Fruktlös gubbrunda

Veckan rundades av rätt angenämt då det visade sig att det gick bra att vara ledig idag. Jag fick i och för sig jobba längre än vanligt igår i gengäld så det blev inte så mycket kompledigt utan jag har fortfarande mer än en dags komptid kvar. Då håller alla sina tummar och tår för att det kan kompas ut någon gång under jul istället, okej? Det är vansinnigt lätt att dra på sig extratid då man inte jobbar riktigt heltid (och när man egentligen har arbetsuppgifter som motsvarar en heltid). Men nu blir det visst snart slut på lösa och lediga eftermiddagar då det andra angenäma den här veckan var att jag får gå upp på heltid snart. Eller, det är ju lite kluvet förstås eftersom lösa och lediga eftermiddagar innebär ökad livskvalitet, möjlighet att träna på dagtid och göra roliga matlagningsprojekt även på vardagar. Heltid är ju egentligen sämst och själsdödande och innebär noll lust till matlagning på vardagar, men å andra sidan lite mera slantar att gå ut och äta för istället. Så jag får väl börja blogga mer om restaurangmat framöver (eller blodpudding).

Körsbär och stall? 

Jag har verkligen noll och intet att dela med mig av då det gäller spännande mat den här veckan eftersom lammfärsbiffarna kunde ha mättat ett helt barnhem i Rumänien i en månad och således mättade mig och Niklas typ hela veckan. Idag blev det i alla fall thaibuffé på thairestaurangen på Västerslätt då den lösa och lediga dagen har ägnats åt gubbshopping (den ligger strategiskt till på väg mot K-Rauta). Det blev dock en ganska fattig skörd av gubbprodukter idag men jag har åtminstone besökt Biltema för första gången. Jag minns dock nästan ingenting för jag fick tristesskoma och dog. Det var utan konkurrens den tråkigaste av alla gubbaffärer hittills. Men jag blev som folk igen efter en visit på Ersbodas systembolag. Att handla där är ungefär lite som att köpa lösviktsgodis, fast gott, och jag kom hem med en stor skörd gott och blandat i form av vin, cider och kriek, varav jag tänkte sörpla en del imorgon då det ska blir lite kalasande. Mest längtar jag efter en kriek som enligt somliga smakar kräks innan man vant sig. Enligt Systembolaget smakar den dock fruktigt, mycket syrligt, med tydlig karaktär av körsbär och inslag av mandel och stall. Jag hoppas att någon med fackkunskaper om hästar kan komma och uttala sig imorgon om stallsmaken.

Det bästa med gubbrundan var dock att jag kom hem ett underställ rikare och endast 200 kronor fattigare. 

Träningsmässigt har det varit en jopphejdivecka med roliga spinningpass. Ett tillägnat Depeche Mode och det talar ju förstås för sig självt. Igår var det ett dubbelpass med pulsmätning vilket var rätt kul att prova. Killen som satt bredvid mig tyckte uppenbarligen också att det var bra. Antingen var han extremt seriös i sitt träningsupplägg eller så tog han tillfället i akt att ta reda på sin maxpuls. Vad syftet än var så utmynnade det i något som lät som väldigt högljudda intervallorgasmer. Det var både underhållande och en smula obehagligt men jag har i alla fall full respekt för folk som tar i när de tränar. Inget irriterar mig så mycket på gymmet som folk som inte anstränger sig. Jag har ett stort irritationsobjekt på Iksu som ofta är på samma pass som jag. Jag har sett henne där sedan jag köpte kort i februari och hon ser precis lika otränad ut nu som då. Hon tar aldrig i för fem öre, kommer alltid sent till passen och går alltid mitt i passet. Vad är poängen liksom? Det är ungefär lika meningsfullt som att hålla på med stavgång om du går och släpar stavarna efter dig. Använd dem eller lämna dem hemma!!!

Nu ska jag gå och äta upp de sista lammfärsbiffarna (tips från coachen till dig som tänkt prova receptet: om du inte har vägarna förbi det rumänska barnhemmet inom en snar framtid kan du kanske göra en lite mindre sats, alternativt använda din hjärna och frysa in några. Själv börjar jag bli en smula less nu).