söndag 29 september 2013

Leveransproblem och moussemys

Jag är inte helt nöjd med skogens svampleverans den här hösten. Antingen letar jag på fel ställen eller så ligger jag bara steget efter hela tiden. Bilden nedan är således från ett tidigare blogginlägg då jag faktiskt hittade trattkantareller. Om man bortser från att kantarellerna nu var köpta champinjoner så var det ungefär det där jag nyss åt. Inga nyheter som sagt men det finns en anledning till varför älgfärsbiffarna återkommer: det är gooooooott. 8/10 gott och skogen är redan förlåten.

Älgfärsbiffar

4 portioner
500 g älgfärs
2 ägg
5 msk ströbröd
1 dl mjölk
2-3 msk dijonsenap
timjan
1,5 tsk salt
peppar
svamp
smör
4 dl matlagningsgrädde
2 msk viltfond
2 msk lingonsylt

Blanda mjölk och ströbröd och låt svälla en stund. Vispa ihop äggen och blanda med färs, senap, timjan, salt och peppar. Blanda ner mjölkblandningen och forma till åtta biffar. 
Ansa svampen och smörstek den. Lägg åt sidan och stek biffarna i smör, ca fem minuter per sida. 
Plocka upp biffarna och häll grädde, fond och lingonsylt i stekpannan. Låt det koka ihop ett par minuter och blanda sedan svampen i såsen. Smaka av med salt och peppar. 
Servera biffarna med svampsåsen och ugnsrostade rotsaker. Idag blev det jordärtskocka, morötter, potatis och rödbetor.


Igår blev det också älgkalas men då var det någon annan som tillagat en smaskig älggryta. Jag tänkte däremot slänga ihop en efterrätt men kände mig lite kreativ och ville göra något oprövat. Efter lite googlande fick jag stöd för att det går att göra många olika varianter på mousser helt utan mejeriprodukter och det blev hallonmousse med en form av nötsmul. Nötsmulet skulle lika gärna ha kunnat agera en pajbotten med bara lite mer vätska och/eller kokosolja och då hade det resulterat i en sorts ogräddad paj med hallonmoussefyllning (ja, raw food om man så vill alltså). Vilka nötter man använder spelar egentligen ingen större roll och smulet blir gott både med och utan lakritssmak men nu tyckte jag att det vore kul till just hallon och hittade den smakmässiga inspirationen här. Det kanske låter skitäckligt att ha avokado i en efterrätt men det var det verkligen inte och det smakar inte avokado över huvud taget utan den tillför alltså själva mousseigheten i det hela. Jag har även sett varianter med banan i men där är jag övertygad om att det blir en dominant och otrevligt banansmak över det hela.

Hallonmousse med nötsmul

Nötsmul
1,5 dl havregryn eller fiberhavregryn
1,5 msk kokosolja (helst smakneutral, skippa annars riven kokos)
0,5 dl kokos
0,5 dl mandel
drygt 0,5 dl hasselnötter
ca 2 tsk flytande honung
ca 2 tsk lakritspulver (börja med mindre och smaka av)
6 dadlar (om du använder den lite torrare, mindre sorten som ligger i tråg. De som säljs i större askar är större och saftigare och då räcker säkert fyra stycken bra)
en nypa salt
lite vatten
Hallonmousse
ca 350 g hallon
2 avokado
ca 2 tsk flytande honung
lite vaniljpulver
Gör så här
Mixa nötter och havregryn tillsammans med urkärnade dadlar. Tillsätt övriga ingredienser, mixa till ett smul. Tillsätt vatten till önskad konsistens och smaka av. Vill du göra en pajdeg, tillsätt ev. lite mer kokosolja och vatten och tryck ut degen i en pajform eller mindre portionsformar. Jag skulle tro att angivna mängder räcker till en normalstor pajform, det blev ganska mycket smul. 
Mixa hallon med avokado och smaka av. Smulet blir alltså lite sött av dadlar och honung så personligen föredrar jag lite mindre sötad hallonmousse. 



söndag 15 september 2013

Äppel päppel

Äppelpaj gör jag faktiskt inte särskilt ofta men idag testade jag en ny variant. Jag antar att det är fler som har gott om äpplen just nu och jag mår lite dåligt av att sitta och titta på när de förgås och dessutom behövde jag göra ett mut-fika till min pappa så äppelpaj fick det bli. Det blev en lite knaprig och knäckig variant som var god och galet lättlagad.



Knäckig äppelpaj med nötter

12 små äpplen eller ca sex stycken lite större, en syrlig sort
150 g smör
2 dl vetemjöl
3,5 dl havregryn
1,5 dl socker
0,5 dl sirap
0,5 tsk bakpulver
en nypa salt
2 msk mjölk
1 dl grovhackade hasselnötter

Kärna ur och klyfta äpplena och lägg dem i en smord form.
Smält smöret och blanda ner övriga ingredienser i kastrullen och blanda till en jämn smet.
Täck äpplena med smeten och grädda i 175 grader i ca 30 minuter.
När jag var på IKEA sist sprang jag på en mojäng som både kärnar ur och klyftar äpplen på samma gång. Det här var faktiskt första gången jag provade den och jag måste säga att det var sjukt värt. Nödvändig? Nej. Tidsbesparande? Nanting!
19 kr. Bild från ikea.se

torsdag 12 september 2013

Vinägersötma och halloumisälta

Det mitt förra blogginlägg egentligen skulle handla om var en vegetarisk vardagsrätt som jag gillade väldigt mycket. Upprinnelsen var ett paket halloumi som behövde användas and it went something like this: 

Ugnsrostad sötpotatis med marinerade sojabönor och grillad halloumi

2 portioner

1 stor sötpotatis eller 2 små
2 paprikor, gärna olika färger
1 burk sojabönor
1 ask körsbärstomater
1 vitlöksklyfta
1/2 dl olivolja
1/2 dl ljus balsamvinäger
lite torkad basilika
salt & peppar
1 paket halloumi
 

Gör så här

Skölj och häll av bönorna och marinera dem i olja, vinäger, pressad vitlök och kryddorna, gärna i ett par timmar. 
Skala och skiva sötpotatis och skär paprikan i mindre bitar. Lägg i en långpanna och sila bönorna över så att marinaden hamnar på på grönsakerna. Spara bönorna så länge.
Rosta grönsakerna i 250 graders ugnsvärme i ca 25-30 minuter. 
Halvera körsbärstomaterna och lägg dem tillsammans med bönorna i långpannan då grönsakerna varit inne ungefär 15 minuter. Kör på grillelementet de sista kanske fem, tio minuterna tills det blir lite mörk yta på grönsakerna. 
Skiva halloumin och stek på hög värme i grillpanna ett par minuter per sida. 
Servera med avokado, oliver och någon kall yoghurtbaserad sås, t.ex. turkisk yoghurt blandad med ajvar relish, lite honung och citron., alt. hemgjord rabarberbalsamico om du är lagd åt det hållet. 

Anledningen till varför jag gillade det här så mycket tror jag är att sojobönorna fick en väldigt god, nästan karamelliserad yta av marinaden och gjorde sig väldigt bra ihop med sötpotatisen och paprikan. Det vinägersöta kontrasterade också väldigt bra med den salta halloumin. 7/10 i betyg, enligt mig en stark sjua.

tisdag 10 september 2013

Hipstern vs husmodern

Jag har börjat fundera på vad det egentligen är som utmärker en hipster. På något sätt har jag väl trott mig ha en hyfsad uppfattning om vad som karaktäriserar en hipster men nyligen slog det mig att hipstern nog egentligen inte är något nytt under solen. Är det egentligen inte någon som leker husmoder fast iklädd en viss typ av kläder, mindre klädsam ansiktsbehåring och utan någon form av självuppoffrande egenskaper som man nog ofta förutsätter att den goda husmodern besitter? En man som leker husmoder för sitt eget nöjes skull med andra ord. Men vissa skillnader kan man nog också se i vilka projekt husmodern vs hipstern tar sig an, tänker jag mig. Medan husmodern har fullt upp med att bedriva Projekt Överlevnad För Familjen tar hipstern gärna projekten ett steg längre. Om det är husmoderligt att skörda sin rabarber och koka rabarbersaft så ska det kanske ändå till en hipster för att i sin tur koka en trögflytande balsamico av samma rabarbersaft, bara för att se om det funkar. Just detta gjorde jag i somras och det var anledningen till att jag började fundera på om det gjorde mig till en hipster eller till en husmor. Mitt svar är att det nog var varken eller, dels var jag bara uttråkad, dels undrar jag om man verkligen kan vara en hipster om man a) saknar karaktäristiskt manlig ansiktsbehåring, b) kan reflektera över sitt eget hipster-varande eller icke-hipster-varande. Lite som med demens eller allvarlig psykisk sjukdom tänker jag mig. 

Hipstersaft?
Nåväl, det var bara en utsvävning med det ursprungliga syftet att motivera varför jag har hemgjord rabarerbalsamico hemma. Den blev för övrigt okej men eftersom jag inte är en riktig husmor hade jag aldrig kokat rabarbersaft förut och gjorde den således alldeles för söt vilket gjorde att balsamicon inte smakade ett dyft rabarber. Den funkar däremot bra i matlagning i olika sammanhang men om jag provar igen ska jag göra surare saft som bas. I korta drag kokade jag rabarberbitar i lite vatten och silade genom en saftmaja. Det silade gojset fick koka med vatten och socker tills det blev en väldigt söt koncentrerad saft. Saften blandade jag sedan med vinäger och här testade jag flera olika sorter på vitvins, rödvins-, balsam- och äppelcidervinäger och även en blandvinäger. Blandvinägern blev nog den bästa har jag för mig. Det fick koka ganska länge och tids nog (efter kanske en halvtimme eller mer) blev den karamelliserad och tjockflytande. Här gäller det att se upp för en av satserna har jag fortfarande inte lyckats få ut ur flaskan för den hann bli som klister. Min slutsats är alltså att det är koktiden som är avgörande för konsistensen eftersom jag använde samma saft till alla satser. 



Idag smaksatte jag en yoghurtsås med rabarberbalsamico och ajvar relish men nu vet jag inte om jag längre orkar berätta vad jag hade såsen till och vad inlägget egentligen skulle handla om. Snart kanske. 

söndag 8 september 2013

Fläskig söndag

Sommar på upphällning kallade jag visst föregående inlägg. Det var ju uppenbarligen pessimistiskt. Jag kan inte påminna mig att en sommar har varit så här lång någonsin tidigare. Om någon har glömt kan jag påminna om att det var sommar redan i maj och att det alltså har varit sommar i fyra månader och till råga på allt en helt fenomenal sommar. Den enda veckan då det tydligen var dåligt väder hemma var vi i Skottland och där var det förmodligen det bästa väder Skottland har skådat. Det här med evig och fenomenal sommar skulle jag nog kunna lära mig att leva med. 

Men oavsett väder så svänger menyerna i enlighet med kalendern. Idag var jag sugen på en lite småhöstig lergryterätt med rotsaker och ville dessutom använda lite av äpplena som står som spön i backen i trädgården just nu. Tanken var att göra fläskkarré efter Stinas recept som finns här. Men då både ett och annat sket sig, inte minst eftersom det tydligen hade pågått krigsförberedande aktiviteter på Coop Forum och det således var slut på en hel del, inklusive anständig fläskkarré, så fick det bli en lite annan anrättning men med liknande upplägg och smakkombinationer. 

Ciderbräserad fläskytterfilé i lergryta

Fyra portioner


700 g fläskytterfilé 
1 paket bacon
2 gula lökar
3 morötter
6 små äpplen
3 dl torr cider
honung
3 msk rapsolja
1.5 tsk malen ingefära
1 msk kalvfond
1 msk soja 
några kvistar timjan

Sås

2 msk smör
2,5 msk vetemjöl
ca 3 dl köttspad från grytan
2,5 dl matlagningsgrädde
2 msk cognac
salt & peppar

Tillbehör

Ugnsrostade rotsaker. Rödlök och palsternacka passar särskilt bra till. 

Gör så här

Skala lök och morötter och skär i mindre bitar. Lägg i botten av en lergryta (kom ihåg att blötlägga den i tid innan). 
Blanda en marinad av cider, honung, rapsolja, fond, soja och ingefära och lägg fläskytterfilén i denna (vi hann inte låta den ligga länge alls men finns tid blir det säkert ännu bättre) en stund. Anledningen till att det blev torr cider plus honung var helt enkelt för att jag hade tänkt ta äppelmos i marinaden men den hade möglat. Cider var det närmaste som fanns men det saknades lite sötma. 
Linda in filén i baconskivor och peppra ovanpå. Lägg den ovanpå morötterna och löken i lergrytan och lägg i lite timjan. 
Ställ in i 200 grader varm ugn tills innertemperaturen på filén är 65 grader (somliga påstår att den måste vara 70 men jag gillar ju att leva farligt). Räkna med ungefär 1,5 timme. Jag blev lite otålig och drog upp till 225 grader efter ungefär halva tiden. 
Kärna ur och klyfta äpplena och lägg runt kanterna av grytan efter ett tag. Mina fick ligga inne ungefär en timme vilket var lite för länge så det såg lite sunkigt mosigt ut. 

Börja rosta rotsakerna i ugnen under lergrytan efter kanske 45 minuter. 
Ta upp filén när den är färdig och låt vila lite. 
Smält smör till såsen i en kastrull och vispa ner mjölet. 
Sila spadet från lergrytan ner i kastrullen och låt koka ihop lite. Ta vara på löken, morötterna och äpplena till servering. 
Tillsätt grädde i såsen och koka lite till och smaksätt med cognac, salt och peppar. 





Cidern som stod till buds heter Silex (1830). Den är torr, ganska svag och smakar lite hästigt, på ett bra sätt. Eftersom flaskan är på 750 ml så blev det som inte behövdes i grytan uppdrucket till. Det gjorde ju verkligen ingenting. Det var första gången jag tillagat fläskytterfilé och det funkade minst lika bra som fläskkarré i det här sammanhanget. Jag tror faktiskt att det var snäppet bättre och det blev en stark åtta i betyg. 

Sommarmiddagarna i utreummet som aldrig
tar slut. Goda tider.