ta och spalta upp de trevligheter som väntar mellan etapperna den närmaste tiden. Låt oss se.

1) Trettondagen. Ledig dag samt byakalas och återseende av gamla rävar från obygden.
2) Fortfarande deltid i januari vilket innebär t.ex. halvdag på fredag!
3) Vinprovning på Systembolaget den 11/1, tema Amarone och choklad. Jo jag tackar.
4) Klungan och förmodligen någon gomiddag i anslutning till det den 2 februari.

Nu behöver jag som synes lite trevliga projekt att fylla på med, särskilt mellan punkt 3 och 4. Förslag?

För att verkligen illustrera januari så bjuder jag på ett lagom tråkigt ta-till-vara-på-rester-recept som jag hittade på häromdagen. Det var i och för sig helt okej vardagsmat.

Restgratäng med korv och mozzarella

400 g falukorv
ca 8 dl okokt pasta, typ penne
2 rödlökar
1 paprika
1 burk krossade tomater med vitlök
lite crème fraiche med vitlök
lite vispad grädde 
125 g mozzarella med basilika
lite riven ost
salt & peppar
basilika


Koka pastan. Strimla lök och paprika och skiva korven. Lägg i lager eller blanda hur fan du vill i en form. Rör ihop krossade tomater med grädde och créme fraiche och smaksätt med kryddor. Häll detta över allt i formen och toppa med mozzarella i småbitar samt riven ost. Gratinera i ugnen i 175-200 grader i ca 30 minuter. 



söndag 2 januari 2011

Ont som med ont fördrivits

Taktiken att fördriva sjukdomar med mousserande vin visade sig vara svårutvärderad. Långsiktigt verkar den ha fungerat ypperligt då jag mår fullständigt prima idag. På kortare sikt verkade dock effekten av att skölja ner antibiotika med alkohol mindre lyckad. Då ett halvt glass bubbel gick rakt upp i hjärnan borde jag nästan ha kunnat listat ut att första dagen på året skulle bli en kulm i må dåligt. Seriöst, ni människor som alltid eller ofta blir väldigt bakfulla, är det värt det? Skulle jag alltid må som jag mådde igår skulle jag då aldrig dricka mer. Huuuu... Gårdagen pendlade mellan galen hunger och illamående, ibland samtidigt, en oförmåga att ta mig upp ur sängen och en allmän motvilja mot fortsatt leverne. Det enda bra med dagen var kvällens bakispizza och när jag fick gå och lägga mig. På kvällen försökte jag och Niklas se på Pirates of the Caribbean 3 och det gick väl... sisådär. Inte nog med att jag var tvungen att ta en må-dåligt-paus, jag var också helt mentalt efterbliven och kunde för mitt liv inte hänga med i handlingen. Nu hjälpte det väl inte till att jag inte kom ihåg så värst mycket från föregående filmer heller men det kan tänkas att det skulle ha gått lite bättre idag.

Idag när jag klivit upp var det annat ljud i skällan och plötsligt infann sig en våldsam lust att rensa ut gammal skit (på ett mindre bokstavligt sätt än igår, tack och lov) vilket resulterade i en tokstädning av kök och badrum. Efter det följde en promenad till Maxi och därefter har jag ägnat några timmar åt en monstruös lasagne. Jag misstänker att jag försöker kompensera nyårsförfallet på något sätt.

Vinet på bordet var tydligen det enda bra vinet till tacos
Nyårsaftonen var väldigt lyckad och vi gjorde i stora
drag en repris av förra året. Vi åt tacos med Rebecca och Martin hos oss (helt vanliga tacos, det var ingen löjrom och inga humrar inblandade någonstans) och efter att vi ätit mat samt Rebeccas mycket smaskiga passionsfruktskaka traskade vi till Måns och Festen. Ungefär samma folk som förra året var där, plus en praktikant. Vi lärde honom allt som är viktigt att veta om nyårsfirande, inklusive hur man dansar till synthmusik i vardagsrummet. Stämningen var god om än något mer städad än förra året. När vi vinglade hem vid halv fyra verkade då både möbler och människor vara intakta.

Lasagne med köttfärs och röd pesto
Köttfärssås:
Ja, vad gör man när plattorna tar slut?
500 g nötfärs
1 gul lök
2-3 vitlöksklyftor
2 morötter
1 paket krossade tomater med basilika
mer basilika!
ca 1 dl rödvin
ca 2 msk kalvfond
lite tomatpuré
lite worcestersås
salt & peppar


Kesoröra:
ca 700 g keso
ca 1 dl röd pesto
lite tomatpuré
salt & peppar


champinjoner + en vitlöksklyfta
1 zucchini
1 gul paprika
2 rödlökar


Ostsås:
7 dl mjölk
3 msk vetemjöl
en stor klick smör
riven ost


1 paket mozzarellaost, 125 gram (t.ex. med basilikasmak)
2 paket färska lasagneplattor (Barilla eller Pastella tror jag det bra märket är. Icas och Felix går sönder jättelätt men då jag bara hade Felix så jag har kryddat min lasagne med lite extra hat och svordomar)


Gör så här:
1. Stek champinjonerna med lite vitlök. Krydda och lägg undan. 
2. Stek hackad lök, skivade morötter och köttfärs i en panna. Pressa ner vitlök och låt fräsa ett tag. Häll på rödvin och kalvfond och låt puttra ihop en stund. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré och worcestersås och låt såsen stå och puttra tills lasagnen ska ner i ugnsformen. 
3. Skär zucchini, paprika och rödök i bitar och grilla i en grillpanna alternativt ugnsrosta dem en stund. Salta och peppra. 
4. Blanda ihop keso med peston och krydda på. Lasagne äter kopiösa mängder kryddor så snåla inte!
5. Smält smör i en kastrull och vispa ner mjöl. Häll på mjölken och låt såsen koka ihop en stund. Blanda ner ost, salt och peppar. 
6. Varva fyllningarna i en långpanna. Jag tog sås, plattor, sås, köttfärssås, plattor, kesoröra, grönsaker, plattor och sås. Därefter smulade jag över mozzarellan. Däremellan svor jag lite mer då plattorna inte räckte till och detta är förklaringen till varför lasagnen ser så rolig ut. 
7. Grädda i ca 30 minuter i 225 grader. 


Betyg: 8/10. Typisk rätt som kan bli ännu godare dag två. 


För övrigt skulle jag väldigt gärna vilja veta hur man ändrar radavstånd i den här bloggmallen. Jag tycker nämligen inte alls att det blir snyggt mellan styckena men jag kan inte för mitt liv lista ut hur man gör.