lördag 26 februari 2011

Revanschburgare och fettrefill

Det här med sol och blidväder är ju inte direkt något man har vältrat sig i de senaste månaderna så det är lätt hänt att man blir som en kalv som släpps ut på grönbete när förutsättningarna råkar vara precis sådana och till råga på allt en lördag efter en sovmorgon. Det var väl förvisso lite sisådär med grönskan ute men ändå perfekta förhållanden för ett långpass löpning. Av någon anledning var det till råga på allt inte alls så galet mycket folk ute som det borde ha varit i förmiddags så det var faktiskt rätt lugnt och skönt. Det var först när jag passerat toppen på Nydalasjön jag insåg att jag hade haft medvind hela tiden så resten av rundan blev något motigare men det gick ändå riktigt bra och nytt distansrekord slogs, cirka 17 km på ungefär 1,35. Eftersom jag kör med Run Keeper i telefonen så pausar jag mätningen när jag själv tar en paus så jag mäter bara aktiv tid men jag är ändå väldigt nöjd eftersom jag har ökat både distans och tempo sedan jag började mäta. Under alla år jag har sprungit (även om det varit väldigt periodvis) har jag alltid sprungit omkring en mil och sällan längre och jag hade inte för mitt liv inbillat mig att det skulle vara fysiskt möjligt att klara av en halvmara. Egentligen skulle jag nog aldrig ha kommit på tanken om det inte var för Mikaelas relativt nyfunna intresse för löpning och hennes storslagna planer på maraton i Berlin i höst. Så tack för inspirationen! Vi ses knappast i Berlin men ändå. 

Alla som någon gång närmat sig halvmaran känner nog till att det inte är så tvärenkelt att bli mätt längre stunder efteråt. Eftersom det dessutom ikväll var totalt stiltje i kalendern passade vi på att göra hamburgare. Med inspiration från tipset jag fick från Olov i inlägget om de skämda hamburgarna fick det denna gång bli hemgjorda burgare från scratch med lite smarriga tillbehör. Till och med jag blev väldigt mätt och just nu sitter jag och försöker smälta maten för att förhoppningsvis kunna få plats med lite Ben & Jerry-glass så småningom. Receptet i original hittar du här:  http://thepioneerwoman.com/cooking/2010/08/mushroom-and-swiss-sliders-with-spicy-fry-sauce/ men självklart är det lite modifierat. 

Mushroom and swiss sliders with spicy frysauce
Burgarna:
drygt 600 g nötfärs
lite worcestersås
lite grädde (ca 1dl?)
salt & peppar
gruyereost
smör

Svampröran:
champinjoner i okänd mängd
1 gul lök
salt & peppar
vin (sort och färg är en smaksak)
smör

Såsen:
några matskedar majonnäs
turkisk yoghurt (mer än majonnäsen eftersom köpt majonnäs ju är ganska äckligt)
ketchup
chilisås
cayennepeppar

Tillbehör:
valfri sallad, men gärna avokado, grön sallad av något slag och tomater
ciabattabröd


Gör så här:
1:Blanda ihop ingredienserna till såsen och ställ kallt. 
2:Hacka löken och svampen smått. Fräs först löken i smör och tillsätt efter en stund svampen. Låt det fräsa en stund och tillsätt vin efter smak. Helst mycket vin förstås. Låt all vätska koka bort. Krydda. 
3:Krydda köttfärsen med worcestersås, salt och peppar och tillsätt grädde. Krama smeten och forma burgare. Tryck en grop i mitten på varje burgare för att de inte ska svälla upp så mycket. Stek burgarna i smör, först på ena sidan tills de fått bra färg. Vänd sedan och ös på en hög av svampröran. Lägg en skiva gruyereost på varje burgare, lägg på locket och sänk värmen. Låt de tillagas färdigt under locket. 
4: Dela bröden och grilla snabbt i grillpanna. Ät, njut, gråt (för att det tog slut). 

Nom nom nom nom nom
Uäääähhh.... =(




torsdag 24 februari 2011

Ur led är (hel)tiden

När jag nu har jobbat heltid i fyra veckor börjar jag inse att det går att vänja sig vid det också. Det har varit en något lugnare period nu efter jul men nu märks det att det börjar hända saker på jobbet så långtråkigt hinner jag då aldrig få. Den största omställningen är helt enkelt att plötsligt ha minimalt med fritid. Jag har försökt lägga upp träningen lite mer effektivt och koncentrera mig på färre pass men rejälare sådana för att ha någon ledig tid till annat emellanåt. Det har gått ganska bra måste jag säga och jag tror egentligen inte att det har någon betydelse alls om man tränar tre, fyra, fem eller sex gånger i veckan så länge man har ett vettigt upplägg anpassat efter frekvensen. De senaste veckorna har det oftast blivit mitt favoritspinningpass som är jättebra och grisigt jobbigt, ett till pass spinning eller löpning, ofta ett långpass, samt ett styrkebetonat fyspass, oftast Total Training. 

Något som dock tyvärr har fått stryka på foten är yogan vilket lätt gör att man börjar känna sig smidig som ett kylskåp efter några veckor med Total Training på schemat. Jag ska försöka hitta något sätt att lägga in ett yogapass varje vecka i anslutning till något annat pass för att spara lite tid. Det jobbiga med att yoga efter ett annat pass är att jag eftersvettas så mycket så ska jag kunna göra det med gott samvete måste jag nog köpa en egen yogamatta att ta med, annars måste yogan ligga före det andra passet istället. Just ikväll hade jag faktiskt bokat in ett yogapass som jag såg framemot men det fick jag avboka eftersom något annat kom emellan. Det som kom emellan var att någon viskat i VK:s reporter Ulf Meyers öra att vi sitter och trycker på en ny braskamin. Detta är tydligen hett stoff i lokaltidningssammanhang. Därför hade vi besök av en fotograf från VK ikväll vilket gjorde att jag fick sitta och mysposera framför brasan istället för i yogasalen. 

Dagens middag blev korvstroganoff men den gjorde Niklas och jag har dessutom inga bilder på den. Istället ska jag dela med mig av ett recept på grönkålssoppa som jag gjorde i söndags. 

Grönkålssoppa
500 g fryst grönkål
1 gul lök
ca 9 dl grönsaksbuljong
1,5-2 dl matlagningsgrädde
ev lite muskot
salt & peppar
maizena

Hacka och fräs löken i en gryta. 
Tillsätt grönkålen, helst lite tinad. 
Häll på buljongen och muskot och låt koka en stund. 
På med grädde och koka lite till. 
Red av med maizena tills konsistensen är bra. 

Börja med en mindre mängd buljong och späd hellre mer eftersom, det är lätt att den blir för vattnig annars. Servera med t.ex. kokta ägghalvor, lax, räkor eller fetaost. Den här gången blev det lite laxrester och ägg. Förra gången hade jag i fetaost och ägg och det blev strået vassare faktiskt. Nu blev det 6/10 i betyg, ett snäpp högre med fetaost i.  

Laxrätten jag gjorde förra veckan skulle jag ju redogöra för också. Inte för att jag hade någon tjusig bild på den heller men eftersom den var löjligt simpel men ändå fick 8/10 i betyg av Niklas så drar jag det ändå. 

Pastasås med lax utan krusiduller
500 g laxfilé
1 ask körsbärstomater
1 purjolök
1 paprika (tror jag. Jag kan ha fel. Men det är ju liksom en smaksak ändå). 
1 burk Crème fraiche Parmesan och vitlök
en skvätt vitt vin
salt & peppar

Strimla och fräs purjolök och parika. 
Häll i crème fraiche och vin och låt det koka ihop en stund. 
Skär laxen i mindre bitar och lägg i såsen. Låt den helst bara bli varm. 
Blanda ihop med kokt pasta och invänta applåderna. 

tisdag 22 februari 2011

Rätt med rått

Sushin i lördags blev nästan onödigt god och jag skulle vilja påstå att den vi har gjort hemma är den överlägset godaste sushin jag smakat. Med vi menar jag egentligen Danne då det är han som är sushikungen i sammanhanget. Vi övriga tog mästarens direktiv i köket, skar och hackade och gjorde bollar men jag tror att det är rätt ingredienser och rätt handhavande av riset som är hemligheten bakom grym sushi. 

Det blev bra uppslutning senare och de få som hade vett att skämmas gömde sig i köket medan duetterna och duellerna i Singstar haglade. Det finns två intressanta fenomen i Singstar: att man får bättre poäng ju senare kvällen lider/promillehalten stiger och att man hamnar i Twilightzone och aldrig någonsin kan ge upp före tresnåret. Helgen gick verkligen inte i sömnens tecken så jag har lite att ta igen där nu. 

Idag blev det en trevlig vardagsrätt med min nya bekantskap risoni (pasta i risformat). Betyg 7/10 på vardagsmatsskalan. Typisk Kajsa Warg-rätt. 

Risoni med grejer
ca 3-4 dl risoni
1 paprika
1 ask körsbärstomater
100 g fetaost
1 påse ruccola 

Koka risonin enligt anvisning (ca 11 minuter).
Strimla paprikan och fräs i olja på hög värme. Den får gärna bli lite välstekt. Grilla den gärna i ugnen  är också en bra idé om man har tid och lust. 
Skär fetaost i mindre bitar och halvera tomaterna. 
Häll av vattnet från risonin när den är klar. Blanda i alla övriga ingredienser så att det blir ljummet. Salta och peppra. Servera med t.ex. turkisk yoghurt blandat med ajvar relish och valfritt tillbehör, kött, fisk eller vad som finns. Vi passade på att prova färska köttbullar som man bara steker på. Det kändes lite fel på nåt sätt men ändå rätt. Mycket godare än frysta äckelbullar och bra om man inte ids göra egna. 

lördag 19 februari 2011

Långpass inne och sushi på g

Har jag inte skrivit något sedan i måndags? Nähä. Men när jag tänker efter så har jag nog varken haft tid eller så mycket intressant (till skillnad från alltid annars...?) att berätta om. En rätt bra vecka även om jag börjar fundera på om det är okej att klaga lite på kylan snart? Jag hade gärna velat klämma in något yogapass den här veckan men den planerade dagen kände jag bara att jag inte orkade bege mig ut på cykeln en gång till. Kylan i sig har jag inte så jättemycket problem med (förutom ekonomiskt snart då med tanke på senaste elräkningen) utan det är just att ta sig fram som är jobbigt. Det tar en evighet och känns som att cykla i tjära. 

En smula sugen på ett till långpass löpning var jag nog allt i morse. Men jag brukar dra gränsen någonstans där vid ungefär 15 minusgrader så det kändes inte så aktuellt idag. Istället blev det ett spinningpass och det visade sig gå så oförskämt lätt och bra att jag tog ett till direkt efter. Om två veckor är det ju spinningvasan på Iksu så jag får väl betrakta det som uppvärmning inför det. Då sitter man visst och trampar under Vasaloppet, tittandes på loppet på en TV-skärm och håller på tills den första går i mål. Ryktet säger att det bjuds på blåbärssoppa även i spinningsalen. Om jag lyckas boka mig någon plats så ska jag definitivt gå, även om jag aldrig cyklat längre än två timmar i sträck förut. Men det ska nog gå. Det är väl bara att gå därifrån om man inte orkar antar jag. 

Igår åt jag middag på TC med Mikaela (som snart fyller år, hipp hipp hurra!) Anna och Elin. Gott var det och jag kan rekommendera fiskgrytan med citrusaioli som jag åt. Förresten gjorde jag en egen fiskrätt i början på veckan som jag tänkte dela med mig av. Just nu kommer dock Jessica och Danne precis när som helst så det kanske blir en redogörelse imorgon istället. Vi ska göra sushi och sedan blir det lite festligheter med Singstar på kvällen. Jag har drömt två gånger senaste veckan att jag har skrålat för kung och fosterland (jag var Boy George natten mot måndag) så jag antar att jag är taggad till tänderna. Min sångröst är verkligen bedrövlig men med stigande ålder har man ju fördelen att sluta bry sig om oväsentligheter så det gör inte så mycket. Jag väljer i alla fall att betrakta det på det viset. Ett annat sätt att se på saken är förstås att jag inte har vett att skämmas längre. 

måndag 14 februari 2011

Alla hjärtans måndag

Ännu en måndag till ända och tydligen var det Alla hjärtans dag dessutom. Detta firade jag med ett tandläkarbesök på morgonen, lite personalavveckling på eftermiddagen och matrester på kvällskvisten. Hängt tvätt och plockat ur diskmaskinen har jag gjort också. 

60 kronor fick jag betala för att bli av med tre hekto tandsten och tandpolering, inte illa måste jag säga. Tydligen finns det något som kallas tandpeng eller nåt sånt. Om man då inte går varje år så blir det nästan gratis. Hur som helst borstar jag visst mina tänder för våldsamt och jag kan verkligen inte förstå det! Är jag verkligen en av fyra det talas om som borstar för hårt? Utan att hänga ut någon närstående skulle jag vilja säga att jag dansar fram med tandborsten i jämförelse ned vissa andra. Nu måste jag i alla fall byta till en mjukare tandborste, börja på baksidan och skölja med Flux för att få en glatt yta som tandstenen inte vill fastna på. Helst ska jag börja dricka kaffe med sugrör också om jag vill behålla mitt nya Hollywood-smil. 

Matresterna kom för övrigt från gårdagens middag, varav tillbehören i sin tur var rester från lördagens middag.

Färsbiffar med fetaost 
7/10
Biffar:
800 g nötfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
drygt 1 dl mjölk
3 msk ströbröd
2 ägg
150 g fetaost (gärna med örter)
basilika
timjan
salt & peppar
Sås:
Turkisk/grekisk yoghurt
ajvar relish
chilisås
flytande honung
sweet chilisås
pressad citron
chilipulver
Tillbehör:
Ugnsrostade rotsaker
Avokado


Gör så här:
Blanda ströbröd med mjölken och låt svälla en stund. 
Hacka lök och vitlök och blanda detta tillsammans med kryddor och ägg med färsen. 
Blanda ner mjölkblandningen och rör ner fetaosten i mindre bitar. 
Forma biffar (jag tror att de ska knådas lite mer än vad jag gjorde, mina blev lite lösa) och stek i olja tills de blivit genomstekta. 
Rör ihop såsen. Proportionerna är förstås en smaksak men poängen är syra, sötma och hetta i bra balans. 



Maten i lördags var helt enkelt pangasiusfilé stekt i grillpannan tillsammans med ugnsrostade rotsaker och en enkel sås. Även fast fisken inte var tillräckligt tinad och gav ifrån sig för mycket vätska blev den väldigt god. Det går nog helt enkelt inte att misslyckas med den där fisken. Typiskt att jag nyss hörde att odlingen är vansinnigt miljöförstörande. Såsen var i alla fall Crème fraiche med schalottenlök, senap och vitt vin från ICA, uppvärmt i kastrull med lite kantarellfond. Mycket smaskigt i sin enkelhet. 


Efter fiskmiddagen blev det portvinsprovning hos Rebecca och Martin. Vi testade fyra viner, varav tre var portvin och ett var en hemlig överraskning, förde protokoll och jämförde. Sedan fick vi veta vilka vinerna var och så testade vi dem tillsammans med olika ostar, kladdkaka, choklad och frukt. En given vinnarkombination var parmesan och portvin. Efter detta frossande i kombination med ännu ett långpass löpning i benen blev jag hysteriskt trött och höll nästan på att somna i värdparets soffa. Det är jättekul med dryckesprovningar i alla fall och man lär sig alltid en hel del. Hojta till om någon är sugen på en provning så är jag lätt på att dra ihop något snart. 

Gommar på helspänn och pannor i djupa veck


lördag 12 februari 2011

Bananvärk och rostad svål

Förvånansvärt fort gick arbetsveckan och faktiskt relativt friktionsfritt dessutom. En hel del blev gjort och några saker som känns riktigt kul och bra är på gång framöver. Det är skönt att få ta helg med frid i sinnet emellanåt. Dessutom fick vi igår revansch på förra veckans skämda hamburgare. Om man som jag tycker att hamburgerbröd kan kännas lite tråkigt ibland kan jag tipsa om frysta ciabattabröd på påse. På Maxi finns det en sort i en papperspåse som är bra (tyvärr minns jag inte vad det är för märke). Man kan tillaga dem antingen i ugnen eller först tina upp dem, dela och grilla en stund i grillpannan. 

Några gånger om året håller restauranghögskolan öppet för gäster och i höstas hade vänner ätit mycket gott och dessutom billigt i deras restaurang. Vi bestämde oss för att prova detta koncept i torsdags och temat var gris och ren. Konceptet att det var billigt (tror att femrätters hade gått på 250 kronor i höstas) var tydligen inte aktuellt längre utan det var snarare priser á la Rex. Däremot var det riktigt bra kvalitet på maten och alla var väldigt nöjda. Jag åt en vegetarisk förrätt med rostade rotsaker och ett mjukkokt ägg i en skål. Någon typ av tjockflytande soppa/kräm omslöt hela kalaset och det var en väldigt ovanlig och otroligt god smak. Till huvudrätt åt jag sida från gris med rostad svål till (fy fan så äckligt det är när man tänker på det, det är nästan så att jag ångrar mig), potatispuré och calvadosmarinerad äppelterrin. Som sagt var det väldigt bra mat och smakerna harmonierade jättebra men jag har insett nu att fläskkött inte är den stora favoriten utan nöt och vilt vinner ändå i de flesta sammanhang. Det är nog framförallt konsistensen på de fläskiga bitarna som jag har svårt för.  Det gick inte särskilt snabbt att få maten vilket inte var så konstigt eftersom det ändå är en ganska liten restaurang och vi var sex personer i sällskapet och vi åt väldigt olika rätter. Dessutom var de visst lite ovana med kassan så notan fick vi också vänta en stund på. Bortsett från att jag var ofantligt hungrig så gjorde inte detta särskilt mycket men jag lyckades naturligtvis göra bort mig kungligt. Jag var i full färd med att berätta en anekdot från jobbet där en kund hade klagat på en anställd för att hon var långsam. "Den där "piiiiip" är ju som en LUS!" återgav jag exakt i samma ögonblick som vår rara servitris uppenbarade sig med notan bakom min rygg efter en tids väntan. Hon bad så mycket om ursäkt för att vi fått vänta och jag gjorde inte ens kopplingen förrän efteråt. Då ville jag dö en smula. 

Tidigare i veckan då jag tittade på väderprognosen såg det ut som att det skulle vara svinkallt i helgen. Då blev det extra trevligt när det visade sig vara sol och sju minusgrader så jag galopperade ut på en långrunda igen. Tänk om vinter alltid var så här, då skulle vinter halva året kännas en aning mer legitimt! Träningsvärken från Total Training i onsdags hade inte riktigt släppt ännu men det gick hyfsat ändå eftersom det mest var överkroppen som var drabbad. I princip överallt från höftknölshöjd upp till huvudet satt träningsvärken men däremot inte alls i armarna som jag hade trott. Antingen har begreppet djupa magmuskler fått en ny innebörd tack vara Bananen eller så har jag drabbats av träningsvärk i inälvorna.  

onsdag 9 februari 2011

Skönmört tillstånd

Skönmör skulle jag beskriva mitt tillstånd just nu där jag sitter nyduschad och hemkommen från ett pass Total Training. Poängen med Total Training är att det är ett väldigt allsidigt, varierat och framförallt effektivt gruppträningspass. Vill du köra skiten ur dig på 45 minuter så finns det goda förutsättningar och såväl flås som de flesta muskelgrupper kan få något att bita i. På alla pass jag har varit på har dessutom övningarna varierat från gång till gång vilket jag gillar av tre anledningar: dels för att det är kul, dels för att man måste använda hjärnan för att få till tekniken på en del övningar och dels för att variation förmodligen är det bästa om man vill utvecklas med avseende på styrka, balans och kroppskontroll. Upplägget ser dock alltid likadant ut och i stora drag är det fyra stationer om sex minuter som utgör själva passet. På varje station finns det tre övningar som man växlar mellan hela tiden innan man byter station och det kan vara helkroppsövningar, rena styrkeövningar, balans- och stabilitetsövningar och konditionsövningar. Dagens utmaning hette Bananen och morgondagens plågor kommer nog främst att märkas i ländrygg och underarmar. 

Jag utgår ifrån att alla har väntat som på nålar på resultatet av chili con carnen jag tänkte göra. Nu kan ni äntligen andas ut. 

Chili con carne
700 g nötfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
chili (jag tog chiliflakes och anchochilipeppar)
1 burk baked beans (vita bönor i tomatsås alltså)
ca 1,5 dl chilisås
3 msk ketchup
salt & peppar
gräddfil


Fräs färsen i olja tills den fått färg och tillsätt sedan lök, vitlök och chili och fräs några minuter. Tillsätt ketchup, chilisås och burken med vita bönor. Låt puttra ca 10 minuter och smaka av. Servera med gräddfil. 


I förhållande till sin enkelhet är det en riktig hit faktiskt. 7/10 på vardagsmatsskalan. Ris, potatis eller schyst bröd funkar till och gräddfilen är ganska viktig tycker jag.

måndag 7 februari 2011

Visst var det Fettisdag igår?

Det blev som sagt en ganska händelselös söndag. Av någon anledning tycker jag att ju mindre man gör på en helg desto snabbare går den. Borde det inte vara tvärtom? Innan jag visste ordet av satt jag i alla fall på kontorsrumpan och stirrade på dataskärmen igen. Om jag nu uträttade något av värde igår (förutom att jag var allmänt lös och ledig vilket förstås har ett egenvärde för en förvärvsarbetande löneslav) så var det möjligtvis en trevlig soppa. Ursprungsreceptet finns här: http://www.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=14856 och basen var densamma som i receptet till min favoritfisksoppa som jag skrivit om här tidigare http://www.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=14500. Receptet är lätt modifierat bland annat med hänsyn tagen till att vi uppenbarligen äter mer än medelsvensson i det här hushållet. 

Kycklingsoppa med äpple och curry
Nej, vi äter faktiskt inte med undertallrikar vanligtvis.
Jag la bara dit den för att tallriken var så varm.  
ca 600 g kycklingfilé
1 gul lök
1 purjolök
1 paprika
2 paket passerade tomater
1 dl vatten
2,5 dl matlagningsgrädde
2 grönsaksbuljontärningar
1 syrligt grönt äpple
1 msk curry
en nypa socker
salt & peppar
persilja

Strimla kyckling, purjolök och paprika. Skala och hacka löken. Fräs detta tillsammans med curry i en gryta i ett par minuter. Häll på passerade tomater, vatten, grädde och buljongtärningar och låt koka en stund. Smaka av med salt, peppar, socker och persilja. Kärna ur och strimla äpplet och tillsätt detta mot slutet. 

Det enda som skiljer de här två sopporna åt är alltså att den här innehåller kyckling istället för fisk, persilja istället för dill samt curry och äpple. Fisksoppan är ju hur god som helst medan den här fick en stark sexa i betyg. Curry är i och för sig inte min bästa krydda men ibland får jag ändå nåt infall och får för mig att det ska provas (sist var det inlagd sill med curry och äpple). Tja, det var helt okej men nästa gång tror jag att jag byter persilja och curry mot basilika och slänger ner lite mozzarella eller möjligtvis fetaost. 

Med en efterföljande semla framför en brasa i kaminen följt av Band of Brothers så var det alla tiders vill jag lova. 

söndag 6 februari 2011

Skamburgare och fettrefill

Då mitt hamburgerätande de senaste 12 åren har utgjorts av antingen vegetariska eller kycklingburgare så har jag nog egentligen aldrig funderat så mycket på hamburgare eller varit så fantastiskt sugen för den delen. Eller så har jag väl antagit att det jag har ätit har varit gott, vad vet jag. Det var först då jag för några veckor sedan provade färska hamburgare av nötfärs från ICA som jag insåg hur gott hamburgare faktiskt kan vara. Burgare med texmex-smak stekta i grillpannan tillsammans med ciabatta, stekt lök, avokado, tomat, ruccola, ajvar relish och limeaioli - ja tack! Låga förväntningar spelade förmodligen roll för hur fantastiskt gott det smakade men sedan detta första möte med nötfärsburgare på år och dar så har snålvattnet börjat rinna i mungipan vid blotta tanken. När man då vet att detta väntar hemma en fredag efter en ganska tradig arbetsvecka kan man inte annat än få långnäsa då hamburgarna visar sig vara otäckt grå och lukta lik när man öppnar förpackningen. Hade jag inte varit så lycklig över att det var helg hade jag lätt lagt mig ner och gråtit på köksgolvet. Två av kycklingburgarna från förr i tiden låg dock kvar i frysen och fick tillsammans med några korvar rädda fredagsmiddagen, dock inte utan en bismak av antiklimax och maskinproduktion. 

Innan det igår bar av på fest hos Ola och Linnea blev det förstås ett litet matlagningsprojekt. Efter att ha överraskat mig själv med en löprunda av rekordkaraktär (14,21 km, 1 timme och 21 minuter) kändes det fantastiskt tilltalande att fylla på fett- och saltdepåerna vilket resulterade i det här: 

Baconinlindad laxfilé fylld med röd pesto
Självklart D-vitaminer i bakgrunden!

500 g laxfilé i portionsbitar
röd pesto, ca 5-6 msk
3 morötter
1 rödlök
1 röd paprika
2,5 dl matlagningsgräde
1 paket bacon
citron
salt & peppar
kokt potatis

Skär morötter, rödlök och paprika i mindre bitar och lägg detta i en ugnsform. 
Tina laxen om den är fryst. Skär en skåra i varje filé och fyll med röd pesto. Rulla in laxbitarna i en eller två baconskivor och lägg detta i mitten av ugnsformen. Krydda med salt och peppar och slå över grädden. Pressa eventuellt över citron (vi pressade över citron vid serveringen eftersom vi upptäckte att det behövdes helt enkelt). Grädda mitt i ugnen i ca 200 grader tills baconet fått färg och grönsakerna är lite mjuka. Det tog ca 30 minuter. Koka potatis under tiden. 


Det blev förstås väldigt gott, men ändå inte så gott som jag hade föreställt mig - 6/10 på helgmatsskalan. Dels tror jag att det hade blivit godare om jag haft i citron innan tillagningen, dels fegade jag med saltet. Men framförallt blev grädden ingen hit. Allt fett som rann ut från lax och bacon blandades upp och skar sig med grädden. Det såg lite äckligt ut faktiskt. Sedan fick laxen vara inne lite onödigt länge för att baconet skulle hinna få färg. Skulle jag testa igen skulle jag nog steka på baconet lite innan och eventuellt ta vara på stekskyn och göra en sås av på sidan av istället, kanske en citronsås av något slag. Men hade rätten räknats som vardagsmat hade betyget säkert blivit en åtta så jag kan i vilket fall som helst rekommendera anrättningen. 

Idag har jag än så länge bara tagit en promenad i det mysiga vädret och avundats alla som åker skidor överallt samt handlat på Maxi. Vi bytte ut våra skämda hamburgare och fyllde på kylen inför veckan. En av mig bortglömd rätt som bjöds på idag i Maxiköket var Chili con carne. Recept och ingredienser åkte direkt ner i vagnen, lydig och lättpåverkad kund som man är. Ett paket semlor letade sig också med hem, bara för att vara riktigt säker på att balansen på fettkontot återställs innan veckan är slut.  

tisdag 1 februari 2011

Avtackad och klar

Efter ungefär tre år hos samma arbetsgivare tog jag idag tack och farväl av bemanningsbranschen och konsultrollen för att gå över till företaget jag faktiskt jobbat åt i över två år. Det kändes förstås bra på så sätt att jag får bättre villkor men också lite konstigt. Trots att jag har jobbat 75 procent på mitt nuvarande jobb i ett års tid har jag ändå hunnit med följande uppdrag på dessa tre år:

  • Arbetat i en personalmatsal
  • Suttit i en växel/reception
  • Jobbat extra på bemanningsföretagets kontor
  • Demat Kalles färskost på Coop Forum ("Garanterat fritt från kaviar!")
  • Transkriberat intervjuer
  • Varit personalassistent/bemanningsplanerare/rekryterare på bemanningsföretaget
  • Arbetat med fakturering och administration
  • Jobbat med läkarsekreteraruppgifter
  • Varit personalansvarig 
Jag skulle säga att det har både fördelar och nackdelar med att jobba för ett bemanningsföretag. Man kan som synes få väldigt bred erfarenhet och chansen att få in en fot både här och där (även om jag aldrig återupptog min karriär som matdemonstratör. Jag äter inte ens Kalles Kaviar längre kan jag tillägga). Att man har noll anställningstrygghet är faktiskt till stor del en myt. Mitt stora problem i början var att jag anställdes på halvtid när jag började på det nuvarande uppdraget och är man anställd av ett bemanningsföretag så har man inte rätt att deltidsstämpla överhuvudtaget. Nu blev det tack och lov bara en kort period innan jag fick ett till uppdrag och heltidsanställning och om man då blir utan uppdrag har man liknande trygghet som med A-kassan. Om man gör något så ovanligt som jag har gjort och är anställd i tusen år får man dessutom en väldigt bra garantinivå, vilket innebär att du är garanterad ungefär 90 procent av din lön även om du är utan uppdrag på hel- eller deltid. Eftersom jag har jobbat runt 75 procent länge nu så har det känts som en rätt bra deal får jag nog säga. Den stora nackdelen är väl då att man har en rätt pruttig lön till att börja med. Överlag har jag dock varit nöjd med min arbetsgivare och det kändes en smula konstigt när jag idag blev avtackad med present, fika och blommor. 

Gnocchi med rökt skinka
ca 3 portioner

500 g färsk potatisgnocchi
ca 300 g vindelnrökt skinka
1 gul paprika
1 röd paprika
1 avokado
1 burk crème fraiche Tomat & basilika
lite ruccola
salt & peppar


Koka gnocchin. Det går fort, de ska bara pluppa upp till ytan så är de klara. 
Strimla paprikan och fräs i lite olja. Tillsätt avrunnen gnocchi och låt det fräsa med en stund. 
Häll i crème fraiche och låt det koka ihop lite. Skär skinka och avokado i mindre bitar och tillsätt skinka och ruccola. Låt det bli varmt, krydda och tillsätt sist avokadon. 

Sjukt enkel, bra tisdagsmat. Betyg 7/10 på vardagsmatsskalan.