tisdag 26 april 2011

En påsk fylld av produktbegär

En sån här blev det fast ungefär i
samma grönfärg som löpartröjan
 (som jag tyvärr fick lämna tillbaka för
 att den inte passade)
En utomordentlig påskledighet har det varit och den har inte bjudit på bloggande men bland annat på:

  • Påskpartaj med grillning och Singstar
  • Bra väder
  • Mera grillning
  • Krattning
  • Träning
  • Långcykling med Anna
  • Middag på Invito med Martin, Rebecca och hennes föräldrar
  • Besök hos Stefan och Viveka med tillhörande bebis
  • Shopping av nya snajsiga träningskläder
  • Klippning av håret

Detta har jag insett:
Och en sån här, fast enfärgad
mörklila. 
  • Det går mycket bättre att träna i nya snajsiga träningskläder
  • Det är roligt att cykla långt som satan
  • Det vore roligare med en bra cykel
  • Jag tror att jag vill ha en hybridcykel
  • Jag har fått löparknä och lever i löpningsavhållsamhet just nu
  • Vi har den skabbigaste gräsmattan norr om Dalälven


torsdag 21 april 2011

Vart tog de sockerstinna barnen vägen?

Då var det tredje påsken man firar som husägare och likaså tredje gången man misslyckas med påskförberedelser. Nu syftar jag inte på att blåsa ägg och pynta ris utan förstås på att inhandla enorma mängder lågkvalitativt godis i glada färger för att mätta kvarterets ungars bottenlösa sötsug. Facebook hade vänligheten att påminna mig för några timmar sedan och således pallrade vi oss faktiskt iväg till Maxi där vi stod och trängdes med alla andra sockerkåta fåntrattar med våra turkosa plastspadar i högsta hugg. Det är en jävligt vidrig företeelse när jag tänker närmare på det men jag väljer att låta bli och fogligt rätta in mig i ledet istället. Jag har alldeles för lätt att få hypokondriska tvångstankar och ska försöka att bespara mig ytterligare ett område. Något som fascinerade mig var att det fanns ett helt arbetslag med godispåfyllare på Maxi och de såg ut att ha det rätt svettigt. Herregud, det är precis samma dåliga godis som vanligt! Skillnaden vid påsk är att det då även finns lösviktsgodisets bottennapp dragéägg, oftast är några kronor billigare och att man har ett par extra lediga dagar på sig att ledsna på det. Men tydligen inträffar någon form av masspsykos vid den här högtiden. Nu sitter vi i alla fall här med ett kilo dålis men antagligen peakade påskkärringarna redan för ett par timmar sedan och ligger nu och flämtar någonstans för nu lyser de i alla fall med sin frånvaro. Jag försökte ju i alla fall, okej?  

Idag hade jag den stora äran att bli bjuden på långkok. Niklas var nämligen ledig och passade på att greja Pulled pork. Det var oprövat för min del och faktiskt mycket godare än väntat. I korta drag tog han en skinkstek och tillagade den i en lergryta. Först hade den marinerats sedan igår och marinaden fick åka med ner i grytan tillsammans med lök och en radda kryddor. Sedan fick den gosa omkring inne i ugnen i 150 grader i fem timmar. När man sedan tog ut köttet såg det lite ut som grillad kyckling till utseendet men var mycket mörare och godare. Till det hade han gjort coleslaw och en grymt god barbequesås på whiskey och rökextrakt. Pitabröd, tomater och avokado till det. Betyget blev 8/10 och slutsatsen jag drar av det är att Niklas borde göra mat oftare. Jag misstänker dock att det här tog en redig stund och varje recept var noggrant framletat, handlat efter och uppmätt med en kemists precision. Man kan nog säga att hans bord är nördmatlagning medan mitt är Kajsa Warg-matlagning. 

Mitt eget skapande har idag sträckt sig till en chokladtryffelkaka. Så här ser den ut nu men min tanke var ett skära upp den i mindre bitar som man kan äta mer som praliner imorgon. Jag råkade få ett infall och köpte konstigt strössel, fråga mig inte varför. Kakan har jag i alla fall gjort tidigare i lite olika tappningar och den är pinsamt enkel men blir väldigt god. Antingen kan man äta den som tårta tillsammans med grädde eller som sagt mer som praliner. Receptet har jag hittat på arla.se



Chokladtårta med tryffel

Botten:
150 g smör
3 dl socker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl mjöl
en nypa salt

Tryffel:
1,5 dl vispgrädde
2 msk smör
200 g mörk choklad (eller 50/50 mörk/mint)
valfri garnering, t.ex. konstigt strössel

Smält smöret till kakan i en kastrull. Rör ner socker, kakao, vaniljsocker, salt och ägg. Rör sist ner mjölet till en slät smet. Häll in en form i storleksordningen 24 cm i diameter. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader i ca 20 minuter. Den ska vara lite kladdig i mitten förstås men inte alltför lös. 
Gör tryffeln under tiden. Koka upp grädde och smör. Ta från värmen och rör ner chokladen bruten i bitar/hackad och rör till en jämn smet. Låt den halvstelna en stund. 
När kakan har svalnat och tryffeln har halvstelnat brer du på tryffeln på kakan och låt den sedan stå kallt minst en timme före servering. 





måndag 18 april 2011

Reflektioner på vårkanten

Vårens gnäll och gnöl:

Till alla designers av löparkläder: även tighta byxor behöver fickor. Och nej, en nyckelficka räcker inte. Jag vill ha en androidtelefonficka på benet (hoppas att åtminstone en av mina 15 läsare råkar vara designer av sportkläder). 

Till alla hundägare: alla människor är inte intresserade vare sig av att interagera med din hund, trampa i dess avföring eller trilla av cykeln efter att ha pallnitat i lösgruset för din självmordsbenägna byracka. 


Vårens hoppsasteg:

Två kortveckor på gång! Av någon anledning är påsken min bästa högtid. Jag vet inte varför men förmodligen har jag någon sjuk och undertryckt böjelse för färgglada fjädrar och dåligt godis. 

Grillsäsongen har börjat! Och denna gång ska det för första gången grillas i egenskap av köttätare. Det lär kunna osa och ryka en hel del om bloggen de närmaste månaderna. 

Semestern är bokad! Åtminstone huvudattraktionen vilken är en kryssning i Karibien i slutet av juli med Rebecca och Martin, aka bästa resesällskapet. Först ska vi hänga lite i New York och därefter kryssa runt med tjocka, rika västerlänningar, dricka svulstiga drinkar på soldäck och ha varsin anställd på båten som lever av våra rester och vår dricks. Ah, feels good to be alive... Alla som har varit i New York får gärna dela med sig av tips på måsten och bra hotell. 


Snart ser det ut så här. Just nu är det i och för sig mest väldigt många
 nyanser av brunt utomhus, men snart, snart...

Anrättningen var ingen vacker syn så jag
bjuder på en bild på paketet istället.
Enkel renskavsgryta
480 g renskav
1 gul lök
svamp
2,5 dl grädde
mjölk
maizena
viltfond
lite japansk soya
några enbär
salt & peppar


Bryn det halvtinade renskavet i smör i en panna. 
Tillsätt hackad lök och låt fräsa en stund.
Häll på grädde, fond, soya, krossade enbär och peppar (jag tog nog lite timjan också men jag kan inte riktigt motivera det beslutet när jag tänker efter) och låt koka ihop lite.
Tillsätt skivad svamp och låt koka en stund. 
Späd eventuellt med lite mjölk. Om du är en klant och råkar späda innan svampen har fått avge all vätska kan du alltid ta till maizenapaketet: klantskallens bästa vän i köket. 
Potatis och hemgjord lingonsylt eller någon form av gelé är det som gäller till. 


Det finns betydligt mer smaskiga och avancerade recept på renskavsgryta men även den här allra enklaste varianten är väldigt god (minst 6/10). Alla som har ätit mycket viltkött brukar däremot ha synpunkter på renskav och påstå att den man köper fryst på affären är värdelös. Tack och lov är jag välsignad med okunnighet på detta område och lever fortfarande med föreställningen att det är jättegott. Livet blir så mycket enklare då. 





onsdag 13 april 2011

En dag som tog sig

Om jag hade ett indiannamn skulle det vara Andan i halsen. När fick dygnet hälften så många timmar och var var jag när det här bestämdes? Just nu längtar jag efter ett kravlöst lodarjobb på halvtid. Idag var det födelsedag med en skitdag på jobbet, blodpudding med bacon till middag och träning på kvällen. Fast nu var det ju bara arbetsdagen jag klagar över, det andra var både bra och frivilligt om än inte så festbetonat. 

Så dagen artade sig framemot mot kvällen och jag fick några fina presenter. Det mesta hade jag fått redan i söndags då vi var hos mor och far och slevade i oss smörgåstårta (min mamma gör landets godaste smörgåstårtor skulle jag tro). Temat var presentkort på bra grejor, ungefär precis det jag ville ha! För mina presentkort kan jag få både gott äta, gott dricka, träningskläder, massage och biobesök. Livsnjutargåvor med andra ord. Tack för det! Man blir lika förvånad varje födelsedag över att man fortfarande får en massa presenter, det känns liksom som att man inte har förtjänat det. 

Till höger: ärtig tröja som jag fått av Niklas att kuta omkring med. Jag kanske inte hade hunnit beklaga mig i bloggen ännu, men jag är trött på att alla mina träningskläder är svarta och alternativet till detta verkar vara rosa. Ärtigt grönt känns däremot rätt och jag hoppas att mitt nästa indiannamn blir Flygande ärtan. Vi får se. 

Nedan: en överraskningsorkidé som väntade hemma. Min bästa blomma, om än inte ur handhavandesynpunkt. Kanske blir det Flygande ärtan med gröna fingrar förresten. Eller så inte. 

lördag 9 april 2011

7000 solar till mig

Yes, grattis till mig, jag ger mig själv 7000 solar i betyg (se Robert Gustavssons parodi på Bengt Frithiofsson i Parlamentet om du inte fattar). Den främsta anledningen till det är att vintern nu officiellt är över och jag överlevde. Jag tror att våren kom i onsdags. Det kändes liksom i luften på morgonen. Ett vårvrål och ett hoppsasteg skulle jag kanske ha gett mig på om jag inte var så förbannat trött i benen. 

Många är vårtecknen, inte minst semesterplaneringen som ägde rum på Lottas med en operatoast i torsdags. Nu börjar det närma sig men tack vare värdelösa hemsidor måste det till lite gammalt hederligt telefonerande innan något kan bokas. Därför vågar jag inte heller hinta något eftersom jag i min vidskeplighet utgår ifrån att det inte kommer att blir något om jag har outat på Internet redan. Så jag nöjer mig med att säga A så länge. 

Förutom vår, stress och mer stress har även fisk varit lite av ett tema i veckan. Det första receptet kommer ursprungligen från tidningen Laga Lätt men är lite modifierat och pimpat. 7/10 tyckte jag. Niklas tyckte nog 6/10 tror jag, kanske för att fänkål är lite eljest. 

Medelhavsgryta
2 vitlöksklyftor
1 fänkål
2 morötter
chiliflakes
1 1/2 vitt vin
1 burk krossade tomater
2 dl vatten
1 fiskbuljongtärning
1,5 dl grädde
400 g vit fiskfilé
200 g skalade räkor
dill
lite socker
salt & peppar

Strimla fänkål och skiva morötter. Fräs detta tillsammans med pressad vitlök i olivolja i några minuter. Krydda med chiliflakes, tillsätt vinet och låt sjuda några minuter. 
Tillsätt tomater, vatten och buljongtärning (eller fond). Låt sjuda i 10 minuter. 
Tillsätt grädde, socker, salt och peppar. 
Skär fisken i bitar och tillsätt den i grytan. Låt sjuda fjusselite, bara så att fisken är precis tillagad. 
Tillsätt räkor och dill och låt det stå tills räkorna är varma, men låt det inte koka. 
Gott bröd till såklart. Nom nom. 


Fredagens tömma skåpen-wok

500 g frysta wokgrönsaker
2 vitlöksklyftor
1 röd chili 
chiliflakes
ingefära (torkad går bra)
1 lime
ca 1 msk ostronsås
ca 300 g vit fiskfilé
2 ägg
1/2 burk kokosmjölk
1 paket äggnudlar




Skär fisken i bitar. Koka nudlarna enligt anvisning och häll av vattnet. 
Fräs grönsakerna på hög värme i olja i stek- eller wokpanna. 
Tillsätt vitlök, ingefära och chili och låt fräsa med. 
Häll på kokosmjölk, pressad lime och ostronsås och låt det koka en liten stund. 
Tillsätt fisken och låt den bli precis genomkokt. 
Tillsätt nudlarna i pannan och knäck ner äggen. Låt äggen gosa ner sig lite i pannan och rör sönder dem. 
Servera med kokos, sweet chilisås och cashewnötter. 

Även här skulle jag nog kunna dra till med en sjua. Både jag och Niklas gjorde dock misstaget att föräta oss på wok en gång i tiden och det har tagit lång tid att hitta tillbaka. Jag vet faktiskt inte vad han tyckte om den här. Han åt men tog inga glädjeskutt direkt. När det gäller kokosmjölk rekommenderar jag inte lightvarianten eftersom den är extremt vattnig. Behöver man inte en hel burk går det jättebra att frysa in resten. Fisksås hade varit väldigt bra i den här rätten för att få lite mumsig umamismak men eftersom hela anrättningen var ett resultat av vägran att gå och handla så var inte det aktuellt just nu så ostronsås fick duga.


tisdag 5 april 2011

Koriander, alltså vad är grejen med det?

Nej, jag städade inte garderoben i söndags. Då var det avhandlat. Däremot blev det en hel del annat pysslande, bland annat städning, handlande, matlagning och träning. Någonstans inbillade jag mig att om allt det där var avklarat i söndags skulle jag kunna simma runt i ett hav av ledig tid i veckan. Så verkar det väl i och för sig inte riktigt bli men jag hade åtminstone tid att loda runt i mitt sedvanliga komaliknande måndagsmode igår och slapp dessutom laga mat eftersom det fanns kvar rester av söndagsmaten. Det var ett något modifierat recept från tidningen Laga Lätt. Innan i söndags var jag var lite osäker på min relation till koriander och bestämde mig för att reda ut det här en gång för alla. Nu vet jag och jag säger njasi. 

Marockansk gryta
 ca 600 g nötfärs
1 rödlök
1 ägg
2 vitlöksklyftor
1 tsk chiliflakes
1 tsk spiskummin
1 tsk kanel
1/2 msk socker
2 burkar hela tomater
1 dl kycklingbuljong
1/2 kruka färsk koriander (eller inte)
1 ask persilja
salt & peppar
couscous
2,5 dl turkisk yoghurt
1/2 lime
1 msk honung

Blanda nötfärs, ägg, finhackad lök, vitlök och persilja (spar lite till senare). Tillsätt 1/2 tsk chiliflakes, 1/2 tsk kanel, 1 tsk salt och 1 krm svartpeppar. 
Forma köttbullar och bryn dem i olja (de behöver inte bli genomstekta). Lägg åt sidan. 
Fräs 1 vitlöksklyfta och resten av kryddorna i olja en stund. Tillsätt tomater, buljong, socker, 1/2 tsk salt och 1 krm peppar. Låt sjuda 5 minuter. 
Tillsätt köttbullarna i pannan och låt dem sjuda 5-7 minuter. Tillsätt eventuellt färsk koriander och/eller persilja och smaka av. 
Koka couscous och blanda med koriander och/eller persilja. Här hade jag gärna slängt ner nåt mer skojigt, antingen nötter eller något lite sött, typ torkad frukt eller nåt men så blev det inte. 
Blanda yoghurt, pressad lime och honung och servera till. 


Det här var inte dåligt och det var faktiskt första gången jag har gjort köttbullar sedan hemkunskapen (de misslyckades jag med och slängde i smyg ut genom fönstret vill jag minnas). Det var lite pyssel men en väldigt enkel rätt, kanske skulle jag säga 8/10 om man bortser från koriandern. Jag skulle däremot gärna ha haft malen koriander i eftersom det av någon oförklarlig anledning faktiskt är gott men det hade jag ingen. I originalreceptet användes lammfärs.

söndag 3 april 2011

Småsegt läge

Den skrynkliga sanningen om mig
Idag känner jag för att ta mig för något. Men jag vet inte vad. Hela helgen har varit lite småseg än så länge så det enda rätta vore nog att fortsätta på den här banan och göra något inte alltför upphetsande men ändå småpyssligt. Det kan vara så att jag borde städa garderoben. Ibland misstas jag av min omgivning för att vara pedant. Min tanke med detta inlägg var att tydliggöra att det är helt fel. Jag har däremot förfinat raggarstädandets konst och väljer med omsorg var krutet ska läggas. Jag lägger det inte på garderoben. Det ser ofta liknande ut på jobbet med ett skrivbord som badar i pappershögar. Oftast har jag rätt bra koll på läget ändå i röran och vet vad jag ska göra medan en del människor är helt oförmögna att fokusera om skrivbordet inte ser ut att vara preppat för operation. För min del är det på något sätt som att jag påminns om att jag har mycket att göra och jobbar mer effektivt i min röra. Men när det kommer till garderoben börjar till och med en slarver som jag att ledsna. Vi får se om jag gör något åt saken eller inte men min tanke var att jag måste skämmas nu om jag inte ikväll postar en bild på min nystädade garderob. 

I fredags hade jag nöjet att få återse mina gamla homies från förr i tiden för en afterwork på Invito. Det är lustigt att även om jag träffar dem ungefär en gång per år nu för tiden så är det precis samma människor fortfarande och det är som att man kan återuppta samtalet man avslutade för ett år sedan utan problem. Mycket kan ju hända på ett år eller så men det har liksom ändå ingen betydelse. Fem timmars sörande rann iväg som på en kafferast och det bästa av allt var att vi bokade in en ny session om en månad. Det tar sig!

Gårdagens middag var ett resultat av obeslutsamhet och ovilja att gå ut i survädret. 

Köttfärsgratäng med pasta
Köttfärssås:
750 g nötfärs
2 rödlökar
2 morötter

3 vitlöksklyftor
1 paket krossade tomater
körsbärstomater på burk
några soltorkade tomater
1 msk tomatpuré
worcestersås
kalvfond
basilika
kanel
anchochilipulver
salt & peppar

1 paprika
ca 1 liter pasta
1,5 dl grädde
riven ost

Koka pastan knappt färdig och skölj av den i kallt vatten.
Bryn köttfärsen, tillsätt skivad lök, hackade morötter och pressad vitlök. 
Häll på tomater, fond, worcestersås och kryddor. Klipp ner bitar av soltorkade tomater (du får skära om du vill men det är roligare att klippa). Låt koka en stund. 
Lägg pastan i botten av en ugnsform. Lägg på strimlad paprika. Bred på köttfärssåsen. Häll på grädde och toppa med riven ost. Ställ den i 200-225 graders ugn tills osten fått färg (ca 15 minuter kanske, det är inte så noga eftersom allt redan är tillagat). 

Tanken var ursprungligen att skoja till det med lite getost eftersom det fanns en bit hemma men då den i tysthet hade mött sin skapare i kylskåpet fick det bli prästost istället. Annars hade förstås fetaost också varit väldigt passande till men latheten utgjorde som sagt ramarna för den här rätten. Det blev ändå riktigt gott faktiskt, 7/10. Jag drack Millefiori (2769) till, det italienska vinet som fick agera låtsas-amarone på vinprovningen och som inte var hundra till oxrulladerna hos Ola och Linnea. Till den här maten passade vinet faktiskt jättebra och jag antar att det var för att den var lite mindre smakrik och fet vilket gjorde att inte vinet försvann helt.