Bakvärk och en tveksam dag

 Av någon anledning som jag egentligen inte känner till gick delar av helgen i stressens och irritationens tecken. Och i bakverkens.

Pepparkaksbiscotti i halvlek

Jag, Jessica och Anna köpte hem sushi och bakade julgodis i lördags. Det var förstås väldans mysigt och vi eldade för fullt i kaminen och lyssnade på julmusik av tveksam kvalitet. Däremot tror jag att jag fick någon form av sockerbaksmälla i dagen efter. Huvudvärk och irritation ackompanjerade således söndagens bakningsorgie hemma hos mamma och pappa, en känsla som förstärktes av att väsentliga ingredienser till bakningen saknades. Den stora behållningen var att jag fick träffa mina föräldrars nya hund, Anton. Det har känts väldigt tomt efter Everts bortgång för ett par år sedan, inte minst efter att den sista av katterna dog i somras. Anton är ett välbehövligt tillskott i familjen och han tyckte att det var väldigt intressant med bakning, även om han var betydligt mindre gamig än de flesta av hans föregångare har varit.

 Lussekatter och en hel del godis blev det trots allt men nu börjar jag vara så less på allt vad sötsaker heter att jag idag tog med mig skiten till jobbet för att utfodra julgrisarna på kontoret med resterna. Mycket av det lyckades vi i alla fall sätta i oss igår kväll då det var lite gamla rävar här på glöggsamkväm. Som tur var hade vi lite ostar också till glöggen vilket kändes något mer tilltalande efter två dagar med näsan djupt nere i kolasmeten. På dryckesbordet stod Gluhkriek, Kall & Varm, Duvenkroks och julmust.

Cakepops á la Anna

Macarons á la Anna

I morse kände jag mig inte heller direkt som någon disneyprinsessa när jag vaknade. En parentes är att jag väldigt sällan blir bakis av alkohol och att jag knappt druckit någonting alls på flera veckor. Den enda rimliga slutsatsen är att jag nästa jul ska satsa mer på att brygga glögg och dricka sprit än på godis. Hur som helst fick jag inleda dagen med att skotta fram brevlådan från den enorma plogvallen och komma fram svettig och sen till jobbet. Väl där var det slut på kaffet och både internet och telefonin låg nere (vilket kanske var tur för delar av personalstyrkan som annars skulle ha fallit offer för ett avgrundsutbrott i telefonen). Nu känner jag mig redo för att lämna måndag, tack, hej, over and out.