måndag 2 juli 2012

Och de åt och drack. Och de drack och åt.

Den här helgen gick i stort sett helt i matens och dryckens tecken. Vilken tur då att jag har en blogg med just detta fokus så att ingen förhoppningsvis ska bli alltför besviken. Om du däremot inte går igång på mat- och vinautism så rekommenderar jag dig att sluta läsa nu.

Maten åts på bortaplan och tillika uteservering i fredags. Det var inget speciellt att rapportera om där, annat än att jag har noterat att lammburgare verkar vara av yttersta nöd på alla menyer i afterwork-sammanhang. Har det alltid varit så? Kvällen avrundades i mogen tid (läs 19:30) för en promenad hem och en kväll i sällskap med ett par kilo rimmat sidfläsk och en flaska rapsolja. Riktigt så hungrig var jag förvisso inte men man hade ju fint folk att imponera på kommande dag och ska man confitera gäller det att börja i tid. Här har jag beskrivit processen tidigare och det var överlag samma tillagning och tillbehör den här gången, d.v.s. blomkålspuré, karamelliserad rödlök och äppel- och ingefärspuré. Tycker man inte att det är tillräckligt att hålla på ungefär ett dygn med matlagningen kan man ju alltid rimma fläsket också istället för att köpa färdigrimmat. Det har jag än så länge inte provat eftersom livet och en del annat har kommit emellan men vill man hemskt gärna prova det så finns det tips här.

Från förra tillagningen, då med knaperstekt svål till också.
       

Jag ville gärna prova både rött och vitt vin till denna rätt och på den vita sidan föll valet på Vicar´s Choice Barrel Fermented Chardonnay (2188), ett torrt, fylligt och smakrikt vin från Nya Zeeland. En av anledningarna var att jag efter en sökning med Systembolagets nya funktion "Vad passar till?" bland andra fick upp just det här vinet som förslag och när jag sökte omvänt på vinet och förslag på passande maträtter till fick jag upp en fläskrätt med väldigt liknande smakkomposition. Dessutom tror jag mig ha druckit vinet tidigare och tyckte om det (tyvärr minns jag inte till vilken mat, men jag tror att det var en Halv åtta hos mig-tillställning, någon som var där som känner igen det?).
När det gäller det röda vinet frågade jag personalen på Systembolaget om tips och fick lite otippat förslaget Cline Zinfandel (22283). Själv hade jag nog gett mig på något lite mindre fruktigt men då jag ändå gillar vinet mycket tänkte jag att det förstås måste provas. Slutsats? Båda passade riktigt bra till maten men kanske framförallt det vita, samtidigt som det röda i sig självt är snäppet godare.


 Även till förrätten blev det två olika viner. Eftersom huvud- och efterrätt var ganska mastiga fick förrätten vara en rätt enkel anrättning bestående av en salladsbädd med en skiva kallrökt lax, skivade jordgubbar och rostade pinjenötter med en svartvinbärsvinägrett på (tanken var även avokado men då fyra av fem var otjänliga som människoföda och den femte omogen så tror jag att jag ger upp det här med avokado över huvud taget en tid framöver). Det blev gott ändå och på vinsidan var jag inne på något i kategorin Druvigt och blommigt men var lite osäker eftersom rökt lax och jordgubbar kan tyckas vara en småknepig kombination. Tipset jag fick på bolaget var i alla fall ett franskt vin, Torrt, druvigt och blommigt, från Alsace. Jag håller i och för sig inte med om benämningen torrt, då det har en del sötma i sig, men skit i det, vinet var jättegott. Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve (5244) heter det och det funkade hur bra som helst till maten. Vi provade också ett mousserande och det är ju alltid gott och festligt men det franska vann på matchningen.



Efterrätten stod Rebecca och Martin för och det var en samling fantastiska ostar från Duå. Stina hade kokat vansinnigt god marmelad till bestående av björnbär, blåbär, muscavodosocker, choklad och kanske något jag har glömt. Till detta drack vi det fantastiska portvinet som jag fick när jag fyllde år, Graham's Vintage Port (8183), från 1991 (även känt från portvinsprovningen vi var på i vintras). Jag hade också en flaska Smith Woodhouse 10 Year Tawny (8055), mest för att jämföra då det sägs att gamla portviner tappar mycket efter öppning. Jag tycker att den öppnade smakade lite mer eldigt och spritigt än den oöppnade, men då var även den oöppnade ca 450 kronor dyrare och av en annan typ. Dyrvinet är kort och gott så jävla svingott att man blir salig och stort tack tackelitack till Niklas mamma som gav mig det i present.


Förlåt, förlåt kära gäster för att ni mådde sådär i söndags. Hoppas det var värt det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar