torsdag 18 augusti 2011

Tut brum och in i ekorrhjulet

Nästan två arbetsveckor efter semestern är till ända. Jag kände mig hyfsat utvilad och pigg i början, om än fantastiskt osugen på att börja jobba. Någon mjukstart kunde jag dock se mig om stjärnorna efter och med två veckors halvtaskig sömn på det börjar semestern redan kännas ogjord. Jag tror och hoppas dock att tröttheten peakade idag och efter ett jättebra yogapass känner jag mig faktiskt lite mer lös och avslappnad både fysiskt och mentalt. Nyårslöften och sånt har jag ju egentligen aldrig hållit på med men om jag skulle ha ett halvårslöfte såhär inför hösten så är det att yoga åtminstone en gång i veckan. Dels inbillar jag mig att jag blir en bättre människa, dels att jag kan förebygga en massa onödiga krämpor och besvär om jag håller på detta. 
Marockansk fisktagine efter recept i en rätt bra kokbok jag
 fått från Matmagasinet. Torsk,saffran, paprika, lök
 och persilja var det i.Till det bulgur med russin
samt rostade hasselnötter. Nom nom.

Eftersom jag är så fantastiskt trött och har försökt ägna det mesta av min vakna och lediga tid åt att träna för att slippa tänka på mitt jobb (det gör jag så bra när jag ligger i sängen på nätterna ändå) så får bloggen finna sig i att komma i sista hand just nu. Jag bjuder på lite bilder på diverse smakliga matprojekt jag ägnat mig åt på sistone istället. Om någon vill veta mer så berättar jag gladeligen. Tyvärr är bildredigeringen helt hopplös i den här bloggen så vänligen ha överseende med att det kan se lite epa ut ibland. 

Frittata med fetaost, paprika, tomater och säkert nåt annat
som jag har glömt bort. Stekte först i stekpanna och efter-
stekte sedan i ugnen för att få den att stelna ovanpå. 
Fisksoppa med ett färdigt soppaket från Kelda plus vin,
grädde, mjölk och buljong. Baconrester knaperstektes och
grönsaker fick fräsa i baconfettet innan soppan hälldes i.
Pangasiusfilé i på slutet. Brödet tackar jag Björn för.

Dillaioli till kräftskiva förra helgen. Det var gott och inte
 så svårt som jag trott med aioli. Men tjyvdrygt med
allt vispande. Äggulor, rapsolja, vitlök, vinäger,
dijonsenap, dill och salt var innehållet.
Kanelsås bestående av äggulor, grädde, mjölk ,socker
och kanelstång. Serverades till rabarbersorbet.
Den bestod  i princip av vispad äggvita
blandad med rabarberkompott som frystes i bunke
med regelbunden vispning under infrysningen.






tisdag 2 augusti 2011

En vecka till i frihet

Så var man hemkommen från en svulstig och bisarr semester och jag lyckades faktiskt rätt snabbt överlista jetlagen. Alla som läser här känner jag gissningsvis på Facebook så jag lämnar redogörelsen för resan därhän och hänvisar till fotoalbumen jag lagt upp där. Jag sammanfattar semestern med en klassisk värderingslista istället:

What´s hot

Självklart är det i champagnebaren man hänger
  • Mycket gott att äta, såväl kvalitativt som kvantitativt
  • Mycket gott att dricka, framförallt Champagne Framboise
  • Mycket D-vitamin
  • Resesällskapet
  • Boendet
  • Många bisarra händelser
  • En hel del schyst underhållning på båten
  • Servicen överallt
  • Snorkling
  • Kajakpaddling med sjökor
  • Delfinmys
  • Luftkonditionering
  • Uppgradering på flygresan dit

What´s not
  • Värmerekord i New York: 42 grader, "real feel temperature": 48 grader
  • New Yorks tunnelbana. Urk!!!! Real feel säkert 59 grader. Jag som inte ens gillar att basta under kontrollerade former. 
  • Allt runt pengarna, ören och korvören, kontanter, dricks och tax hit och dit osv. 
  • Trängsel och köande med högljudda amerikaner
  • Trång, lång och eländig hemresa

Jag föreslår apropå det sistnämnda att man ratar Economy Class på flygen. Istället ska det finnas Economy Extra (till vilket vi blev uppgraderade helt oförtjänt och oförklarligt), Business Class och Förkyld Class. I den sistnämnda måste du sitta om du är förkyld och du kan även få sitta där om du hemskt gärna vill och/eller är fattig. Jag gav det 80 % sannolikhet att jag skulle bli förkyld efter hemresan eftersom jag satt i åtta timmar bredvid en förkyld kille som vägrade att gå och snyta sig utan satt och drog in snoret istället. Ta detta i en torr flygkabin med noll sömn i kroppen och man är i princip chanslös. Men nu verkar det som att det var Niklas han kom åt istället. 

Nåväl, som synes var det en grym resa men det är ju alltid lite skönt att komma hem också och än är det faktiskt lite semester kvar. Det kanske bästa med att få komma hem är nog att få äta det man vill och återgå till sina tråkiga svenssonrutiner. Så jävla gott det var med havregrynsgröt med psylliumfrön igår alltså.

Ofta pratas det för övrigt mycket om Pasta Carbonara i min bekantskapskrets. Efter lite nätsökande kunde jag konstatera att det finns många varianter på denna klassiker. Har någon ett kungligt recept får ni gärna dela med er i kommentarsfältet. Så här blev i alla fall husets Carbonara igår:



Pasta Carbonara
4 portioner spagetti 
2 paket bacon (tog färdigtärnat av bekvämlighetsskäl)
1 hackad gul lök
2 dl vispgrädde
1,5 dl mjölk
1,5 dl riven ost av "parmesankaraktär" (hm...)
3 äggulor + äggulor till servering
persilja
salt & peppar

Koka pastan nästan färdig. Spola av den i kallt vatten och låt rinna av. 
Fräs baconet tills det börjar bli lite knaprigt. Tillsätt löken och låt steka en stund. 
Vispa ihop grädde, mjölk, äggulor och ost. Salta och peppra och häll detta över baconfräset i pannan. 
Låt koka ihop en liten stund och häll i pastan mot slutet och låt den koka färdigt i såsen. 
Strö över persilja och servera med en äggula ståendes lite snyggt i en skalhalva ovanpå. 

Jag gav detta 7/10 i betyg, Niklas drog till med 8/10, om än en svag åtta. Det jag vill prova nästa gång är att använda fläsk istället för bacon samt riktig parmesanost. Då kan det nog bli kungligt.