Raaaaaggaghhhhh!!!!

Läs inte vidare om det var allmän pepp och livsglädje du ville ta del av idag. Nu ska ilska bearbetas.

Den här dagen började ovanligt bra för att vara en måndag. Jag somnade rätt tidigt igår och vaknade hyfsast pigg och utvilad. Det var inget större katastroftillstånd än vanligt på jobbet och jag ville inte dö eller döda någon på hela förmiddagen. Sedan gick det utför och inte minst med humöret. Spolningen av öronen som jag skrev om tidigare hade jag skjutit på och bokat en tid för i eftermiddags kl 15. Eftersom jag inte trodde att det skulle lyckas och hade dåliga erfarenheter av temporär dövhet efter spolning lades besöket vid just den tiden så att jag skulle kunna få träffa en läkare för en sugning av öronen istället direkt efteråt (det är inte så mycket skönare än det låter men det fungerar i alla fall). Men nej. Mycket riktigt besannades mina farhågor och efter att den snälla sköterskan pumpat in 10-tals liter vatten i båda lurarna satt jag där med precis lika mycket vax men även en betydande mängd vatten i varje öra. I någon timmes tid hörde jag knappt någonting och fortfarande är det väldigt burkigt och nu dessutom ont i det ena örat.

Men inte fick jag träffa någon läkare. Eller jo, jag fick träffa honom. Han tittade i mina öron, skrattade åt mig (som han alltid gör) och tyckte att det var inflammerat där inne och att det nog skulle göra ont att suga, så istället fick jag någon ny gegga att droppa i öronen och en ny härlig tid på onsdag. Om han ska suga ut eländet då eller vad han tänker hitta på vet jag faktiskt inte men jag hade önskat att det inte alltid krävdes tre läkarbesök efter varandra när jag besöker vårdcentralen. Min andra önskan är att inte ha en läkare som är som Reggeabusschauffören och min tredje önskan är att någon skulle lyssna på vad man säger från början. Min fjärde önskan är att jag inte skulle behöva ta mig ända bort till Dragonens hälsocentral. Därför kan kanske ett byte till Ålidhems vårdcentral innebära att både min andra och min fjärde önskan infrias. Om någon vet av några riktiga stolpskott på Ålidhem får ni mer än gärna hänga ut dem här så att jag slipper mer förödmjukelse än nödvändigt om jag får möjlighet att välja läkare själv.

Så till min femte önskan, vilket kanske har gjort mig mest förbannad idag: min cykel. Jag ska fanimej skriva en bok om min cykel snart. En helvetes, satans skithög till järnhäst är vad den är och jag förbannar dagen den tillverkades. Hade den varit gammal och skruttig hade jag lätt förlåtit den men det som gör mig så upp över öronen rosenrasande är att den har betett sig illa ända sedan den kom från affären för knappt fyra år sedan. Jag önskar att jag hade reklamerat den då jag ännu hade konsumentköpslagen på min sida men nu gör jag snart som hon med symaskinen på Blocket istället. Det som gjorde mig vansinnig idag var dock egentligen inte cykelns fel utan det som hände var att ett av mina sprillans nya dubbdäck helt oförklarligt sprack upp. Att jag därför fick gå till Iksu (och med nöd och näppe hann i tid) och därmed utsättas för dubbelt så lång tid av idioter på cykelbanorna och vägarna gjorde mig inte mer from i sinnet. Vad är det med att vara i vägen så mycket det bara går? Vad har jag missat? Blir man en lyckligare människa av att störa sina medmänniskor så mycket som möjligt? När jag har skrivit boken om min cykel ska jag i alla fall skriva en hyllningsbok till min snälla far som alltid ställer upp och kommer och reparerar skithögen vilket han ska göra redan imorgon. En snäll, händig och pensionerad pappa kan vara bland det bästa man kan ha, särskilt om han bor i samma stad.

Sådär, nu känns det bättre.