Jag vet inte riktigt när det hände men plötsligt en dag insåg jag att de klädesplagg jag har som jag tycker allra bäst om är olika typer av funktionskläder. Sköna skor, bra träningskläder, regnställ, underställ etc är i grund och botten ofta fula plagg per definition men när du väl har dem i ditt ägo kan du aldrig avvara dem.
Detta kom jag att tänka på igår eftersom det var söndag och jag fick lust att gå en sväng på stan. Eftersom jag bor i Umeå och (varning för skenande käpphäst på väg ut på grönbete nu) affärer här inte är öppna i stan på söndagar fick jag och alla andra shoppingsugna människor som tycker att söndagar vore en förträfflig dag att handla på hålla till godo med det gamla vanliga, dvs Åhléns, MVG-gallerian och Stadium. Jag kan dock säga att det var Stadium jag tillbringade större delen av shoppingturen på. Jag spanade på träningskläder, klämde på underställ, ryckte i löpartights och provade mössor. Hm... polyester eller merinoull? Craft eller Helly Hansen? Soc, varför är det så mycket billigare? Osv osv.
Slutsatserna jag drog var att det är på dessa områden jag ska lägga mina slantar den närmaste tiden. Jag ska ändå bara sitta inne och uggla på kontoret det närmaste halvåret så vad jag har på mig om dagarna borde vara rätt ointressant för de flesta. Men finns det någonting som kan göra vinterhalvåret mer uthärdligt så måste det ju vara ett schyst underställ, eller hur?
Innan dyrbara inköp ska göras ska jag förstås nördälta lite när det gäller märken och material. Det enda jag kom hem med igår var det här:
En Bula Tube. Nåt så jävulskt ful tänkte jag först. Den ska jag ha. Poängen med den här fula tuben (fast min är blå) är att den ska kunna användas på en mängd olika sätt, förslagsvis kring huvudregionen men jag är öppen för förslag. Premiären för min bulatub ägde rum idag på ett spinningpass och genast ökade livskvaliteten tredubbelt. Jag hade min tub helt enkelt som ett pannband/hårband och det var inte mer med det. Det som var så fantastiskt var att det tydligen inte alls måste forsa svett från min skalle och ner i alla huvudets kroppsöppningar på spinning. Svetten la sig snällt under pannbandet (jag tror inte att jag såg ut som Björn Borg med mitt tubarrangemang, men helt säker kan jag inte vara) och rann i några försynta rännilar från nacken istället, vilket är lätt avhjälpt med handduken.
Ps. Säg ifrån när jag börjar ha träningsoverall på mig utan uppenbar anledning. Det här kan gå överstyr.
Detta kom jag att tänka på igår eftersom det var söndag och jag fick lust att gå en sväng på stan. Eftersom jag bor i Umeå och (varning för skenande käpphäst på väg ut på grönbete nu) affärer här inte är öppna i stan på söndagar fick jag och alla andra shoppingsugna människor som tycker att söndagar vore en förträfflig dag att handla på hålla till godo med det gamla vanliga, dvs Åhléns, MVG-gallerian och Stadium. Jag kan dock säga att det var Stadium jag tillbringade större delen av shoppingturen på. Jag spanade på träningskläder, klämde på underställ, ryckte i löpartights och provade mössor. Hm... polyester eller merinoull? Craft eller Helly Hansen? Soc, varför är det så mycket billigare? Osv osv.
Slutsatserna jag drog var att det är på dessa områden jag ska lägga mina slantar den närmaste tiden. Jag ska ändå bara sitta inne och uggla på kontoret det närmaste halvåret så vad jag har på mig om dagarna borde vara rätt ointressant för de flesta. Men finns det någonting som kan göra vinterhalvåret mer uthärdligt så måste det ju vara ett schyst underställ, eller hur?
Innan dyrbara inköp ska göras ska jag förstås nördälta lite när det gäller märken och material. Det enda jag kom hem med igår var det här:
En Bula Tube. Nåt så jävulskt ful tänkte jag först. Den ska jag ha. Poängen med den här fula tuben (fast min är blå) är att den ska kunna användas på en mängd olika sätt, förslagsvis kring huvudregionen men jag är öppen för förslag. Premiären för min bulatub ägde rum idag på ett spinningpass och genast ökade livskvaliteten tredubbelt. Jag hade min tub helt enkelt som ett pannband/hårband och det var inte mer med det. Det som var så fantastiskt var att det tydligen inte alls måste forsa svett från min skalle och ner i alla huvudets kroppsöppningar på spinning. Svetten la sig snällt under pannbandet (jag tror inte att jag såg ut som Björn Borg med mitt tubarrangemang, men helt säker kan jag inte vara) och rann i några försynta rännilar från nacken istället, vilket är lätt avhjälpt med handduken.
Ps. Säg ifrån när jag börjar ha träningsoverall på mig utan uppenbar anledning. Det här kan gå överstyr.
Det är ganska härligt att vara ful om dagarna. Sjukhuskläder är bomben. Hängiga byxor med slapp resår och fyrkantiga tält på överkroppen.
SvaraRaderaJa, det är tur att du är gift redan.
SvaraRadera