söndag 20 november 2011

Och på den sjunde dagen vilade hon

Eller hela veckan (bortsett från i torsdags då jag fuskade lite) har jag faktiskt vilat. Dels fick jag lite känningar i ett knä och har blivit öm på utsidan av låret efter ett löppass i Gammliaskogen förra söndagen, dels tror jag att man helt enkelt behöver en viloperiod ibland. Min tanke är förstås att jag ska komma som skjuten ur en kanonkula och fysiskt prestera som en gladiator efter min vilovecka men huruvida det händer imorgon eller inte återstår att se. Utvilad känner jag mig i alla fall. Och rastlös. Mycket rastlös. 

Vad gör man då när man inte får dampa loss på Iksu eller i skogen? Tja, jag har förvisso jobbat som en gnu i veckan eftersom jag nu håller på att avveckla mig själv och skola in min efterträdare. Det känns lite overkligt men väldigt, väldigt bra. Jag är laddad till tänderna för att börja på mitt nya jobb och känner mig mer än redo att släppa allt med det gamla nu. 

Annars tog jag mig faktiskt tid att gå på stan igår, något som inte händer alltför ofta en lördag. Jag fick ett shopping-il utan dess like och det kändes som att jag skulle kunna strosa omkring i meningslösa affärer i en vecka i sträck. Till slut blev jag förvisso hemkallad av hunger men jag känner mig ändå inte helt färdig. Jag vill ha saker. Saker, varor, produkter, artiklar, prylar, grejer och mojänger. Jag vet inte varför jag får såna här il ibland men ofta verkar det sammanfalla med årstidsförändringar. När det blir en ny årstid vill jag ha nytt och jag antar att jag känner på mig att det är vinter i antågande. Det är dåligt och omoraliskt med sån här konsumtionshets och slit- och slängmentalitet och världen blir inte bättre av att jag hittar en ny löpare till matrumsbordet, ja ja, jag vet. Men å andra sidan finns det säkert värre saker jag kan ägna mig åt. 

Idag har jag dock gjort extremt få knop. Det som har handlats är matvaror och av matvarorna blev det en lasagne. Tanken jag hade någonstans i bakhuvudet var egentligen att det skulle vara lammfärs i den här lasagnen men lillhjärnan var inte på min sida på Maxi. Det blev istället älgfärs av den enkla anledningen att den fanns hemma. Betyget blev en svag åtta men ungefär samma koncept men med lammfärs istället skulle nog ha lyft det hela ett snäpp.  


Lasagne med köttfärs och grillade grönsaker
500 g älgfärs
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
1 liten burk ajvar relish
tomatpuré
paprikapulver
anchochilipeppar
malen muskot
kalvfond
worcestershiresås 
1 zucchini
2 paprikor
champinjoner
200 g färsk spenat
7 dl mjölk
3 msk vetemjöl
smör
riven ost
ca 150 g getost
2 paket färska lasagneplattor

Skär zucchini och paprika i bitar och grilla i en grillpanna, salta och peppra. 
Stek svampen i bitar i smör. Salta och peppra. 
Fräs spenaten i smör. Salta och peppra.
Fräs färsen i smör, tillsätt lök, vitlök och kryddor och fräs en stund. Häll på krossade tomater, ajvar, tomatpuré, fond och vorcestershiresås och låt det koka ett tag. Salt och peppar, jawohl! 
Smält smör i en kastrull och vispa ner vetemjöl. Häll på mjölken och koka upp. Tillsätt riven ost och kanel och vanilj. Nä, jag skojade bara. Salt och peppar. 
Häll sås underst i en smord långpanna. Lägg på ett lager plattor, därefter köttfärsröran och lite mer sås. Ta nästa lager plattor och lägg på alla grönsaker. Lägg ett sista lager plattor och resten av såsen överst. Smula över getost och grädda i ca 200 grader 20-30 minuter. 

Lasagne sväljer mycket kryddor så det är mycket viktigt att inte snåla med gissa vad? Salt och peppar. Det andra som är bra att veta är att ICA:s färska lasagneplattor är helt värdelösa. Felix är ett bättre val om du inte istället för lasagne vill ha pastasmul. 

söndag 13 november 2011

Vem äter söndagsstek?

Man kan nog inte säga att jag växte upp i typisk familj med svenniga vanor. Jag hade aldrig någon sirapsflaska med saft med mig på utflykterna i skolan (sirapen tog aldrig slut eftersom det inte bakades särskilt flitigt hemma) och när man över huvud taget fick bullar med sig på utflykten var de så torra att man gjorde bäst i att betrakta dem som en smörgås snarare än en bulle och således fick bre dem med smör och ost för att få ner dem. Inga fräsiga längdskidor från Fisher i alla 80-talets glada färger hade jag heller. Nej, det var Edsbyn med råttfällebindningar och hela baletten. Av modernitet och estetik att döma hade nog mor och far stulit dem från Västerbottens museum. Och när de andra barnen svischade fram på hockeyrör höll jag till godo med prima konståkningsskridskor som vi bytt till oss på någon bytardag på Hem och Skola. De gjorde sitt allra yttersta för att forma om mina breda framfötter och rota ett svart djupt hat till allt vad is och skridskor heter för all framtid. Cykeln var treväxlad monark och tråkigt enfärgad gredelin. Ingen mountainbike här inte, trots att man bodde i urskogen. Behöver jag tillägga att allt var ärvt från storasyster också och inte sällan begagnade redan innan de hamnade i hennes ägo? I stort sett allt som jag minns det, utom möjligtvis torrbullen på utflykten. Till skolan åkte man taxi och när man blev lite äldre fick man åka taxi till busshållplatsen och samma procedur fast tvärtom på hemvägen.

Det här var egentligen bara en introducerande förklaring till var mina matvanor kommer ifrån. För inte heller på det här området var det som för de andra barnen. Mor var vegetarian och allt hon åt var grönt eller brunt och hade en unken kålrotsodör över sig. Far arbetade väldigt mycket och på udda tider så han ägnade sig inte nämnvärt åt matlagning till sina utsvultna döttrar utan detta blev mors lott. Utan några matlagningstalanger att skryta om samtidigt som mor själv inte smakade på maten hon lagade till sina karnivorer till barn är det inte så svårt att gissa sig till att de gastronomiska höjdpunkterna i den bruna stugan i urskogen var lätträknade. Ja, ryktena ni kan ha hört om potatismos med makaroner är sanna. Förstår ni nu varför jag aldrig har ätit söndagssteken? Jag har alltid utgått ifrån att de andra barnen åt söndagsstek var och varannan vecka. Men hur var det egentligen med det? Kan ni vara vänliga att upplysa mig om förekomst och frekvens av söndagsstek i era barndomshem respektive nuvarande hem i kommentarsfältet? Och jag är hemskt nyfiken på vilken som är den bästa söndagssteken!

Härom veckan hade Leila Lindholm den goda smaken att dela med sig på ett recept på en skinkstek på Facebook. I ett förvirrat och möjligtvis småfebrigt tillstånd när jag var sjuk för några månader sedan fick jag ett märkligt infall av kötthybris vilket resulterade i en gryta samt just en skinkstek som vid det tillfället åkte in i frysen. Först i morse kom den ut och för några timmar sedan såg det ut så här:

Bryna sig lite

Gosa i ugnen på låg temperatur till 65 grader. 

Det blev långpass i SM-spåret på Gammlia tidigare idag.
Således nästan två såna här tallrikar. 


I stora drag följde jag Leilas recept, bortsett från att jag tog mer palsternacka och mindre jordärtskockor och la till morötter bland rotsakerna. På det stora hela blev det gott men just köttet väl inte så imponerande. Det här var anledningen till att jag började fundera på stekar och om det finns något kött som är att föredra när man gör en stek. Jag har väldigt stor lust att göra ungefär samma sak fast med en lammstek och det är jag övertygad om kan bli väldigt gott. Men just nu har jag ett litet fläskköttsprojekt och försöker övertyga mig själv om att fläskkött visst kan vara fantastiskt gott och det var därför skinkstek kändes aktuellt för tillfället. Vad ska jag ta nästa gång? Det här blev bara 7/10 och inte någon fläskig sjua, trots att både såsen och tillbehören var jättebra. Jaja, det var ju inte potatismos med makaroner i alla fall.  

onsdag 9 november 2011

Mat, vin och träning. Allt är som vanligt.

Musselkoket lämnade en hel del sås efter sig i pannan och den fick utgöra basen för en fisksoppa igår. Det var ganska mycket vin i förhållande till övriga ingredienser så jag spädde ut den med lite fiskfond och mjölk och så slängde jag ner bitar av pangasiusfilé och fryst sparris (finns bra på påse, från ICA Selection om jag minns rätt). Vinet som utgjorde basen i musselkoket var ett bra budgetvin som även passade riktigt bra att dricka till musslorna. Leth (nr 4587), ett torrt, friskt och fruktigt vin från Österrike.


I lördags var jag på ett specialpass på Iksu som kallades Total training bootcamp. Jag provade något liknande förra året och minns att det var härligt grisigt jobbigt. Den här omgången var ingen besvikelse heller och efter att ha tacklat, sparkat, slagit och sprungit omkring med en medtränande i brandmannagreppet i två timmar har jag varit lite mör i kroppen i några dagar. Passet gick ut på att man växlade mellan Punch out och Total training, d.v.s. slag- och sparkövningar på mits respektive fysövningar med och utan konstiga redskap i cirkelform. Tyvärr saknade jag lite gapande, boots och eventuellt lera för den rätta känslan men det fick duga.
Medan jag tröttade ut mig åkte Niklas till Gubböle djur och köpte kött. Vill slå ett slag för denna gårdsbutik där man kan köpa nöt och lamm av bra kvalitet till schysta priser. Ska nog lägga en order på en köttlåda där snart, vi måste bara köpa en till frys först... Lammkorv och köttfärs kom han hem med i alla fall och delar av färsen blev en helt okej köttfärsgratäng. 

Köttfärsgratäng

ca 600 g nötfärs
ca 1 kg potatis
1 gul lök
1 paprika
några vitlöksklyftor
kalvfond
paprikapulver
muskot
japansk soja
2,5 dl grädde
riven ost

Skala och skiva potatisen och lägg i en ugnsform. 
Fräs nötfärs i smör, tillsätt hackad lök och vitlök och sen strimlad paprika mot slutet. 
Tillsätt kryddor, fond, grädde och lite soja och låt puttra en stund. 
Häll färsblandningen över potatisen och strö över osten. 
Grädda i ca 200 grader i 30-40 minuter. 

Nu ska jag på vinprovning på Systembolaget, over and out. 

söndag 6 november 2011

Musselmys

Efter att ha ätit moules frites på Akkurat i Stockholm i somras blev jag totalt frälst och har gått och laddat för ett musselkok. De jag åt på Akkurat var kokade i en fantastiskt god sås med bacon och ädelost och jag dog nästan av smaklycka. Igår blev det premiär för hemmakok och det var faktiskt inte alls särskilt svårt. Snarare sjukt värt så det lär bli repris på detta framöver. 

Moules Frites 
3 nät (ca 3 kg) blåmusslor
1 flaska vitt vin
5 dl vispgrädde
1 gul lök
1 paket bacon
1 kruka persilja
4-5 vitlöksklyftor
fiskfond
1 paket pommes frites (om du inte är hardcore och gör egna)
Gott bröd som inte hela stan har tafsat på, förslagsvis hembakt eller fryst
rökt aioli (finns i fiskdisken på ICA, från Norums rökeri)


Skölj och skrubba musslorna. Knacka på dem som är öppna och om de inte sluter sig är de döda och ska kastas. Klipp ner bacon och fräs i en stor gryta. Tillsätt en hackad lök och vitlök och fräs i baconet. Häll på vin, fond och persilja och koka en stund. Häll på grädden och koka en liten stund till. Tillsätt musslorna och koka dem några minuter, tills de öppnar sig. Musslor som inte öppnar sig ska slängas. 

Hot hot hot

Brödet är mitt nya favoritmatbröd, sicilanskt surdegsbröd.
Mycket gott och kommer  dessutom från frysdisken så dels
 kan man alltid ha gott bröd hemma, dels behöver inte hela
stan ha tafsat på bröden vilket man kan räkna kallt med om
man köper färskt bröd  från bakterie... förlåt, bröddisken.
Höstens stora fluga på matfronten verkar vara chili och högrev och gärna i kombination. Förra helgens tema var ju som bekant att äta trerätters på bortaplan vilket jag lyckades med både fredag, lördag och söndag. På fredagen var det Duå som stod vid spisen, på söndagen Niklas mamma och på lördagen var det Björns tur att bjuda in till vår egen variant av Halv åtta hos mig. Där bjöds det just på chili gjord på högrev till huvudrätt och den var väldigt mustig och god. Chili var för övrigt temat för alla tre rätter och citronglass med chili visade sig vara en bra överraskning. I fredags var det Bishops chili som mättade magen och förrförra helgen gjorde vi en egen hemma. Den blev ungefär så här:

Chili på högrev
3 tomater, halverade
1 paprika, halverad
1 paket torkade chilifrukter (har en rökig trevlig smak)
1 paket gröna pepparfrukter
1 hel vitlök
Blötlägg den torkade chilin en stund. Grilla de övriga ingredienserna i en ugnsform. Skalet på paprikan ska bli lite svart. Mixa de grillade grönsakerna tillsammans med den torkade chilin. Häll av och spara vattnet till grytan. 
ca 1 kg högrev
1 paket bacon
två röda chilifrukter (milda)
anchochilipulver
spiskummin
torkad koriander
1 flaska porter
oxfond
Skär baconet i mindre bitar och fräs i en gryta. Putsa högreven och skär i mindre bitar. Tillsätt köttet till baconet och låt fräsa en stund. Häll på de mixade grönsakerna och de övriga kryddorna, vattnet från grönsakerna samt porter och fond. Låt det hela puttra länge, den här fick nog uppemot fyra timmar. När det har kokat några timmar kan man tillsätta lite mer chili om man vill. Vi hade tänkt slänga i lite habanero men tyckte att det var tillräckligt starkt redan. Chilin blev dock mesigare med tiden så den kunde gott ha fått sin habanero. Jag kan mycket väl ha glömt någon liten ingrediens men det är som grejen med chili att det inte är så eftersträvansvärt med millimeteranvisningar. Man vet ändå aldrig hur starka chilifrukterna är så det blir lite vad det blir. Jag skulle nog däremot haft i fler paprikor i mixen om jag gjorde om det. Och som sagt, mera chilihetta. Men det var förstås väldigt gott ändå.