Hipstern vs husmodern

Jag har börjat fundera på vad det egentligen är som utmärker en hipster. På något sätt har jag väl trott mig ha en hyfsad uppfattning om vad som karaktäriserar en hipster men nyligen slog det mig att hipstern nog egentligen inte är något nytt under solen. Är det egentligen inte någon som leker husmoder fast iklädd en viss typ av kläder, mindre klädsam ansiktsbehåring och utan någon form av självuppoffrande egenskaper som man nog ofta förutsätter att den goda husmodern besitter? En man som leker husmoder för sitt eget nöjes skull med andra ord. Men vissa skillnader kan man nog också se i vilka projekt husmodern vs hipstern tar sig an, tänker jag mig. Medan husmodern har fullt upp med att bedriva Projekt Överlevnad För Familjen tar hipstern gärna projekten ett steg längre. Om det är husmoderligt att skörda sin rabarber och koka rabarbersaft så ska det kanske ändå till en hipster för att i sin tur koka en trögflytande balsamico av samma rabarbersaft, bara för att se om det funkar. Just detta gjorde jag i somras och det var anledningen till att jag började fundera på om det gjorde mig till en hipster eller till en husmor. Mitt svar är att det nog var varken eller, dels var jag bara uttråkad, dels undrar jag om man verkligen kan vara en hipster om man a) saknar karaktäristiskt manlig ansiktsbehåring, b) kan reflektera över sitt eget hipster-varande eller icke-hipster-varande. Lite som med demens eller allvarlig psykisk sjukdom tänker jag mig. 

Hipstersaft?

Nåväl, det var bara en utsvävning med det ursprungliga syftet att motivera varför jag har hemgjord rabarerbalsamico hemma. Den blev för övrigt okej men eftersom jag inte är en riktig husmor hade jag aldrig kokat rabarbersaft förut och gjorde den således alldeles för söt vilket gjorde att balsamicon inte smakade ett dyft rabarber. Den funkar däremot bra i matlagning i olika sammanhang men om jag provar igen ska jag göra surare saft som bas. I korta drag kokade jag rabarberbitar i lite vatten och silade genom en saftmaja. Det silade gojset fick koka med vatten och socker tills det blev en väldigt söt koncentrerad saft. Saften blandade jag sedan med vinäger och här testade jag flera olika sorter på vitvins, rödvins-, balsam- och äppelcidervinäger och även en blandvinäger. Blandvinägern blev nog den bästa har jag för mig. Det fick koka ganska länge och tids nog (efter kanske en halvtimme eller mer) blev den karamelliserad och tjockflytande. Här gäller det att se upp för en av satserna har jag fortfarande inte lyckats få ut ur flaskan för den hann bli som klister. Min slutsats är alltså att det är koktiden som är avgörande för konsistensen eftersom jag använde samma saft till alla satser. 

Idag smaksatte jag en yoghurtsås med rabarberbalsamico och ajvar relish men nu vet jag inte om jag längre orkar berätta vad jag hade såsen till och vad inlägget egentligen skulle handla om. Snart kanske.