söndag 2 december 2012

Saffran och psykbryt

Mjaha. Då var vintern kommen. Oändligt tacksam är jag över att ha fått en lång, varm, slaskfri och ovanligt vindstilla höst. Särskilt krispig, klar och fylld av promenader på frasiga löv var den väl förvisso inte men att behöva plocka fram snöskyffeln först i december är ändå ren och skär lyx. Tacksam är jag också över att jag hann med en sista löprunda i elljusspåret i veckan. Nu blir det till att harva på på tråkiga asfaltsvägar och missunnsamt muttra åt alla hurtfriska skidåkare som lägger beslag på skogen framtill påsk. Varför ger jag bara inte upp den här kampen och börjar åka skidor själv då kan ju vän av ordning undra? Befogad fråga. Efter moget övervägande har jag dock kommit fram till att: 1) jag inte orkar med ännu en uppsättning prylar och kläder relaterade till en specifik sport, eller rättare sagt, det är fullt i både förråd och garderober nu, 2) jag tror att jag skulle åka skidor i stort sett bara på helgerna eftersom det är så mörkt i spåren på vardagskvällar och 3) jag därmed skulle lägga mer tid på att underhålla utrustningen än på att använda den och att utslaget på en säsong skulle kostnaden för varje åktur bli så hög att jag skulle känna mig tvungen att snålåka precis varje helg, oavsett om jag har lust eller inte, vilket skulle få mig att hata skidor ännu mer i slutändan. Så nej, det blir nog inget i år heller. 

På något magiskt vis har saffran gått och blivit tokbilligt (eeh.. allt är ju relativt) och när jag handlade idag behövde jag bara punga ut med 20 kronor för två påsar. Då är det här liksom extra motiverat. 


Laxgryta med saffran

ca 800 g laxfilé
1 purjolök
1 vitlöksklyfta
2 kuvert saffran (1 g)
2 morötter
2 dl vitt vin
2 dl fiskbuljong
2 dl crème fraiche
2 dl matlagningsgrädde
salt & peppar

Skala morötterna och skiva dem tunt. Strimla purjolöken och fräs den och morötterna i olivolja i en gryta. Tillsätt pressad vitlök och saffran och låt fräsa med en stund. 
Häll på vin, buljong, crème fraiche och grädde och låt det koka tills morötterna börjar vara lite mjuka (ca 15 minuter). 
Skär laxen i bitar, salta och peppra den och lägg ner i grytan. Dra ner värmen så att det bara sjuder lite, eller ännu hellre, slå av grytan och låt stå tills laxen är färdigtillagad. Rör försiktigt i grytan efter en stund eftersom bitarna i botten blir färdiga snabbast. Ju försiktigare du tillagar laxen, desto bättre resultat och mindre risk att laxen blir övertillagad och torr. Personligen ser jag hellre att någon bit är lite för rå än att någon är lite för torr. 
Smaka av med salt och peppar och servera med potatis. 

Jag har provat lite olika varianter på denna rätt och tror att jag föredrar en blandning av crème fraiche och grädde för en bra, lagom krämig konsistens och en balans mellan fetma och syra. Det funkar bra med vit fisk också och vill man skoja till det lite kan man alltid slänga i lite räkor. 

Dagens psykbryt

Mänskligheten har kunnat åka till månen i över 40 år, men ska det alltså fortfarande inte gå att få den förbannade stjärnan att hänga rakt?

söndag 28 oktober 2012

Steken och såsen

Det är bråda tider nu. Festligheterna avlöser varandra den här hösten och att fylla jämnt verkar framförallt vara väldigt hett just nu. När man inte är bortbjuden på fest så bjuder man förstås bort sig själv på restaurang istället och det här verkar ha resulterat i ovanligt lite matlagning på sistone. Okej, det är inte så att all mat jag lagar hamnar i bloggen, men gamla beprövade favoriter finns det ju ingen anledning att rapa upp igen så lite glest har det alltså blivit här på sistone. Men är det någon dag då det är störst sannolikhet att det blir ett matlagningsprojekt så är det en söndag. Idag har det varit en sådan söndag. 

Rostbiff med rödvinssås och ugnsrostad sötpotatis

Bra mat att fira in vintertiden med. Betyg: 9/10. 
En rostbiff på ca 1200 g
salt & peppar
smör
sötpotatis
olivolja
Rödvinssås
3 dl rött vin
4 dl vätska (sky från steken plus vatten)
1 gul lök
3 msk farinsocker
3 msk oxfond
2 msk balsamvinäger
maizena
salt & peppar

Salta och peppra rostbiffen på alla sidor. Bryn den i ganska mycket smör i en stekpanna. Lägg steken i en ugnsform, häll på fettet från pannan och stek på låg temperatur (100-125) i nedre delen av ugnen tills innertemperaturen är 54 grader om du vill ha den ganska rosa med lite blodiga inslag. Ös gärna rostbiffen några gånger med stekskyn under tiden.
Slå in steken i aluminiumfolie och spara skyn från formen. Låt rostbiffen ligga och vila ett tag innan du skivar upp den. 

Hacka löken och bryn den i olja i en stekpanna. Häll på farinsocker och låt det bli lite karamelliserat. Häll på vin, stekskyn och eventuellt vatten, fond och balsamvinäger. Låt koka ca 10 minuter. 
Sila bort löken och häll tillbaka såsen i pannan. Koka en stund till och red med maizena om det behövs. Smaka av med salt och peppar. 

Ugnsrostad sötpotatis och morötter passade väldigt bra till. Palsternacka och jordärtskocka skulle annars ha varit ett bra alternativ. Det här blev faktiskt sanslöst gott och det enda som saknades var ett gott vin till men det var ingen vindag idag helt enkelt. Tanken var här att jämföra att göra en stek på "normal" temperatur, vilket brukar anges som 125 grader i de flesta recept, med att tillaga den på lite lägre temperatur. Vi började därför på 100 grader men efter dryga timmen blev jag för hungrig så då drog vi upp till 125 grader. Det tog nog runt två timmar totalt ändå vilket är längre tid än när vi har gjort stek annars. Jag tycker faktiskt också att den blev mörare och godare än annars så jag tror att det kan vara en god idé om man har tiden. Nästa gång ska jag nog prova att köra under 100 grader för jämförelsens skull. 

Pricken över i med detta var dock ändå såsen och det här var faktiskt den bästa rödvinssås jag har gjort. Jag hade en öppnad flaska Campolieti Ripasso (6792), ett italienskt kryddigt och mustigt vin, hemma så den fick det bli. Det är ett väldigt trevligt och matvänligt vin som jag ofta har hemma, inte minst för att det även finns på halvflaska, vilket är särskilt bra om man lever med en notorisk öldrickare. Men mitt bästa tips överlag när det blir gott vin över är att spara slatten för kommande grytor och såser. Även om vinet har varit öppnat ett bra tag så tycker jag att det blir så mycket godare än om man använder matlagningsvin. Annars tror jag att viktiga inslag i den här såsen är stekskyn och balsamvinägern. Har man inte någon steksky att använda sig av är bacon alltid ett bra alternativ. 

tisdag 9 oktober 2012

Slemförakt och matmakeover

Inte dröjde det länge efter semestern innan det börjades vabba till höger och vänster och folk i min omgivning började förstås åka dit själva på förkylningar men än så länge har jag faktiskt lyckats ducka dem. Men min omvärld gör verkligen sitt yttersta för att sänka mig och nu är det banne mig något på gång som bara väntar på att jag ska släppa ner garden för att sätta in den stora snoriga stöten. Ja, jag vet att en förkylning bara är en förkylning och så fasligt sjuk blir jag oftast inte. Det som stör mig är bara att bli begränsad och seg och att inte kunna göra det jag vill. Slöseri med tid är vad det är. Men det som stör mig allra mest med förkylningar är ändå med vilken lättvindighet andra människor delar med sig av sina virus och basilusker. Okej, det här må vara i stort sett lönlöst eftersom i stort sett bara folk jag känner läser det här men ändå, ifall endast en för mig okänd men fostringsbar slusk råkar läsa det här så har jag ändå gjort en insats för mänskligheten: 
Har fattat
(vardguiden.se)

  1. Om du behöver vara ute bland folk när du är förkyld - håll dig på så mycket avstånd du kan från andra. Sätt dig längst ut, undvik att ta så mycket på folk och saker eller tvätta och sprita händerna extra ofta om du nu absolut måste. 
  2. Fika inte av det gemensamma fikat på jobbet. 
  3. Behöver du hosta och nysa, vänd dig bort från folk och gör det i armvecket. Inte på mig och inte på dina händer som du sedan tänker använda för att gräva i kakburken med. Om du av någon outgrundlig anledning befinner dig på en spinningcykel trots att du behöver snyta dig hela tiden, släng inte ditt snorpapper på golvet. Immunförsvaret försvagas omedelbart när man tränat och därför är andra människor extra mottagliga mot ditt snusk under och efter ett träningspass (om du tränar när du är förkyld är du för övrigt dum i huvudet men nu var inte din eventuella hjärtmuskelinflammation min största invändning). Behöver jag tillägga att det är snuskigt också, snuskiga människa?
  4. Om du inte är våldsamt oumbärlig på jobbet så kanske inte världen blir en sämre plats av att du är hemma några dagar om du är förkyld. Jag har själv varit alldeles för bra på sjuknärvaro i mina dagar men då har jag tidigare också jobbat på små arbetsplatser där det alltid blivit kaos då man varit borta. Men nu ska jag skärpa mig på den fronten och det ska du också hoppas jag!
  5. Sist men inte minst, vabba gör man hemma, inte i fikarummet på jobbet. Jag förstår om man blir avtrubbad av snusk när man har barn men jag är inte immun mot vare sig din unges förkylningar eller snuskiga kroppsvätskor. 
Har inte fattat (dn.se)

Och nu till något helt annat. 

Efter att provat en väldigt god och enkel gryta på lövbiff förra veckan modifierade jag receptet något idag. Grunden var densamma men resultatet blev en faktiskt ännu godare kycklinggryta. Jag tog gul lök, champinjoner och vitlök istället för morötter och purjolök och istället för lövbiff blev det kycklinginnerfilé. Det var 700 gram kyckling i förpackningen så jag gjorde en större sats sås (2,5 dl matlagningsgrädde, 4,5 dl porter, 1/2 dl vetemjöl, 1 dl mjölk, 1 dl rödvinbärsgelé, 1/2 dl ljus soya och 1/2 dl viltfond, katrinplommon, enbär och timjan. Istället för potatis blev det ugnsrostade rotsaker till då jag till min stora lycka hittade stora, fina, billiga och ekologiska jordärtskockor. Det enda dåliga med jordärtskockor är att de är just svåra att få tag på (och möjligtvis lite svårskalade) så slå till när du har chansen för det kan mycket väl vara kungen av rotsaker. 

Kungen av rotsaker (spisa.nu)

torsdag 4 oktober 2012

Vardagsträlande

Jag är ju som bekant vän av grytan och gillar framförallt rejäla doningar som får koka så länge att till och med det segaste fulköttet förvandlas till mustigt mys som man knappt behöver tugga. För förslag på tidigare dylika projekt kan man kolla under etiketter Gryta eller Köttmys. Men, som bekant är ju inte livet gjort av tid och jag vill sällan äta middag klockan 21 så vad gör man då om man prompt vill ha en mysig, mustig gryta en vanlig onsdag?


Mustig snabbgryta på lövbiff och porter

4 portioner
400- 500 g lövbiff
2 morötter
1 gul lök
1/2 purjolök
3 dl porter
2,5 dl grädde
5-6 msk gelé (jag tog min hemgjorda röda vinbärssörja)
2 msk vetemjöl
2 msk kalvfond
3-4 msk japansk soya
några katrinplommon
lite enbär
torkad timjan
salt & peppar

1. Skala och skiva lök och morötter
2. Strimla lövbiffen
3. Blanda grädde och porter i en gryta och vispa ner mjölet. Låt det koka upp under vispning.
4. Rör ner gelé, fond, soya, kryddor och (ev. delade) katrinplomon
5. Som den köksninja du är har du nu redan fräst lök och morötter. Tjonga ner dem i grytan och låt det koka med.
6. Bryn köttet i smör, het panna, mycket kort tid. Bara lite yta vill man ha. Salta och peppra och släng ner detta i grytan också. 
7. Koka ca 10 minuter. Servera med potatis och gelé och inga andra konstigheter.

Tjong! En stabil åtta i betyg från panelen, inte illa för en onsdag.


En sketen måndag blev det också en snabb men god
anrättning (7/10)

Wasabipasta med lax

1. Kör in en grovsaltad laxbit i ugnen på ca 125 grader. Jag använde inte termometer men den 500-gramsbit  jag hade tog ca en halvtimme att bli just såpass tillagad som jag vill ha den och det tror jag är några grader under 50, till skillnad från de 58 grader man ofta rekommenderar i många recept. Torr lax är dumt. Jo, jag slängde ner en halv purjolök och lite paprika i formen också. 
2. Koka pasta under tiden. 
3. Blanda en burk crème fraiche med ca 1 msk wasabipasta, lite pressad lime, honung, salt och peppar. 
4. Skölj lite bladspenat och en burk soyabönor. 
5. Häll av pastan när den är klar och blanda med wasabiröran, spenat och bönor. 
6. Avokado är gott till men det är ingen höjdare varmt tycker jag så jag tar den gärna på sidan av. 

torsdag 6 september 2012

Bröd bröd bröd

Jag tillhör den otrendiga skaran som tycker att bröd faktiskt kan vara både bra, tjänlig och inte minst god föda. Hösten om något är primetime för grytor, soppor och självklart bröd. Däremot köper jag sällan bröd längre (till stor del har jag faktiskt Den hemlige kocken att tacka för det. Usch. Alla borde läsa den) och har länge mest bakat Leilas turbosnabba filmjölkslimpa när jag har behövt bröd.

För ovanlighetens skull hade jag någon form av framförhållning i mitt brödbak den här gången så i söndags bakade jag ett bröd baserat på en blötlagd fördeg och jäst. Riktigt gott blev det faktiskt och framförallt ett sånt där bröd som man inte behöver knåda. Man blir inte ett dugg avslappnad och mysig av att knåda bröd. Sämsta myten någonsin. Nåväl, it went something like this:

Jag borde verkligen skaffa en bättre kamera...


Fröbröd

1 paket jäst
9-10 dl fullkornsvetemjöl
2,5 dl vatten

Fördeg

2 dl ljummet vatten
1 dl lingonsylt
1/2 dl vetekross
1/2 dl rågkross
1/2 dl vetekli
1/2 krossade linfrön
1/2 dl russin
1/2 chiafrön
1/2 dl solroskärnor
1/2 msk salt
1 tsk brödkryddor

Gör så här

1. Blanda ingredienserna till fördegen i en bunke. Låt stå inplastat till nästa dag.
2. Blanda 2,5 dl varmt vatten med fördegen och kontrollera så att degen blir fingervarm.
Smula ner jästen i en bunke och lös upp den med fördegen.
Blanda ner mjöl och rör ihop till en fast smetliknande deg.
Låt jäsa övertäckt ca 15-30 minuter.
3. Rör ner degen i två bakplåtspappersklädda bakformar och låt jäsa ca 15 minuter.
Pensla brödet med vatten blandat med lite sirap och strö över solroskärnor.
4. Grädda i 200-225 grader varm ugn i ca 30-40 minuter. Jag är verkligen dålig på att hålla koll på tider men ett sätt att kontrollera om brödet är klart är att tippa ur brödet ur formen och knacka på undersidan. Det ska låta och kännas liksom lite ihåligt när det är klart, annars är det troligtvis degigt inuti.

Vinbärspöl och uppladdning

För första gången på en oändlighet spenderades den gångna helgen på hemmaplan och utan några direkt sociala aktiviteter. Detta händer inte alltför ofta men varje gång det gör det blir jag skrämd över hur lite man ändå hinner med på en helg. Tanken var att fixa en uppsjö med grejor och ge det stackars huset lite förtjänt uppmärksamhet. Vi kom väl ungefär en tredjedel men någonstans måste man väl börja antar jag. 

Jag skördade lite vinbär i alla fall och kokade ihop en chutney som blev rätt okej. Ett par hekto röda vinbär, en halv kanelstång, en halv stjärnanis, lite chiliflakes, socker, citron och någon matsked äppelcidervinäger. Koka ihop allt utom socker, skumma, tillsätt socker och koka ungefär en kvart till. Skumma lite mer och häll upp i en desinficerad burk. Det verkar väldigt viktigt med det här skummandet när man gör sylt och dylikt. Ärligt talat fattar jag inte riktigt poängen med det men någon vänlig själ kanske kan upplysa mig?

Vinbärsgelé blev helgens andra bärprojekt. Jag skulle berätta hur jag gjorde om den hade blivit bra. Använde syltsocker som ska innehålla pektin och sånt där och följde proportionsanvisningarna på paketet men den blev för lös. På bilden nedan syns den i form av en röd pöl, dock i sällskap med kanske den godaste gryten ever. Inspirationen kom från Systembolaget men med lite förändringar. 

En stadig nia, jajemen. Vänligen bortse ifrån den suddiga fläcken. 

Gryta på högrev och porter med sötsura äpplen

ca 800 g högrev i mindre bitar
3 morötter
1 palsternacka
1 nät (300 g?) små steklökar eller schalottenlök
ca 10 katrinplommon (vad i hela friden är egentligen katrinplommon? Det finns ju typ inte ens, ta vanliga torkade plommon) 
50 cl porter
5 dl vatten
några matskedar fond (hade bara viltfond)
3 lagerblad
salt & peppar

Plommonsås

1 msk smör
1 msk vetemjöl
4 dl buljong med plommon från grytan
ca 2 dl hackade katrinplommon (jag använde totalt en påse på 200 g) 
2,5 dl matlagninsgrädde

Sötsura äpplen

2 äpplen
1 dl äppelmust (läs 2 dl Strongbow. Man tager vad man haver. Men jag rekommenderar nog must eller sötare cider i första hand)
1/2 dl äppelcidervinäger
1/2 dl socker
1 msk senap (2 msk cidervinägersenap enligt originalrecept. Det kanske finns där katrinplommon finns, vad vet jag? Ska tydligen vara någon osötad senap i alla fall men jag fick nöja mig med vanlig)

Tillbehör

Potatis såklart
Vinbärsgelé/-pöl

Gör så här

1. Bryn högrevet i smör, salta och peppra och lägg över i en gryta. 
Häll på porter, vatten, fond och lagerblad och låt det koka upp.

2. Tillsätt hela skalade lökar, plommon och rotsaker delat i mindre bitar och ev mer peppar. 
Koka tills köttet känns mört, i det här fallet tog det ca en timme men det tar ofta längre tid. 

3. Skala och klyfta äpplena. Koka ihop lagen i en kastrull. Tillsätt äpplena och koka ca 10 minuter. 

4. Smält smör till såsen i en kastrull eller panna och vispa i mjölet. 
Plocka upp 4 dl vätska, utan kött och rotsaker men gärna med katrinplommon, och häll i pannan. 
Tillsätt grädde och koka ihop en stund. 

5. Häll tillbaka såsen i grytan och tillsätt de hackade katrinplommonen. Låt det koka ihop och smaka av. Konsistensen blev väldigt bra här men ibland kan man behöva lite redning eller spädning. 

En rejäl laddning köttgryta med Masi Campofiorin (5123) i glaset fick utgöra uppladdning inför 19 km runt Umeälven i söndags. På intet sätt en bortkastad helg.

 



fredag 31 augusti 2012

Nu får det vara nog

Nej, bloggen är inte nedlagd. Jag, inspirationen och skrivarlusten tog semester. Temat för sommaren har som vanligt varit... äta och dricka. Och temat på äta-fronten illustreras förstås bäst med lite bloggbildsporr.

Äta grillat.

Äta ute.

Äta galet goda och stora jordgubbar.


Äta i Italien. Skamligt gott ibland.


Men inte alltid. Här: fiskrens på
polentapöl.


Men var inte orolig, vi hittade dryck också.


Mycket dryck.
Men nu får det vara nog. Man kan ju inte loda omkring och ha det odrägligt bra året om. Tillbaka till Norden för vardag, lagom lidande och begynnande D-vitaminbrist. Men då har vi ju å andra sidan i den andra vågskålen allt det göttaste gött som nog egentligen bara norrländsk höstkant bjuder på.





 





 


onsdag 4 juli 2012

Somrig sälta

Större delen av året brukar jag ju ondgöra mig över att tomaterna är så värdelösa men nu när det faktiskt är säsong för tomater är man ju stendum om man inte passar på. Tomater är bara en av anledningarna till varför jag snöar in på sallader på sommaren, att det dessutom är gott även när det är varmt och kan varieras friskt utifrån vad man haver är andra anledningar. När det egentligen är säsong för avokado har jag aldrig riktigt listat ut men idag hittade jag i alla fall äntligen lyckan i en god, mogen avokado så den åkte förstås rakt ner i dagens sallad. 


Istället för en vanlig vinägrett stekte jag en skivad rödlök och en strimlad paprika i olivolja, tillsatte rödvinsvinäger, en gnutta farinsocker och vatten och lät det koka en stund. På slutet fick halverade körsbärstomater åka med en sväng. Jag gillar lite ljumna sallader så jag lät det inte svalna innan jag blandade ner det i salladen, som i övrigt bestod av rucola, oliver, black eye-bönor och som sagt avokado. Eftersom jag hade en snutt fantastisk god mögelost och en herrelös burk gräddfil från midsommar i kylen blandade jag ihop detta och smaksatte med lite honung, salt och peppar. Mathavre och överbliven kallrökt lax på det. Jag är alltid sjukt nöjd när jag lyckas maxa antalet rester i en och samma måltid eftersom jag hatar att slänga mat. Och det här blev ju dessutom smarrabarra. 

måndag 2 juli 2012

Och de åt och drack. Och de drack och åt.

Den här helgen gick i stort sett helt i matens och dryckens tecken. Vilken tur då att jag har en blogg med just detta fokus så att ingen förhoppningsvis ska bli alltför besviken. Om du däremot inte går igång på mat- och vinautism så rekommenderar jag dig att sluta läsa nu.

Maten åts på bortaplan och tillika uteservering i fredags. Det var inget speciellt att rapportera om där, annat än att jag har noterat att lammburgare verkar vara av yttersta nöd på alla menyer i afterwork-sammanhang. Har det alltid varit så? Kvällen avrundades i mogen tid (läs 19:30) för en promenad hem och en kväll i sällskap med ett par kilo rimmat sidfläsk och en flaska rapsolja. Riktigt så hungrig var jag förvisso inte men man hade ju fint folk att imponera på kommande dag och ska man confitera gäller det att börja i tid. Här har jag beskrivit processen tidigare och det var överlag samma tillagning och tillbehör den här gången, d.v.s. blomkålspuré, karamelliserad rödlök och äppel- och ingefärspuré. Tycker man inte att det är tillräckligt att hålla på ungefär ett dygn med matlagningen kan man ju alltid rimma fläsket också istället för att köpa färdigrimmat. Det har jag än så länge inte provat eftersom livet och en del annat har kommit emellan men vill man hemskt gärna prova det så finns det tips här.

Från förra tillagningen, då med knaperstekt svål till också.
       

Jag ville gärna prova både rött och vitt vin till denna rätt och på den vita sidan föll valet på Vicar´s Choice Barrel Fermented Chardonnay (2188), ett torrt, fylligt och smakrikt vin från Nya Zeeland. En av anledningarna var att jag efter en sökning med Systembolagets nya funktion "Vad passar till?" bland andra fick upp just det här vinet som förslag och när jag sökte omvänt på vinet och förslag på passande maträtter till fick jag upp en fläskrätt med väldigt liknande smakkomposition. Dessutom tror jag mig ha druckit vinet tidigare och tyckte om det (tyvärr minns jag inte till vilken mat, men jag tror att det var en Halv åtta hos mig-tillställning, någon som var där som känner igen det?).
När det gäller det röda vinet frågade jag personalen på Systembolaget om tips och fick lite otippat förslaget Cline Zinfandel (22283). Själv hade jag nog gett mig på något lite mindre fruktigt men då jag ändå gillar vinet mycket tänkte jag att det förstås måste provas. Slutsats? Båda passade riktigt bra till maten men kanske framförallt det vita, samtidigt som det röda i sig självt är snäppet godare.


 Även till förrätten blev det två olika viner. Eftersom huvud- och efterrätt var ganska mastiga fick förrätten vara en rätt enkel anrättning bestående av en salladsbädd med en skiva kallrökt lax, skivade jordgubbar och rostade pinjenötter med en svartvinbärsvinägrett på (tanken var även avokado men då fyra av fem var otjänliga som människoföda och den femte omogen så tror jag att jag ger upp det här med avokado över huvud taget en tid framöver). Det blev gott ändå och på vinsidan var jag inne på något i kategorin Druvigt och blommigt men var lite osäker eftersom rökt lax och jordgubbar kan tyckas vara en småknepig kombination. Tipset jag fick på bolaget var i alla fall ett franskt vin, Torrt, druvigt och blommigt, från Alsace. Jag håller i och för sig inte med om benämningen torrt, då det har en del sötma i sig, men skit i det, vinet var jättegott. Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve (5244) heter det och det funkade hur bra som helst till maten. Vi provade också ett mousserande och det är ju alltid gott och festligt men det franska vann på matchningen.



Efterrätten stod Rebecca och Martin för och det var en samling fantastiska ostar från Duå. Stina hade kokat vansinnigt god marmelad till bestående av björnbär, blåbär, muscavodosocker, choklad och kanske något jag har glömt. Till detta drack vi det fantastiska portvinet som jag fick när jag fyllde år, Graham's Vintage Port (8183), från 1991 (även känt från portvinsprovningen vi var på i vintras). Jag hade också en flaska Smith Woodhouse 10 Year Tawny (8055), mest för att jämföra då det sägs att gamla portviner tappar mycket efter öppning. Jag tycker att den öppnade smakade lite mer eldigt och spritigt än den oöppnade, men då var även den oöppnade ca 450 kronor dyrare och av en annan typ. Dyrvinet är kort och gott så jävla svingott att man blir salig och stort tack tackelitack till Niklas mamma som gav mig det i present.


Förlåt, förlåt kära gäster för att ni mådde sådär i söndags. Hoppas det var värt det.


onsdag 27 juni 2012

Sömnlös på Sofiehem

Sömnen har blivit helt kokobäng på sistone. Vet inte vad det beror på men även om jag har varit tröttare än ett riktigt, riktigt gammalt lik hela dagen så går det lik förbannat inte att sova när det väl blir kväll. I natt lyckades jag äntligen somna hyfsat tidigt men inte sov jag bra för det. Ljus, värme, semesterpepp och allmän olust att sova, vad vet jag? Det som höll mig vaken mellan fem och sex i morse var dock en mygga som valde att kalasa på mitt finger just där och då. Det blev dock den sista måltiden, hehe... Sedan har visst Norrlands mest tondöva fågel valt att bosätta sig någonstans i närheten och håller låda med ett vedervärdigt monotont hojtande timme ut och timme in. Ja, det är hårda bud som ni hör, man vs nature o.s.v. 

Dagens middag blev i alla fall oväntat bra:

Är det en schnitzel? En jättestor kattspya? Nej, en fiskfilé!

Vit fisk i ugn med paprikasås

Ett paket vit fiskfilé (här är det den gamla trotjänaren pangasiusfilén)
4 grillade paprikor på burk
En äggula
Nån matsked olivolja
Ca 2 dl crème fraiche
Lite pressad citron
Nån matsked tomatpuré
Lite socker
Salt & peppar

Häll av paprikorna och mixa dem tillsammans med äggulan och oljan. 
Tillsätt övriga ingredienser och smaka av. 
Lägg fisken i en ugnsform, salta och peppra och häll över paprikasåsen. 
Grädda i ca 200 grader, 15-20 minuter. 
Med här: bulgur och nån färdig grönsaksblandning med medelhavstema från frysdisken. Sockerärter, körsbärstomater, oliver, spenat och fetaost av något slag var det i den. Helt okej faktiskt, bara att steka ett par minuter. 
Betyg: en mycket stark sjua, på gränsen till en svag åtta. 


måndag 25 juni 2012

Cykelkvällar

Det är högsäsong för allt som är bra nu, inte minst sommarkvällar på cykel. Så här såg det ut denna afton.  




Och, surprise, surprise, även högsäsong för grillning! I söndags var jag inte längre sugen på sju sorters sill, färskpotatis eller nubbe för den delen så istället blev årets hittills bästa hemmagrillning av. Den gamla pålitliga kompisen på grillen, laxen, fick sällskap av en hemgjord rubb av mörkt muscavodosocker, spiskummin, koriander (malen), anchochilipulver, cayennepulver, salt och peppar, och förvandlades till ätbart guld. 


Laxen fick sällskap av grillad sparris (nu har jag gjort en empirisk undersökning och konstaterar att sparrisen blir godast om man snabbkokar den först och grillar den kort) och en sallad bestående av blandad sallad, rödlök, fetaost, jordgubbar och avokado. En vinägrett på olivolja och svartvinbärsbalsamvinäger på det. Helt perfekt. Jag hade i och för sig en sås till också men den var liksom överflödig i sammanhanget så skit i den. 


tisdag 19 juni 2012

Fulköttsgrillning och bye bye bidé

Hur gick det här till? Jag konstaterar att det är den ljusaste veckan på året, midsommarafton om några dagar, att jag har fått en löparsolbränna och att jag vaknade av en mygga i sovrummet i morse (efter att ha drömt om surrande getingar och transformers ett bra tag först). Som jag minns det var det vinter, vinter, vinter, vinter, vårvinter, sommar. Av den anledningen känns det väldigt skönt att jag ska ha ganska sen semester i sommar. Många på jobbet går efter den här veckan och skulle det vara jag skulle jag känna mig rejält stressad över att semestern snart skulle vara över igen. Nej, det blir att semesterladda genom att dola på i fyra veckor till på jobbet (förvisso i stort sett ensam) och förhoppningsvis få uppleva lite sommar under tiden. 

Vad har jag gjort när jag inte har bloggat då?
Tack och hej!
  • Besökt Köpenhamn och Krakow. Fint och mysigt, god mat, bra sällskap, polsk service. Ett bra tips om man reser till länder där det är billigt, såsom Polen, är att passa på att söka upp lite finare restauranger. Vi åt en sjurättersmeny på en restaurang med rekommendation i Michelinguiden för under 400 kr. 
  • Fått badrummet renoverat. Bidén är numera ett dött kulturminne, det finns både varmt och kallt vatten i kranen och toaletten står på golvet och håller inte på att ramla ner från väggen. Och allt är inte gult och rosa.
  • Städat efter badrumsrenovering. Några kvadratmeter badrum genererade mer än två fyllda, täckta släpvagnar med skräp. Och en ledbruten kropp.
  • Sprungit. Mina nya skor har visst piskat upp farten i benhögen lite. 
  • Sprungit vilse i skogen. 
  • Sprungit runt Tavelsjön med Syster Yster. Jo, vi sprang fel lite också.
  • Köpt en ny grill.
  • Grillat på den nya grillen. 
  • Grillat på andras grillar.
  • Varit på grillkurs på Duå. 
  • Ätit en massa annat gott på Duå. 
  • Avverkat en uteservering. 
  • Hatat fotboll.
  • Erkänt mig besegrad av maskrosorna. 
Inspirerade till tusen av grillkursen (där vi grillade motsvarande 1 kg kött per deltagare plus grönsaker samt gjorde såser och åt en hel del andra goda tillbehör) gav vi oss på ett grillprojekt á la långkok, högrev. Det var några veckor sedan så jag kan nog ha glömt någon ingrediens. Huvudprincipen är i alla fall att koka högreven länge i stark och mumsig fond och sedan grilla med glaze. Jag hällde i en ljus öl (det är sånt här som händer med kvarglömd fulöl i kylskåpet) och resten vatten så att det täckte köttet i grytan. Ner med fond, habanero, torkad anchochili, vitlök, tigersås och gud vet allt. Koka tills köttet är mört men inte så länge att det kokar sönder. Det gör inget om fonden är stark som satan själv, all hetta tycks inte sugas in i köttet i slutändan. Resultatet blev bra, det var mycket god smak och överlag en bra idé att även grilla lite fulare kött tycker jag. Däremot förekom det sämre bitar kött som trots långkoket var lite sega och det är ju ingen höjdare men jag misstänker att någon som är rutinerad hade gjort ett bättre putsningsjobb av köttet innan kokning. Nu är jag lite sugen på att prova något annat fulkött och förvandla det till grillat guld. Något förslag?   

tisdag 1 maj 2012

Snor ute, snor inne

Det här var en konstig helg som bjöd på långledigt men även på Förkylningens återkomst. Jag hade friskförklarat mig själv redan i fredags men fick tillbaka skiten med råge efter ett mindre genomtänkt leverne i lördags. Det var på många sätt en trevlig helg ändå men jag hade hoppats på att få vädra benen en hel del och av det blev det noll och intet. I brist på spring i mina egna ben har jag läst om andra människor som springer samt införskaffat nya löparskor. Två par. Ett par som jag hade tänkt springa snabbt som en gasell i och ett par som jag ska kuta runt i skogen med. Då är det tur att man har nära till pålitlig expertis i form av Anna: sjukgymnast, ortopedtekniker och tillika butikschef på Löplabbet. Det är väldigt dumt att springa i skor som inte passar för ens fötter och löpteknik så därför skulle jag verkligen rekommendera alla som brukar springa att prova ut skor i en butik där man får ordentlig hjälp och analys av hur man springer. För min del är det premiär för den minimalistiska skomodellen så det ska bli väldigt intressant att känna hur det känns. Viss ovan känsla och träningsvärk i vaderna får jag nog räkna med  till en början. Om det finns fler som inte kan springa just nu bjuder jag på lite löparporr så länge, varsågoda. 

New Balance Minimus Road Zero väger nästan ingenting
och har ingen höjdskillnad mellan häl och tå. Tanken är att
denna typ av sko uppmuntrar till att springa mer på fram-
och mellanfoten istället för på hälarna. Och fort ska det gå!

Saucony Progrid Peregrine är en lätt terrängsko med 4 mm
drop mellan häl och tå. Förhoppningsvis ska det kännas
 lätt och mysigt att springa i skogen utan att jag behöver
halka på stenar och rötter och slå ihjäl mig. 

Och nu till något helt annat. Inkokt lax är något som jag länge hade funderat på att prova. Idag var dagen då jag hade funderat färdigt. Gott blev det och enkelt var det. Man kokar bara ihop en lag av vatten, socker, vinäger, peppar, lagerblad och en skivad lök/rödlök (morot brukar ofta förekomma i recept och jag har också sett varianter med ättika istället för vinäger), lägger ner laxbitar och låter dem sjuda en stund i lagen. Sedan låter man laxen kallna i lagen. Vi tyckte att laxen blev lite onödigt mycket tillagad på detta sätt och gjorde därför en till laddning av laxen vi hade kvar. Denna gång fick den inte koka något alls utan bara ligga i den varma lagen tills den kallnat. Resultatet har jag inte förrän imorgon men jag gissar på godare och mörare. 


Inkokt lax med grillad sparris och sallad med avokado,
fetaost och vinbärsvinägrett. Ugnsstekt potatis och
gräddfilssås med dill kom med på ett hör också.



onsdag 25 april 2012

Och ett till

Jag får väl som sagt säga att den confiterade fläsksidan var det mest lyckade projektet på fläskfronten hittills. Men jag har ju gett mig den på att bli bättre på att laga fläskkött och gav mig idag på den gamla fläskfilén som låg och skämdes i frysen. Ett recept från Matmagasinet utgjorde grunden och lite bra tips fick jag också från den fantastiska kokboken Kött som jag fick i födelsedagspresent. Den kommer jag troligtvis att återkomma till längre fram eftersom jag är lyrisk över hur mycket jag redan har lärt mig efter första kapitlet. 


Baconlindad fläskfilé 

ca 600 g fläskfilé
1 paket bacon (jag använde kalkonbacon och det gick bra det med)
1 gul lök
3 msk tomatpuré
3-4 dl rödvin
2 dl vatten + kalvfond
en skvätt svartvinbärssaft
torkad basilika (jag ville egentligen ha timjan men den var slut)
en smörklick
salt & peppar

Putsa fläskfilén från fett och hinnor. Skär den i 2 cm tjocka skivor och tryck ut dessa något. 
Dela baconskivorna på längden och klä fläskfilésbitarna med varsin baconskiva. Fäst med tandpetare. 
Bryn skivorna på vardera sida och salta och peppra. Plocka upp dem ur stekpannan och lägg dem åt sidan. 
Hacka löken (jag skulle gärna ha haft i någon rotsak, typ morot, också om jag hade haft någon) och fräs den i fettet som är kvar i pannan. Tillsätt tomatpuré och låt det fräsa en stund till. 
Häll på vin, fond, vatten, saft och basilika/timjan och låt koka tills ca 2/3 återstår. Rör ner en klick smör och smaka av med salt och peppar. 
Red eventuellt med lite maizena om såsen är för lös.
Lägg ner fläskfilén och låt den puttra på svag värme ca fem minuter. 
Servera med t.ex. ugnsrostad potatis och karamelliserad rödlök (stek skivad rödlök i smör i en kastrull, tillsätt rå- eller farinsocker och låt det fräsa en stund. Häll på ungefär 50/50 rödvinsvinäger och vatten och låt det koka en stund). 

En stark åtta av tio från Långe herrn. 

It's been a long time since my last confession


Både bloggen och dygdigt leverne får jag väl säga har försummats på sistone. Ska jag vara ärlig så har jag nog prickat in ungefär fyra av sju när det gäller såväl de sju dödssynderna som de sju dygderna. Om det är halvbra eller halvdåligt vet jag inte men nog är det svårt att ha en så utomordentligt bra påsk som jag hade i år utan att slå i taket när det gäller åtminstone lättja och frosseri. Jag gjorde en laxcheesecake och nog för att det är ett tag sedan nu, men den blev väldigt god och är en väldigt användbar bufférätt som funkar bra till såväl påsk som jul, midsommar och kräftskiva så därför bjuder jag på receptet här. 

Rebeccas fabulösa påsktårta, snygg som få.

Laxcheesecake

400 g kavring
75 g smör
400 g lax (jag blandade kall- och varmrökt)
1 dl hackad gräslök
600 g cream cheese
2 gelatinblad (jag skulle nog rekommendera 3)
2 dl crème fraiche
5 hårdkokta ägg, hackade
salt & peppar
rom till garnering

Som julmat minus allt dåligt. Tårtan med kluttar på är
laxcheesecake (recept från Matmagasinet).
Kantskär brödet och skär i bitar. Mixa det i 
matberedare. Smält smöret och blanda ner i 
brödmixet. Tryck ut botten i en springform. 
Mixa lax, gräslök och osot slätt. Blötlägg 
gelatinbladen i kallt vatten ca fem minuter. 
Krama ur och smält dem på svag värme i en 
kastrull. Tillsätt lite av laxxmeten i gelatinet och 
blanda sedan ner gelatinblandingen i resten 
av laxsmeten medan mixern går. 
Rör ner crème fraiche och vänd ner de hackade
äggen. Smaka av med salt och peppar.
Fördela fyllningen i formen och låt stå kallt 
ett par timmar. Skär loss runt kanterna och
garnera med rom. 


Ett annat roligt projekt vi sysselsatte oss med under den långa påskledigheten var confiterad fläsksida. Att confitera innebär att man långsamt kokar in exempelvis kött i fett vilket gör det enormt mört och gott. Det går ohemula mängder fett och tar vansinnigt lång tid att tillaga. Oftast använder man ankfett men det är inte så lätt att få tag på så vi tog rapsolja och när den flaskan var tom fick det bli olivolja. Vi körde in en rimmad fläsksida i ett litet oljebad i 90 grader i ugnen under natten så den mesta av den långa tillagningstiden behöver man alltså inte göra något alls. Vi använde en bit rimmat sidfläsk och efter 12 timmar i ugnen tog vi ut fläsket och stekte det i stekpanna. Svålen ugnsrostade vi knaprig. Jag har alltid blivit sjukt äcklad av svål tidigare men den här blev så god att det gick riktigt bra. Till fläsket gjorde vi en blomkålspuré (blomkål, grädde, vitlök, salt och pepprad, fint mixad), karamelliserad rödlök och en äppelpuré. Jag kan lätt säga att det var det godast fläskköttet jag någonsin ätit och det var långt över min förväntan. Inspiration och tips kom i stor utsträckning från den här bloggen. Den stora nackdelen är väl möjligtvis att man får ofantliga mängder olja över som man inte vet var man ska göra av. Tips, någon? 

Smaklökar som dansar hambo. 





söndag 1 april 2012

Aprilväder

Orkidé med ångest
Mars kom och gick hastigt och lustigt. Våren kom och det var bra. Om än lite tidigt. Men den gick visst igen så lagom till första april får man väl anse ordningen vara återställd. Men om man bortser från det temporära (hoppas jag i alla fall) aprilskämtet ovanifrån så kan jag konstatera att allt som är bra med året är i antågande. Kortveckor, helgdagar, grillning, okynnescyklande ute, värme, livslust och semester. Good times here we come. I väntan på att hånet från ovan ska sluta skämta värmer man sig med en brasa, nybakat bröd och en sådan där soppa som man blir varm inifrån av. God söndag.
Sötpotatissoppa med kyckling och kokos
800 g sötpotatis, 700 g morötter, 1 gul lök, 3 vitlöksklyftor, 3-4 cm ingefära, 1 msk spiskummin, 2-3 tsk malen koriander, anchochilipulver, ca 13 dl hönsbuljong, 1 burk kokosmjölk, ca en halv pressad lime ,1 kg strimlad kyckling , riven kokos, salt och peppar.

Rosta kokos i en torr stekpanna
Bryn kycklingen i olja. Salta & peppra.


Skala och skär morötter i mindre bitar
Gör samma sak med sötpotatisen
Fräs potatisen, morötterna, en hackad lök, vitlök, ingefära
och kryddor i en gryta. Tillsätt buljong och låt koka tills
grönsakerna är mjuka.
Ta grytan från plattan och mixa soppan slät. Ställ tillbaka
den och häll på kokosmjölk och ca en halv pressad lime.
Låt det koka upp igen, tillsätt kycklingbitarna och låt det
koka tills kycklingen är genomstekt.
Ja just ja, baka ett bröd innan också. Förslagsvis:
 Leilas turbosnabba filmjölkslimpa.
Passa på att begrunda och skryta upp ditt fabulösa fruktfat

Servera med den rostade kokosen