söndag 22 januari 2012

Oxveckor föder föga inspiration

Oxveckor är vad vi har. Jag tröstar mig med att det enligt Språkrådet ända sedan bondesamhället har varit ett etablerat och legitimt tillstånd och att fler alltså lider med mig just nu. Enligt Wikipedia: 

Oxveckorna, är enligt nyare muntlig tradition, perioden efter trettonhelgen fram till och med fettisdagen. Dessa veckor upplevs oftast som tröga och tunga, därav ox- i förleden. För många utgörs periodens slut av sportlovet och en därefter tydlig ljusare period, företrädesvis om morgnarna.

I en betydligt äldre tradition avses tiden mellan midsommar och allhelgonahelgen. Efter midsommar fanns det nämligen inga helger som bröt det årliga tunga arbetet mellan vårbruket och skördetiden med allt sitt efterarbete. ("Man fick slita som en oxe.")
I äldre tider i Ångermanland kallade man perioden 9 veckor efter jul för oxveckorna. Det var den kalla mörka högvintern. Räknar man från 3:e dag jul och 9 veckor framåt kommer man till 28 februari. Sedan börjar en behagligare del av vintern, senvintern när ljuset börjar komma tillbaka och solen värmer mer.

Jag har väl inte direkt slitit som en oxe sedan trettonhelgen men jag har inte varit på mitt bästa solskenshumör. Oxveckor föder föga inspiration och på matlagningsfronten är det inget undantag. Nej, jag tänker inte blogga om tacos och blodpudding så jag håller käften tills inspirationen kommer tillbaka (28 februari?). Däremot kan jag delge ett recept på en kladdkaka jag gjorde förra helgen. Den blev inte särskilt kladdig i och för sig men jag tycker faktiskt inte att det måste drypa om kladdkaka för att den ska vara god. Men om det känns viktigt är det väl bara att modfiera receptet som man vill. Ursprungsreceptet kommer från kladdkakor.se men jag har gjort om det lite. I ärlighetens namn minns jag inte exakt hur mycket lakritspulver jag tog men det smakade ordentligt med lakrits i slutändan. Är du smart smakar du av chokladsmeten. 


Kladdkaka med lakrits
Bild från kladdkakor.se
100 g smör
100 g mörk choklad
2 ägg
2 msk ljus sirap
3 msk kakao
1,5 dl socker
1,5 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 msk lakritspulver
1,5 krm salt
1 krm bakpulver


Vispa ihop ägg och socker.
Smält smöret. Bryt ner chokladen i kastrullen och låt smälta. Blanda ner lakritspulvret. 
Rör ihop de torra ingredienserna.
Blanda ner chokladblandningen i äggblandningen och tillsätt sirapen. Rör ner torrvarorna. 
Grädda i en smord form med löstagbar kant i 175 grader i ca 15-20 minuter. Kakan kommer att stelna om den står en stund så provstickan bör vara lite kladdig oavsett hur kladdig du vill ha kakan. 

En variant jag skulle vilja prova är med mintchoklad. Den misslyckade fudgen jag gjorde i julas hade ju den smaksättningen. Jag vet inte om jag nämnde det, men efter att ha kokat om fudgen (läs såsen) blev den istället hyfsat hård kola. Inte riktigt vad jag hade planerat men smaken blev väldigt bra och det var just kombinationen mörk mintchoklad och lakrits som gjorde det. 

En anledning till varför jag provade den här typen av kladdkaka var bakpulvret. Jag ville helt enkelt veta vad poängen är med att ha ett kryddmått bakpulver. Min teori är att det var en bidragande orsak till att konsistensen blev lite mer seg än kladdig men jag vet faktiskt inte. Man skulle ju även vispa äggen, i vanlig kladdkaka utan bakpulver ska de inte vispas. Det här måste ju höra ihop antar jag. Men om man skulle ta typ 1 tsk bakpulver föreställer jag mig att det blir som en sockerkaka i konsistensen och det vill man ju inte. Bara spekulationer, finns det någon rutinerad bagare/kemist här får ni gärna kommentera detta. 

söndag 8 januari 2012

Färdiglodat

Det blev en såväl kort som lindrig första vecka på året och det kändes som att den här helgen bara var en fortsättning på någon form av mastodontjullov. Julen har alltså känts ovanligt lång och efter att ha fått ta igen lite förlorad sömn i helgen känner jag mig fantastiskt utvilad och nöjd och faktiskt tillfreds med tanken på att sluta loda omkring och börja jobba lite igen. 

Helgen har innehållit lite sällskapsspel (och tillika seger i Agricola, trots att jag låg efter i familjebildningen, ha!), traditionellt trettondagsfika hos mammas och pappas grannar, spontanbesök i Haddingen, löpning med min nya pulsklocka (det blev en Garmin Forerunner 310 XT och jag är sjukt nöjd) och förstås matlagning. 

Varning för hetta
Idag var det chilidag och vi efterskapade ett tidigare recept på chili som vi gjorde för ett tag sedan. Istället för högrev körde vi på grytbitar och de fick koka i en ljus öl istället för porter och i ungefär 2,5 timmar. I mixen av grillade grönsaker hade jag lite mer paprika än sist och det blev som jag hade gissat snäppet vassare. Men den stora skillnaden satt nog framförallt i en liten knapp habanero som förgyllde dagen. Nu blev det åka av och rinnande näsor vill jag lova. Bästa chilin på länge! 


Igår blev det moussaka med Mikaela och Lars och även här var temat favorit i repris. Skillnaden mot för förra försöket var att denna blev lite såsigare i konsistensen. Dessutom använde vi mest gruyereost och bara en mindre del cheddar men jag kan ärligt talat inte påstå att jag kände någon smakskillnad av det i slutändan, kanske för att det var lite för mycket mjölk och lammfärs. Vid nästa tillagning av moussaka tänker jag ersätta mjölken mot grekisk yoghurt eller liknande och i övrigt hålla mig till proportionerna i receptet. Gott blev det förstås ändå men jag vill gärna ha den lite mer skiktad istället för som någon form av moussakapöl om ni förstår vad jag menar. 

onsdag 4 januari 2012

Januari in da face

Here we go again. Jag försökte faktiskt ge denna gudsförgätna månad en sportslig chans i år genom att åtminstone inte högt uttala min vånda i förväg. Men än så länge har månaden bjudit på få överraskningar utan istället bristfällig sömn, tristess och ett jävla skitväder. TACK för att det kommer en långhelg med start imorgon klockan 12. 

Julledigheten var i alla fall snäll med mig och året ringdes ut på ett anständigt sätt. Nyårsmiddagen blev ingen besvikelse, trots att menyn bestod nästan uteslutande av premiärer för min del. 

Kallrökt lax fylld med avokado, lime, yoghurt, rödlök och
äpple. Mousserande vin, Ferrari, satt som en smäck till. 

Lammytterfilé överbakat med parmesan, kantareller och
persilja, potatisgratäng med getost samt rödvinssås.
Saknas på bilden: den smörstekta sparrisen.
I glaset ett fruktigt och smakrikt vin från Venetien. 

Pannacotta som till största delen bestod av turkisk yoghurt,
smaksatt med kanel och stjärnanis. Ovanpå hallonpuré
och hyvlad chocklad med havssalt och mandel. Ett sött
starkvin och förstås kaffe till det.

Jo, vi blev mätta. Förrätten var full pott och pannacotta var enklare än jag hade inbillat mig att göra. Den blev god men smakade alldeles för juligt för en nyårsdessert. Vinet till var väldigt gott, Moscatel de Setúbal (8117) med en söt, nötig och lite bränd ton. Lammet var väl det sämsta i menyn, trots att det var det bästa köttet vi fick tag på (Gourmetblabla enligt ICA) och noggrann tillredning med termometer och parmesantäcke. Det var helt enkelt inte särskilt mört och smakade för övrigt inte så väldigt mycket lamm heller. Smaksättningen, tillbehören och vinet till gjorde i alla fall att det blev väldigt gott i sin helhet. Jag kan slå ett slag för vinet som var väldigt gott om man vill ha ett boxvin i mindre format. Systembolaget har äntligen hört mina böner och tagit in fler boxar på 1,5 liter och det här hette Primanero Rosso delle Venezie (2817). Kryddigt och fruktigt med inslag av allt man vill ha till den här typen av mat. I rödvinssåsen använde vi ett liknande vin. Vill man ha vin till många och även kunna slänga ner lite i mat ibland är det smidigt med box men tre liter tycker jag är lite i mesta laget.

Med en svag eftersmak av fudge och senapssill börjar julen stå mig upp i halsen och i helgen tänker jag slänga ut allt vad jul heter och även ta bort bloggens julpimpning. Jag inbillar mig att det kommer att kännas som en rejäl själslig tvagning.