söndag 31 oktober 2010

Kampen för brödfödan

Umeå. Löningslördag.18.00. Renmarkstorget. "Vi ser väl om vi får plats på Bishops". Det fick vi inte. Ingen av de tre gångerna vi försökte under loppet av en timme. Gången var Bishops, Invito, Plaza, Bishops, O'Learys, Lottas, halvny okänd persisk restaurang vid Musikanten, Angelini, Bishops, Allstar och slutligen tillbaka på Plaza 19.15 då vi hade turen att faktiskt få lägga vantarna på ett bord. Vi det här laget var vi åtminstone hyfsat sugna och utsvultna. Jag provade något för mig nytt från djurriket, närmare bestämt rådjur i form av wallenbergare med mycket lent och garanterat smörspäckat potatismos med en sås på trattkantareller och björnbär samt lingon. Det var mycket gott, tyvärr var servitrisen troligtvis helt nykläckt på jobbet och tyckte inte om vin så det gick inte att få några specifika tips om passande viner annat än att "husets är populärt". Tja, det funkade. Till efterrätt blev det kolapaj med lingonglass och portvin. Ganska gott men alldeles för sött för min smak egentligen. Kvällen rundades av på Pipes och hemgång i pensionärstid.

Eftersom sovmorgon är för töntar firade jag vintertiden med att vakna klockan sju istället. Det blev ut å kut med Mikaela och bulatuben en lång sväng och sen fortsatte helgens kamp för brödfödan på Bröli (aka Ica Maxi Bröl). Jupp, det ser ut som att vi kommer att bli mätta kommande vecka också. Maten behövdes dock inte lagas idag heller utan det fick mina föräldrar ta hand om. Trerätters framför brasan följt av totalt jävla koma som ett brev på posten. 

Om min plan går i lås tänker jag kompa ut på fredag och få en kortvecka. Så nu vill jag att alla håller tummar och tår för att det inte skiter sig kungligt på jobbet i veckan.

lördag 30 oktober 2010

Bus och stök. Inte så mycket godis.

Sitter och vilar min trötta byggarrumpa i väntan på att få gå och stöka på stan lite. Det är ju löningshelg och dessutom Halloween (/Alla helgons dag/Allhelgonadagen eller vad?) Det här är alltid lika förvirrande. Hur som helst gissar jag att det är fler som ska stöka på stan ikväll så var jag och min rumpa ska få plats återstår att se. Tanken var att göra ett försök på Bishops och om det lyckas ska jag ge deras omtalade Chilibowl ett försök.

Rykten säger i alla fall att det var igår barn klädde ut sig för att ösa runt och stöka och tigga godis. Som vanligt gick det här helt obemärkt förbi i likhet med så mycket annat otyg som kan tänkas uppenbara sig på förstukvisten. Vad är hemligheten undrar ni då kanske avundsjukt? Byt aldrig batteri i ringklockan! Trots att jag är uppvuxen på landsbygden innan mobiltelefonernas era är jag inte den som tar ett hoppsasteg i euforisk förväntan då det ringer på dörren. Erfarenheten har lärt mig att oväntade besök i stan så gott som alltid är oönskade och tar sig något av följande uttryck: Jehovas vittnen, dövstumma polacker med amputerade syskon som de vill samla in pengar för en operation till, dövstumma polacker som vill sälja jättefin konst eller barn som vill att jag ska köpa lotter eller pandor. Så då vet du, jag hör dig inte om du använder ringklockan. Om du bankar på dörren kanske jag hör men jag öppnar bara om jag vet vem du är eller om det är uppenbart att du redan har sett att jag är hemma. Då vet du varför vi har så stora krukväxter i köksfönstren.

Jaha, då ökade min förvirring ytterligare angående den här helgen då det plötsligt syns utspökade barn här utanför på gatan. Niklas släckte lamporna och tryckte sig mot kylskåpet för säkerhets skull.

Edit: Nu bankar de på dörren och rycker i dörrhandtaget.

torsdag 28 oktober 2010

Kontorets behovspyramid

Alla som någonsin jobbat någonstans vet väl att det viktigaste för anställda i allmänhet är relaterat till mat och dryck. Kaffet är längst ner i behovspyramiden förstås vilket innebär att allt jobbrelaterat är meningslöst att försöka sig på innan detta behov har tillgodosetts. Högst upp i kontorets behovspyramid är sånt som inte hör vardagen till, det vill säga när man bjuds på något av en lite lyxigare karaktär, t.ex. en lunch, julbord, firmafest eller dylikt (Obs! Jobbet betalar, viktig poäng). Det är inte alla svenska knegare som får så mycket av den här biten kan jag tala om. Min teori är att det här är en parallell till Maslows behovstrappa vilket skulle innebära att så länge som du jobbar på en sån här gudsförgäten arbetsplats kan du glömma allt som har med självförverkligande att göra. Naturligtvis innebär det också att det inte räcker om du får bjudluncher på jobbet - så länge kaffet är dåligt kommer du att leta dig vidare.

Men tack och lov behöver inte alla hitta självförverkligande i sitt arbete (eller är inte medvetna om att det ens är möjligt) och för dessa lyckligt lottade själar finns mittpartiet i kontorets behovspyramid - gofikat. För att komma till denna hisnande nivå i jobbrelaterad livskvalitet krävs det emellertid att någon bjuder till ibland. Och det händer ju inte så ofta om det inte är en uttalad regel. Vilken tur då att det är det på mitt jobb så att man får komma upp och nosa på nivå två ibland! Denna vecka var det min tur att bjuda and it went something like this:

Rabarberkaka med vit choklad



Ingredienser

100 g smör eller margarin
3 ägg
2 ½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 tsk kardemumma
3 dl vetemjöl
potatismjöl

Fyllning och garnering:
4-5 dl skivad rabarber (eller röda vinbär, hallon eller nåt annat surt och trevligt)
100 g vit choklad

Gör så här
Sätt ugnen på 175°. Smörj och mjöla en rund bakform, ca 24 cm i diameter. Formen får gärna ha löstagbar botten.

Smält matfettet och ställ åt sidan att svalna. Vispa ägg och socker vitt och poröst. Sikta ned de torra ingredienserna och vänd sist varsamt ned det ljumma matfettet och rör smeten slät.

Bred ut ca 2/3 av smeten jämnt i bakformen. Lägg i rabarbern blandat med potatismjöl och klicka över den sparade smeten. Grädda kakan i nedre delen av ugnen 35-40 minuter. Ta ut kakan och höj ugnsvärmen till 200° övervärme.

Hacka chokladen och strö den över den nygräddade kakan. Ställ åter in kakan i mitten av ugnen och grädda ytterligare 5-7 minuter, eller tills chokladen fått svagt gyllenbrun färg. 

Tut brum

Det är nog bäst att jag skriver här varje dag så att jag kan gå tillbaka och se att alla dagar verkligen har ägt rum. Just nu tvivlar jag på att tisdag och onsdag verkligen kom med den här veckan. Det var, som så ofta nu, måndag - tut brum - fredag. Förvisso ett ganska angenämt upplägg om jobb inte är det enda som intresserar en i livet men lite gammalt hederligt långtråk inbillar jag mig att man bör hinna med ibland också.

Det verkar inte bli så mycket hemkok i helgen och inte har det varit så mycket i veckan heller. Blodpuddning minns jag men annars är det grått. Ingen aning. Var det gott? Blev jag mätt? Har jag ätit? På lördag blir det nog äta ute i alla fall och på söndag middag hos föräldrarna. Blir det något som ska likna matlagning imorgon så måste jag antingen vara väldigt påhittig eller gå och handla. Alternativ två kommer troligtvis inte att hända eftersom det enda som är sämre än att handla mat är att handla mat på en fredag efter jobbet. Särskilt en löningsfredag för erfarenheten säger att människor tydligen är extra hungriga när lönen har kommit. Annars har jag varit sugen på sushi omänskligt länge nu så om någon har planer som involverar detta imorgon och vill ha sällskap får ni gärna hojta till.

I övrigt känns det fortfarande bra med min bulatub, tackar som frågar. Den luktar lite sämre nu, annars håller den vad den lovar. När jag tänker efter var det ju någon som tilldelade mig smeknamnet Bulan vid nåt tillfälle. Låter Best of Bulan bättre?

onsdag 27 oktober 2010

Psykrotande och onämnbar lunch

Idag stod en anställningsintervju på agendan. Jag börjar bli rätt bra på att söka jobb och på att få intervjuer. Dessvärre får jag oftast intervjuer för jobb som jag kanske vill ha lite grann och egentligen inte är klippt och skuren för. Det kan ha varit en sådan intervju jag var på idag. Intervjun som sådan var inte stel eller nervös eller nåt sånt utan han som höll i den var väldigt snäll och trevlig. Däremot kändes det lite som att gå till en psykolog. Jag fick närapå en diagnos också. Bland annat fick jag veta att i händelse av kris är det troligt att jag hittar på något tokigt och äventyrligt, t.ex. beger mig ut och fjällvandrar. Man lär sig något nytt nästan varje dag.

Tack och lov är jag ju i alla fall bättre på att anställa människor än på att bli anställd. Ett av mina bästa förvärv hittills överträffade sig själv återigen idag genom att ta med mängder med mat som hans fru lagat för att bjuda alla på kontoret på till lunch. Jag vet inte riktigt vad allt var då han saknade svensk översättning på maten men det var väldigt smakrikt och gott. Mycket ris som var stekt i olja med okända kryddor, kyckling, vindolmar och lök fylld med risblandning, bönor som såg ut som njurar (inte kidneybönor) och hembakat bröd bjöds det på. Väldigt typisk irakisk mat skulle det vara och tydligen kan de flesta irakier laga mat några nivåer över genomsnittssvensken. Det är lite synd att man inte kan hitta restauranger i stan som serverar traditionell mat från andra länder, som t.ex. Irak, då det trots allt finns en hel del kunskap och för många oprövade smaker i den här stan. Vem är det som uppmanar invandrare att starta pizzerior i den här stan? Jag har ätit pizza förr, jag fattar grejen, okej?

måndag 25 oktober 2010

Funktion

Jag vet inte riktigt när det hände men plötsligt en dag insåg jag att de klädesplagg jag har som jag tycker allra bäst om är olika typer av funktionskläder. Sköna skor, bra träningskläder, regnställ, underställ etc är i grund och botten ofta fula plagg per definition men när du väl har dem i ditt ägo kan du aldrig avvara dem.

Detta kom jag att tänka på igår eftersom det var söndag och jag fick lust att gå en sväng på stan. Eftersom jag bor i Umeå och (varning för skenande käpphäst på väg ut på grönbete nu) affärer här inte är öppna i stan på söndagar fick jag och alla andra shoppingsugna människor som tycker att söndagar vore en förträfflig dag att handla på hålla till godo med det gamla vanliga, dvs Åhléns, MVG-gallerian och Stadium. Jag kan dock säga att det var Stadium jag tillbringade större delen av shoppingturen på. Jag spanade på träningskläder, klämde på underställ, ryckte i löpartights och provade mössor. Hm... polyester eller merinoull? Craft eller Helly Hansen? Soc, varför är det så mycket billigare? Osv osv.

Slutsatserna jag drog var att det är på dessa områden jag ska lägga mina slantar den närmaste tiden. Jag ska ändå bara sitta inne och uggla på kontoret det närmaste halvåret så vad jag har på mig om dagarna borde vara rätt ointressant för de flesta. Men finns det någonting som kan göra vinterhalvåret mer uthärdligt så måste det ju vara ett schyst underställ, eller hur?

Innan dyrbara inköp ska göras ska jag förstås nördälta lite när det gäller märken och material. Det enda jag kom hem med igår var det här:
En Bula Tube. Nåt så jävulskt ful tänkte jag först. Den ska jag ha. Poängen med den här fula tuben (fast min är blå) är att den ska kunna användas på en mängd olika sätt, förslagsvis kring huvudregionen men jag är öppen för förslag. Premiären för min bulatub ägde rum idag på ett spinningpass och genast ökade livskvaliteten tredubbelt. Jag hade min tub helt enkelt som ett pannband/hårband och det var inte mer med det. Det som var så fantastiskt var att det tydligen inte alls måste forsa svett från min skalle och ner i alla huvudets kroppsöppningar på spinning. Svetten la sig snällt under pannbandet (jag tror inte att jag såg ut som Björn Borg med mitt tubarrangemang, men helt säker kan jag inte vara) och rann i några försynta rännilar från nacken istället, vilket är lätt avhjälpt med handduken.

Ps. Säg ifrån när jag börjar ha träningsoverall på mig utan uppenbar anledning. Det här kan gå överstyr.

söndag 24 oktober 2010

Maten på faten

Ola var så snäll och skickade några bilder han tagit på mästerverket så jag lägger upp dem här. Det ser faktiskt lite godare ut än genom min skitiga ugnslucka.






Lördagsstek

Då Linnea äntligen tillfrisknat någorlunda efter en evighet av sjukdomselände drog vi hit henne och Ola för en köttlördag. Eftersom Olas föräldrar har resurser i form av levande och ibland döda djur så tog de med sig halva menyn hit. Det var rostbiff som gällde och det har jag inte ätit på år och dar och inte kan jag påminna mig om att det smakade ens i närheten av den här rostbiffen när vi var klara.

Ola putsade köttet (nu har jag äntligen fattat vad det betyder, tack för det) och det gnussades sedan in med vitlök, timjan, flingsalt och peppar. In i ugnen ca 1,5 timme på 125 grader tills innertemperaturen var 54 grader. Sedan fick det ligga och vila i folie ett tag.

Oj då, dags att rengöra ungsluckan. 


Ola vaskade bacon!
Till detta åt vi stekt potatis, en mycket smaskig rödvinssås gjord på bland annat bacon samt en sallad med fetaost, ruccola, tomater, björnbär, balsamvinäger och olivolja.
Det som dracks till var för Niklas del en Rochefort trapistöl (fråga honom om ni är ölintresserade, jag har inte lärt mig dricka öl ännu men det passade tydligen bra till) och vi övriga drack Robertson Shiraz från Sydafrika, ett fruktigt och smakrikt rödvin med enligt Systembolagets beskrivning "fruktig smak med inslag av fat, björnbär, blåbär, peppar och vanilj". Det var naturligtvis en mycket lyckad kombination.

Förrätt och efterrätt hade jag och Niklas gjort och det var kall avokadosoppa respektive hallonmousse (efter Mikaelas recept vilket i sin tur var ett modifierat chokladmousserecept från Leila Lindholm).

Kall avokadosoppa 
(modifierat från Guldkorn)


4 portioner

2 avokador
1 gurka
2 dl Lätt Crème Fraiche
3 dl kall grönsaksbuljong
saft av 1/2 citron
salt och peppar

Skala och ta ur kärnan i avokadon. Pressa över lite citron så att avokadon inte blir missfärgad. Skala gurkan. Mixa avokado och gurka till jämn soppa. Blanda i lätt crème fraiche. Späd med grönsaksbuljong tills soppan är lagom tjock. Smaka av med citron, salt och peppar. Mixa igen så att det tjocknar. 


Hallonmousse med choklad och björnbär

4 portioner

250 gram hallon
2 dl vispgrädde
1 dl crème fraiche
2 äggulor
2 msk socker
mörk mintchoklad
björnbär

Tina hallonen om de är frysta. Vispa äggulor och socker och vispa ihop detta med hallonen. Vispa grädde och crème fraiche och vänd ihop detta med hallonvispet. Fördela i portionsskålar och kyl ett tag. 
Vid servering, strö lite hackad mörk mintchoklad och några snygga björnbär över. 

Behöver jag lägga till att det var en sinnessjukt god middag? Huvudrätten fick (trumvirvel) 5. På efterrättsskalan skulle jag nog dra till med en fyra och även förrätten är något åt det hållet, även om den egentligen gör sig bäst i andra sammanhang och på sommarhalvåret. Salladen var ett wild card men eftersom Leila Lindholm har gjort något åt det hållet och jag tror på allt hon säger (utom att man kan ha choklad på pizza) så tyckte jag att det var värt att prova. Fetaost och björnbär passade faktiskt riktigt bra ihop och björnbären passade ju förstås bra till köttet också. 


Sedan tog minnet slut i min kamera så ni får hålla till godo med en halvsuddig bild på dukningen. 



fredag 22 oktober 2010

Protein ut, protein in

Jaha, hur gick det här till då? Jag minns måndag och sen var det fredag. Jag tackar och tar emot i och för sig, jag tror inte att det däremellan var så mycket att uppehålla sig vid.

Avrundade med ett oprövat pass på Iksu efter jobbet. Huvudsaken med pass på Iksu är att namnen ger så lite relevant information som möjligt (bortsett från Cykel då) och det här hette Muskel. Finns det något pass där man inte använder musklerna så är jag faktiskt inte särskilt intresserad för såna pass kan jag göra hemma i soffan. Men jovars, nog blev jag lite trött i några muskler. Som bonus fick jag ju också hålla i en pinne och trampa lite på en låda. Men njasi, det här går nog in under kategorin "variations- eller återhämtningsträning". Tillbaka till gym, yoga och cykelköttande tillsvidare.

Vad fick man för mat på det då?

Skaldjurspasta 
2 gamiga portioner


Champinjoner (inte vet jag hur mycket, vad sägs om lagom?)
1 schalottenlök
1 rödlök
1 vitlöksklyfta
smör
ca 1 dl vitt vin
ca 2 dl creme fraiche
ev lite grädde
en fiskbuljongtärning
persilja
500 gr skaldjursmix (förslagsvis helt tinad om du inte vill använda lika mycket maizena som jag fick göra eftersom det höll på att bli skaldjurssoppa istället)
Pasta


Do this:
Stek skivad svamp tills vätskan kokat bort, tillsätt en klick smör och löken och vitlöken och fräs en stund. Dona lite pasta under tiden. Häll på vinet och smula ner buljongtärningen och låt koka ihop några minuter. Tillsätt creme fraiche och ev grädde samt persilja och koka såsen en stund. Blanda ner skaldjursmixen och låt allt bli varmt. Om det blir väldigt blött, red av med maizena. Om det blir för tjockt, häll på nåt blött. Salt och peppar, klart och betalt. 


Det fick betyg 4 (vi använder en 5-gradig skala på maten hemma, med prefixen stark och svag vid behov). 4 är ett vanligt betyg och det är inte många gånger jag har tjongat in en femma faktiskt. Någon gång har det väl pendlat mellan stark fyra och en svag femma. Enligt Niklas är kött en bra ingrediens för att slå i taket så vi får väl se om det blir några nya toppnoteringar framöver.

Från kött till seriemord, nu blir det nyaste avsnittet av Dexter, god kväll.









torsdag 21 oktober 2010

Harvande

Jag tar tillbaka allt om jobbet jag skrev i tisdags. Tillbaka på ruta ett i harvandets högborg. Får man fortfarande lista sitt yrke i telefonkatalogen som man fick göra förr i tiden? Jag funderade på Bojan Bojansson, sisyfosarbetare.

Min lösa och lediga torsdagseftermiddag har spenderats med att slänga skräp på Återvinningscentralen med pappa, kastandes lystna blickar på återvinningsarbetarnas nöjda och avslappnade uppsyner. De verkar som ha rätt mysigt. Slänga lite skräp, peka lite, stå ute i solen, gagga lite, inte ha så mycket krav. Helt okej att vara ful på jobbet. Kanske kosta på sig att lukta lite dåligt någon dag.

Hur kan man toppa en sån här dag då kan man fråga sig? Jag testade med Ica Maxi. Det gick sådär. Om jag någonsin kunde lyckas låta bli att handla mellan torsdag och lördag skulle jag nog dels göra lite bättre val av matvaror, dels klara av det på halva tiden och dels vara en lite bättre och mer harmonisk människa. Nu är i alla fall kylen full har potential för en del äta gott i helgen.

tisdag 19 oktober 2010

En helt human tisdag

Problemet med mitt jobb är inte alltid att jag måste göra så otroligt tidskrävande och svåra saker. Problemet är snarare att jag alltid har en babiljard bäckar små att göra och blir avbruten var femte minut, måste hjälpa kollegor och svara i telefonen samt att jag sitter extremt ostrategiskt placerad på kontoret om man har något som helst intresse av att jobba ostört ibland. Eftersom jag börjar bli ganska van vid att jobba på det här sättet kan någon enda ynklig dag då man har lite flyt och får jobba undan lite i fred göra att det är riktigt angenämt på jobbet. Idag var en sån dag.

Detta firade jag med en lös och ledig eftermiddag (vilket jag i och för sig alltid har på tisdagar och torsdagar numera), delvis spenderad i skogen i med en podcast-promenad. Tredje delen i Milleniumtrilogin är just påbörjad. Jag tyckte att jag hade oförtjänt lite träningsvärk igår men det var tydligen istället idag mina vadmuskler bestämde sig för att gnöla. Ikväll blir det dock spinning så det borde inte göra så fasligt mycket.

Idag snuvade jag Niklas på hans efterlängtade korvstroganoff och tjyvgjorde en annan anrättning av korven vi hade hemma. Det blev helt gott för en tisdag.

Korvajvargratäng

400 gram kycklingfalukorv
2 paprikor
1 purjolök
2 vitlöksklyftor
champinjoner
smör
1 msk vetemjöl
ca 2,5 dl matlagningsgrädde
ca 1,5 dl Ajvar Relish
1 msk tomatpuré (fast den glömde jag)
lite mjölk
riven ost (jag tog prästost)




Stek skivad svamp i en stekpanna tills vätskan kokat bort. Ös ner smör och skivad purjolök, paprika och vitlök. Salta och peppra och lägg över i en ugnsbra form (eller var du vill beroende på hur kul du tycker det är att diska). Strimla korven och stek bitarna en stund så de får lite färg. Ös tillbaka grönsakerna i pannan och rör ner mjölet.
Blanda ajvar, grädde, tomatpuré, salt, peppar och ev. lite mjölk och häll över grönsakerna. Låt det puttra ihop en liten stund och häll sedan ner allt i ugnsformen. Strö över riven ost och gratinera ca 15-20 min i 225 grader varm ugn. Servera med ris eller couscous. 



måndag 18 oktober 2010

Måndagsmat

Jag tänker inte på något vis låtsas att jag alltid lagar avancerad mat. Matlagning och att testa nya rätter kan vara hur kul som helst men ibland infinner det sig ett fenomen som kallas vardagar. Då är det en väldans tur att det faktiskt finns mat som är snabblagad, god, nyttig och billig. I mitt fall heter den rätten numera ofta blodpudding och serveras förslagsvis med stekt bacon eller kalkonbacon och stekt lök eller rödlök. Har man ingen hemgjord lingonsylt kan man tyvärr lika gärna äta lite grus men så är ju fallet med all lingonsyltsmat, inte minst palt.

Så om vi nu förmodar att någon någonsin kommer att läsa i den här bloggen och dessutom sitter inne på uppslag om bra vardagsmat som man orkar göra när man är måndagseländig så får ni hemskt gärna dela med er.

Idag har jag för övrigt känt mig lite mör i kroppen. Jag och Mikaela bestämde oss för att springa SM-spåret på Gammlia igår, vilket är 10 km och förbannat backigt och eländigt. Som grädde på moset visade det sig att vi hade någon form av hjärnskada eller skyltdyslexi så vi inledde rundan med att springa helt åt helvete och ökade således på språngmarschen med 2-3 km. Idag kändes som en lämplig dag för en podcast-promenad i makligt tempo.

Hänt och ätits i helgen

Den gångna helgen gick som så många andra helger i ätandets och drickandets men också tränandets tecken. På fredagen stod en spontan afterwork på O´Learys på menyn. Valet var som så ofta i Umeå en kompromiss eftersom alla bra afterwork-ställen alltid blir överfulla före kl. 16 på fredagar. Maten gjorde mig mätt men inte lycklig. O´Learys följdes av lite drällande på Pipes vilket faktiskt inte är ett så dumt ställe för allmänt häng med löst folk över en valfri bägare dryck (om det inte är så fasligt noga vad som finns i bägaren). Gott om plats, anständig ljudnivå och relativt städade gäster. Och icke att förglömma inredningen (då syftar jag på raka motsatsen till minimalism, bland annat i form av alla döda djur du kan tänka dig på väggarna). Det kan vara rätt skönt med fula ställen ibland faktiskt.

Lördagen spenderades med spinning och styrketräning på Iksu följt av snabbt födelsedagsfika hos Peter. Framemot kvällningen drog vi fram grytan och köttade upp tillsammans med Mikaela och Lars. På menyn stod något som drog åt Boeuf Bourguignon lite lätt freestylat med inslag av Jägargryta. It went something like this:

Köttgamarnas mustiga gryta

4 gamiga portioner


1 kg grytbitar av nötkött
2 gula lökar
3 morötter
3 vitlöksklyftor
smör
ca 4 dl rödvin (vi var noobs och använde matlagningsvin)
3 msk vetemjöl
3 msk kantarellfond (för att det fanns, okej?)
ganska mycket champinjoner
2 lagerblad
5 enbär (typ krossade. Inte för att det gick men det var tanken)
lite timjan
1 msk tomatpuré
ca 1 dl matlagningsgrädde


Bryn köttbitarna i smör i stekpanna. Salta och peppra och ös ner innehållet i stekpannan i en stor gryta. 
Stek skivad lök, vitlök och skivade morötter, salta och peppra och ös ner detta i grytan. Lägg i lagerblad, enbär och timjan. Pudra över mjöl och rör om. 
Häll i fond, tomatpuré och rödvin och låt grytan koka upp. Låt den stå och puttra på i ca 1,5 timme eller tills den känns awesome. 
När det är lite tid kvar på grytan steker du skivad svamp i en teflonpanna. När vätskan kokat bort i svampen öser du ner en lagom dos smör och låter den steka lite till. Salta och peppra. Mot slutet av kokningen kan du ösa ner svampen i grytan så att den får koka med en stund. Häll också på lite grädde och låt koka lite till. När grytan smakar grymt och köttet känns mört är det bara att börja tömma grytan. Ja just ja, vill du inte helt floppa så kan det vara bra att börja koka potatis när det känns lagom. 

Förslagsvis serverar du ett gott rödvin till detta. Det vi drack till hade jag ursprungligen köpt för att ha till en jävulusiskt god renskavsgryta med chili, stjärnanis och vitt portvin, se recept här: http://www.systembolaget.se/Applikationer/Recept/Renskavikryddigportvinssas.htm
Vinet heter Lirac Les Chesnaies och var rekommenderat till just denna rätt på Systembolagets fenomenala hemsida. Det är kryddigt och mustigt och kommer från Rhônedalen i Frankrike, kostar 100 kr. På grund av en korkrelaterad flopp blev detta vin aldrig drucket till renskavsgrytan vi åt förrförra helgen men jag inser nu att det hade varit helt grymt till den rätten. Det var dock mycket gott även till Köttgamarnas mustiga gryta och rekommenderas starkt!

Maten inmundigades och avslutades med Mikaelas mycket smaskiga hallonmousse med mörk mintchoklad och björnbär. Kaminen var tänd och det var allmänt tokmysigt. In trillade senare lite mer folk och matkalaset mynnade ut i en Singstar-batalj och som vanligt fick jag pisk.


söndag 17 oktober 2010

Premiären

Jag har funderat i flera år på ifall jag kanske skulle ta och börja blogga. Anledningen till att jag aldrig kommit mig för tidigare har varit att jag inte har haft något lämpligt tema. Visst, det finns säkert bra bloggar som har underhållningsvärde utan att ha ett tema men jag tror att det lätt blir både ointressantare att läsa och tråkigare att skriva om det inte finns någon given röd tråd i bloggen. Av den anledningen har jag inte kommit till skott förrän idag. Omgiven av vänner med specifika intressen och mer eller mindre nördiga läggningar har jag nog utgått ifrån att jag har inte har några särskilda intressen och därmed inget att skriva om i en blogg. Tills jag insåg att så inte alls är fallet.

Eftersom jag själv söker efter bloggar med vissa teman att läsa om så måste det ju också betyda att jag har vissa intresseområden. Dessa områden är alltså mat, vin, bakning, träning och till viss del inredning, mode och design. Dock har mat- och vinintresset markant fått ett uppsving på sistone i och med köttets återintåg i mitt liv. Uppvuxen med en kålknaprande mamma i veganernas högfäste Umeå har köttätandet helt enkelt uteblivit under de senaste 12 åren. Jag har genom åren försökt att förse mig med diverse pyssel och hobbys som jag har inbillat mig att jag ska ha någon behållning av men allt det där har jag helt gett upp. Pyssel är tråkigt och min kreativa ådra inskränker sig i stort sett till skapande i form av matlagning och bakning. Så nu blir det alltså andra bullar av när det helt plötsligt inte finns några matrelaterade begränsningar längre.

Jag tänker alltså i den här bloggen odla mina små intressen och passa på att samtidigt skriva eftersom det är något jag gör alldeles för sällan nu för tiden. Om titeln på bloggen kommer att vara passande får tiden utvisa. Det är inte otänkbart att annat än höjdpunkter kommer att behandlas här och emellanåt kan jag också behöva passa på att odla mitt hat i textform. Ja, ni ser väl.