Mätt igen

Julfirandet blev jättetrevligt och det var riktigt kul att få sällskap av Danne och hans föräldrar på julafton. Jag var bara lite småseg eftersom jag inte lyckades smita ifrån min förkylning trots ihärdigt gurglande med Jodopax. Inte blir man så pigg av att sitta framför brasan och äta konstant i sju timmar heller. Mamma och pappa höll sig ovanligt lugna i år och inga större utbrott från köket nådde mina öron. Jag och Jessica höll oss på behörigt avstånd i TV-soffan under dagen och när resten av julfirarna anlänt påbörjade vi första ronden av frosseri. För den som inte sedan tidigare är bekant med min familjs absurda julvanor kan jag berätta om hur det brukar gå till de flesta jularna:

Någon gång vid kanske åttasnåret brukar mamma gå upp och sätta igång med att slamra så gott det går för att få upp oss övriga drönare. När hon fått fart på oss äter vi frukost och därefter öppnar vi de julklappar vi införskaffat och lagt under granen kvällen innan. Så långt helt normalt med andra ord. Någon gång därefter brukar något hända med stämningen. Mamma och pappa börjar tjafsa om det organisatoriska, vem som glömt att förbereda vad, vilka bord vi ska använda, vilken ordning vad ska tillredas osv osv. Tonen brukar kunna bli lite otrevlig, rösterna höjas och här någonstans smiter jag och Jessica ut på en promenad. När vi kommer tillbaka tittar vi på Kalle och låtsas att det är jättebra medan vi trycker julgodis. Tidigare år har de få personer som tillhör släkten brukat släntra in här någon gång men på grund av omständigheter såsom döden, en medföljande arvstvist och djävulskt dålig stämning kommer detta nog inte att äga rum i framtiden. Efter att ha tittat på Kalle Anka och konstaterat att de nya Disneyfilmerna verkar jättekonstiga och dåliga brukar det dra ihop sig till mat och det är nu det absurda börjar. Som de flesta andra brukar vi ha i stort sett samma rätter på julbordet varje år och knappast mindre än någon annan. Janssons, skinka, köttbullar, korv, sill, gravad och rökt lax, strömming, revbensspjäll osv. Det riktigt sjuka är att vi utöver detta även brukar ha en varmrätt. Vanligtvis brukar det röra sig om typ en potatisgratäng och någon stek, oxfilé eller dylikt, alltså något som inte har ett dyft med julen att göra. Behöver jag förklara att de flesta brukar protestera högljutt mot detta och mest halvligga över bordet och flämta när vi motvilligt petat i oss varmrätten? Självklart äter vi dessert också men det brukar bli lite senare. Varje år har vi klagat på det här och försökt få upphovsmannen till galenskapen (pappa) att kapitulera och varje år är det som att prata med en vägg. Det nya för i år var att vi åt julmaten tidigare, vid ungefär 14-tiden, för att sedan äta varmrätten runt 19.30 och det var faktiskt ett koncept som var snäppet bättre. Inte för att någon såg direkt utsvulten ut lagom till andra måltiden men man behövde i alla fall inte inta framstupa sidoläge under köksbordet. Däremot ångrade jag att jag hade tagit på mig att göra just en cheesecake till efterrätt då det kanske inte var det man längtade efter mest efter maten. Den var dock god så jag tänkte bjuda på receptet:

Cheesecake med apelsin och pepparkaka

Botten:
150 g pepparkakor
150 g digestivekex
150 g smör
Fyllning:
400 g philadelphiaost
6 ägg
1,5 dl socker
2 msk rivet apelsinskal
4 msk färsk saft från apelsin
Topping:
2 dl crème fraiche (ta gärna lite mer)
vaniljsocker efter smak


Smält smöret. Krossa kex och kakor i mortel och blanda med smöret. Tryck ut smeten i en form med löstagbar botten (helst minst 26 cm i diameter). Förgrädda skalet i tio minuter i 175 grader. Ta ut och låt svalna något. 
Blanda philadelpihaost och socker i en bunke och rör ner ett ägg i taget och till sist apelsinsaft och -skal. Häll allt i formen och grädda i ytterligare ca 40 minuter. Låt svalna. Rör ihop crème fraiche och vaniljsocker (eller florsocker) och bred på kakan innan servering. Pimpa den med några smulade pepparkakor.