Min privata serviceinrättning, aka pappa fungerade klanderfritt igen. Jag pumpade lite liv i Tant Gredelin om någon minns henne, min gamla trotjänare till järnhäst som alltid stod upp i vått och torrt för mig från mellanstadiet, och lyckades med nöd och näppe ta mig till jobbet igår. När jag kom hem på lunchen hade min rara far reklamerat och bytt det eländiga däcket och cykeln var återigen körduglig. Nu har han ett lass kakor innestående. Vi handlar med händiga tjänster och kakor i vår familj så det är tur att jag gillar att baka.
Detta framsteg innebar att jag enkelt kunde ta mig till stan för amarone- och chokladprovningen på Systembolaget som jag, Rebecca och Martin hade bokat. Så otroligt bra det var! Jag rekommenderar verkligen vinprovningar på Systembolaget för den som aldrig har varit på någon. Man lär sig en hel del och får prova mycket gott, inte minst på provningen igår. Dessutom kan det bli rätt uppsluppen stämning efter ett tag för det verkar inte vara strykande åtgång på spottkopparna direkt. Fem viner provades varav fyra var riktiga amaroneviner och ett var en joker, en fuskamarone kan man säga. Alla provades i blindo och fick beskrivas och diskuteras och vi fick även gissa vad vi trodde att varje vin kostade. Sedan gick vi igenom dem och jämförde med Systembolagets provningsgrupps utlåtanden och fick veta vad det var för viner. Därefter fick vi olika typer av choklad att testa vinerna till och den gick inte heller av för hackor. Det roliga var att jokervinet visade sig vara Millefiori som vi drack till oxruladerna i helgen. En slutsats jag kan dra av det hela är att sammanhanget spelar otroligt stor roll för hur vinet upplevs. Jag hade inte en aning om att det var det här vinet jag satt och sörplade på igår. Det utmärkte sig dock en del från de övriga och man kunde faktiskt gissa att det var jokervinet. Något annat roligt var att det vinet jag tyckte bäst om på provningen var en nyhet (tyvärr var den nog tillfällig) som bara kostade 159 kronor. Här ska handlas.
Farsen på vårdcentralen fortsatte idag. Det började med att apparaten inte fungerade som den skulle så vi fick leta upp ett annat rum och vänta tills det blev ledigt vilket tog ungefär en halvtimme. Sedan gick det något bättre och även om proceduren är förbannat obehaglig så kom i alla fall en hel del ut. Läkaren skrattade konstant och verkade tycka att det var jättekul. Det tyckte inte jag. En annan grej som jag har noterat nu de senaste tre gångerna jag varit på den här vårdcentralen är att det är populärt att öppna dörrar till undersökningsrum även om det lyser upptaget, alternativt att inte tända upptagetknappen när man har en patient. Min läkare gick in i säkert fem upptagna rum, både där det lyste och inte och vid tre tillfällen öppnades dörren när jag var patienten. En gubbe var visst jätteintresserad av min öronsugning och stod länge och väl och glodde innan hans läkare fick ut honom ur rummet. Så mitt tips om någon nu tänkte besöka den här gudsförgätna vårdinrättningen är att se till att vända dina privata kroppsdelar från dörren om du inte är väldigt ogenerat lagd. Som sagt kom i alla fall en del ut och det var inte så skönt. Tyvärr märkte jag efteråt att jag nu hör mycket sämre på det ena örat. Jag hoppas verkligen att det här är något temporärt för tålamod börjar bli en bristvara i det här sammanhanget och eftersom jag har lagt lika mycket pengar på de här vaxpropparna som på amaroneprovningen så börjar det kännas lite... ovärt..
Kommentarer
Skicka en kommentar