Vart tog de sockerstinna barnen vägen?

Då var det tredje påsken man firar som husägare och likaså tredje gången man misslyckas med påskförberedelser. Nu syftar jag inte på att blåsa ägg och pynta ris utan förstås på att inhandla enorma mängder lågkvalitativt godis i glada färger för att mätta kvarterets ungars bottenlösa sötsug. Facebook hade vänligheten att påminna mig för några timmar sedan och således pallrade vi oss faktiskt iväg till Maxi där vi stod och trängdes med alla andra sockerkåta fåntrattar med våra turkosa plastspadar i högsta hugg. Det är en jävligt vidrig företeelse när jag tänker närmare på det men jag väljer att låta bli och fogligt rätta in mig i ledet istället. Jag har alldeles för lätt att få hypokondriska tvångstankar och ska försöka att bespara mig ytterligare ett område. Något som fascinerade mig var att det fanns ett helt arbetslag med godispåfyllare på Maxi och de såg ut att ha det rätt svettigt. Herregud, det är precis samma dåliga godis som vanligt! Skillnaden vid påsk är att det då även finns lösviktsgodisets bottennapp dragéägg, oftast är några kronor billigare och att man har ett par extra lediga dagar på sig att ledsna på det. Men tydligen inträffar någon form av masspsykos vid den här högtiden. Nu sitter vi i alla fall här med ett kilo dålis men antagligen peakade påskkärringarna redan för ett par timmar sedan och ligger nu och flämtar någonstans för nu lyser de i alla fall med sin frånvaro. Jag försökte ju i alla fall, okej?  

Idag hade jag den stora äran att bli bjuden på långkok. Niklas var nämligen ledig och passade på att greja Pulled pork. Det var oprövat för min del och faktiskt mycket godare än väntat. I korta drag tog han en skinkstek och tillagade den i en lergryta. Först hade den marinerats sedan igår och marinaden fick åka med ner i grytan tillsammans med lök och en radda kryddor. Sedan fick den gosa omkring inne i ugnen i 150 grader i fem timmar. När man sedan tog ut köttet såg det lite ut som grillad kyckling till utseendet men var mycket mörare och godare. Till det hade han gjort coleslaw och en grymt god barbequesås på whiskey och rökextrakt. Pitabröd, tomater och avokado till det. Betyget blev 8/10 och slutsatsen jag drar av det är att Niklas borde göra mat oftare. Jag misstänker dock att det här tog en redig stund och varje recept var noggrant framletat, handlat efter och uppmätt med en kemists precision. Man kan nog säga att hans bord är nördmatlagning medan mitt är Kajsa Warg-matlagning. 

Mitt eget skapande har idag sträckt sig till en chokladtryffelkaka. Så här ser den ut nu men min tanke var ett skära upp den i mindre bitar som man kan äta mer som praliner imorgon. Jag råkade få ett infall och köpte konstigt strössel, fråga mig inte varför. Kakan har jag i alla fall gjort tidigare i lite olika tappningar och den är pinsamt enkel men blir väldigt god. Antingen kan man äta den som tårta tillsammans med grädde eller som sagt mer som praliner. Receptet har jag hittat på arla.se

Chokladtårta med tryffel

Botten:

150 g smör

3 dl socker

1 dl kakao

2 tsk vaniljsocker

2 ägg

2 dl mjöl

en nypa salt

Tryffel:

1,5 dl vispgrädde

2 msk smör

200 g mörk choklad (eller 50/50 mörk/mint)

valfri garnering, t.ex. konstigt strössel

Smält smöret till kakan i en kastrull. Rör ner socker, kakao, vaniljsocker, salt och ägg. Rör sist ner mjölet till en slät smet. Häll in en form i storleksordningen 24 cm i diameter. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader i ca 20 minuter. Den ska vara lite kladdig i mitten förstås men inte alltför lös. 

Gör tryffeln under tiden. Koka upp grädde och smör. Ta från värmen och rör ner chokladen bruten i bitar/hackad och rör till en jämn smet. Låt den halvstelna en stund. 

När kakan har svalnat och tryffeln har halvstelnat brer du på tryffeln på kakan och låt den sedan stå kallt minst en timme före servering.