Bus och stök. Inte så mycket godis.

Sitter och vilar min trötta byggarrumpa i väntan på att få gå och stöka på stan lite. Det är ju löningshelg och dessutom Halloween (/Alla helgons dag/Allhelgonadagen eller vad?) Det här är alltid lika förvirrande. Hur som helst gissar jag att det är fler som ska stöka på stan ikväll så var jag och min rumpa ska få plats återstår att se. Tanken var att göra ett försök på Bishops och om det lyckas ska jag ge deras omtalade Chilibowl ett försök.

Rykten säger i alla fall att det var igår barn klädde ut sig för att ösa runt och stöka och tigga godis. Som vanligt gick det här helt obemärkt förbi i likhet med så mycket annat otyg som kan tänkas uppenbara sig på förstukvisten. Vad är hemligheten undrar ni då kanske avundsjukt? Byt aldrig batteri i ringklockan! Trots att jag är uppvuxen på landsbygden innan mobiltelefonernas era är jag inte den som tar ett hoppsasteg i euforisk förväntan då det ringer på dörren. Erfarenheten har lärt mig att oväntade besök i stan så gott som alltid är oönskade och tar sig något av följande uttryck: Jehovas vittnen, dövstumma polacker med amputerade syskon som de vill samla in pengar för en operation till, dövstumma polacker som vill sälja jättefin konst eller barn som vill att jag ska köpa lotter eller pandor. Så då vet du, jag hör dig inte om du använder ringklockan. Om du bankar på dörren kanske jag hör men jag öppnar bara om jag vet vem du är eller om det är uppenbart att du redan har sett att jag är hemma. Då vet du varför vi har så stora krukväxter i köksfönstren.

Jaha, då ökade min förvirring ytterligare angående den här helgen då det plötsligt syns utspökade barn här utanför på gatan. Niklas släckte lamporna och tryckte sig mot kylskåpet för säkerhets skull.

Edit: Nu bankar de på dörren och rycker i dörrhandtaget.