Har jag inte skrivit något sedan i måndags? Nähä. Men när jag tänker efter så har jag nog varken haft tid eller så mycket intressant (till skillnad från alltid annars...?) att berätta om. En rätt bra vecka även om jag börjar fundera på om det är okej att klaga lite på kylan snart? Jag hade gärna velat klämma in något yogapass den här veckan men den planerade dagen kände jag bara att jag inte orkade bege mig ut på cykeln en gång till. Kylan i sig har jag inte så jättemycket problem med (förutom ekonomiskt snart då med tanke på senaste elräkningen) utan det är just att ta sig fram som är jobbigt. Det tar en evighet och känns som att cykla i tjära.
En smula sugen på ett till långpass löpning var jag nog allt i morse. Men jag brukar dra gränsen någonstans där vid ungefär 15 minusgrader så det kändes inte så aktuellt idag. Istället blev det ett spinningpass och det visade sig gå så oförskämt lätt och bra att jag tog ett till direkt efter. Om två veckor är det ju spinningvasan på Iksu så jag får väl betrakta det som uppvärmning inför det. Då sitter man visst och trampar under Vasaloppet, tittandes på loppet på en TV-skärm och håller på tills den första går i mål. Ryktet säger att det bjuds på blåbärssoppa även i spinningsalen. Om jag lyckas boka mig någon plats så ska jag definitivt gå, även om jag aldrig cyklat längre än två timmar i sträck förut. Men det ska nog gå. Det är väl bara att gå därifrån om man inte orkar antar jag.
Igår åt jag middag på TC med Mikaela (som snart fyller år, hipp hipp hurra!) Anna och Elin. Gott var det och jag kan rekommendera fiskgrytan med citrusaioli som jag åt. Förresten gjorde jag en egen fiskrätt i början på veckan som jag tänkte dela med mig av. Just nu kommer dock Jessica och Danne precis när som helst så det kanske blir en redogörelse imorgon istället. Vi ska göra sushi och sedan blir det lite festligheter med Singstar på kvällen. Jag har drömt två gånger senaste veckan att jag har skrålat för kung och fosterland (jag var Boy George natten mot måndag) så jag antar att jag är taggad till tänderna. Min sångröst är verkligen bedrövlig men med stigande ålder har man ju fördelen att sluta bry sig om oväsentligheter så det gör inte så mycket. Jag väljer i alla fall att betrakta det på det viset. Ett annat sätt att se på saken är förstås att jag inte har vett att skämmas längre.
Kommentarer
Skicka en kommentar