Idag stod en anställningsintervju på agendan. Jag börjar bli rätt bra på att söka jobb och på att få intervjuer. Dessvärre får jag oftast intervjuer för jobb som jag kanske vill ha lite grann och egentligen inte är klippt och skuren för. Det kan ha varit en sådan intervju jag var på idag. Intervjun som sådan var inte stel eller nervös eller nåt sånt utan han som höll i den var väldigt snäll och trevlig. Däremot kändes det lite som att gå till en psykolog. Jag fick närapå en diagnos också. Bland annat fick jag veta att i händelse av kris är det troligt att jag hittar på något tokigt och äventyrligt, t.ex. beger mig ut och fjällvandrar. Man lär sig något nytt nästan varje dag.
Tack och lov är jag ju i alla fall bättre på att anställa människor än på att bli anställd. Ett av mina bästa förvärv hittills överträffade sig själv återigen idag genom att ta med mängder med mat som hans fru lagat för att bjuda alla på kontoret på till lunch. Jag vet inte riktigt vad allt var då han saknade svensk översättning på maten men det var väldigt smakrikt och gott. Mycket ris som var stekt i olja med okända kryddor, kyckling, vindolmar och lök fylld med risblandning, bönor som såg ut som njurar (inte kidneybönor) och hembakat bröd bjöds det på. Väldigt typisk irakisk mat skulle det vara och tydligen kan de flesta irakier laga mat några nivåer över genomsnittssvensken. Det är lite synd att man inte kan hitta restauranger i stan som serverar traditionell mat från andra länder, som t.ex. Irak, då det trots allt finns en hel del kunskap och för många oprövade smaker i den här stan. Vem är det som uppmanar invandrare att starta pizzerior i den här stan? Jag har ätit pizza förr, jag fattar grejen, okej?
Tack och lov är jag ju i alla fall bättre på att anställa människor än på att bli anställd. Ett av mina bästa förvärv hittills överträffade sig själv återigen idag genom att ta med mängder med mat som hans fru lagat för att bjuda alla på kontoret på till lunch. Jag vet inte riktigt vad allt var då han saknade svensk översättning på maten men det var väldigt smakrikt och gott. Mycket ris som var stekt i olja med okända kryddor, kyckling, vindolmar och lök fylld med risblandning, bönor som såg ut som njurar (inte kidneybönor) och hembakat bröd bjöds det på. Väldigt typisk irakisk mat skulle det vara och tydligen kan de flesta irakier laga mat några nivåer över genomsnittssvensken. Det är lite synd att man inte kan hitta restauranger i stan som serverar traditionell mat från andra länder, som t.ex. Irak, då det trots allt finns en hel del kunskap och för många oprövade smaker i den här stan. Vem är det som uppmanar invandrare att starta pizzerior i den här stan? Jag har ätit pizza förr, jag fattar grejen, okej?
Kommentarer
Skicka en kommentar