Må dåligt-film och snöskottning

I vanlig ordning vet jag inte vem som stal veckan eller var den tog vägen men så var det fredag igen. På fredagsmenyn stod inga våldsamma kalas denna vecka utan det blev ett biobesök med Anna. Svinalängorna blev det. Det var ingen avancerad story eller nåt sånt men helt enkelt gripande och välspelat. Jag var så inne i en väldigt känslosam scen att det tog en tre, fyra ringsignaler innan jag ens fattade att det var något praktmongo till fårskalle som hade mobiltelefonen på. När han väl svarade var jag dock helt på det klara med detta och önskade bittert att jag satt bakom personen och var beväpnad med en popcornhink. Nåväl, filmen var sevärd, kanske lite onödig att se på bio men helt nödvändig om du vill må lite dåligt en stund. Sedan jag kom hem har jag mest lodat runt på det världsomspännande datanätet, bortsett från några pliktskyldiga spadtag runt bron.

Nej, jag kan inte se gladare
ut än så här på bild. 

Efter en eon av ältande över vad jag skulle göra av mitt hår lade jag mig igår ändå i vanlig ordning platt under Lisas sax på Hårizont. Egentligen har jag funderat på att spara ut det lite ett bra tag nu men jag klarar helt enkelt inte av processen. Det går bara inte. En hjälm med ankstjärt är helt enkelt inte en frisyr min fåfänga klarar av att bära upp ett par månader innan den smärtsamma gränsen är passerad tills dess att håret går att sätta upp. Så nu har det åkt en hel del och det är så fantastiskt skönt att vara trimmad och halvflintis igen. Tjockt hår måste vara det mest överskattade attributet jag kan komma på. Nu ska jag njuta fram tills uppskattningsvis februari då hjälmen och ankstjärten börjar smyga sig på igen.

Igår och idag fick jag nöjet att äta (och laga förstås) den goda soppan som jag skrivit om här tidigare, den med tomatbas och fisk i med recept från Arla. Förra gången gjorde jag den på torsk och gravad lax, denna gång med torsk och kallrökt lax. Mitt tips är att det är faktiskt är snäppet godare med gravad. Om man ändå tar rökt lax ska man inte ta så mycket eftersom det rökta nästan tar över all smak (även om det förstås är grymt gott ändå) och kan göra soppan lite väl salt. Och jag är ju ändå ett rätt stort fan av salt så det borde ju säga en del.

Njasi...

Nu är jag i halvlek i julgodisbakandet. Den sista bakningen kommer att bli hemma hos mamma och pappa på söndag och innan dess ska jag, Jessica och Anna förlusta oss med kavlar och förkläden imorgon. Nu börjar jag dock bli lite less på godis så vi får se vad det kan tänkas bli för något. Förra helgen när jag bakade med Elin blev det skrämmande mycket godis och det mesta var gott dessutom. Däremot testade jag att göra brända mandlar också och det var ju... sött... På slutet gick jag bananas med mandlarna och blandade ihop dem med det mesta jag hittade och inte blev det så mycket bättre av det. Men nu har jag provat i alla fall.