Småsegt läge

Den skrynkliga sanningen om mig

Idag känner jag för att ta mig för något. Men jag vet inte vad. Hela helgen har varit lite småseg än så länge så det enda rätta vore nog att fortsätta på den här banan och göra något inte alltför upphetsande men ändå småpyssligt. Det kan vara så att jag borde städa garderoben. Ibland misstas jag av min omgivning för att vara pedant. Min tanke med detta inlägg var att tydliggöra att det är helt fel. Jag har däremot förfinat raggarstädandets konst och väljer med omsorg var krutet ska läggas. Jag lägger det inte på garderoben. Det ser ofta liknande ut på jobbet med ett skrivbord som badar i pappershögar. Oftast har jag rätt bra koll på läget ändå i röran och vet vad jag ska göra medan en del människor är helt oförmögna att fokusera om skrivbordet inte ser ut att vara preppat för operation. För min del är det på något sätt som att jag påminns om att jag har mycket att göra och jobbar mer effektivt i min röra. Men när det kommer till garderoben börjar till och med en slarver som jag att ledsna. Vi får se om jag gör något åt saken eller inte men min tanke var att jag måste skämmas nu om jag inte ikväll postar en bild på min nystädade garderob. 

I fredags hade jag nöjet att få återse mina gamla homies från förr i tiden för en afterwork på Invito. Det är lustigt att även om jag träffar dem ungefär en gång per år nu för tiden så är det precis samma människor fortfarande och det är som att man kan återuppta samtalet man avslutade för ett år sedan utan problem. Mycket kan ju hända på ett år eller så men det har liksom ändå ingen betydelse. Fem timmars sörande rann iväg som på en kafferast och det bästa av allt var att vi bokade in en ny session om en månad. Det tar sig!

Gårdagens middag var ett resultat av obeslutsamhet och ovilja att gå ut i survädret. 

Köttfärsgratäng med pasta

750 g nötfärs

2 rödlökar

2 morötter

3 vitlöksklyftor

1 paket krossade tomater

körsbärstomater på burk

några soltorkade tomater

1 msk tomatpuré

worcestersås

kalvfond

basilika

kanel

anchochilipulver

salt & peppar

1 paprika

ca 1 liter pasta

1,5 dl grädde

riven ost

Koka pastan knappt färdig och skölj av den i kallt vatten.

Bryn köttfärsen, tillsätt skivad lök, hackade morötter och pressad vitlök. 

Häll på tomater, fond, worcestersås och kryddor. Klipp ner bitar av soltorkade tomater (du får skära om du vill men det är roligare att klippa). Låt koka en stund. 

Lägg pastan i botten av en ugnsform. Lägg på strimlad paprika. Bred på köttfärssåsen. Häll på grädde och toppa med riven ost. Ställ den i 200-225 graders ugn tills osten fått färg (ca 15 minuter kanske, det är inte så noga eftersom allt redan är tillagat). 

Tanken var ursprungligen att skoja till det med lite getost eftersom det fanns en bit hemma men då den i tysthet hade mött sin skapare i kylskåpet fick det bli prästost istället. Annars hade förstås fetaost också varit väldigt passande till men latheten utgjorde som sagt ramarna för den här rätten. Det blev ändå riktigt gott faktiskt, 7/10. Jag drack Millefiori (2769) till, det italienska vinet som fick agera låtsas-amarone på vinprovningen och som inte var hundra till oxrulladerna hos Ola och Linnea. Till den här maten passade vinet faktiskt jättebra och jag antar att det var för att den var lite mindre smakrik och fet vilket gjorde att inte vinet försvann helt.